Noggrannhet och systematik, blandat med en rejäl dos flexibilitet. Det är modellen för specialundervisningen vid enhetsskolan i stadsdelen Kottby i Helsingfors.
En halvmil norr om Helsingfors ligger stadsdelen Kottby och enhetsskolan, som startades 1956. Samma byggnad rymmer såväl grundskola som gymnasium, men de är administrativt två skilda enheter. Enhetsskolan i Kottby är helt finskspråkig och har ett 30-tal lärare varav sju klasslärare. Specialläraren Tarja Aaltonen arbetar heltid med de drygt 230 grundskoleeleverna. Gymnasiet har en egen speciallärare en dag i veckan.
Tarja Aaltonen har varit här i cirka 18 år. Utöver speciallärarutbildning har hon studerat logopedi.
Hennes första examen, 1976, var som klasslärare vid universitetet i östfinska Joensuu.
– Därefter jobbade jag ett par år i en skola i närheten och blev intresserad av hur man kan hjälpa elever med speciella problem.
Ett kompletterande år vid universitetet i Jyväskylä räckte sedan för examen som specialpedagog.
När vi hälsar på förbereder Tarja Aaltonen en allmän stödlektion för en sjundeklass. På enhetsskolan i Kottby arbetar lärarna inkluderande och Tarja Aaltonen påpekar vikten av en bra och pågående dialog med klassföreståndarna.
– I fjol togs ett myndighetsbeslut på att vi skulle jobba gemensamt, specialläraren och ordinarie läraren, minst 30 procent av tiden.
– Men det var bara en försöksperiod och nu är jag kanske 15 procent av tiden i gemensamma klassrummet.
Kan man då tala om inkludering?
– Absolut. Ofta kommer jag i början av lektionen och vi är alla tillsammans en stund. Sedan går jag med några elever till ett annat rum och så återvänder de till klassen igen innan det ringer ut.
Förutom Tarja Aaltonen har skolan också en ämneslärare som utgör stödresurs och ger specialundervisning åtta timmar i veckan.
Tarja Aaltonen har 26 schemalagda timmar.
– Jag skulle säga att eleverna i behov av särskilt stöd tar ungefär 50 procent. Mellan 30 och 40 procent av tiden går till dem med intensifierat stöd och resten är då alltså allmänt stöd.
Kan alla elever i ert upptagningsområde få del av den här stödundervisningen?
– Ja, men för till exempel elever med talstörning finns det här i Helsingfors särskilda skolor.
Tarja Aaltonen berättar att kanske 15 elever har intensifierat stöd och ett tiotal särskilt stöd. Att tidigt fånga upp problem är mycket viktigt och hon testar alla elever redan i ettan.
– Det görs i flera steg och vi letar exempelvis efter problem med inlärning av läsning och skrivning. Redan i första klass kartlägger vi och fångar upp elever med inlärningssvårigheter.
Som speciallärare betonar hon vikten av att alltid vara flexibel och se till varje elevs förutsättningar.
– Det hänger ju också på elevens motivation. Med rätt hjälp kan även de elever som har ganska stora läsproblem eller andra svårigheter klara att komma in också på det teoretiska gymnasiet. Vi har haft en del sådana elever här under åren.
Så är det dags för specialläraren Tarja Aaltonen att gå till klassrummet där hon ska hålla en allmän stödlektion för klass sju om hur man gemensamt förebygger mobbning.
Deras klassföreståndare Angela Eriksson, lärare i finska och svenska, dyker upp för att ta med sig några elever till den speciella intervju hon gör med var och en efter starten i sjuan.
– Inkluderande modellen är bra. Men som ämneslärare har jag inte alltid resurserna och det är bra när några elever då enskilt kan gå med Tarja, säger hon.
Dagens lektion heter "KiVa Koulu". Det betyder "Rolig skola" men är också en liten ordlek och kan i sin helhet utläsas "Skola som motarbetar mobbning".
Tarja Aaltonen ber de runt 20 eleverna att skriva ned tre sätt på vilka man kan säkerställa arbetsro i klassen.
Nea Puukari är en av eleverna. Hon har ingen särskild undervisning med Tarja Aaltonen, enligt skolan stödmodell.
– Jag träffar ju bara Tarja när vi är hela klassen samlade, men hon är bra. Koncentrationen i klassen har blivit mycket bättre, säger Nea Puukari, som håller på med cheerleading och gärna skulle bli tränare som vuxen.
Timmen går snabbt och av och till är det rätt stojigt. Men Tarja Aaltonen avslutar med att be alla vara tysta i en minut och så lämnar eleverna in de förslag de skrivit ner om förbättrad arbetsro.
Skoldagen är över i Kottby och vi frågar avslutningsvis specialläraren vad hon gillar mest med sitt arbete:
– Lasten kohtaaminen (Att möta barnen)!