Sokratiska samtal har tydlig effekt på språkutvecklingen, säger Ann Philgren, som skrivit en avhandling om metoden, föreläser och utbildar lärare.
Ann Pihlgrens personliga intresse för sokratiska samtal väcktes under en kurs i pedagogisk filosofi där metoden användes för litteraturdiskussioner.
– Jag blev jätteentusiastisk och tänkte att det här var något som jag, som lärare i lågstadiet, skulle kunna praktisera med mina elever.
När hon efter en tid började som rektor i Mimerskolan i Norrtälje introducerade hon metoden där, först i personalgruppen och efter en tid spred den sig ut i klassrummen. I dag är Ann Pihlgren knuten till institutionen för språkdidaktik på Stockholms universitet och ordförande för rörelsen SSFF, Svenska föreningen för filosofisk praxis.
– Intresset för filosofi och sokratiska samtal är inte jättestort i svensk förskola och skola. Men de senaste tio åren har jag märkt att det är på uppgång, bland annat får jag många frågor om kurserna som jag håller i, säger hon.
Skälen till det tror hon är två: dels att många har upptäckt att det är ett bra sätt att tackla värdegrundsarbetet på, som många har svårt att få grepp om. Dels det ökade fokuset på didaktik där sokratiska samtal är ett en bra metod för att utforska och lyfta upp olika ämnesområden.
I Norge, där det finns en betoning på filosofi i läroplanen, använder man flera olika samtalsmetoder. I Danmark likaså.
– Metoden för sokratiska samtal som används i Sverige grundar sig i folkbildningen och praktiserades av arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen under tidigt 1900-tal, men föll med tiden i glömska. Grundskolans första läroplan från 60-talet, byggde på ”behaviorism” (att barn och elever ska lyda), och i den fanns ingen plats alls för reflektion och kritisk analys, säger Ann Pihlgren.
Hon tycker att det finns mycket att vinna på att använda sokratiska samtal, som hon ser snarare som ett förhållningssätt än som en metod.
– Den forskning som finns visar att sokratiska samtal ger en tydlig effekt på framför allt fyra områden: språket, det sociala samspelet, kritiskt och analytiskt tänkande och självkänsla och självförtroende.
I hennes egen forskning fokuserade hon på hur sokratiska samtal påverkar samspelet. Hon följde barn och elever från förskola till gymnasiet under tre års tid, som regelbundet deltog i sokratiska samtal.
– Jag märkte att de blev jätteduktiga på att utveckla kritiskt tänkande och att samarbeta i dialog. Jag såg också alla de andra effekterna tydligt.
De yngsta barnen i studierna var 4–5 år, en slags minimigräns för att det ska fungera att föra sokratiska samtal i grupp, tror hon.
– Så fort barnen börjar prata har de ju en massa funderingar. Därför kan man använda den typen av frågeställningar även med yngre barn när man samtalar enskilt med dem, för att uppmuntra deras förmåga att tänka och fundera. När man väl lärt sig de ganska enkla spelreglerna är det en samtalsform som man kan använda sig av hela livet.
Maria Nöjd