Det tidiga och breda specialpedagogiska stödet brukar lyftas fram som en av Finlands framgångsfaktorer. Vi testade andra faktorer, som också brukar nämnas, på professor Kristina Ström:
Läraryrkets status
– Absolut, det tror jag på! Många goda studenter vill bli lärare, och många vill bli speciallärare.
Finland är ett homogent land
– Det kan ha en viss betydelse. Det är ett faktum att det finländska samhället är mer homogent än det svenska. Men resultaten är inte sämre i invandrartäta kommuner, såsom Närpes i Svenskfinland. Däremot är resultaten sämre i huvudstadsregionens invandrartäta områden, men så ser det ju ut i Sverige också.
Mer läxor
– Det är klart att det spelar roll. Ju mer du läser, desto bättre blir du. Det har att göra med att känna ansvar för sitt eget lärande. Det är viktigt och det handlar inte om kontroll.
Disciplin
– Nej, jag vill varken använda ordet disciplin eller kontroll om skolan i Finland. Det handlar om fokus på lärandet. Många i Sverige har en felaktig bild av den finländska skolan som vansinnigt tråkig och strikt. Men det handlar inte om det, utan om att man är i skolan för att lära sig och inte för att umgås med kompisarna, för att spetsa till det. I de senaste mätningarna om elevernas trivsel har trivseln gått upp. Det är glädjande.
Tidiga betyg
(obligatoriskt från årskurs 8, men ges vanligen i årskurs 4, i många skolor redan från årskurs 1)
– Att kolla upp kunskapsnivån kontinuerligt är en del av den medvetna pedagogiken. Personligen är jag inte så förtjust i de tidiga betygen, men det kan göras på väldigt olika sätt. När betyget har ett informationsvärde, när det betonas vad du är bra på och vad du behöver jobba lite extra med, tycker jag att det är helt okej.
”Jordnära” läroplan
– Ja, det nämns ofta … Läroplansgrunderna är nationella, men skolorna har möjlighet att profilera sig. Vissa anser också att vår läroplan passar väl ihop med det som mäts i internationella mätningar.