Rättningarna av de nationella proven får ny kritik. Skolinspektionen rekommenderar att uppsatsdelarna slopas. Men utbildningsdepartementet vill inte ta bort dem.

Utbildningsdepartementet står fast vid att uppsatsdelarna ska vara kvar i de nationella proven. Det gör departementet trots att Skolinpektionen på nytt föreslår att de ska lyftas ut eftersom lärarnas och omrättarnas bedömningar skiljer sig så mycket åt.

Tredje årgången omrättning av nationella prov visar i stort samma resultat som tidigare årgångar. Lärare sätter ofta högre betyg än inspektionens omrättare på uppsats- och längre textprov. Skillnaderna är störst i svenska och svenska som andraspråk, mindre i engelska. Skillnaderna är störst för de högre betygen. Det är också stor skillnad mellan skolor.

— Vi står fast vid vår uppfattning eftersom uppsatsdelarna är så viktiga inslag i läroplanen och undervisningen, säger Bertil Östberg, statssekreterare vid utbildningsdepartementet.

Däremot kan anvisningarna till hur proven ska rättas göras tydligare, lärare fortbildas i provbedömning och kommuner och fristående skolor satsa mer på att få lärare att sambedöma proven.

— Sambedömning har gett goda effekter där man gjort det. Men det är klart att det är mer tidskrävande.

Däremot ställer sig Bertil Östergren tveksam till att bara lärare som inte själva har eleverna ska rätta proven.
— En uppgift som de nationella proven har är att ge lärarna information om de egna elevernas kunskaper.

I rapporten lyfts också fram att fristående skolor ger högre provbetyg än kommunala skolor.

Är det okej?
— Det är klart att det är oroväckande oavsett vilken skolform som gör det. Men urvalet fristående skolor är litet i undersökningen. Skulle det visa sig vara en bestående tendens är det självklart oacceptabelt, säger Bertil Östberg.

Rapporten visar också att vissa grupper elever missgynnas i betygssättningen av proven trots likvärdiga resultat. I nian missgynnas pojkar med utländsk bakgrund som är födda sent på året, går i en kommunal skola och har en icke högutbildad mamma, medan elever ur motsatta grupper gynnas. Det verkar som att socio-ekonomisk bakgrund har stor betydelse. Hur ska man se på det?

— Det här är viktig kunskap som kommer fram även om forskning tidigare visat att det är så. Det här behöver diskuteras ute på skolorna.

Motsatt förhållande gäller för proven i femman och trean. Elever med sämre socio-ekonomiska förutsättningar får bättre resultat än vad omrättarnas bedömning säger.

— Risken med detta är att man missar elever som behöver tidigt stöd.

Bertil Östergren säger också att omrättningens inriktning kan komma att ändras.

— Vi vill ha ett större urval av prov från skolorna och gärna från flera skolor, eftersom det har visat sig att den typen av granskning ger ett bättre underlag och gör det lättare för skolorna att göra något åt sina bedömarproblem.

Däremot kommer eventuellt omrättningen av treans prov att minska eftersom man inte har samma problem med olika bedömningar där.

Socialdemokraterna är kritiska till att den lärare som rättar också sätter betyg. Partiet föreslår att skolor ska byta prov med varandra. Miljöpartiet vill kompetenshöja de betygsättande lärarna.

Socialdemokraterna är kritiska till att de lärare som betygsätter eleverna även ska rätta de nationella proven.

– Det största bekymret är att man har rättning av egna prov. För om man nu vill kvalitetssäkra betygen, där det finns en betygsinflation, då är det ju orimligt att samma lärare som sätter betygen och genomför det nationella provet också rättar det, säger partiets skolpolitiska talesperson Ibrahim Baylan till TT.

Socialdemokraterna föreslår att skolor ska byta prov med varandra.

Miljöpartiets skolpolitiske talesperson Jabar Amin anser att det ena syftet med nationella prov, att underlätta en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning, krockar med det andra syftet, som är att ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå.

– Nu måste regeringen ge med sig när det gäller syftet så att de här målkonflikterna inte skapas, säger han till TT.

Miljöpartiet vill även att regeringen anslår extra medel för kompetenshöjning av betygsättarna.

– Nu när vi år efter år ser att det görs olika bedömningar av olika lärare, säger Jabar Amin.

Det råder akut brist på lärare i naturorienterade ämnen och teknik, enligt en undersökning från Lärarförbundet. Låga löner gör att läraryrket inte längre upplevs som attraktivt, enligt förbundsordförande Eva-Lis Sirén.

— Varför ska man bli en dåligt betald lärare när man kan bli en bättre betald ingenjör? Ska vi få fler att vilja bli lärare och behålla skickliga lärare så måste man öka lönerna, säger Eva-Lis Sirén.

Nästan hälften av lärarna saknar i dag behörighet att undervisa i de naturorienterade ämnena och skolan står inför stora pensionsavgångar. Endast 27 grundskolelärare för årskurs 7-9 med inriktning på naturorienterade ämnen utexaminerades i våras.

Enligt Lärarförbundet räcker inte de nyexaminerade lärarna för att ersätta dem som lämnar yrket. Eleverna riskerar att få sämre kunskaper.

— Om inte arbetsgivarna tar sitt ansvar står vi mitt i den lärarkris som vi varnat för länge, säger Eva-Lis Sirén.

En avtalsrörelse pågår och medlare har trätt in sedan parterna inte kunnat komma överens. Eva-Lis Sirén säger att lärarna har drygt 10 000 kronor lägre månadslön jämfört med yrkesgrupper med liknande utbildning, till exempel systemvetare och ingenjörer

— Det lönegapet måste rättas till på sikt och det betyder att i den här avtalsrörelsen måste lärarna få mer än andra, säger hon.

I förra veckan inledde medlarna sitt arbete med att få fram ett nytt avtal för de kommunalt anställda lärarna. — Vi håller på att sätta oss in i läget. Vi lyssnar på bägge parter och försöker förstå hur det ser ut, säger medlaren Christina Rogestam.

Något mer går det inte att få reda på av Christina Rogestam och hennes kollega Jan Björkman. Medling är av tradition en mycket sluten tilldragelse för utomstående.

I förra veckan träffade medlarna de två parterna Lärarnas samverkansråd (Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund) och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) några gånger vardera.

— Vi har förklarat för medlarna vilka krav vi har och argumenten för dem, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

I juni sade lärarförbunden nej till SKL:s bud om ett femårigt avtal som inte gick att säga upp. Budet skulle de inledande två åren – främst det första – ha gett lärarna mer än andra. Därefter sa lärarförbunden nej till ett andra bud om ett ettårigt avtal med samma löneökningar som andra grupper.

Det är inte fastställt hur lång tid medlarnas arbete ska ta. Inte heller om ett medlarbud bara ska handla om lön eller även andra frågor som varit del av förhandlingarna, exempelvis arbetsbelastning.

Vid den senaste medlingen 2007 tog medlarnas bud upp endast lönen. En särskild arbetsgrupp fick ta hand om den brännande frågan om arbetstiden.
 

Ett prestationsbaserat bidrag. Det ska öka gymnasiebehörigheten i 15 så kallade utanförskapsområden, hoppas regeringen. Rinkeby, Ronna och Norra Biskopsgården är tre av stadsdelarna.

Regeringen satsar 100 miljoner kronor årligen 2013 och 2014 för att öka andelen gymnasiebehöriga, öka sysselsättningen och minska försörjningsstödet i 15 särskilt utsatta stadsdelar i nio kommuner. Bidraget är prestationsbaserat: bättre resultat ger mer pengar. Syftet är kommunerna ska stimuleras att lägga mer kraft på dessa stadsdelar.

Stadsdelarna är utvalda enligt vissa kriterier, bland annat är behörigheten till gymnasieskolans nationella program här lägre än 70 procent.

Systemet är inte utarbetat i detalj, men kommer innebära att ett index skapas utifrån vissa parametrar, där gymnasiebehörigheten är en. Mot slutet av 2013 respektive 2014 sker en avstämning och en summa pengar betalas ut beroende på hur stor förbättringen är. Alla får pengar, men de som lyckats bäst får mer.

Regeringen föreslår att även gymnasieelever ska omfattas av rutavdraget för läxhjälp.

En växande läxhjälpsbransch får ytterligare skjuts. Regeringen föreslår att det så kallade rutavdraget utvidgas till att omfatta även läxhjälp för gymnasielever.  

Sedan tidigare har man kunnat gör avdrag för läxhjälp till barn i grundskolan. Det har gått eftersom Skatteverket har klassat läxhjälpen som barnpassning, en hushållsnära tjänst man kan göra avdrag för. Denna praxis ska nu uttryckligen omfattas av avdraget. Det helt nya är att lagen nu även ska omfatta gymnasiet.

Hittills har inte behöriga lärare fått utföra avdragsgill läxhjälp. Skatteverkets praxis är att bara godkänna avdrag så länge det inte rör sig om utbildade lärare. I det nya förslaget sägs inget nytt om detta.

Diagnoser som damp och adhd har blivit allt viktigare för att förklara elevers problem med inlärning och beteende. Det visar Bo-Lennart Ekström i sin avhandling Kontroversen om damp som läggs fram vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.

– De neuropsykiatriska diagnoserna tillmäts idag högre status och förklaringsvärde än de pedagogiska teorierna när det gäller att förklara vad som ligger bakom elevers problem, säger Bo-Lennart Ekström.

Sedan 2007 har antalet diagnoser av adhd och uppmärksamhetsstörning uppskattningsvis mer än fördubblats i Sverige. Idag är damp ersatt av Development Coordination Disorder (DCD).

Kring år 2000 pågick en medicinsk kontrovers som innebar att diagnosen damp ifrågasattes. Den debatten kom också till slut att beröra pedagoger och sociologer.

– Den kan betecknas som en av det svenska samhällets mest framträdande vetenskapsbaserade kontroverser i modern tid.

Bo-Lennart Ekström har analyserat närmare 200 artiklar från Dagens Medicin och Läkartidningen, 1996-2006. Han har undersökt den bild av skolan som framträder i det specifikt medicinska perspektivet och hur medicinskt professionella i medierna formulerar pedagogisk praktik och teori utifrån sina perspektiv.

Många lärare i årskurs 1-3 är osäkra på hur de ska bedöma elevers kunskaper och utgår inte alltid från kraven i kursplanerna, enligt en rapport från Skolinspektionen.

Granskningen som genomförts i årskurs 1-3 i 35 skolor visar att det ofta saknas ett samband mellan målen för undervisningen, det som sker i klassrummet och hur eleverna sedan bedöms.

Många av lärarna i undersökningen tycker att det är svårt att förstå hur de olika delarna i kursplanerna ska användas och hur de förhåller sig till varandra.

Flera är inte säkra på vad i kursplanerna elevernas kunskaper ska bedömas mot och de planerar inte fullt ut hur bedömningen ska gå till och när den ska ske. Bäst överensstämmer lärarnas bedömningar med kunskapskraven i ämnena svenska och matematik. Och i de skolor som är bäst på kunskapsbedömning har rektorns pedagogiska ledarskap betydelse. Rektorerna i dessa skolor är på olika sätt delaktiga och följer upp lärarnas arbete med planering utifrån kursplanerna, genomförandet av undervisning och bedömning utifrån kunskapskraven.

Läs hela rapporten på http://www.skolinspektionen.se/

Det är inte alltid som samarbetet mellan skola, familj, socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatri (BUP) gynnar barnet eller familjen. Det visar Camilla Blomqvist i sin avhandling vid Göteborgs universitet.

– Det finns en förväntan på att samarbete om barn ska leda till en förbättrad situation för barnet, vilket inte alltid är fallet, säger Camilla Blomqvist, som i sin avhandling har följt åtta familjer och hur samarbetet mellan dem BUP, socialtjänst och skola har fungerat.

Hon har också tittat på vad som avgör om, och i så fall när, BUP involverar andra i ett samarbete kring ett ärende.

– Det går inte att dra några generella slutsatser om vad som får BUP att initiera ett samarbete. Men det verkar vara minst sannolikt när problematiken i första hand bedöms som psykiatrisk. BUP deltar inte heller i samarbete i ärenden med alltför mycket social problematik.

Camilla Blomqvist visar i avhandlingen att det är viktigt att vara tydlig i samarbetet. Det gäller både syftet med samarbetet och ansvarsfördelningen mellan de olika instanserna. Annars finns risken att samarbetet upplevs som rörigt och förvirrande för både barn, föräldrar och myndigheter.

– Samarbete är inte lösningen på alla svåra ärenden och de professionella som är involverade i ärendet behöver ha både förmåga och mandat att avgöra när samarbete kan innebära en förbättrad livssituation för barnet och när det kanske inte gör det.

En ny termin har just börjat när du får det här numret av Origo. Förhoppningsvis är du fylld av energi
och nya idéer inför hösten. Kanske har ni haft några riktigt givande studiedagar som gett inspiration. Är det inte riktigt så? Då gäller det att leta utanför den egna skolans väggar. För vi behöver alla påfyllning. Många lärare säger att jobbet, trots elevkontakten, är ensamt. Det är jag och min klass, mitt material och min planering. Sällan har kollegor tid att sätta sig ned och utveckla undervisningen tillsammans – och det känns därför läskigt och obekvämt att göra så.

Samtidigt – vi har inte stött på någon lärare som inte varit positiv när han eller hon fått chansen att delta i en learning study eller på annat sätt fått reflektera och lära tillsammans med andra. Och när vi på redaktionen är med på konferenser är det just seminarier och workshops med kollegor som många lyfter fram som otroligt givande. Att åka på exempelvis Tekniken i skolan, som går av stapeln den 24–25 september i Norrköping, kan ge en verklig kick bara genom att man får träffa andra som vill utveckla sin undervisning. För att inte tala om alla konkreta lektionstips och idéer…

Vi på Origos redaktion vill också ge dig sådana kickar. Det kan vi göra mycket tack vare de fantastiska lärare som låter oss kliva in i deras klassrum och som generöst delar med sig av sina erfarenheter. Vi får många positiva kommentarer om just detta – att det är så givande att läsa om hur andra lärare gör och tänker.
Så lyssna på och läs om andra – och dela gärna med dig av dina egna bästa idéer. Då får vi ett intressant
samtal om lärande och undervisning – och det vinner alla på!

Klassen skrek till, några av förtjusning och andra av förfäran. Kemiläraren hade återigen lyckats med en demonstration och han skrattade belåtet åt den häftiga reaktionen. Lärande? Tveksamt, men vi glömde det inte. Från kemilektionerna är det dessutom två ord som etsat sig fast, av skilda orsaker. Kaliumpermanganat, liksom dess formel KMnO4, kändes bara så bra att uttala, nästan som en magisk besvärjelse. Ämnets egenskaper eller vad det användes till fastnade däremot inte. Det gjorde emellertid ordet ”således”. Men ofta förstod vi inte alls vad som var så uppenbart självklart för läraren, där i Katedralskolan, för många
år sedan.

Skolan hade långt tidigare varit knuten till katedralen, eller domkyrkan. I kyrkan fanns en kateder, beteckningen på den stol, tron eller tribun som var reserverad för de förnämsta prästerna. Inom undervisning var katedern antingen förkunnarens talarstol eller den upphöjning längst fram i salen där läraren hade sin stol och sitt bord. Senare kom det att betyda själva bordet, nu har det omvandlats till ett slagträ i debatten.

Ordet laboratorium började användas på medeltiden för att beskriva en plats där man arbetar (labora), till skillnad från ett auditorium, där man enbart lyssnar. Laboratorium och kateder representerar två skilda vägar till lärande. Laborativt lärande lyfts fram i de senaste kursplanerna. Av de fjorton kunskapskraven för NO-ämnena handlar fem om laborationer. De övriga, bortsett från ett fåtal ämnesspecifika, är övergripande om att söka, värdera och använda information för att argumentera och motivera ställningstaganden.
I en laboration har elevernas problem med språk och matematik mindre betydelse. Det är långt ifrån alltid de som presterar bäst på de teoretiska proven som lyckas bäst i en laboration. Som med så mycket annat är nyckelorden tid och upprepning. Tid att förbereda hypoteser och genomförande, att utföra laborationen och eventuellt göra om den samt att redovisa och analysera resultaten. Upprepning så att hanterandet av utrustningen blir en vana, och energin kan läggas på noggrannhet och reflektion.

Min uppgift som lärare är att se till att eleverna får många olika impulser och intryck, både sådant som jag planerar och sådant som kommer från dem själva. Lärandet är inte rätlinjigt så det får gärna hända något spektakulärt på vägen. Jag kan aldrig styra hur eleverna associerar, hur de minns, och de har på sikt inte så stor nytta av att jag visar upp mina kunskaper. Men jag ska se till att de utvecklar och förfinar redskapen för att pröva genom att undersöka, reflektera och dokumentera, samt för att utveckla lärandet genom att jämföra, diskutera och generalisera.

Tillbaka till katedern skulle kunna betyda timslånga föreläsningar för tonåringar, och det finns säkert de som längtar efter att få förklara förhållanden och presentera processer för andäktigt lyssnande elever. Men bakom de retoriska formuleringarna i debatten saknas säkert inte insikten att barn lär sig på många olika sätt. Dels sinsemellan, dels över tiden och inom skilda områden. Hur dessa inlärningsprocesser ska stimuleras och ledas vet den professionella pedagogen bäst.

Peter Nyström är föreståndare för Nationellt centrum för matematikutveckling sedan 1 maj. Matteundervisningen behöver bli mindre konservativ, tycker han.

Grattis till nya jobbet! Varför tror du att de valde dig?
– Jag har jobbat en hel del med NCM i olika projekt, så jag är lite känd där. Sedan har jag arbetat som prefekt på institutionen i Umeå, så jag har erfarenhet som arbetsledare. Det kan vara några orsaker.

Vad har du för bakgrund?
– Kortfattat så var jag tidigare gymnasielärare i matematik och kemi. Sedan 1995 har jag jobbat vid Umeå universitet och disputerade 2004. Mest har jag arbetat med de nationella proven i matematik för gymnasiet, men har också forskat om bedömning och om Timss-testerna.

Vad var det som lockade med NCM?
– Det är en väldigt spännande miljö och medarbetare med stor kompetens. Det är en rolig uppgift att jobba med att utveckla matematikundervisningen.

Vad blir den största utmaningen?
– Det är svårt att säga ännu, men det är väldigt utmanande att jobba med matematikutveckling i dessa tider. Vi arbetar intensivt tillsammans med Skolverket och är mycket involverade i den utprövningsomgång som startar nu i höst. Det är ont om tid och det är svårt att få synbara resultat av stora satsningar som görs under kort tid. Men vi ska göra vårt bästa!

Blir det någon förändring av inriktningen på NCM:s arbete nu?
– Det tror jag inte – det har jag svårt att se i dagsläget. Din föregångare Bengt Johansson är kvar som ”senior professor”.

Vad blir hans roll?
– Det vet vi inte heller ännu. Han kommer nog bland annat att engagera sig i lite mer övergripande frågor vid Göteborgs universitet, till exempel lärarutbildningen.

Du har framför allt arbetat med matte på gymnasiet, men NCM har främst vänt sig till grundskollärare. Hur ser du på det?
– Jag brinner ju fortfarande mycket för gymnasieskolan, så klart. Men i min forskning har jag jobbat en hel del med grundskolan också. Och det som händer i grundskolans matematikundervisning är naturligtvis avgörande på många sätt.
– Samtidigt ser vi allvarliga tecken i gymnasieskolan också, så problemen finns på alla nivåer. Vad är det för typ av matematik som ungdomar behöver ha med sig ut i yrkeslivet och samhället? Det finns anledning att fundera på alla plan. Ämnesplanerna lämnar stort tolkningsutrymme, så där finns mycket att göra.

Du har arbetat en del med NCM:s matematikutvecklarsatsning. Nu försvinner den. Kommentar?
– Formellt så försvinner satsningen, det stämmer. Men vi har en ambition att bibehålla nätverket och har bokat in en träff i höst. Det är en kraft vi inte vill tappa.

Resultaten i matematik har varit i fokus länge nu. Känns det som att en positiv vändning är på gång?
– Det är en knepig fråga. Ur en synvinkel så finns det ju vissa möjligheter nu och om Matematiklyftet blir bra så borde det kunna bidra. Men det är många andra faktorer som också spelar in, som vi inte kan påverka lika enkelt. Det gäller strukturella saker i samhället, synen på lärarnas uppdrag och synen på utbildning, till exempel.

Och när det gäller saker du kan påverka, vad är viktigast då?
– Vi behöver få till ett samtal om vad elever förväntas lära sig i matematik och varför vi gör som vi gör. Den diskussionen har fortfarande inte riktigt kommit igång, mycket i undervisningen styrs fortfarande av tradition.

1. Damen ska placeras på någon av de fyra centrumrutorna e4, d4, e5 eller d5 för att kunna göra 27 drag.

2. Damen ska placeras på någon av de fyra hörnrutorna a1, a8, h1 eller h8 för att kunna göra 21 drag.

3. Det finns 92 olika lösningar. (Observera att det nästan alltid är den sista damen som är svår att placera ut).

4. Ovanstående lösning är kanske den mest logiska med centralt placerade damer. Men vid en schackträningssession i Norge hitta en sexårig flicka nedanstående lösning.

5. Nu kan vit göra 10 drag.

6. Nu kan vit göra 100 drag.

7. Nu garderar de vita pjäserna alla rutor på brädet. Men... löparna står på samma färg. Ska löparna gå på olika färg, som vid starten av ett schackparti är följande bästa lösning.

Nu garderas alla rutor utom c1.

Jesper Hall är ansvarig för satsningen Schack i skolan, och 850 svenska lärare har gått schackkurser för honom. Han gissar att cirka 300 skolor har regelbunden schackundervisning, och intresset växer hela tiden.
– Schack är en billig och rolig pedagogisk metod som bland annat tränar koncentrationsförmågan, arbetsminnet och flera olika matematiska moment, säger Jesper Hall.

Han började själv spela schack som sexåring. Han har kommit tvåa och trea i SM och är internationell mästare i schack. Han har tränat svenska juniorlandslaget i schack i nästan tio år och även talanger i Norge, bland dem Magnus Carlsen, rankad världsetta. Jesper Hall sitter i världsschackförbundets kommitté för Chess in the Schools. Jesper Hall var under flera år ansvarig för Schack4an, en nationell tävling för fjärdeklassare. Schack i skolan har vuxit fram som en förlängning av denna.

Han berättar om en utvärdering av ett skolschackprojekt i Halland från 2010, där 20 skolor deltog. Alla 41 pedagoger som undervisade i schack tyckte att det haft positiva sociala effekter på eleverna. 58 procent menade att särskilt matematikämnet gynnades av att eleverna spelat schack, 23 procent menade att alla ämnen gynnats. Pedagogikprofessor Lars Holmstrand, som ledde utvärderingen och som ingår i Referensgruppen för Schack i skolan, lyfter särskilt fram hur schack integrerar elever oavsett kön, etnicitet eller social bakgrund. Han menar att flickor i större utsträckning upptäcker matematik och naturvetenskapliga ämnen, och att barn från mindre studievana hem genom schack kan upptäcka teoretiska ämnen.Att schackspelande förstärker dessa förmågor uppmärksammas även internationellt, till exempel i en EU-rapport från 2011 och i studier från USA och Danmark.

Men finns det någon grund för att schack är bra för att träna barns matematiska förmåga? Det är svårare att bevisa, menar Jesper Hall, men berättar att Bo Johansson, som är docent i pedagogik vid Uppsala universitet,
håller på att sammanställa en studie som tittar mer på just detta.
– Studien har inte publicerats än, men det finns tecken som visar att elever som spelar schack får en bättre uppfattning om den mentala talraden. Jesper Hall menar att man behöver etablera den mentala talraden tidigt, alltså att kunna visualisera var talen sitter på en talrad, och det görs inte alltid i skolan. Schack handlar om att förutsäga drag, och då måste man räkna baklänges, hoppa över tal med mera.
– Det är ett magiskt ögonblick när man tänker: ”Om jag går dit, vad gör den andra då? Hur kommer jag dit – jo, genom att gå dit och sedan dit och dit.” Det är ett fantastiskt sätt att träna den mentala talraden!

Nu hoppas Jesper Hall att schackinstruktion ska bli en fristående kurs på lärarutbildningen vid något lärosäte hösten 2012.
– Uppsala universitet och Malmö högskola har visat intresse, säger Jesper Hall.

Kravet på skriftliga omdömen kan komma att avvecklas eller förenklas. Det aviserar utbildningsministern som ett svar på lärarnas kritik.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) är lugn som en filbunke. Han tar emot på sitt spatiösa tjänsterum, räcker fram handen och sjunker bekvämt ner i den mörkblå fåtöljen.

Men när vi kommer in på lärarnas stigande missnöje under hans tid som minister lutar han sig framåt i fåtöljen, börjar gestikulera med armarna och vickar de svarta blankpolerade lågskorna intensivt hit och dit.

Nästan 1 200 lärare har i Lärarnas tidnings enkät betygsatt Jan Björklund som utbildningsminister. Lärarna sågar honom: Han får betyget 1,5 på en skala från 0 till 5.

Varför är lärarna så missnöjda med dig?

— Man förväntar sig att landets utbildningsminister ska kunna styra över löner och annat i skolan som kommunerna bestämmer. Sedan finns det givetvis de som inte gillar vår utbildningspolitik.

Tio procent av lärarna säger att de har fått en bättre arbetssituation sedan du blev utbildningsminister, 59 procent att de har fått det sämre. Hur förklarar du det?

— Jag tror att det avspeglar att det finns ett stort missnöje med förhållandena i svensk skola och att de förändringar vi gör tar tid.

Lärarna säger i enkäten att de har fått mer att göra, att fokus inte längre ligger på att planera bra lektioner utan på att bedöma de lektioner de har haft.

Är det rimligt att lärarna ska ha det så?

— Balanspunkten mellan den tid som läggs på att förbereda och genomföra undervisningen och den tid som läggs på att dokumentera undervisningen och olika åtgärder har förskjutits åt fel håll. Min uppfattning är att detta har gått för långt och vi behöver rensa i dokumentationen.

Hur ska du rensa i dokumentationen?

— När vi inför fler betyg i fler årskurser går de utvärderingssystem som infördes i frånvaron av betyg — som skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner — att ifrågasätta. En del av det kanske går att utforma på ett enklare sätt, en del bestämmelser kanske inte behövs. Detta gäller även åtgärdsprogrammen. Vi gör en översyn på departementet av detta nu.

Under Jan Björklunds tid som minister har det blivit allt färre niondeklassare som klarar nationella provet i matematik och allt färre som blir behöriga till gymnasiet.

Är inte detta ett stort misslyckande för dig?

— Nej. Men det är ett stort misslyckande för svensk skola. Det är därför vi lägger om hela utbildningspolitiken, för att resultaten är för låga i många ämnen. Att det finns så många obehöriga lärare i matte beror ju inte på de åtgärder vi gör nu, utan det är en lång trend.

Det finns väl saker du kan göra nu för att påverka skolan direkt, till exempel besluta om mer pengar så att klasserna och barngrupperna kan bli mindre?

— Om man trodde att pengar var huvudproblemet skulle man kunna göra det.

Men det tror inte du?

— Nej, det är inte så att svensk skola i ett internationellt perspektiv har lite resurser. Skolan i Finland har mindre resurser, men presterar bättre resultat. För mig är det viktigare att öka läraryrkets attraktionskraft genom bättre anställningsvillkor än att minska klasstorleken med en eller två elever, det är ju enormt dyrt att minska klasserna.

Efter sex år som skol- och utbildningsminister finns det fortfarande något ettrigt över Jan Björklund. Nu klampar han in mitt i den känsliga avtalsrörelsen och tar tydlig ställning för en part i förhandlingarna och för en yrkesgrupp på svensk arbetsmarknad: Lärarna.

— Det är strategiskt viktigt för Sverige att vi lyfter läraryrkets attraktionskraft. Men det finns inte tillräcklig vilja hos de parter som styr över detta att uppvärdera läraryrket i Sverige.

Vilka är det som inte vill uppvärdera lärarna?

— Kommunerna har inte tagit det här ansvaret på 20 års tid. Men det räcker inte med arbetsgivarna. Det måste också finnas en acceptans hos övriga parter på arbetsmarknaden att lärarna ska prioriteras och att de andra facken inte omedelbart ska kräva kompensation.

Vad borde de andra facken göra?

— De andra fackförbunden måste acceptera att lärarna går före. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund måste få acceptans för detta inom TCO och Saco. Ska man lyfta en yrkesgrupp mer än övriga arbetsmarknaden måste de andra gå med på det. Annars blir det ingenting.

Undersökningar visar att det fria skolvalet har minskat likvärdigheten. Elever från privilegierade hem väljer bort elever från andra grupper som skolkamrater. Hur ser du på det?

— Den stora segregationen i skolan beror på att vi bor segregerat. Det fria skolvalet har inneburit att den som är aktiv kan förändra sin egen situation. Det betyder ju samtidigt att den som inte är aktiv blir kvar i en miljö där de aktiva försvinner. Då får man på marginalen en ökad segregation, det ska man vara helt öppen med. Därmed har det fria skolvalet både en positiv och en negativ effekt.

Är det skäl för att avskaffa det fria skolvalet?

— Nej, det fria skolvalet ska vara kvar. I stället måste man vidta andra, kompensatoriska åtgärder. De riktigt låga skolresultaten har vi i ett antal utanförskapsområden i storstäderna, eftersom många nyanlända barn med bristfällig skolgång har kommit till Sverige under senare år. Den enskilt viktigaste åtgärden är därför att lyfta skolsituationen för nyligen invandrade barn, till exempel att de snabbare får lära sig svenska, att de får mer lektioner och att man förlänger skolplikten.

Behöver skolans resurser styras hårdare, så att mer pengar går till de skolor som har det kämpigast?

— Jag utesluter inte skärpt lagreglering.

Många tycker att du har tystnat i skolfrågorna på senare tid. Har du slut på idéer?

— Hahaha! Det här är fjärde intervjun i dag, så jag tycker inte att jag har tystnat.

Men vad ser du som nästa viktiga skolreform?

— Att höja läraryrkets attraktionskraft. Det överskuggar allt annat.

Lärarna sågar utbildningsministerns insatser efter sex år vid makten. Nästan var tredje sätter en nolla i betyg. Många är även kallsinniga till de senaste reformerna.

Fler lärarröster. Här hittar du mängder av kommentarer från lärarna som deltog i undersökningen.

Lärarnas tidning har undersökt vad lärarna tycker om Jan Björklund som utbildningsminister. Drygt 1 100 lärare har satt betyg på en skala mellan 0 och 5. I genomsnitt får Jan Björklund 1,5 i betyg av
lärarna.
29 procent ger honom ­betyget 0. Endast 1,5 procent ger betyget 5.

Lärarna har också värderat de senaste skolreformerna, och ger följande snittbetyg:

• 2,7 till införandet av lärar-legitimation
• 2,3 till betyg från åk 6
• 2,2 till nya gymnasieskolan
• 2,7 till nya betygsskalan
• 2,4 till den nya lärarutbildningen.

— Jan Björklunds stil har definitivt inte varit bra för relationen med lärarkåren, säger statsvetaren Jenny Madestam som bland annat har forskat om politikers ledarstilar.

— Björklund har varit väldigt fokuserad på att genomdriva sina idéer och tankar, ibland utan att föra en dialog med dem som verkar i skolan.

Att lärarna känner sig överkörda tror hon kan få allvarliga konsekvenser.

— Risken är att de försöker hålla kvar en fot i det som har varit, säger hon.

Lärarna i undersökningen hade möjlighet att kommente-ra sin betygsättning av utbild-ningsministern. De mer positiva skriver att han har varit tydlig och lyckats lyfta fram skolfrågorna på den politiska agendan.

— Det är viktigt som politiker att visa på resultat, att det här har jag gjort, säger Jenny Madestam.

Lärarna har också svarat på frågan om hur deras arbetsvillkor förändrats sedan 2006.
59 procent anger att deras arbetssituation är sämre i dag.

»Jag får aldrig tid till att planera eller diskutera pedagogiska frågor med mina kolleger, det är bara administration, administration, administration och jakt på minuter i stället för kvalitet«, skriver en lärare.

— Regeringens förhoppning är väl att med lite tid så ska administrationen minska. Gör det inte det är det ohållbart. Det är ingen som kommer att vilja bli lärare om man ska bli ihjälstressad, säger Jenny
Madestam.

Lärarnas tidning genomförde en enkät om Jan Björklunds sex år som utbildningsminister. I anslutning till den fanns ett fält för fria kommentarer. Här lyfter vi fram en mängd citat från medlemmar i Lärarförbundet.

Björklund som utbildningsminister

Lyssna på en inläsning av ett urval av lärarkommentarerna.

Verklighetsförankring

Det känns som om han inte har varit ute i verksamheten på länge. Hur kan man införa en massa administrativt arbete för lärarna utan att ge mer resurser? Fokus ligger inte längre på att planera bra lektioner utan på att bedöma de lektioner man haft (utan planering) och bedöma elevernas kunskaper (utan att kunna ge dem de bästa förutsättningarna).

Han försöker föra fram en gammaldags skola och tror att det som fungerade för 30 år sedan ska fungera även idag. Han har inte hängt med i samhällets utveckling.

Kom till skolan och se verkligheten: stora klasser, stressigt, för lite tid och alldeles för lite lön.

Om han nu anser lärarna vara så viktiga – varför syns inte det i statsanslagen till kommunerna?

Jag tror nog att han försöker men det blir inte alltid så bra. Har man ingen egen erfarenhet vet man oftast inte hur det egentligen är.

Han verkar inte riktigt förstå komplexiteten i lärarjobbet. Tror att bara synbara kontrollinstanser spelar roll.

”Ministerstyre”

En utbildningsminister ska inte lägga sig i lärarnas verktygslåda. Det kallas ministerstyre.

Han petar i alldeles för mycket som han inte har en aning om vad det får för konsekvenser för oss som jobbar med det dagligen.

Tydlighet

Tydliga budskap, men han är inte alltid påläst. Han behöver fler kunniga medarbetare.

Tycker att det är bra att det finns klarare riktlinjer än vad det har varit innan. Det ska vara tydligt vad ska man kunna inom vilket ämne/vilken årskurs. Det är topppen. Visst har många klagat över det, för det innebär mer arbete, men man har bättre koll på elevernas kunskap.

Björklund håller en linje, står för sina åsikter. Jämför med oppositionen som inte ens har bestämt vilka åsikter de ska ha.

Det är väldigt mycket som har blivit klarare och bättre men det har även inneburit en större arbetsbörda då det bara lagts på och inte tagits bort något.

Agendasättande

Han har sett till att man pratar om skolan.

Ingen kan ta ifrån honom att ett marginellt parti som FP har präglat utbildningen under borgarnas tid vid makten.

Han har fått frågan om skola på dagordningen men har inte lyckats i alla delar på grund av huvudmannen, det vill säga SKL, som inte är intresserad av utbildning.

Han har fått en debatt angående skolan och har tydligt drivit sin linje som han uttalade inför valet. Men det känns som om många av förslagen är en tillbakagång och liknar mycket en gammal skola som den såg ut när han gick i skolan.

Mod

Gillar honom, han "sticker ut" med jämna mellanrum.

Äntligen en stark utbildningsminister!

Så har olika lärargrupper påverkats

Lyssna på en inläsning av ett urval av lärarkommentarerna.

Förskolan

Vi som jobbar som förskollärare har en mycket tuffare arbetssituation i dag. Det är alldeles för många barn i grupperna, vilket gör det svårt att tillgodose allas behov. Vi är många som tycker att barnens språk har försämrats mycket i och med de stora barngrupperna. Varken våra löner eller status har höjts trots att vi också har en läroplan.

Som förskollärare har jag blivit än mindre sedd och uppmuntrad än tidigare. Är förskolan osynlig för regeringen?

Sätter man krav på vad vi ska göra i vårt uppdrag enligt Lpfö (vilket är positivt) måste man ge barnfri tid också till lärare på förskolan.

Fritidspedagoger

Jan Björklund har förstört tillvaron för en hel yrkesgrupp, nämligen fritidspedagogerna. Hur tänker han att framtiden ska bli för oss?

Hans okunskap och ointresse att se likvärdigheter bland oss inom läraryrket har gjort att man inte längre känner sig betydelsefull. Och det har man förtjänat att göra efter 4 år av akademisk utbildning och 12 års erfarenhet. Då är det inte konstigt alls att ingen, eller väldigt få, väljer att läsa till fritidspedagog.

Kvaliteten på fritids kommer att sjunka om det inte ställs högre krav på både verksamhet och personalens utbildning. Jag anser därför att även fritidspedagoger och fritidslärare ska legitimeras för att skapa en utvecklande och lärande miljö för framtidens vuxna.

Han borde göra något åt de stora barngrupperna på fritids! Det hörs det inget om. 55 barn har vi på en fritidsavdelning! Är det klokt?

Jag tycker att Jan Björklund har gjort allt han kunnat – för att få bort oss fritidspedagoger och att sänka vår status ännu mer än den redan var. Han har visat sin okunskap om vår specifika lärarkår genom att inte ge oss lärarlegg, samt att åter igen ändra utbildningen.

Yrkesgymnasiet

Att göra om yrkesutbildningarna så att de inte är högskolebehöriga går stick i stäv med den utveckling vi har haft på elprogrammet, där fler och fler söker vidare. Vi behöver fler inom elområdet med högre kompetens.

Mycket dåligt att yrkeslärare inte behöver ha behörighet med legitimation. Det kommer att bli två olika lärargrupper, ett A-lag och ett B-lag.

Jan Björklund har gjort så att gymnasieskolan segregerats i och med att den nya reformen skiljer på studieförberedande program och yrkesprogram. Alla program bör ge högskolebehörighet.

Särskolan

Grundsärskolan har halkat efter vad gäller IKT. Mer stress. Mindre resurser. Färre ska klara mer. Snart har vi inte ens några behöriga lärare kvar i grundsärskolan.

Hans tankar om särskolan verkar vara byggda på total okunskap om denna skolform. Verkligheten ser inte riktigt så ut. De som har ett intellektuellt handikapp är i regel duktiga på praktiskt arbete.

Jag arbetar inom särskolan. Det nya kravet på speciallärarutbildning är att kasta oss som jobbat länge på sophögen. Den kunskap som man tillägnat sig genom åren är ingenting värd, det är kränkande!

Estetiska ämnen

Att estetisk verksamhet har försvunnit från gymnasieutbildningarna är en tillbakagång till att det bara är huvudet som räknas och inte hela människans kunskapsinlärning, att inte få ny kunskap genom både huvud och kropp. På individuellt val ska det erbjudas estetiska kurser på varje skola, som en kompensation för att estetisk verksamhet försvann, men eftersom de kurserna inte ger meritpoäng är det inga elever som väljer dem. Detta har inneburit att många lärare med estetiska kurser inte har full tjänst eller ingen tjänst alls.

Varför får inte gymnasieeleverna arbeta med den vänstra hjärnhalvan? Alla estetiska ämnena är SÅ viktiga.

Det är förfärligt att estetisk verksamhet har tagits bort från kärnämnena på gymnasiet. De allra flesta elever på gymnasiet idag får inte en grund i de estetiska kunskaperna och det kommer Sverige att betala dyrt för i framtiden. Det är chockerande att Jan Björklund inte har en bättre utbildning själv då det gäller forskning kring vikten av estetiska lärprocesser för människans välbefinnande.

Förändringar för eleverna

Lyssna på en inläsning av ett urval av lärarkommentarerna.

Särskilt stöd

Det är inte mer disciplin vi behöver i skolan. Det är resurser att hjälpa alla elever på det sätt som de har laglig rätt till. Vi lärare kämpar hårt för våra elever, men vi räcker inte till för alla.

Barn i behov av extra stöd får inte alltid det stöd de behöver.

De barn som inte passar in har blivit fler och normen mindre.

Lärstilar

Det är så lätt att lägga nivå och ribba efter en sorts lärandeform. Det är lätt att säga att alla lär mer om du sätter betyg eller börjar skolan tidigare. Själv är jag mest orolig för hur vi fångar de olika inlärningsstilar som finns bland oss individer. Hur fångar vi lärandet och lyckas få alla elever till att de lär sig något i skolan. Och framför allt, hur stärker vi de elever som redan tappat tråden och självkänslan?

Barngruppernas storlek

För stort fokus på att förbättra resultaten. Satsa på mindre barngrupper i förskola och skola så att pedagogerna hinner med ALLA elever. Det vill säga börja i rätt ände och ge pedagogerna chansen att få göra ett bra jobb, så kommer resultaten också.

Krav på eleverna

Svaga elever får svårare att lyckas.

Jag tycker det finns en anda där kunskapsfokus blir till stress, press och att han glömmer bort att barn är barn som behöver trygghet och utveckling i sin egen takt.

Ibland undrar jag om han själv skulle klara av dagens skola!

Introduktionsprogrammen

Jag oroar mig för vad som kommer att hända med de 25 procent av ungdomarna som går på de nya introduktionsprogrammen, tidigare IV, när de gått sina tre år där och fortfarande inte har ett gymnasiebetyg.

Politik och ideologi

Lyssna på en inläsning av ett urval av lärarkommentarerna.

Bilden av skolan

Aldrig någonsin har jag upplevt så mycket negativ kritik kring det arbete som utförs inom de olika skolformerna. Goda exempel lyser med sin frånvaro och är inte intressanta att lyfta, inte heller för media. Vilka andra yrkeskategorier blir kvar på arbetsplatser med så dåligt rykte!?

Allt hans negativa tjat om skolan har skadat och nedvärderat alla oss lärare som kämpar år efter år.

Jag tycker att han kämpar och lyfter frågor om skolan i allmänhet på ett engagerat sätt. Björklund är engagerad och vill att vi lärare ska känna oss stolta! Björklund går att lita på!

Forskningsbaserad

En utbildningsminister som inte förstår forskning om människors utveckling eller sambanden samhälle-skola hör inte hemma i den positionen. Anpassningen av utbildning till enbart näringslivets och marknadens krav är totalt livsfarlig för ett samhälles utveckling. Björklund vill ha skolan som under industrialismen och bedömning därefter. Den skolan funkar inte i dagens samhälle.

Synd att han inte tittar på vad forskningen säger om hur viktigt det är med estetiska ämnen.

Jag tycker att Jan Björklund ofta är oinsatt i de ämnen han pratar om. Han strävar emot utvecklingen och lyfter upp gamla förlegade begrepp och metoder.

Hans skolpolitik är inte anpassad till dagens samhälle, värderingar eller behov. Sen kan jag undra vilken forskning han stöder sig på. Finland är ju hans förebild, men han tar bara med det som passar honom och inte hela kakan, till exempel att Finland inte har nationella prov. Kanske behövs hela Finlands utbildningspolitik för att nå framgång och inte bara de delar av den som passar Björklunds åsikter och värderingar. För mycket koncentration på ämnespoäng och för lite på yrkets professionalism, pedagogik, metodik och didaktik.

Björklund och ”flumskolan”

Hans prat om flumskola anser jag inte stämmer. De skolor jag arbetat på har inte stämt in på det begreppet.

Det tar lång tid att komma från ”flumskolan”, det krävs nästan ett generationsbyte, men han jobbar fantastikt i rätt riktning. Vi behöver ansvarsfulla medborgare om vi ska klara samhället i framtiden och helst ligga i framkant.

Björklunds definition av likvärdig skola tycks bestå i att alla ska nå samma mål oavsett förutsättningar, med mängder av misslyckanden som följd.

Den flumskola han byggt sin politiska karriär på har aldrig funnits. Däremot fanns brister men de berodde inte på flum. Han pratar om sin katederundervisning som mirakelmedicin, men jag tror det är för mycket katederundervisning. Skolan behöver individanpassas och få mer resurser. Barn med särskilda behov och barn med annat modersmål måste få undervisning och hjälp på sin nivå, annars blir det ingen integration.

Han är genuint engagerad och har höjt ambitionsnivån med svenska skolan. Dock för konservativ. Han förstår inte att progressiv pedagogik har mycket att tillföra den svenska skolan. Björklund anser att lärare ska ges bättre möjligheter att vara auktoriteter i klassrummet. Ett ganska rimligt mål. Han har knappast sagt att de ska sitta vid en kateder och föra ändlösa monologer. Det är en orättvis nidbild.

Gillar inte hans syn på att det är sakkunskaperna som är viktigast. Vad har hänt med det logiska tänkandet och problemlösandet, är det inte värt något längre?

Skolreformerna

Lyssna på en inläsning av ett urval av lärarkommentarerna.

Allmänt om reformerna

Jan Björklund är målmedveten och viljestark. Dock har inte alla tankar och idéer gått att genomföra i praktiken i samma takt som det var nödvändigt, exempelvis lärarlegitimationerna. Lgr 11, betyg från år 6, ämnesmatriser et cetera är ett riktigt lyft för skolan. Men hade Björklund som mål att höja lärarnas status har han inte lyckats ännu.

Jag är tveksam till betyg i tidigare åldrar. Det skapar onödig stress hos eleverna.

Bra reformer men ingen implementering ute på skolorna gör att lärarna än en gång står ensamma med allt arbete med nya kursplaner och betygsskalor och hur dessa ska tolkas. Jag efterlyser nationella konferenser för samtliga lärare och ämnen för en ökad samsyn och likvärdighet för elevernas och lärarnas bästa.

Tycker inte att reformerna är dåliga, men de har genomförts för snabbt och utan tillräckliga resurser och skapar då bara större stress och frustration i en redan hårt pressad vardag.

Lärarlegg

Lärarlegitimation är en bluff som inte kommer att göra någon som helst skillnad i ett yrke som kräver lång utbildning och extremt mycket engagemang men inte genererar någon som helst ekonomisk förbättring hur mycket man än anstränger sig.

Legitimationen är bra för statusen, men ack så krånglig att ansöka om. Att exkludera fritidspedagogerna och deras status är inte okej. Alla i skolan är viktiga.

Vid införandet av legitimationen skulle man hellre fasat ut den personal som har fel utbildning. Efter 30 års tjänst får lärare veta att de inte är önskvärda på grund av fel utbildning.

Om man nu ska införa lärarlegitimation skulle frågan naturligtvis behövt beredas på ett helt annat sätt än vad som gjorts. Som det nu blev, blev det platt fall och det höjer knappast lärarnas status.

Gymnasiereformen

Hade varit bra om han hade gjort en konsekvensanalys av införandet av den nya gymnasiereformen och gett oss lärare och läromedelsföretagen mer tid att förbereda och skaffa fram material. Jag tycker synd om de elever som nu får svårt att klara första året på gymnasiet då det fattas delar mellan det de lärt i nian och det de ska lära i ettan på gymnasiet.

Betygsskalan

Ny betygsskala som varken lärare, elever eller föräldrar begriper!

Finns det ingen skolminister som vågar ta bort icke godkänd/F?

Nationella prov

Synd att han inte tar reda på hur lärare faktiskt jobbar idag med eleverna. Till exempel med formativ bedömning och en annan syn på lärande som behövs för att kunna möta morgondagens samhälle. Istället blir begreppet kunskap likställt med mer faktakunskaper vilket känns helt befängt. Och att införa nationella prov i allt fler ämnen, kommer det verkligen innebära att eleverna får djupare och mer bestående kunskaper med sig? Eller ger det en skola som pluggar ytliga faktakunskaper för att det är den typen av kunskap som är lätt att mäta med skriftliga prov?

Införandet av nationella prov redan i år 3 anser jag är mycket bra eftersom en nationell jämförelse behövs, bland annat för att kvalitetssäkra undervisningen samt tidigt stämma av mot läroplanen. Resultaten är jämförbara och får på så sätt en annan tyngd.

Läraryrkets förutsättningar

Lyssna på en inläsning av ett urval av lärarkommentarerna.

Yrkets status/attraktionskraft

Det är varken lätt eller snabbt åtgärdat att vända en nedåtgående trend och särskilt inte inom ett så stort och föränderligt område som skolan. Man kan tycka att vissa av de åtgärder som vidtagits de senaste åren inte syftar till att gagna elever och lärare. Å andra sidan behövdes en genomgripande förändring av den tidigare skolpolitiken. Om Björklunds reformer kommer att ha ändrat situationen för elever, och särskilt för elever som av någon anledning haft svårigheter under skolåren, tar det 10-20 år innan vi har svaret på. Det var Göran Persson som sänkte statusen och kvaliteten på läraryrket genom att flytta ansvaret från stat till kommun.

Han är dålig på att lyfta fram och tala väl om skolor som fungerar bra, vilket gjort att lärarstatusen har blivit sänkt i allmänhetens ögon.

Om 10-15 år står Sverige inför en kollaps utbildningsmässigt om inte lärarnas arbetsbelastning och lön snarast regleras på ett statushöjande sätt.

Jan Björklund tycks tro att eleverna försämrade resultat i vissa undersökningar förbättras genom att ha fler prov, mer bedömning och betyg och nationella prov för 6-åringar. Jan Björklund tycks dock inte se ett samband mellan dessa försämrade resultat och större elevgrupper i förskola, skola och fritidshem, för lite resurser i förskola, skola och fritidshem och de stresspåslag som alla dessa prov, betyg och nationella skapar för lärarkåren.

Tycker han själv att han lyckats när ingen väljer att läsa till lärare längre?

I sin iver att nå ökad kvalitet i skola och lärarutbildning genom att snabbt genomföra en mängd olika reformer så har situationen för elever, lärare, lärarutbildning och studenter försämrats. Trovärdigheten, statusen, kompetensen, glädjen och motivationen hos lärare har slagits i spillror.

Lönen

Björklund måste se till att höja lärarlönerna med minst 10 000 kronor, annars kommer han aldrig att nå detta mål! Det finns nyexaminerade lärare och ämneslärare med mycket goda visioner som tyvärr väljer helt andra arbeten än inom skolan. Största anledningen är den låga lönen.

Jag tycker det är mycket prat men det händer inte så mycket. Jag har jobbat i drygt 30 år i yrket och stormtrivs, det är inte det, men lönen är katastrofal – drygt 27 000 kronor.

Bevisligen förstår han inte att det i hög utsträckning beror på de dåliga lärarlönerna att skolorna håller på att mista hundratals duktiga ambitiösa pedagoger.

Han skulle styrt upp lönerna först för det kommer inte kommunerna lyckas med!

Alla förändringar måste kopplas till högre lön annars kan motivationen hos den enskilda läraren försvinna.

Effekter

Han har genom sina reformer lyckats göra läraryrket till ett A och ett B lag.

Skolans personal tappar arbetsglädjen när verksamheten handlar om kostnader. Glad och trivsam personal skapar glada och positiva barn som bryr sig om varandra. Björklund verkar tro att man kan hota barn och personal till kunskap och trivsel.

Väldigt mycket har hänt inom skolan sedan Björklund blev utbildningsminister. Många viktiga frågor har lyfts av Björklund med kolleger och han har kunnat argumentera utifrån ett realistiskt perspektiv. Ibland har det varit långsökta diskussioner som har saknat fäste i verkligheten. Men i det stora hela så har han gjort mest för skolan sedan jag började arbeta inom förskola/skola 1985.

Mycket bra med fokus på likabehandling och nolltolerans mot kränkande behandling. Bra om dåliga lärare kan bli av med legitimationen. Som det är nu, och varit så länge jag kan minnas, finns värdelösa lärare som får fortsätta förstöra elever år efter år.

Administration

Bättre att vi hjälper eleverna än att vi tillbringar timmar med att skriva om den hjälp de behöver, men som vi inte får tid att ge dem på grund av detta.

Fokus ligger inte längre på att planera bra lektioner utan på att bedöma de lektioner man haft (utan planering) och bedöma elevernas kunskaper (utan att kunna ge dem de bästa förutsättningarna).

Arbetsveckan på 45 timmar räcker inte till för att göra allt vi är ålagda att göra. Många är tvungna att jobba under helgen (oavlönat) för att hinna med allt som ska göras.

Jag som lärare är fruktansvärt frustrerad över att inte kunna använda den begränsade tiden och energin till eleverna och mår av det mycket dåligt. Jag vill inte arbeta vidare som lärare, trots att jag egentligen älskar mitt egentliga arbete.

Det är mycket mer byråkrati och dokumentation nu. Detta började innan 2006 men exploderade efter 2006.

Visst kraven på dokumentation höjer säkert kvaliteten i längden men kunde underlättats om man vågat ge ut utformningsförslag, mallar etc. Nu uppfinner tusentals lärare hjulet inte bara en gång utan varje år allt eftersom direktiven och signalerna ändras i och med nya utspel, nya forskningsrapporter och nya besök av skolinspektionen.

Arbetsbelastning

Bra att Björklund fokuserar på kunskapsuppdraget. Arbetsbördan har ökat. Nu behöver löner och arbetstid ses över. Där måste facket vara tuffare. Nationella prov kanske kunde rättas centralt?

Vi får mindre tid för elever och fler elever i varje klass. Jag har bara klasser med fler än 30 elever. På grund av kommunens dåliga ekonomi har vi inga ny läromedel till nya kurser i Gy11! Dessutom få datorer. Känns jobbigt just nu.

Han har satt skolfrågan i centrum, men har samtidigt en egen agenda, vilket gör att han för fram en snäv bild av skolan och har många "enkla knep" för att nå framgång! Vi jobbar hårdare idag, med så mycket mer krav på dokumentation. Däremot har min erfarenhet gjort mig mer säker som pedagog. Kraven uppifrån är dock hiskeliga och övermäktiga. De är orealistiska om de ska genomföras till fullo, även om de är i sig inte är opedagogiska eller "fel".

LÅT OSS UNDERVISA inte bara skriva planer om det eller utvärdera. Det känns som om man jobbar för Skolverket, inte för eleverna.

Läraryrket är ett kreativt och lustfyllt arbete. Den lusten och kreativiteten har Björklund snart tagit död på. Slitna lärare är inte inspirerande och det gynnar inte eleverna. Eleverna har rätt till välförberedda lektioner men det finns det inte tid för idag. Vi skriver planer och genomför och rättar prov. När ska vi hinna med det pedagogiska?

Löneskillnaderna bland lärarna har minskat stadigt de senaste tio åren. Detta trots att fack och arbetsgivare är överens om att skillnaderna ska öka.

Statistiska centralbyråns (SCB) siffror visar att gapet mellan de kommunalt anställda lärare som tjänar mest och de som tjänar minst har minskat eller stått stilla sedan år 2000.

Tydligast är den trenden bland grundskollärarna.

År 2000 behövde en lågavlönad grundskollärare öka sin lön med 28 procent för att nå upp till en högavlönad grundskollärares lön. År 2011 räckte det med 18 procent.

Bland gymnasielärarna i allmänna ämnen har lönespridningen stått helt stilla under hela tidsperioden.

Denna statistik gäller de kommunalt anställda lärarna. Men utvecklingen för friskolor­nas lärare har varit snarlik.

Förskollärare och fritidspedagoger (som redovisas gemensamt i statistiken) går emot trenden. De hade mycket lika löner år 2000 och sedan dess har lönespridningen ökat.

Förskollärare och fritidspedagoger har också haft en bättre löneutveckling än andra lärare, vilket tycks bekräfta uppfattningen att en ökad lönespridning drar upp lönerna.

I Landskrona har en särskild lönesatsning på skickliga lärare lett till att lönespridningen ökat något.

— Det är viktigt att de lärare som särskilt bidrar till en ökad måluppfyllelse får erkänsla för det, säger Landskronas utbildningschef Tomas Johansson.

Kommunen beslutade att lägga fem miljoner kronor extra på lärarnas löner ut­över den ordinarie lönerevisionen 2011. Lärarfacken medverkade inte i beslutet och hade inget inflytande över hur de extra pengarna skulle fördelas.

Arbetsgivaren satte upp ett antal lönekriterier med syftet att premiera pedagogisk skicklighet. Det handlade alltså inte om karriärtjänster eller att ta nya uppdrag.

Resultatet blev att 160 lärare — cirka en femtedel av kommunens lärare — fick 1 400 till 2 900 kronor mer i månaden.

— Det här var ett första steg, vår avsikt är att öka lönespännvidden även i fortsättningen. Det måste vara möjligt för en lärare att få en god löneutveckling, säger Tomas Johansson.

Eva Börjeson, ordförande i Lärarförbundets lokalavdelning, tycker förstås att det är bra med mer pengar till lärarnas löner. Hon har ändå några invändningar.

— Vi hade önskat att fler lära­re hade fått del av pengarna och hoppas att det inte ska vara en engångshändelse. Nu skapades en hel del frustra­tion bland lärare som inte fick del av extra­pengarna, säger hon.

Grund­skolans lärare prioriterades i satsningen, särskilt lärare i år 7—9 och i praktiskt estetiska ämnen.

— Vi vill gärna göra en satsning på förskollärarna också, men vi får se var det centrala avtalet hamnar först, säger Tomas Johansson.

Skolledarna måste få bättre förutsättningar att arbeta med lönesättning. Det är en nyckel till en ökad differentiering av lönerna, anser Lärarförbundet.

— Arbetsgivarna har inte förstått att lönesättning tar tid, säger Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

I avtal efter avtal har lärar­facken varit överens med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om att verka för individuella och mer differentierade löner. Ändå har mycket litet hänt.

— Tyvärr är det budgetperspektivet som härskar. Arbetsgivarna ser lönen enbart som en kostnad. Har man i stället verksamhetens utveckling som utgångspunkt blir individuell lönesättning en naturlig del, säger Mathias Åström.

Ett grundläggande problem är lärarnas generellt låga löne­nivå och dåliga löneutveckling, anser Mathias Åström.

— Det är svårt för en chef att ge mer till några när hela kollektivet är felavlönat. Då är det heller inte så konstigt om lärare känner frustration över hur lönerna sätts.

SKL:s arbetsgivarpolitiska chef Agneta Jöhnk håller med om att arbetsgivarna måste bli bättre på lönespridning. De politiska ledningarna måste bli tydligare med det och många rektorer har en alltför stor admi­nistrativ börda.

— Det är en komplex fråga. Om unga lärare får högre löner trycks lönespridningen ihop. Och marknaden spelar en stor roll, bristen på förskollärare kan vara en orsak till deras ökade lönespridning, säger hon.

Legitimation och karriärtjänster bidrar positivt till ökad löne­spridning, tror både Åström och Jöhnk. Samtidigt måste en lärare som har gjort ett riktigt bra jobb kunna få högre lön utan att ta på sig andra arbetsuppgifter.
Men varför ska lönespridningen öka?

— Det är rimligt att den som bidrar till utveckling märker det i lönekuvertet. Det ger en tydlig koppling mellan verksamhetens utveckling och den enskilde lärarens bidrag till den, säger Mathias Åström.

— Vi tror på lön efter presta­tion. Duktiga lärare ska ha bra betalt och om ett av deras uppdrag är att sprida sin kunskap till andra lärare blir måluppfyllelsen bättre, säger Agneta Jöhnk.