Tre frågor till Heikki Bodsunder, ordförande för Lärarförbundets lokalavdelning i Norrköping och lärare på Ektorpsskolan. Arbets­givaren har avbrutit skolans försök med semestertjänster som pågått sedan 2006.

Varför upphör försöket?

— Från början var hälften av lärarna med, men nu är det bara sex lärare kvar med semestertjänst. Arbetsgivaren tycker att det är för få.

Vilka lär­domar har ni gjort?

— Det har varit ett sätt för lärarna att begränsa sin arbetstid och inte jobba jämt. Och eftersom lärarna har haft mer tid på skolan har de kunnat samarbeta mer. Det har varit ett bra avtal och det är synd att det avbryts.

Varför har intresset då ­varit så lågt?

— Det har samband med förändringar på chefsnivå. Och redan för två år sedan sa Lärarnas Riksförbund upp avtalet från sin sida.

Lärarförbundet har sålt cirka en tredjedel av sitt fastig­hetsinnehav till fastighets­bolaget Axfast. Affären gäller ett helt kvarter med sju byggnader i centrala Stockholm.

Hur mycket Axfast har betalat för det bolag som kvarteret ingår i är hemligt. Taxeringsvärdet är 459 miljoner kronor.

Bakgrunden till försäljningen är att Lärarförbundet enligt en revisionsrapport har en alltför stor andel av sitt kapi­tal i fastigheter. Husen som nu säljs är i behov av ombyggnad för att höja standarden i lokalerna.

Försäljningen äger rum mitt under en het avtalsrörelse där strejk utmålas som ett alternativ. Men försäljningen handlar inte om att få fram pengar till strejkkassan, enligt Lärarförbundets kanslichef Sören Holm.

— Nej, en anledning till att vi äger så många fastigheter är just för att ha pengar till en eventuell konflikt. Det är lätt för oss att belåna fastigheterna och få loss pengar på det sättet, säger Sören Holm.

Redan när vi möts till det första pim-seminariet ligger en spänning i luften. Det här är inte vilken fortbildning som helst. Efter den här kursen ska våra kunskaper bedömas. Det finns ett strikt tidsschema och tydliga krav. Allt för att jag och mina kolleger ska »höja vår IT- och ­mediekompetens«.
Examinator är Sara, bildläraren jag beundrar för att hon är så cool.
— Yes, utropar en av kollegerna. Jag klarade första frågefilmen utan ett enda fel.
Det gjorde inte jag, men det håller jag tyst om och skyller för mig själv på luddigt formulerade frågor.
Men snart upptäcker jag själv tillfredsställelsen i snabb respons när frågeplupparna växlar från grönt till rött vilket indikerar rätt svar. Hundgodis även i min mun som ofta protesterat mot snabb belöning som drivkraft vid inlärning.
Efter seminariet ska vi själva ta ansvar för att se instruktionsfilmer på nätet och skicka in examinationsuppgifter för bedömning. Några smartskallar lämnar in halvfärdiga uppgifter som de ändrar efter examinatorns respons för att slippa jobba i onödan. Inte jag. Jag vågar inte. Vill inte skicka in min examinationsuppgift om den inte är bra.

Snart drunknar uppgifterna dessutom i mer akuta angelägen-heter. Skriva omdömen, kommunicera kunskapskrav och sätta betyg. Trösta eleven som sitter och gråter framför mig när han fått veta att han får ett E i svenska.
— Jag är ju ingen E-elev, hulkar han, medan jag försöker förklara att det inte är personen utan prestationen som bedöms och att han nått C-nivå på flera kunskapskrav. Han fnyser och ger mig en dödande blick.
Bara betygen är satta ska jag ta mig an nästa uppgift, tänker jag. Nu börjar det bli känsligare. Trots att det egentligen är mina kunskaper i bildhantering som ska bedömas sätts även mitt berättande på prov. Något jag sätter ett stort värde i att behärska, och helst vill briljera i. Vill så gärna verka kreativ.

Sen kväll före semesterresan släpper jag ifrån mig examinationsuppgiften och fast jag förstår att även coola Sara har ledigt mitt i juli, kan jag inte låta bli att flera gånger titta efter svars-meddelandet. När det till sist kommer skannar mina ögon snabbt efter bekräftelse. Examinatorn har uttryckt sig föredömligt ­positivt, men mina ögon ser bara men:et som alltid följer beröm: »Ett par justeringar vill jag att du gör.«
Jag blir barnsligt och omotiverat sur och justeringarna känns oöverstigliga. Processen som jag annars så
ivrigt förespråkar känns inte längre så angelägen. Jag var ju klar.
Till sist får jag min belöning i form av godkänt och segerrusig snickrar jag ihop en uppgift till niorna. Bildberättelse med musik och berättarröst. För övrigt samma uppgift jag själv ska lämna in om en vecka. Hur svårt kan det vara?

Man Lui Chan blir vinnare och Wessam Alwan förlorare om svenska för invandrare tidsbegränsas till två år. Lärarnas tidning har besökt Österåker.

Prova att säga följande mening på felfri engelska: »Svenskan är absolut ett mycket intresseväckande språk.«
Gick det bra? Kinesiskan Man Lui Chan säger den spontant på oklanderlig svenska efter fem månader i landet, varav tre med sfi-undervisning, och har redan flyttats upp till den mest avancerade D-kursen.

Sfi-byggnaden ligger en bit utanför Åkersberga i Österåkers kommun. Man Lui Chan tar bussen från centrum fyra dagar i veckan. Hon har kunskaper i språkteori som ligger på svensk universitetsnivå, trots att hon bara har motsvarande gymnasieutbildning med sig från staden Zhuhai, en kort båttur från Hong Kong. För 30 år sedan var Zhuhai en liten fiskeby, i dag: 1,5 miljoner invånare. Efter att ha träffat en svensk man via gemensamma bekanta i Shanghai flyttade hon hit. Hon har pluggat svensk grammatik hela sommaren. Lärarna beskriver henne som en stjärnelev, något som hon själv inte vill kännas vid.

— Jag har fortfarande svårt att tala svenska, jag har lättare för grammatiken. Mitt mål är att så snabbt som möjligt hitta ett bra jobb och träffa nya svenska vänner, säger Man Lui Chan.

Om hennes snabba framsteg beror på skickliga lärare, studiebegåvning, flit eller en kombination av alltihop är oklart. Men om alla elever vore som Man Lui Chan skulle de galant klara de nya krav på sfi-eleverna som regeringens utredare föreslår: Bli klar inom två år eller tvingas sluta.

Det är bara ett problem. Alla elever är inte som Man Lui Chan, lika lite som alla knattespelare i IFK Österåker är blivande Zlatan Ibrahimovic. För vissa elever blir i dag dagen då de för första gången slår sig ned i en skolbänk. Vissa har aldrig sett det latinska alfabetet. Några lider av fruktansvärda krigstrauman, andra måste sköta flera olika jobb parallellt eller ta hand om småbarn samtidigt som de förväntas nöta svenska glosor.

— En man i min grupp har fyra olika jobb. Det är klart att det blir svårt att hinna komma hit då. Därför är vi flexibla och ordnar kvällskurser, berättar sfi-läraren AnnCharlotte Forsell, som tar en kopp kaffe i personalrummet mellan två pass. Kollegerna nickar instämmande.

Trots att de sex sfi-lärarna har ferietjänst så ordnar de kurser på kvällar och skollov. Detta genom att turas om att ta de obekväma passen.

— Vi är så jäkla flexibla, säger Birgitta Göpel.

— Och utbildade, lägger AnnCharlotte Forsell till.

— Och duktiga, avslutar Anna-Karin Jansson meningen.

Att sfi-lärarna på komvux i Österåker är ett yrkesstolt och samspelt gäng är utom tvivel.

Birgitta Göpel är precis klar med det första passet för de nyanlända eleverna. Och frågan som nog de flesta som inte är sfi-lärare ställer sig är: Hur talar man med och undervisar en grupp elever som inte kan ett enda ord svenska?

— Man använder kroppen, svarar Birgitta Göpel som om det vore den självklaraste ­saken i världen.

Hon säger så lugnt hon kan och demonstrerar med hela ansiktet hur hon gjorde inför klassen: »Jag heter Birgitta, vad heter du?« Så ska eleverna en och en ställa sig upp och svara på svenska.

— När de svarat applåderar jag och sedan skickar jag hem dem. Det är ungefär vad man orkar med första dagen. Vanligtvis tar det en termin innan man börjar kunna kommunicera, men det är väldigt individuellt.

Lärarna är kluvna till utredningens förslag om en gemensam tidsgräns på två år för alla.

— Våra elever är alltifrån analfabeter och traumatiserade flyktingar till högutbildade akademiker med svenskar i familjen. Därför är det svårt att ha samma krav på alla. Samtidigt är två år ganska lång tid. Har man inte lärt sig efter det kanske man inte har så goda utsikter om jag ska vara ärlig, säger Anna-Karin Jansson.

Birgitta Göpel började som sfi-lärare redan på 1970-talet. Och ett stort problem om man jämför med hur det såg ut då är den förändrade arbetsmarknaden, menar hon.

— Då fanns det lagerarbeten och monteringsarbeten, nyanlända kom in på arbetsmarknaden direkt. Och de klarade sig alldeles utmärkt med den lilla svenska de kunde.

Nu förväntas eleverna kunna skriva en akademisk uppsats eller en argumenterande text innan de ens kan komma i fråga för ett jobb.

— Efter två år med sfi är det bättre att sätta dem i arbete. I stället skickar arbetsförmedlingen tillbaka dem hit för att de kan för dålig svenska. Men många kommer inte längre. Så vad ska de göra här? Vi är ingen social verksamhet, vi är en skola, säger Birgitta Göpel med eftertryck.

Även AnnCharlotte Forsell anser att det finns fördelar med en tvåårsgräns.

— Det skulle ge en extra motivation att bli klar snabbt. I Sverige har vi varit för loja med att ställa motkrav på eleverna. Och efter två års svenskstudier är det bättre att de börjar lära sig ett yrke.

Däremot menar hon att gränsen inte kan gälla alla. Som exempel nämner hon flyktingar med krigstrauman.

— Men det är en mycket svår fråga. För samtidigt är det ju stigmatiserande att peka ut vissa grupper som inte förväntas klara sina studier.

De vanligaste modersmålen på sfi i Österåker är spanska, thailändska och arabiska. Eleverna läser tre olika spår, beroende på förkunskaper. De nyanlända på spår 1 har en egen grupp, men på grund av resursbrist läser spår 2 och 3 gemensamt.

De som blir klara snabbt kan ansöka om sfi-bonus, något som regeringen införde för ett par år sedan. På frågan om vad de anser om den svarar Birgitta Göpel för alla när hon säger: »Den är skit.«

— Det är ingen morot över huvud taget ­eftersom de som bäst skulle behöva den aldrig kommer i närheten av att få den. Det är helt förfelat. Och att utgå ifrån att eleverna inte är motiverade är bara galet, säger Anna-Karin Jansson.

Här får hon stöd av Inger Lindberg, forskare och professor i tvåspråkighet vid Stockholms universitet.

— Jag reagerar starkt emot undertonen i dessa åtgärder, som bonus och tidsbegränsning, att eleverna inte lägger manken till utan morot och piska. Det finns inget som styrker att sfi-eleverna inte gör så gott de kan.

I stället vill Inger Lindberg att politikerna lägger fokus på det hon anser är de verkliga problemen inom sfi.

— Regeringens utredare som avlöser varandra på löpande band tittar inte på det som är mest intressant. Exempelvis lärarnas kompetens, utbildningens innehåll och arbetssätt. Det är en mycket, mycket ojämn kvalitet på sfi-undervisningen, som dessutom i för liten utsträckning riktar sig mot behov och arbetsliv, säger hon.

— I sommar jag har varit i Gröna Lund och Kolmården. Sedan jag har varit med family på en cruise till Åland och på en trädgårdsfest.

»Kryssning«, rättar AnnCharlotte Forsell.

Filippinskan Mercedita Batoctoys sommarberättelse har några felaktigt placerade subjekt och enstaka engelska ord där svenskan tryter. I övrigt skulle den kunna komma från vilken svensk tjugoåring som helst. Förutom förstås att hon applåderar sig själv efteråt. För dessa elever är jantelag ett okänt begrepp, i dubbel bemärkelse.

I samtliga klassrum råder en lugn men intensiv koncentration. Välvilligt inställda, flitigt antecknande elever. Det är svårt att se att de skulle vara i behov av vare sig piska eller morot. Däremot har de, som alla elever, olika grundförutsättningar som inte bara beror på utbildningsbakgrund.

— Att man har en lång universitets-utbildning garanterar inte att man är bra på att lära sig språk, säger Anna-Karin Jansson.

Wessam Alwan från Bagdad är ett varmt leende exempel på detta. Han är också en av dem som drabbas vid en tvåårsgräns för sfi-studier. Efter tre år i Sverige, varav två med sfi, har han fortfarande svårt med svenskan.

I bagaget från Irak hade han med sig tre barn, en fyraårig universitetsutbildning i internationella relationer och statsvetenskap samt en fruktansvärd tragedi.

Sonen Ali går i femte klass och har fortfarande sommarlov. Han har följt med pappa till skolan. Wessam Alwan lyser av stolthet över att Ali är så duktig på svenska. Pojken hjälper till att tolka det Wessam Alwan säger.

— Vi kom till Sverige för tre år sedan, efter bomben. Jag fick jobb på Iraks ambassad i Stockholm.

Fram till den 18 augusti 2009 arbetade han vid utrikesdepartementet i Bagdad tillsammans med sin fru. Men den dagen förändrades Wessam Alwans liv för alltid. Minst sex bilbomber detonerades simultant utanför departementet. Över 500 människor skadades och 95 dödades. En av dem var Wessam Alwans fru, Alis och hans två syskons mor.

Wessam Alwan fick jobb på Iraks ambassad i Stockholm och flyttade hit med sina tre barn. Efter ett år hoppade han av och sökte asyl i Sverige.

— Jag vill ha trygghet för mina barn och mig själv. Sverige är ett mycket, mycket bra land med demokrati och jämlikhet. Jag vill leva här och få ett jobb. Och vara med mina barn. Åker jag tillbaka till Irak så dör jag.

Wessam Alwan ber upprepade gånger om ursäkt för att han inte talar bättre svenska. Han har inte klarat det på två år och behöver mer stöd än det den nya utredningen föreslår att han ska ha rätt till. Men en sak är säker. Det är inte motivationen han behöver hjälp med.

Regeringen avsätter över två miljarder extra till yrkeslärarna de närmaste fyra åren. Pengarna ska bland annat gå till att höja kvaliteten på yrkesutbildningarna i gymnasiet.

I budgetpropositionen för 2013 som presenterades på tisdagen finns anslag till ett ”ungdomspaket” som innehåller satsningar på lärlingsutbildningar, gymnasiala yrkesutbildningar och lärlingsvux. Bland annat vill regeringen öka antalet utbildningsplatser och få in fler behöriga lärare på yrkesutbildningarna. Förhoppningen är att åtgärderna ska leda till att färre elever hoppar av.

Även lärlingsutbildningarna får del av pengarna eftersom anordnarbidraget, pengar som arbetsgivarna får för att ta emot lärlingar, fördubblas.

Regeringen bedömer också att det klena konjunkturläget kommer att ge en ökad efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft. Därför föreslås en tillfällig ökning av antalet studieplatser på vissa eftergymnasiala utbildningar. Till en kostnad av strax över fem miljarder blir det totalt närmare 51 000 extra platser under fyra år. Över hälften av platserna kommer att återfinnas inom yrkesvux, lärlingsvux och yrkeshögskolan. Folkhögskolan får ett tillskott på 2000 utbildningsplatser under de kommande två åren. 

Hälften av alla niondeklassare har upplevt konflikter. Flickorna har betydligt oftare än pojkarna hamnat i någon form av dispyt med lärare eller kamrater. Det visar de första resultaten i ett forskningsprojekt om konflikter i skolan.

Fyra skolor i Skåne och lika många i Stockholm har granskats. Bakgrunden är att anmälningarna om kränkande behandling har ökat dramatiskt de senaste åren.

– Det intressanta är att många elever trots allt vill lösa sina konflikter själva. De vill inte använda de metoder för konfliktlösning som skolan tillhandahåller, sedan de prövat dem, säger Antoinette Hetzler, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Hon leder forskningsprojektet ”Konflikter i skolan: Lag, regler och dynamik i vardagens skolmiljö”.

Antoinette Hetzler tror att det kan bero på att eleverna har lärt sig av de konfliktlösningsmetoder de prövat och känner att de klarar att lösa konflikterna själva.

– Men det kan också vara så att de upplever att metoderna på olika sätt förvärrar konflikterna genom att till exempel fler elever dras in.

Hon menar att det för skolan gäller att varken dramatisera eller negligera de konflikter som eleverna upplever.

– Skolan behöver inte ta ansvar för allt som sker mellan eleverna.

Konflikterna kunde röra sig om att skolkamrater uttryckt fördomar, fällt sexistiska kommentarer, att de blivit hånade, retade eller kallade elaka saker. Det har skett direkt, via mobil eller på internet. De kan också ha blivit utfrysta, knuffade, fasthållna eller slagna.

Konflikter med andra elever var vanligast bland flickor. Flickor var mer rädda för att uttrycka sin åsikt, kände sig mer otrygga och utsattes för mer sexistiska kommentarer, fördomar och psykiska kränkningar. Killarna blev mer hånade, retade, knuffade, fasthållna och utsatta för fysiskt våld.

Den akuta bristen på NO-lärare visar hur avgörande lönen är för att locka fler till yrket. Nu är det upp till kommunerna att höja lärarnas löner.

Bristen på utbildade lärare av flera slag är stor och i vissa ämnen direkt alarmerande. Lärarförbundets uppmärksammade undersökning om lärare i naturorienterande ämnen och teknik påvisar en direkt akut situation. Bara 27 lärare tog examen i våras i dessa ämnen för skolår 7—9. För gymnasieskolan examinerades endast 38 lärare i NO-ämnen och teknik.
I dag finns nästan 4 000 lärare i NO och teknik i skolår 7—9. Redan med dagens situation saknar ungefär hälften rätt behörighet. Samtidigt står skolan inför stora pensionsavgångar. Mer än var fjärde lärare i Sverige kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Det innebär att cirka 500 behöriga NO- och tekniklärare ska ersättas. De lärare som utexamineras räcker alltså inte ens till för att ersätta dem som går i pension. Än mindre räcker de för att öka andelen behöriga i NO och teknik.

Detta är oerhört allvarligt. Sveriges elever riskerar att inte få tillräckliga kunskaper när bristen på NO-lärare är och blir så stor. Det kommer att ge effekter inte bara för de enskilda eleverna, utan för hela samhället. Vem väljer teknikintensiva branscher i framtiden om inte intresset väcks för området i skolan? Hur ska vi kunna konkurrera med andra länder om vi inte har kunskaper inom teknik och NO?
Men problemet är inte nytt. Den arbetsmarknad som studenter med NO-intresse kan välja på är stor. Arbetsmarknaden inom ingenjörsyrkena erbjuder helt andra lönenivåer än vad lärarnas arbetsgivare gör. Varför ska man bli en dåligt betald lärare när man kan bli en betydligt bättre betald ingenjör? De låga lärarlönerna gör att läraryrket inte lockar.

Regeringen satsar under kommande år på utvecklingsinsatser inom naturvetenskap och teknik. Det är vällovligt. Men det innebär bara plåster på såren, inte en medicin för läkning. Det hjälper helt enkelt inte mot det grundläggande problemet. Med ett behov på cirka 2 000 utbildade lärare i ämnena krävs helt andra åtgärder.
Om inte arbetsgivarna tar sitt ansvar och höjer lärarlönerna står Sverige inför en nationell lärarkris. En nationell lärarkris betyder att eleverna inte får nödvändiga kunskaper för framtiden. Det betyder långsiktiga och tuffa konsekvenser för hela Sverige. Nu finns chansen att åstadkomma förändring.
Stödet för högre lärarlöner är stort från allmänhet, politiker och viktiga aktörer. Medlarna i avtalsrörelsen har påbörjat sitt arbete och vi väntar på vad de ska komma fram till.

Vi förväntar oss självklart ett första steg mot högre lärarlöner. Men det är kommunerna som har korten på hand. Det är de som bär ansvaret och som väljer vilka valörer vi ska spela med framöver. Höjda lärarlöner är nödvändigt för att locka fler att bli och vara lärare. Bristen på NO-lärare är, som Lärarförbundet så tydligt visat, akut. Tyvärr är det inte ett isolerat problem. Alla lärare är felavlönade.
Kommunerna har hittills sagt nej till lärarna. Det är dags för ett JA till lärarna. Ett ja till höjda lärarlöner är ett ja till Sveriges elever och Sveriges framtid.
Säg ja till lärarna, du också. Gör det på http://www.lararforbundet.se/efterlysning.

Jag var drygt 20 år när jag flyttade till en liten by utanför Aberdeen i Skottland. Som pratglad person led jag tidvis av att inte kunna kommunicera lika lättvindigt på engelska (eller snarare skotska) som jag gjorde på svenska. Uttalet var inte glasklart och ordförrådet torftigt. Jag kände att det begränsade mitt liv och förminskade mig som individ.
Drygt 30 år senare bor en ung skotsk släkting hos mig i Sverige. Han går på sfi flera gånger i veckan. Samtidigt som tragglandet med svenskan sakta men säkert går framåt kommer han hem med andra viktiga kunskaper. Det handlar om insikter om andra människors livsöden och att han genom deras berättelser får en stor dos nutidshistoria.
Men han berättar också om kulturkrockar och konflikter i klassrummet. Det blir lätt missförstånd när orden tryter.
När jag läser Niklas Areviks reportage får jag ytterligare inblick i de olika förutsättningar deltagare i sfi-undervisningen har.

Vi har dokumenterat Jan Björklunds resultat under hans sex år som utbildningsminister. Här kan du se vad lärarna ger honom för betyg.
Frågan är vem som upprättar en åtgärdsplan för utbildningsministern. Skriv till mig och berätta hur en sådan bör se ut.

Skoldebatten borde handla om hur idéer blir till innovationer i stället för antal datorer, skriver företrädare för bildningsförbund.

Sverige kommer på andra plats som innovationsland bland 141 nationer enligt en ny rapport från Global Innovations Index.
Om detta är ett resultat trots den »dåliga« skolan, eller om det svenska utbildnings- och bildningssystemet har lyckats skapa ett klimat som gör att vi lär oss att förstå hur man kan förverkliga sina ­idéer, är en fråga som inte belyses i utbildningsdebatten.
Skolan har insett vikten av entreprenörskap men man lägger tonvikten vid att starta före­tag, i stället för att på allvar diskutera hur vi formar en utbildning som bidrar till innovationer.
Lärarutbildningarna har fokus på kunskapsinhämtande i stället för färdigheter i hur man kan genomföra sina idéer i en värld där all kunskap är tillgänglig. Det som entreprenörskap egentligen borde handla om.

Om vi tar digitaliseringen som exempel: Många står utanför daglig medverkan till den grad att det är befogat att tala om en inskränkning av demokratin. På många områden har digi­taliseringen börjat exkludera människor genom att traditionella analoga vägar successivt avvecklas.
Genom den hastiga utvecklingen — som i sig är en utmaning och där digitaliseringen inte endast är förbunden med våra schabloner om koppling till datorer, skrivplattor och smartphones — är den digitala världen på väg att omfatta allt. Teknik trycks in i alla material och skapar möjligheter och måhända problem som vi inte ser än. Även där är Sverige ledande.
Samtidigt handlar skol­debatten mest om antal dato­rer och mobiltelefonens på eller av, i stället för idéer om hur man skaffar sig överblick och förmågan att se flöden. Man borde också främja digital interaktion, se möjligheter när det gäller att lösa behov, och förstås värdera information och bedöma risker.

Ett samhälle där många mår bra både fysiskt och psykiskt samt känner meningsfullhet och livsglädje resulterar i innovationer. Den tydliga kopplingen mellan hälsa och hjärnans stimulans, emotionell och upplevelsebaserad, måste lyftas fram vid allt lärande.
Den viktigaste utjämningsfaktorn för ojämlikhet i hälsa är tillgång till utbildning, bildning och kulturell stimulans.

När klyftorna i det svenska utbildnings- och bildnings­väsendet ökar försämras arbets­miljön för både elever och pedagoger. Likvärdig­heten i skolan minskar och med det läraryrkets status.
Pedagogerna måste bör­ja föra debatten om skolan med den auktoritet och genomslags­kraft som bara en välutbildad yrkeskår kan göra. I potten ligger vår demo­krati.

Det är dags att alla vi som arbetar med lärande tillsammans aktivt bidrar i debatten om

• ett breddat hälsobegrepp som inkluderar lärande, bildning och kultur
• ökad interaktion i alla lärmiljöer
• lärandeprocesser som stöder utvecklingen av människors idéer och tankar till vardagsinnovationer.

Och det är dags att göra detta utan att skapa innanförskap som utesluter individer eller grupper i samhället.

Elaka tidssnappare har stulit urverkets siffror. Nu måste barnen hjälpa till.

I flera månader har de äldre barnen på Tvets förskola på Orust förberett sig. I dag är det äntligen dags att ge sig ut på äventyret.
Utanför porten till sagoskogen sätter barnen sig i en ring runt förskolläraren Anne Abrahamsson. Hon tar på sig det magiska halsbandet som förvandlar henne till »låtsas-Anne« och berättar om uppdraget som älvan Takyon har gett barnen.
— Vi ska hitta de gömda siffrorna. Om vi inte hittar dem kommer tiden inte i gång och det vill vi inte.
— Nej! ropar alla barnen.

De tar varandras händer och träder in genom porten sjungandes styrke­orden »ett och två — stå på tå«. Inne i sagoskogen kommer de att få följa geometriska former, räkna stenar för att kunna skilja rätt siffra från »lur-siffror«, krypa under brännande solstrålar och gömma sig för otäcka tidssnappare.
— När barnen får uppleva spänning och lära sig med alla sina sinnen fastnar kunskapen bättre i hjärnan. Det gäller inte minst barn som har svårt att sitta still eller som har koncentrationssvårigheter, säger förskolläraren Gunnel Thorbäck.
Det är Gunnel och Anne som tillsammans med kollegan Anna Hermansson har konstruerat äventyret om »Tidssnapparna«. Det är deras examensarbete i en fortbildningskurs i Äventyrspedagogik vid Luleå universitet.
Det är gjort för 5- och 6-åringar och handlar främst om matematik.

Före äventyret har barnen fått arbeta med färger, geometriska former, siffror och klockan. I efterarbetet ska de få göra sina egna klockor.
— Det får inte bli flum­pedagogik. Det måste gå att koppla till läroplanens mål och värde­grunden, säger Anne Abrahamsson.
Tvets förskola har arbetat med äventyrspedagogik i mind­re skala i ett par års tid. Nu är det flera avdelningar som tagit över arbetssättet vilket innebär att det sker mycket samarbete. Ett stort äventyr, som det om »Tidssnapparna«, kräver att hela personalen engageras.
Samarbete, tillit och viljan att hjälpa andra är egenskaper barnen ska lära sig. Före äventyret har de gjort samarbetsövningar och under äventyret måste de ta initiativ, agera tillsammans, hjälpa varandra och ibland stå tillbaka för att låta någon annan lösa en uppgift.

Barnen delas in i grupper med olika färgband för att det ska vara tydligt när vilka ska gå först och lösa uppgifterna.
Äventyret »Tidssnapparna« pågår i över en timme. Inte någon gång bryter barnen förtrollningen. Trots att de ramlar och slår sig, går rakt igenom taggiga hallonbuskar och flera gånger måste vänta in varandra.
Men sedan, när de har hittat alla siffror, satt tillbaka dem på urverket och gått ut från sagoskogen genom regnbågs­porten, bubblar de över av berättarlusta och återberättar genast allt de varit med om.
— Vi såg en tidssnappare! Men den fick inte tag på oss, säger ett av barnen och de andra hakar på:
— Vi var inne i urskogen. Vi har hjälpt Takyon.
— Vi hittade alla siffror som Tidssnapparna hade tagit. Vi satte tillbaka dem på klockan.
— Barnen får en fantastisk gruppkänsla och får mycket gemensamt att prata om. De pratar om sagan och fantiserar vidare, säger Gunnel Thorbäck.

Mod och självständighet är ytter­ligare två egenskaper man vill stärka. Efter ett annat äventyr de haft sa en flicka, som först inte vågade vara med, att hon aldrig mer kommer att vara rädd i hela livet.

Hur många minuter tror ni att klassen läser tillsammans resten av terminen? Och hur många timmar blir det?
De frågorna fick eleverna i klass tre på Rebbelberga skola i Ängelholm på en mattelektion i början av terminen. Efter diverse antaganden, överslag, räknande och diskuterande lades förslagen i ett kuvert som förseglades noga. Samtidigt fick eleverna läsjournaler att bokföra sina lästa minuter i.
Resultatet och vilka som gissat närmast skulle avslöjas i slutet av terminen.
Intresset för de lästa minuterna växte dock för varje vecka och snart föddes idén om att läsa ihop till en fest.  

För att få en duk på bordet skulle eleverna läsa 1 500 minuter, 3 000 minuter gav tallrikar och bestick, 7 500 räckte till mat, 15 000 till serpentiner och 30 000 lästa minuter till en överraskning. Kurvan i diagrammet började snabbt peka brant uppför.
— Det slutade med nästan 60 000 lästa minuter och i juni hade vi en härlig avslutningsfest med god mat, diplomutdelning och massor med överraskningar, berättar en av klassens lärare, Camilla Johansson.

Sfi-läraren Pelle Friman ordnar möten mellan invandrare och svenskar

Den kyliga kvällen till trots svärmar turisterna kring Stockholms stadshus. Pelle Friman kommer ut ur byggnaden, direkt från ett möte med tjänstemännen på arbetsmarknadsförvaltningen. Det var ytterligare ett försök att ragga finansiering till hans förening Internationella Bekantskaper, som syftar till att främja kontakter mellan sfi-elever och personer med svenska som modersmål.
— Föreningen lever på allmosor för till-fället, säger han och slår sig ned på en bänk vid kajen.
En av huvudverksamheterna är de så kallade medpratarna, volontärer med svenska som modersmål som träffar sfi-eleverna en gång i veckan och helt enkelt talar vardagssvenska med dem.
— Vi välkomnar volontärer i alla åldrar. De enda kraven är att man har vettiga värderingar och talar »normal« svenska, som ska vara en motvikt till den rinkebysvenska som många annars oftast stöter på.
Pelle Friman startade Internationella Bekantskaper 2007, när han arbetade som sfi-lärare i Stockholmsförorten Tensta. Nu har föreningen drygt 100 volontärer, närmare 1 000 följare på Facebook och förra året fick Pelle Friman Nelson Mandelapriset för sitt arbete. Trots det är det inte lätt att få verksamheten att gå runt.
— Allt hänger på ekonomin. På längre sikt skulle vi behöva 1,5 heltidstjänster för att hålla i gång verksamheten. Vi välkomnar alla sponsorer förutom vapenindustrin, säger han och skrattar.

Det som driver honom framåt är en genuin oro över utvecklingen i de invandrartäta ytter-
stadsområdena kring Sveriges storstäder.
— Vi ser en växande alienation och fientlighet gentemot majoritetssamhället. Den viktigaste förklaringen är att många har en mycket bristfällig kontakt med svenskar och det svenska språket. Som sfi-lärare har jag mött människor som kan ha bott tio år i Sverige och talat svenska endast med eventuella sfi-lärare och handläggare på olika myndigheter.
Han menar att många, inte minst politikerna, inte vet hur svår uppgiften som sfi-lärare ofta är.
— Det kan vara en lärare på 25 elever, som inte kan delas in i smågrupper. Och som dessutom inte delar de västerländska referens-
ramarna. Många svenskar träffar aldrig vuxna människor som inte har en aning om vilka The Beatles var.

En annan viktig poäng med föreningen är att de kör på för fullt när det mesta av ordinarie sfi-undervisning håller stängt under fyra veckor på sommaren.
— Som sfi-lärare kan man annars vara med om att eleverna har gått bakåt i språkutvecklingen under sommaruppehållet.
Verksamheten är svår att utvärdera, men Pelle Frimans kolleger på bland annat sfi i
Västerort säger att de ser stora framsteg bland sina elever. Även eleverna är mycket nöjda, enligt de utvärderingar som gjorts, trots att en del kan vara skeptiska i början.
— Inledningsvis verkar en del av dem tänka: »Vad är de här svenskarna ute efter nu då?« De har svårt att förstå att vi gör detta frivilligt, utan att ta betalt. Några har trott att vi varit ute efter att omvända dem.

Skolverket har inte tillräckligt användarvänlig statistik. Det anser utbildningsminister Jan Björklund som kräver bättring på flera områden.

Regeringen ger Skolverket i uppdrag att förbättra sin statistik så att olika skolors faktiska resultat kan jämföras med varandra. Detta för att det fria skolvalet kräver att föräldrar och elever kan göra ett så välgrundat val som möjligt.

Dessutom riktar Jan Björklund skarp kritik mot mätinstrumentet SALSA, som han hävdar ”har använts för att legitimera bristfälliga skolresultat”. Därför ska Skolverket utreda hur SALSA i praktiken har uppfattats och använts av skolorna själva. Bakgrunden är att SALSA-värdet tar hänsyn till bakgrundsfaktorer i bedömningen av skolor, som utbildningsnivå hos föräldrarna, elevernas kön och etnicitet.

Skolverket får också i uppdrag att utveckla mått på skolors kvalitet som gör det möjligt att upptäcka vilka skolor som avviker från riksgenomsnittet i sina kunskapsresultat.

Senast den 31 maj 2013 ska förbättringarna vara genomförda.

Gymnasieskolorna kommer att få extra pengar i höstens budget. Trots att man så sent som förra året bedömde att den nya gymnasieskolan skulle bli billigare.

Regeringen vill nu ge kommunerna 895 miljoner kronor extra för att använda i gymnasieskolorna. Så sent som förra året drog man ned på anslagen, eftersom den nya gymnasieskolan bedöms bli billigare än den gamla, bland annat för att det finns färre program.

Men neddragningen blev väl kraftig, enligt utbildningsminister Jan Björklund (FP), som fått utstå kritik både från oppositionspartierna och landets kommuner för de minskade anslagen.

– Sveriges kommuner och landsting har varit kritiska och vi har lyssnat på den kritiken och anat att de har haft en poäng, säger han till TT.

Efter överläggningar har regeringen nu beslutat att betala ut en engångssumma som ersättning för nuvarande läsår och läsåret 2011/2012. Summan, 895 miljoner, motsvarar den planerade neddragningen i 2013 års budget.

– Det är en framgång att de aviserade neddragningarna 2013 inte fullföljs. Ett gemensamt fortsatt arbete med staten får visa vilka effekterna blir i ett längre perspektiv, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, i en kommentar.

En orsak till att regeringens tidigare bedömning inte höll är att det under en övergångsperiod finns två gymnasieorganisationer. Elever håller på att gå ut sina utbildningar i den gamla gymnasieskolan, samtidigt som nya elever börjar i det nya systemet. Det innebär merkostnader för kommunerna som måste hålla i gång båda.

Var femte europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället och över 17 procent av 15-åringarna i Sverige ligger på en nivå där de bara klarar de allra enklaste texter. Det framkommer i en rapport från EU, skriver Sydsvenskan.

Högst andel svaga läsare finns i Bulgarien, 41 procent. Lägst andel finns i Finland, 8,1 procent.
EU:s mål är att andelen dåliga läsare bland 15-åringarna ska minska till 15 procent inom åtta år.

Enligt rapporten är det stor skillnad mellan könen när det gäller läskunnighet. Medan fler än var fjärde 15-årig pojke har dålig läskunnighet, gäller detsamma bara för drygt 13 procent av flickorna i samma ålder.

Expertkommittén pekar bland annat på vikten av att locka fler män till läraryrket, så att de kan fungera som förebild för pojkar och locka dem till mer läsning.

Skillnaden i läskunnighet mellan könen är minst i Nederländerna, Danmark och Belgien och störst i Malta, Bulgarien och Litauen.

Gruppen rekommenderar flera åtgärder för att öka läskunnigheten bland barn och unga. Bland annat behöver ungdomarna en mer varierad läsning, från tecknade serier till skönlitteratur och e-böcker. På låg- och mellanstadiet behövs fler lärare som är specialiserade på läsundervisning och elever med svårigheter bör få individuellt stöd. När det gäller de mindre barnen noterar gruppen att barn som deltagit i förskoleverksamhet är mer läskunniga än barn som inte gjort det.

Sverige hör till den minoritet av EU-länder där läskunnigheten försämrats mellan 2006 och 2009. Andelen elever med dåliga resultat i läsning i de återkommande jämförande så kallade Pisa-undersökningarna ökade från 15,3 procent 2006 till 17, 4 procent 2009. Övriga länder med liknande negativ utveckling är Irland, Luxemburg, Österrike, Slovenien och Finland.

Kommittén vill också bemöta uppfattningen att dålig läskunnighet skulle ha ett starkt samband med invandring. "Den stora merparten barn och vuxna med dåliga läsfärdigheter är födda och uppvuxna i det land där de bor", står det i rapporten.

I flera fall upphäver förvaltningsrätten Skolverkets beslut om lärarlegitimation.

Det lönar sig att överklaga. Det är en slutsats som kan dras efter att de första överklagandena om lärarlegitimation har avgjorts av förvaltningsrätten i Stockholm. Av hittills 11 avgjorda domar så avslår domstolen endast två överklaganden, den ena var för sent inkommen och den andra saknade underskrift. Tre av besluten går helt på lärarnas linje.

– I dessa fall har vi tillstyrkt förvaltningsrätten att ändra vårt tidigare beslut. Orsaken är att det tillkommit information i ärendena som vi inte haft när vi fattade det första beslutet, till exempel att den sökande har kompletterat med nya uppgifter, säger Mattias Ragert, pressansvarig på Skolverket.

I två fall ”visas målet åter” till Skolverket. Vilket i praktiken betyder att rätten anser att utredningen är bristfällig och kräver att Skolverket gör en ny handläggning av ärendet.

– Man kan säga en ofullständig prövning har skett. Det kan till exempel handla om att det finns brister i utredningen eller att det är något som saknas i beslutet, säger Lilian Skoglund, föredragande på förvaltningsdomstolen.

Övriga fall har avskrivits på grund av att lärarna har tagit tillbaka sitt överklagande.

Totalt har förvaltningsrätten hittills fått in 126 överklaganden att ta ställning till.

En majoritet av tillfrågade socialdemokrater säger nej till att förbjuda vinster i välfärden.

40 av 50 socialdemokratiska toppolitiker vill inte förbjuda vinster inom skola, vård och omsorg. Endast fem stycken vill ha ett totalstopp för vinster i välfärden. Det visar en rundringning som tidningen Dagens Samhälle har gjort.

– Förbud mot vinster skulle vara en katastrof för välfärdssektorn, säger Tomas Rudin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm till tidningen.

Resultatet går helt emot Lärarnas tidnings undersökning från förra vintern, där 22 av 26 socialdemokratiska distriktsordföranden uppgav att de ville ha lagstiftning om att friskolornas vinster ska gå tillbaka till verksamheten.

Matematikundervisningen på lärarutbildningen är uppbyggd kring en ritualiserad praktik med läroböcker och tentor. Det skapar lärarstudenter med en bristande förståelse för matematik, menar forskaren Catarina Player-Koro vid Högskolan i Borås. – Det blir som att lära sig ett kakrecept, utan fördjupning eller reflektion.

Catarina Player-Koro har under fyra år följt och observerat blivande matematiklärare vid en lärarutbildning i
Sverige. Det hon funnit i sin avhandling är en traditionell lärarutbildning, alltså långt ifrån den flumskola som florerat i debatten om skolan de senaste åren och som också förts fram som orsak till att svenska elever halkat efter internationellt.

I sin avhandling letar Catarina Player-Koro efter gemensamma faktorer bland lärare som använde mycket IT och ny teknik i sin undervisning. Det som förenade dem var ett brinnande intresse för pedagogik och att undervisa. En annan gemensam nämnare var att det främst handlade om medelålders kvinnor. Alltså inte yngre teknikintresserade personer, som man kanske kunde förvänta sig.
– Dessa personer var ganska framåt i alla förändringsarbeten. Det väckte nästa fråga om hur viktig lärarutbildningen faktiskt är om man ska förändra skolan med IT. Eftersom det finns ett ganska tydligt IT-spår i matematikutbildningen och jag själv tidigare arbetat som matematiklärare så kändes det också naturligt att rikta in sig på lärarstudenter med den här inriktningen.

Vid arbetet med avhandlingen har Catarina Player-Koro granskat blivande matematiklärare vid föreläsningar, i samband med workshops och i arbetet med läroboken. Något som tidigt blev tydligt var att det fanns en stor motsättning bland studenterna i didaktiska moment med IKT (informations- och kommunikationsteknik). Samtidigt som glädjen och viljan fanns där när det gällde att använda ny teknik, så fick den ändå lämna plats för de mer traditionella och tidskrävande ämnesstudierna.
– Vid ett tillfälle besökte jag några studenters workshop i matematik när de arbetade med räta linjens ekvation. De laborerade med hjälp av Excel och hade väldigt bra diskussioner kring ämnet.
Ett par dagar senare var de på en föreläsning om samma tema, men ändå gjordes ingen koppling till arbetet i Excel, de visade heller ingen ökad förståelse för den räta linjens ekvation. Det hon såg var studenter som fokuserade på den traditionella undervisningen. Det var på läroböckerna, föreläsningarna
och tentorna som kraften lades. Det höga tempot lämnade heller inte mycket tid över för reflektion. Någon student ställde sig till och med frågande till om didaktik över huvud taget behövdes på utbildningen.

Det Catarina Player-Koro konstaterar, och som också är det viktigaste resultatet, är att lärarutbildningen är uppbyggd kring en ritualiserad praktik som kritiseras i all didaktisk forskning.
– Detta leder till en fragmenterad kunskap i matematik som är väldigt svår att flytta från föreläsningssalen.
Studenterna lär sig uppgifterna i matteboken, men inte mer än så. Den här typen av upplägg förhindrar eleverna från att utveckla sina mattekunskaper. Jag har till och med citat från föreläsare som uppmanar studenterna att inte förstå utan enbart lära sig det som står i boken.

Samtidigt som Catarina Player-Koro arbetade med avhandlingen fördes en vild politisk debatt om lärarutbildningen och skolan. Detta resulterade bland annat i en ny lärarutbildning som Player-Koro med bestörtning såg som ytterligare en tillbakagång, med ännu mer ämnesteori. En lärarutbildning som, enligt forskaren, formats på politiskt ideologiska grunder utan hänsyn till modern utbildningsforskning. Detta utmynnade i ytterligare en delstudie.
– Jag såg att man kastade lärarutbildningen tillbaka till 1948. Retoriken man använde sig av för att ändra utbildningen bygger, enligt min forskning, på helt fel grunder. Om det skulle vara så att det är lärarna som är orsaken till de fallande resultaten i kunskapsmätningarna, vilket jag själv inte tror, så är det i så fall den traditionellt inriktade undervisningen som är grunden till misslyckandet.

Vid närmare granskning av studenternas IT-användning så upptäckte hon att samma traditionella tankegångar om matematik även fanns när de använde ny teknik. Uppgifterna med datorer var upplagda på samma traditionella sätt, men med modernare redskap. Catarina Player-Koro tycker över huvud taget att det finns en överdriven hype kring allt som har att göra med IT i skolan. En hype som saknar seriös och kritisk forskning och som ständigt lever vidare i en positiv bubbla. I avhandlingen har hon studerat forskningen kring IT i skolan de senaste tio åren.
– Mycket av argumenten om hur bra IT är kommer sällan från utbildningssektorn utan till exempel från IT-branschen. Jag tror man måste lägga bort den optimistiska utgångspunkten och först börja titta på den faktiska utbildningssituationen. Sedan kan man undersöka hur man kan använda sig av IT i skolan. Men det är ett svårt ämne att kritisera, man blir lätt kallad bakåtsträvare, även om jag själv använder mycket IT.

Catarina Player-Koro tror att man måste börja våga ifrågasätta matematikinnehållet på lärarutbildningen och vilken typ av ämnesstudier vi ska ha. Blivande lärare behöver få tillgång till forskningsbaserad kunskap om vilka faktorer som påverkar hur eleverna lyckas i skolan. Hon säger själv att hon nu står inför ett stort uppdrag att påverka kollegorna på lärarutbildningen.
– Eftersom det är examinationerna som styr mycket, så skulle jag i ett första steg gå igenom alla examinationer som har med matte att göra i lärarutbildningen. För att se vilket budskap vi sänder ut och utifrån det försöka förändra utbildningen.

Vad ska redan yrkesverksamma lärare ta med sig från din forskning?
– Jag tycker de ska använda den för att kritiskt granska sin egen praktik. Hur ser examinationerna ut, hur tar man sig dit och så vidare. Jag känner starkt för att vända den här trenden. Jag har svårt att se att man i dag använder rätt redskap i matematikundervisningen.

Sten Rydh älskar matematik. I hans värld är matematik glädje och skönhet. Den är lik vacker musik. I Mattesmedjan delar han med sig av sin mattepassion till lärare och elever.

Kanske har du träffat Sten Rydh. Kanske är du en av de lärare som har varit på fortbildning i Mattesmedjan i Bengtsfors. Möjligen har du hört honom på konferenser ochmattebiennaler. Eller så har du aldrig hört talas om denne man. Följ hur som helst med på en resa genom ett liv som har präglats av matte, matte, matte – och musik och teologi. Hustrun Elisabeth Rydh möter mig vid Bengtsfors busstation. Sten Rydh har just avslutat morgonens lektion med en gymnasieelev. Det är med Elisabeth Rydh som jag har skött planeringen inför dagens besök på Mattesmedjan. Hon är vd för företaget, sköter administration och inte minst makens kalender.

Dagarna före min ankomst har Sten Rydh varit i Skåne för ett par dagars lärarfortbildning och strax dessförinnan var han i Linköping. Dagen efter mitt besök anländer en grupp lärare från Arvika för en hel dags laborativ matematik och direkt efter följer tre barngrupper i tät följd. Inte förrän mörkret lägger sig på fredagskvällen runt den gamla metodistkyrkan, som omvandlats till Mattesmedjan, kommer Stens Rydhs arbetsvecka att vara slut.

Han tar emot i matsalen, bland hyllor med spel, kuber, klossar och pussel. Leken är vägen in i matematiken. Så är det i dag och så var det för Sten Rydh, som pojke i småländska Nässjö på 1950-talet.
– Mina föräldrar har betytt allra mest för mitt intresse för matematik. På kvällarna läste pappa högt för oss, och sedan spelade vispel. Det var kortspel, sällskapsspel, trolleri och andra klurigheter. Mamma tog barnen till biblioteket och där fastnade Sten för kategorin R: Tidsfördriv, lekar och spel. Han plöjde litteraturen, hoppade raskt över kategorin S, som stod för Krigsväsen, och tog sig an T: Matematik.
– Jag slukade allt på T. Matematiken är en hel värld av skönhet! Sambanden mellan talen – det är det vackra! Själv fångades jag främst av geometrin – där finns allt. Konstruktioner, mönster, samband, säger Sten Rydh när vi har slagit oss ner i biblioteket på Mattesmedjans ovanvåning.

Hyllorna speglar den biblioteksvärld som fängslade honom redan som barn; böckerna är uppdelade i rubriker som algebra, statistik, tankenötter och sannolikhet. Titt som tätt reser han sig och hämtar en bok. Lika ofta gör han utvikningar om historia, samhällsutveckling, hjärnforskning och skolpolitik. Det finns två nivåer i matematiken, fortsätter han. Den yttre, det vill säga det den används till. Och så den inre.
– Min fascination handlar om matematikens inre skönhet. En människa kan vara vacker utanpå, och det är fantastiskt. Sedan kan hon också ha inre kvaliteter som gör henne ännu skönare. Så är det med matematiken!

Matematik finns överallt: i musikens rytmer, i arkitekturen, i människans dna, i ett matrecept, i statistiska resonemang bakom politiska beslut och i naturens böljande former.
– Och jag, som troende matematiker, tror att det är Gud som ligger bakom denna fascinerande uppbyggnad.

Näst efter Gud och sina föräldrar har Sten Rydh sina ”underbara” lärare att tacka för glädjen till matematiken. Det stod tidigt klart att det unga mattegeniet skulle kunna göra karriär i den akademiska världen. Samtidigt oroade sig hans far över sonens yrkesbana. Fadern hade själv, via snickaryrket, studerat sig fram till en chefsbefattning och var mån om att göra sonens väg rakare. Ingenjör vore ett bra yrke, ansåg fadern.
– Men jag ville inte bli ingenjör, utan teoretisk matematiker.

Sten Rydh började studera matematik på universitetet, men var fast besluten att lärare – det skulle han aldrig bli. Direkt efter studentexamen hade han vikarierat i sin gamla skola. Den bestående känslan var att han aldrig någonsin skulle bli lärare. Dessvärre tedde sig matematikens andra yrkesbanor inte heller särskilt lockande.
– Jag fick höra att matematiker främst fick jobb inom försäkringsbranschen. Det ville jag inte! Uppsalastudenten tog ett sabbatsår för att syssla med, låt oss säga, en av matematikens uttrycksformer. Sten Rydh ägnade sig nu helhjärtat åt musiken. Han kom in på musikhögskolan, men även där stötte han på patrull. Musiklärare – nej, det ville han inte bli.

I stället började Sten Rydh att studera teologi, ett tredje bärande intresse i hans liv. Det skulle dock inte bli möjligt för honom att leva på ett arbete som präst. Han hade lämnat Svenska kyrkan och prästvigdes inom en mycket liten, konservativ luthersk kyrka. Arbetet där skedde oavlönat och en krass verklighet pockade på: Sten och Elisabeth Rydh hade redan tre barn och familjen behövde en inkomst. Sten Rydh blev administratör vid Posten. Arbetet i den kristna församlingen fick ske på ledig tid – något han håller på med än i dag.

Under åren på Posten blev det allt tydligare att den inbitne motståndaren till läraryrket hade pedagogisk talang. Det är nu som vägen mot Mattesmedjan tar sin början. Den går via en utbildning till musikpedagog, flytt till Bengtsfors och ett tiotal år som lärare vid kommunala musikskolan.
– Det var år fulla av musik! Alla våra sju barn spelade instrument. Jag höll på med musik tio, tolv timmar om dagen. Så plötsligt en måndag slog det till. Ljudet från elevernas stråkar skar i hans huvud. Sten Rydh hade drabbats av hyperacusis, ljudöverkänslighet. Han blev sjukskriven, kunde knappt umgås med familjen och naturligtvis inte fortsätta som musiklärare.
– Det var en stor sorg. Jag tänkte på Dale Carnegies ord ”får du en citron, gör saft av den”, och bestämde mig för att fundera i nya banor.

Familjen gick i flyttankar när Sten Rydh fick erbjudandet som skulle leda in honom på den bana som han en gång lämnade för musiken: matematiken. Bengtsfors kommun ville att han skulle starta en matteskola i kommunal regi, alltså en kommunal musikskola, fast i matte. Ett slags mattelyft för Bengtsfors.
– Den var den första i sitt slag, och mig veterligen finns inget liknande i dag.

Hundratals barn, och en del vuxna, tog del av kurserna under de cirka åtta år som kommunen drev matteskolan Logos. När satsningen inte längre gick att motivera i en ansträngd kommunekonomi beslöt Sten och Elisabeth Rydh att starta en matteskola i egen regi.

Så kom det sig att Sten Rydhs matematikverkstad från och med år 2005 huserar i en före detta metodistkyrka, på en kulle i centrala Bengtsfors. Hit kommer lärare som söker inspiration, och hit kommer barn från fyra år och uppåt. Här ser Sten Rydh ofta – ja, nästan dagligen, säger han – barns ögon
tindra av ren matteglädje.
– Matematiken är ett språk som alla kan lära sig. Våra hjärnor är inställda på att lösa problem.
Men i Mattesmedjan ryms inte bara matteglädje. Nästan lika ofta möter Sten Rydh äldre barn vars matteglöd har slocknat.

Till honom kommer de mer eller mindre motvilligt, på skolans eller föräldrarnas initiativ. Med dessa elever krävs ett ”reparationsarbete”.
– För att få ett bra bygge får man ibland riva ner väldigt mycket och börja om från början. Många barn har i grunden en dålig taluppfattning.
Sten Rydh tar fasta på vad eleven kan och ser till att befästa den kunskapen. Han använder sig av musikens Suzuki-metod. Den handlar om att få eleven att känna motivation genom att uppleva glädje samt att gå långsamt framåt i barnets egen takt. Med den japanske violinisten Shinichi Suzukis ord: Att kunna är att veta gånger tiotusen.
– Du ska alltså kunna en sak så pass väl att du känner dig ledig och säker. Först då kan du gå vidare. Annars blir det ett hafsverk. Detta är grunden för all god undervisning, säger Sten Rydh.

Det största felet som görs i skolans matteundervisning är alltså att hela tiden gå vidare. Dessutom måste lärarna våga släppa matteboken. De allra bästa mattepedagogerna ska undervisa de yngsta skolbarnen,
understryker Sten Rydh.

Yrkesvalet var en ständigt aktuell fråga för den unge Sten Rydh: Hur ska jag försörja mig? På den tiden ville de unga göra en klassresa. I dag saknas den motorn i svenska samhället, anser han.
– Barn får stimulans till allt annat utom skolan. Frågar du en ung person om hans eller hennes mål, får du ofta svaret: att resa.

Sten Rydh vill locka fram det kittlande i att erövra ny kunskap. Några av dem han har lyckats fånga är barnen som kommer till Mattesmedjan denna torsdagskväll. Vi har lämnat biblioteket och gått ner till matsalen, som fungerar som ett slags väntrum inför mattekurserna. 14-årige Karl-Edvard Zetterberg är på plats i god tid.
– Jag gillar matte här. Man pratar om matte, tänker och spelar spel. Sten är skitbra på att gå igenom, säger han.

Sten Rydh har slunkit in i den före detta kyrksalen och fixar och donar med siffermärkta papperskorgar, i vilka eleverna ska kasta bollar, snören vars längd ska uppskattas och kuber som blir en övning i tredimensionell
problemlösning. Snart öppnar han dörrarna till matematikens underbara värld.

Det finns gott om tv-program som kan ge lärare och elever ny kunskap. De finns i datorn och du tittar precis när det passar dig. Här är 20 smarta tv-kanaler som går att se på webben – helt gratis.

Det var inte länge sedan folk föraktfullt talade om ”frimärks-tv”. Att titta på tv på datorn gick bara att göra i minimal storlek, och många gånger fungerade det inte alls. Numera har snabbare internetuppkopplingar förändrat allt, och det går till och med att titta på högupplöst tv via mobilt bredband i stora delar av landet.

Fördelarna med tv via internet är uppenbara. Vi blir inte längre låsta av tablån utan kan titta när vi vill. Det går också att se på tv från hela världen, och för den som söker mer kvalificerade program än Big Brother och Postkodlotteriet öppnar det här nya möjligheter.
Nackdelen är att många tv-kanaler har valt att regionskydda sina sändningar, vilket gör att vi svenskar exempelvis inte kan se många brittiska och amerikanska tv-program. Men det finns sätt att gå runt det här. Tjänster som Strongvpn och Cyberghost kan ”lura” tv-kanalen att våra datorer befinner sig i USA eller Storbritannien, men det här kräver ett abonnemang som kostar cirka 400 kronor per år.

Precis som för vanlig tv finns det regler för hur webb-tv får visas. Det går inte att ordna filmkvällar i aulan och ta betalt av besökarna, men det är som regel inga problem att visa tv i klassrummet.
– Du får visa SVT Play i klassrummet om det är en helt sluten krets elever, säger Joakim Edholm på SVT Försäljning.
Däremot får eleverna får inte ladda ner eller spara kopior på datorn eller annat minne. Utbildningsradions jurister gör samma bedömning. UR har dessutom nyligen slutit avtal med upphovsrättsorganisationen Copyswede, och det gör att många program kan ligga på webben under fem år i stället för sex månader som tidigare. Alla detaljer kring detta släpps dock först vid terminsstarten.

Nu är Sveriges Television förstås inte den enda kanal som sänder på nätet. Vi har samlat 20 kanaler med program som passar lärare i naturvetenskapliga ämnen, matematik och teknik.

Vetenskap på svenska
Ingen lär väl ha missat Sveriges Televisions sajt SVT Play, men det finns även en samlingssida för program och nyheter om vetenskap och teknik.

svt.se/nyheter/vetenskap

Både för lärare och elever
Utbildningsradions webb-tv-tjänst heter UR Play, men en lärare som söker program inom sitt område kan lika gärna gå in på UR:s huvudsida och klicka på fliken Ämnen.

www.ur.se

Nyheter från fyran
TV4 har inte lika många seriösa program som public service-kanalerna, men den som exempelvis har sett ett intressant inslag från nyheterna och nyhetsmorgon kan se det igen på TV4 Play.

www.tv4play.se

Hitta alla svenska program
Ibland sänds det intressanta program på kanaler som TV8 och Axxess, och ett bra sätt att hitta dem är att gå in på Webb-tv.nu. Det här är en portal för alla svenska program som sänds på webben.

webb-tv.nu

Filmer om forskning
Den svenska portalen Forskning.se har en tv-avdelning där man möter olika forskare som berättar mer om sina upptäckter.

www.forskning.se/nyheterfakta/filmer

Senaste nytt från vetenskapsvärlden
Alla stora amerikanska tv-kanaler, till exempel ABC, CBS, CNN, Fox News och MSNBC har tv-inslag som handlar om teknik och vetenskap på sina sajter. Du hittar ditt genom att klicka på en meny som heter Science eller Tech.

abcnews.go.com
www.cbsnews.com
www.cnn.com
www.foxnews.com
www.msnbc.com

Public service på amerikanska
Ett brett utbud när det gäller vetenskap och teknik hittar vi hos amerikanska public service-kanalen PBS. Under avdelningarna Science & Nature och Technology går det att se högkvalitativa program som Nova, Nature och Off Book.

video.pbs.org

Vetenskap i kortform
Amerikanska Discovery driver en rad populärvetenskapliga kanaler, till exempel Animal Planet, Planet Green och Science. Alla tv-program läggs inte ut på nätet, men det går att se massvis med videoklipp.

animalplanet.com/videos
planetgreen.com/video
science.discovery.com/videos

BBC är bäst på Ipad
Vi svenskar kan inte se brittiska BBC:s världsberömda vetenskapsprogram i datorn eftersom deras webb-tv-tjänst Iplayer är regionskyddad. Däremot kan Ipad-användare ladda hem en Iplayer-app, och det går att se utvalda videoklipp på BBC:s sajt.

www.bbc.co.uk/news/video_and_audio

Med Nasa i rymden
För den rymdintresserade är amerikanska Nasas videosajt rena guldgruvan.

www.nasa.gov/multimedia

Om djur och natur
Tidningen National Geographic har även en sajt med videofilmer om djur och natur.

video.nationalgeographic.com

Tv för tekniknördar
Du som vill hålla dig uppdaterad på senaste nytt när det gäller datorer och teknik kan göra det hos amerikanska Cnet.

cnettv.cnet.com

Matte på tv
Går det att göra kul tv-program om algebra och ekvationer? Ja, amerikanska Math TV gör i alla fall ett försök.

www.mathtv.com

Youtube gör skol-tv
På Youtube finns inte bara musikvideor och privata filmer med gulliga djur. Sajten har även en hel underavdelning med utbildningsprogram inom olika områden.

www.youtube.com/education