En blåval är lika lång som en korridor och två klassrum och krabbor klarar sig på land så länge deras gälar är fuktiga. När eleverna fick ställa frågor direkt till forskare blev marinbiologi väldigt spännande.
Havssköldpaddan som hade fastnat i en fisketrål andades med möda. Efter en snabb undersökning kunde veterinärerna på akvariet Oceanogràfic i Valencia konstatera det de misstänkte: sköldpaddan hade fått dykarsjuka. Men efter tio timmar i en specialbyggd tryckluftskammare repade den sig och kunde släppas ut i havet igen.
Eleverna i klass 1–3 i Sundsvalls Montessoriskola lyssnar intresserat när deras lärare Malin Westermark berättar och visar bilder från Oceanogràfic. Med finansiellt stöd från Sundsvalls kommuns skolutvecklingsprogram reste hon dit under påsklovet, för att diskutera hur samarbetet mellan akvariet och skolan skulle kunna utvecklas. Att hon fick vara med vid sköldpaddslivräddningen var ren tur.
Så visar hon en film där förstaklassaren Lukas Marti Jonsson ställer frågor på spanska till veterinären Teresa Lorenzo på Oceanogràfic. Hur djupt kan en delfin dyka, hur dricker den sötvatten, varför jobbar du med delfiner? Teresa svarar på spanska, undertexten visar en svensk översättning. På den sista frågan ler hon stort: ”För att det är bäst!”
Vi får också se några filmer av och med elever som gjort fördjupningsarbeten om marina djur. Elevernas föredrag varvas med korta filmsnuttar om djuren det handlar om. Denna gång är allt textat på spanska, så att forskarna i Valencia ska förstå.
Oceanogràfic är Europasstörsta akvarium och driver, utöver sin publika avdelning, en stor forskningsstation. En av dem som arbetar där är svenska Andreas Fahlman. I höstas fick han kontakt med Malin Westermark, en vän sedan skoltiden, på Facebook. När det visade sig att hon är lärare bad han att få komma och besöka hennes elever, eftersom en av hans uppgifter på akvariet är att sprida kunskap om havet, dess djur och ekosystem. Allt i en förhoppning om att människor ska bli bättre på att ta hand om havet.
En oktoberdag i höstas var han på plats och berättade om sitt specialområde, hur marina djur andas, och visade filmer av en val som hade fastnat i ett nät.
– Det passade väldigt bra, eftersom skolans teman i år är varifrån olika material kommer och hur de bryts ner, och ”livets tidslinje”, säger Malin Westermark.
– I det första temat pratar vi bland annat om sopsortering och det andra handlar bland annat om att människans ursprung finns i havet.
Efter Andreas Fahlmans besök ville några av klassens elever fördjupa sig i delfiner. Malin Westermark hade egentligen inte planerat att utveckla arbetet med marinbiologi, men eftersom Montessoripedagogiken bygger på att bejaka elevernas egna intressen nappade hon när Andreas Fahlman föreslog ett fortsatt samarbete – nu på distans. Han och hans kollegor ville testa nya metoder att undervisa barn, speciellt de som har långt till riktiga akvarier.
De beslöt sig för att prova undervisning via Skype, trots att Andreas Fahlmans kollegor på Oceanogràfic inte kan svenska. Detta gick att lösa med hjälp av tvåspråkiga förstaklassaren Lukas Marti Jonsson.
Eleverna skrev ner ett antal frågor om delfiner som Lukas översatte, och skickade dem via ett slutet Youtubekonto. Vid den första Skypelektionen ställde Lukas frågorna till Teresa Lorenzo live. Hon svarade medan hon stod vid delfinariet, så det gick att få se till exempel hur högt delfinerna kunde hoppa och hur man kan registrera deras kommunikation med hjälp av hydrofon.
Nu var det fler som blev sugna på att fördjupa sig i marinbiologi. Vid de nästkommande två sessionerna fick forskarna i Valencia svara på frågor om sköldpaddor, krabbor, dykdjup med mera.
Till slut var det 22 eleveri klass 1–3 som gjorde olika fördjupningsarbeten i marinbiologi. Utöver Skypetillfällena kunde de ställa frågor via mejl.
– Det fanns en enorm kraft i att eleverna kunde få omedelbar återkoppling på frågor som annars är svåra att hitta svar på, säger Malin Westermark.
Andreas Fahlman skickade också en mängd filmklipp från Oceanogràfic, som eleverna hade möjlighet att använda. Alla redovisningar gjordes nämligen som filmer, som visades för hela elevgruppen.
– En intressant upptäckt jag gjorde var att lågmälda barn klev fram på ett annat sätt när de fick agera framför kameran, i stället för att prata inför hela gruppen, säger Malin Westermark.
Hon var själv den som stod bakom kameran och redigerade filmerna.
– Det var faktiskt ganska enkelt att lära sig. Och jag är verkligen ingen supertekniker, tvärtom. Så kan jag, kan alla.
Men filmerna var bara en del av redovisningsarbetet. Runtom i skolan syns resultaten av elevernas forskningsarbeten. Väggarna i den korridor där klass 1–3 håller till är fullklistrade med bilder och texter om olika marina djur och på golvet får man begrepp om hur långa olika djur är. En meter från dörren syns en bild på en antarktisk pälssäl, efter tre och en halv meter hittar man en valross och två rum – 30 meter – längre bort finns blåvalen. Det är Molly Sandin i klass 1 och och Amelia Pontén i klass 2 som har jämfört de olika djuren storleksmässigt, gjort ett diagram och klistrat bilderna på golvet.
På väggen i skolans matsalhänger ett annat diagram. Till vänster sitter ett tre meter långt måttband, på vilket en millimeter motsvarar en meter, berättar tredjeklassarna Edwin Lindqvist och Edvin Melander.
De valde att ta reda på hur djupt olika havslevande däggdjur kan dyka och hur länge de kan vara under vatten. Vid sidan om måttbandet har de satt upp bilder och texter om djuren vid den siffra som motsvarar deras dykförmåga. Uppgifter som var svåra att få tag i, berättar de.
– En del av det här är inte ens rätt, säger Edvin Melander. Det känns jättedumt.
Att det blivit så beror på att han och Edwin först förlitade sig på Wikipedia. När de så småningom redovisade vad de fått fram för forskarna i Valencia, fick de klart för sig att inte allt stämde.
– Vi hade sökt i timmar och när vi äntligen fick fram något så var det fel! Men vi har inte orkat ändra i de här texterna, säger de lite uppgivet.
Å andra sidan fick de klart för sig hur Wikipedia fungerar. Och att kunna ställa frågor direkt till forskare och få utförliga svar var kul.
– Det här projektet gjorde mig mer intresserad av marinbiologi, säger Edvin Melander, medan Edwin Lindqvist konstaterar att de har lärt sig en hel massa:
– Det finns så många arter! Som småhuvudval till exempel.
Både Malin Westermarkoch Andreas Fahlman är nöjda med sitt samarbetsprojekt. Hon påpekar hur eleverna har börjat tänka själva och triggats av att möta entusiastiska forskare, medan han är glad över den fina responsen från eleverna. Visserligen fungerade inte Skypelektionerna så bra som de hade hoppats, eftersom Oceanogràfics wifi inte nådde ut till hela anläggningen. Därför kom förhoppningarna om att få ta eleverna med på en rundvandring i akvariet på skam. Språkbarriären krånglade också till det hela, när det rörde sig om så pass unga elever.
Ändå vill båda gärna fortsätta jobba på det här sättet. Andreas Fahlman hoppas så småningom – när tekniken fungerar bättre – kunna samarbeta med fler klasser och skolor, medan Malin Westermark har börjat smida planer på att jobba på liknande vis med andra forskare, kanske på Mittuniversitetet hemma i Sundsvall.
– Och så skulle jag önska att jag kunde åka ner till Valencia med mina elever. Det vore magiskt!
Text: Ingela Hofsten