Teknik är just nu, på flera sätt, i fokus. I våras lämnade Skolverket sitt första förslag på en nationell IT-strategi. Ett övergripande syfte är att skolans förutsättningar och lärares arbetsredskap ska stämma med samhällets övriga digitalisering. Gott så!
Technology Education och Educational Technology är två begrepp som på svenska motsvaras av teknikundervisning och IKT-stöd i skolan. Det är viktigt att ha skillnaden och relationen mellan dem klart för sig. En del av Skolverkets IT-strategi handlar om läro- och kursplaner. Det är i detta sammanhang det gäller att hålla tungan rätt i mun och skilja på teknikundervisning och IKT.
I de nya läroplansförslagen talas det mycket om att eleverna, och underförstått även lärarna, ska förvärva ”adekvat digital kompetens”. Detta motiverar förändringar i läroplanernas övergripande syften och i flera av kursplanerna. I de allra flesta skolämnen handlar det om att använda IKT-stöd på ett sätt som gynnar lärandemålen.
Kursplanen för grundskolans teknikämne innehåller sedan länge inslag som kan omfatta digitala tekniska lösningar. Här handlar det om att eleverna ska få bättre kunskaper både om och i teknik. Att till viss del handgripligen få utvecklas i teknik kan vara viktigt.
Men mycket av undervisningsinnehållet berör förståelsen för och kunskapen om teknik. Vad händer när vi vill styra och kontrollera teknik, förstå tekniska system, analysera drivkrafter för och konsekvenser av teknisk förändring – som till exempel digitaliseringens effekter på samhället och våra egna liv? Detta är självklart en viktig del av den ”adekvata digitala kompetensen”. Sådana om-perspektiv måste få genomslag i teknikundervisningen.
Som tekniklärare kan och bör man naturligtvis pröva att använda IKT-stöd för att uppfylla kursplanens löfte till eleverna om en bred och allsidig teknisk bildning. Men det är inte IKT-stödet i sig som ska vara i fokus.
Det är också därför som det blir problematiskt att lägga mycket tid på undervisning i programmering i teknikämnet. Det blir ytterligare en försvårande omständighet för elever som vill uppnå kunskapskraven i teknikämnet. Fler timmar till teknikämnet kan vara en bättre lösning!
Att elever, och en del lärare, tycker att det är roligt med programmering är ingen överraskning. Möjligheter att ta upp programmering har funnits i skolan och i teknikämnet i över ett decennium. Jag mötte programmerbara sköldpaddor för förskolebarn i England redan i slutet av förra seklet. Men det är inte rolighetsfaktorn som ska driva utvecklingen, utan ämnets syften och långsiktiga mål.
Skolinspektionen, Teknikföretagen och Cetis pekar på att ämnet inte undervisas på ett sätt som svarar upp mot kursplanens intentioner. Alltför mycket kännetecknas av ett, som Skolinspektionen uttrycker det, ”oreflekterat görande”. Dessutom finns det fortfarande rektorsområden där eleverna knappt har teknik på schemat.
Det är en spännande utveckling på gång i svensk skola och i många andra länder när det gäller digital kompetens. Än så länge kan man dock snarare tala om ”förhoppningsbaserad skolutveckling” än evidensbaserad, visar rapporter från Skolverket och OECD. Flera länder har satsat enorma summor över lång tid, utan att insatserna utvärderats.
Det verkar finnas en stor brådska från regeringens sida. Så stor att Skolverket nödgats be om anstånd med delar av rapportavlämningen. Det sundaste hade varit att här, som i alla sammanhang, hinna anlägga ett kritiskt och reflekterande förhållningsätt. Det är ju också en av grundpelarna i en adekvat digital kompetens!
Text: Claes Klasander