Upptäck det nära förflutna

Sådana historiska platser är perfekta för att inspirera barn att upptäcka vår kulturmiljö. Hur detta kan gå till ger arkeologen Christina Svensson många tips på under Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdoms, NCFF, årliga Rikskonferens för hälsosamt lärande på Örebro universitet i början av april.

Hon arbetar vanligtvis för Stiftelsen Kulturmiljövård med att ta emot skolklasser vid fornlämningsområdet Anundshög strax utanför Västerås. Många barn förväntar sig att få gräva när de träffar en arkeolog på en fornlämningsplats men det är ju tyvärr sällan tillåtet. Nu för tiden sker utgrävningar nästan bara i samband med att mark ska exploateras. Det finns dock andra sätt att levandegöra historien för besökarna.

En bra början, som Christina Svensson förevisar för de fritidspedagoger som har valt att delta i hennes workshop vid vikingagravplatsen under konferensen i Örebro, är att använda sig av ett tidsrep. Det ger perspektiv. På tidsrepet, förslagsvis en tunnare variant av båtlina, ska en knut vara knuten var femte centimeter. Varje knut representerar 10 år av historien. Repet är långt och Christina Svensson brukar angripa det metodiskt:

De flesta barn som hon möter är runt tio år. Bra, då representerar den första knuten på repet längden på deras hittillsvarande liv. Själv är hon 41 år, så fjärde knuten symboliserar hennes livslängd. Något barn i varje besöksgrupp brukar ha en gammal släkting som är nästan hundra år, därmed är den tionde knuten täckt. Så långt är alltså ett människoliv, ungefär.

Men det finns mycket kvar av repet. På vissa ställen är träkulor fastknutna. Allteftersom repet sträcks ut utefter marken förklarar Christina Svensson vilka tidsepoker kulorna markerar. På så sätt blir historien mer överskådlig och många möjliga diskussionsfrågor väcks som den som vill kan spinna vidare på. Exempelvis:

Vikingatiden, som många barn känner till väl, visar sig vara en ganska kort tid av mänsklighetens historia. Hur kommer det sig då att vi ändå vet så pass mycket om just den tiden?

Mot slutet av vikingatiden kristnades Sverige, kanske finns det någon stor kyrka i närheten som grundades då?

En lite större träkula markerar år noll och ger anledning att tala om beteckningarna e.Kr. (efter Kristus födelse) och f.Kr. (före Kristus födelse) respektive de moderna varianterna e.v.t. (efter vår tideräknings början) och f.v.t. (före vår tideräknings början).

Så arbetar Christina Svensson sig tillbaka i tiden tills repet tar slut vid den tidpunkt när den plats hon befinner sig på blev beboelig för människor.

Men jorden har ju funnits mycket längre än så. För att ge ytterligare ett perspektiv brukar Christina Svensson när hon kommit så här långt plocka upp en plastdinosaurie ur en påse. Var på tidsrepet ska den placeras ut månntro? Aha, en kuggfråga! För nästan alltid finns det i en grupp fritidsbarn minst en dinosauriefantast som mycket väl vet att dinosaurierna levde långt före människan. Men hur långt före är före egentligen? När Christina Svensson pekar på en tänkt plats långt bortom repet, ända borta vid horisonten, det vill säga för minst 65 miljoner år sedan, är det inte längre någon som vill springa iväg och ställa ut plastdinosaurien. Det blir långt bort!

Men syftet med tidsrepet är ändå uppnått. Alla närvarande har fått lite bättre koll på hur lång historien är, och på hur liten vår egen del är i den.

När den spännande genomgången av tidsrepet är avslutad, är det dags för besökarna att utforska fornlämningen. Inte med spade, utan med måttband. De flesta barn älskar måttband, konstaterar Christina Svensson. Vid en fornlämning finns massor av saker att mäta. Omkrets, höjd och bredd. Tillsammans med barnen brukar hon rita en karta över området och skriva in alla uppmätta mått. Precis som riktiga arkeologer gör.

De barn som föredrar mer stillasittande aktiviteter kan slå sig ner vid en trädstam, eller på en sten, tillsammans med ett block och en penna, och antingen teckna en bild, eller skriva en berättelse, om hur de tror att det såg ut på den här platsen förr. Kreativiteten flödar förmodligen lättare om besöket förberetts av att barnen har fått ta del av böcker, både fakta och fiktiva berättelser, om den aktuella tidsepoken.

Att kunna kommunicera på hemliga språk tycker ju många barn är spännande och finns det en runsten vid fornlämningen kan barnen få försöka tyda skriften med hjälp av runalfabetet. Därefter kan de själva få skriva egna ”hemliga” runskriftsmeddelanden till varandra.

Den som inte känner till om det finns någon fornlämning i fritidshemmets närmiljö kan gå in på Riksantikvarieämbetets hemsida och söka efter fornlämningar via ett sökregister. Chansen att vara lyckosam är stor – det finns många fler fornlämningar registrerade än de flesta av oss har en aning om.

För att få veta mer om fornlämningen kan, tipsar Christina Svensson, man sedan med fördel kontakta den lokala hembygdsföreningen. Kanske finns där någon eldsjäl i föreningen som kan komma och berätta mer om fornlämningen. Eller kanske finns det gamla fotografier eller målningar att få låna som visar hur det såg ut på platsen förr.

Slutligen kan det ofta även vara värt besväret att ta kontakt med länsmuseet för att få veta mer om platsen.