Genus. Ett medvetet arbete för hållbar jämställdhet kan vara ett sätt att höja statusen på fritidshemmen och dem som arbetar där. Det menar två genuspedagoger i Stockholm.
– Sådant här är inte bra, suckar fritidspedagogen Annette Dahlqvist när hon visar tidningen.
Det är inte det kolesterolhöjande och fettbildande bakverket hon syftar på. Nej, det är semlan som ”genusinsats” på en gotländsk förskola. På internationella kvinnodagen serverades alla flickorna smaskiga semlor medan pojkarna fick hålla till godo med knastrigt knäckebröd. Föräldrar är upprörda och en av insändarna sågar genusarbete i allmänhet och genuspedagoger i synnerhet längs fotknölarna.
Just sådana – säkert välmenande, men omedvetna – insatser som på den gotländska förskolan, ger en felaktig bild av genuspedagogik, menar Annette Dahlqvist.
– Det innebär inte att man ska gå från att förtrycka flickor eller kvinnor, till att förtrycka pojkar eller män. Det är ingen maktkamp, säger hon med eftertryck.
Annette Dahlqvist är själv genuspedagog, liksom Pernilla Sundström. De båda träffades under utbildningen i början av tvåtusentalet och är två av landets drygt 240 utbildade genuspedagoger. Till skillnad från de flesta andra genuspedagoger har deras kompetens utnyttjats i kommunen där de verkar, närmare bestämt Stockholm stad. Under hela förra året arbetade de heltid för utbildningsförvaltningen med projektet ”Jämställdhetsintegrerad skola”. Syftet med projektet var att hjälpa skolorna att integrera jämställdhetsperspektivet. Fritidspedagogen Annette Dahlqvist och Pernilla Sundström, som är förskollärare i grunden, ansvarade för grundskolorna. Tillsammans höll de i utbildningar, tog fram pedagogiska metoder, handledde och följde upp arbetet i pilotskolor runt om i Stockholm.
Det var skolledarna som anmälde intresse för att bli pilotskola och angav vad de ville fokusera på – barn eller personal.
– Jämställdhetsintegrering handlar om att få med alla på alla nivåer. Men det låter sig inte göras på det ett och ett halvt år som projektet varade, därför måste man fokusera på en bit i taget, säger Pernilla Sundström.
De båda genuspedagogerna har fått erfarenheten att många av rektorerna ser fritidshemmen som en bra inkörsport till jämställdhetsarbete i hela skolan. Dels beror det på att fritidshemmen har stor utvecklingspotential.
– Men dels också på att fritidspedagogerna ses som mer mottagliga för genusarbete, de får sedan med sig de andra lärarna. Dessutom är det ofta i fritidshemmet man får signaler från föräldrar som just efterfrågar genusperspektiv, säger Pernilla Sundström.
När man på skolan väl har bestämt sig för i vilken ände man ska börja är det dags för observation och kartläggning, något som de båda genuspedagogerna ser som viktiga framgångsfaktorer i arbetet med hållbar jämställdhet. Starkt förenklat: man måste ringa in ”problemet”.
Precis som när det gäller antimobbningsarbete, med tanke på Skolverkets senaste kritiska rapport, ska man vara vaksam mot färdiga heltäckande modeller.
– Man ska inte tro att ett koncept passar i alla situationer och i alla grupper. Därför är en ordentlig kartläggning så viktig, säger Pernilla Sundström.
Genuspedagogerna förespråkar enkla metoder.
– Till exempel listor, där man kryssar i på vilken plats barnet befinner sig olika gånger. I fritidshemmen valde många att titta på leken: vad leker barnet, var leker barnet – och med vem eller vilka, berättar Annette Dahlqvist.
Fördelen med den typen av dokumentation är att den ger lite utrymme för olika tolkningar, den fastställer bara hur verkligheten ser ut.
– Efter kartläggningen kan man lämna tyckandet och ge sig in i praktiken, fortsätter hon.
Under projektåret visade de också hur statistik kan användas som kartläggning. Annette Dahlqvist tittade på betygsskillnader mellan pojkar och flickor i samtliga av Stockholms grundskolor. Hon gjorde grafer som de biträdande grundskolecheferna fick som underlag för de årliga revisionssamtalen med skolorna. På samtliga skolor ligger flickor bättre till betygsmässigt, på vissa skolor skiljer det mycket mer än på andra.
– Då det gäller betygsskillnader är statistik ett sätt att visa, svart på vitt, att något inte fungerar. Det ligger inga värderingar i det och man kan gå direkt på frågan: hur ska vi arbeta för att förändra det här? säger Annette Dahlqvist.
– Men vi har inte gjort jobbet åt någon, det är viktigt att betona, inflikar Pernilla Sundström och fortsätter:
– Vi erbjuder metoder, verktyg och handledning – men skolorna förväntas själva göra jobbet efter egna förutsättningar. Därför har också resultatet slagit olika ut.
Alla skolor har utgått från befintliga resurser. Det har inte skjutits till några extra pengar eller någon extra tid, arbetet för hållbar jämställdhet ska vara en naturlig del av kvalitetsarbetet. Verksamheten ska granskas och förbättras så att både flickor och pojkar får utrymme och inflytande.
Genuspedagogerna har presenterat enkla metoder med snabba resultat. Främst har två metoder fått stor genomslagskraft: så kallat ”leklotteri” samt en dokumentationsmall för systematiskt kvalitetsarbete med genusperspektiv.
Leklotteriet, som går ut på att lotta vilka som ska leka med vad, är lätt att förstå, lätt att använda och resultaten visar sig med en gång. Syftet är att introducera material eller aktiviteter som barnen inte brukar välja, vilket är i samklang med läroplanens mål att vidga barnens intressen och förmågor oberoende av kön. Men även andra positiva effekter uppstår:
– På något fritidshem hjälpte det till vid en rörig period i barnens övergång mellan skola och fritids. Leklotteriet skapade lugn, berättar Pernilla Sundström.
Då det gäller dokumentationsmallen kan den återanvändas gång efter gång – och den kan med små justeringar användas i många andra sammanhang.
– Den är en enkel väg till kvalitetshöjning, man blir bättre på att tala om vad man gör och att koppla det till läroplan och verksamhetsmål, säger Annette Dahlqvist.
Liksom skolledarna har genuspedagogerna märkt av en stor entusiasm från fritidshemmen då det gäller hållbar jämställdhet.
– För oss fritidspedagoger kan genusarbete vara ett sätt att stärka spetskompetensen och därmed höja statusen, menar Annette Dahlqvist.
Nu när projekttiden är över arbetar Annette Dahlqvist återigen heltid som fritidspedagog på Katarina Södra skola på Södermalm. Men det finns utrymme att arbeta med genuspedagogik i arbetet, bland annat jobbar hon med genusfrågor med treorna. Hon ger även handledning till andra arbetslag, både i den egna skolan och i området.
Pernilla Sundström frilansar numera som genuspedagog på heltid och håller kurser, bland annat på utbildningsförvaltningen. Hon får många uppdrag från skolor just för att föräldrar har efterfrågat genusarbete.
För genusarbetet i kommunen är långt ifrån över även om projektet är det.
– Det är något man måste jobba med hela tiden, man blir aldrig riktigt färdig. Det uppstår nya situationer, nya personalgrupper, nya barngrupper, säger Pernilla Sundström.
Dessutom tar det tid innan den berömda snöbollseffekten visar sig. Mot slutet av projektet hörde flera skolor av sig, men genuspedagogerna fick säga nej eftersom tiden höll på att rinna ut.
– Samtidigt hör vi hur metoder vi använt med framgång sprider sig runt om i kommunen, till exempel leklotteriet, berättar Pernilla Sundström.
Genuspedagogerna hoppas på en fortsättning på projektet alternativt ett fungerande system för att utnyttja deras kompetens.
– Innan hade vi kunskaperna – nu har vi även erfarenheter med stor spännvidd. Vi skulle kunna handleda fler skolor, säger Annette Dahlqvist.
För att inte satsa på genusarbete är inte längre något alternativ, menar Pernilla Sundström.
– Det är ett kvalitetsarbete och det står i skollagen att det ska göras, konstaterar hon. Konstigare än så är det inte.