Att Tomas Kroksmark, professor i lärande, skulle bli arkitekten som fick skissa fram modellen för en helt ny typ av skola, hade han inte vågat drömma om. Nu har han fem år på sig att bevisa att forskande lärare är vägen till framgång.
– På många sätt är det ett högriskprojekt. Jag sätter ju hela min akademiska prestige på spel. Om det misslyckas får jag gå med lösmustasch och slokhatt resten av livet, säger han med ett snett leende.
Än så länge ligger dock maskeringen långt borta. Tomas Kroksmark har forskat om lärande i 25 år. Han vet vad det är som gör att barn lär sig och hur man åstadkommer det, som han själv uttrycker det. Problemet fram till i dag har snarare varit att politikerna inte har varit särskilt intresserade av att utforma skolan utifrån vad forskningen kommit fram till. Skolan har i stället blivit föremål för allmänt tyckande och tillfälliga trender. Målet med modellskolan i Gränna är det motsatta – Ribbaskolan ska bli en skola där all verksamhet vilar på vetenskaplig grund och där alla elever når godkänt i alla ämnen. Det målet når man, enligt Tomas Kroksmark, genom att låta lärarna forska om sitt eget arbete. Idén fick han när han en gång var med sin dotter på en allergimottagning. Läkaren frågade då om dottern möjligtvis var allergisk mot jordnötter? ”Nej”, svarade Tomas Kroksmark. ”Det var synd” sa läkaren, ”för det forskar jag på”.
– Och då slog det mig hur oerhört viktigt det är att man som lärare själv formulerar forskningsfrågorna kring sitt eget arbete.
Tomas Kroksmark är mycket kritisk till hur lärares kompetensutveckling sett ut hittills. De flesta lärare har runt tretton dagar per år, eller över 100 timmar, avsatta för kompetensutveckling. Det är mer än de flesta yrkesgrupper i samhället kan drömma om. Men trots det är det sällan något som verkligen ger avtryck och resultat i undervisningen.
– Många lärare har ingen god kunskap om lärandets mysterium, konstaterar han krasst. Och när en elev misslyckas pekar man inte på sig själv utan på eleven. Det är en fruktansvärt oprofessionell inställning!
Tanken med modellskolan i Gränna är att man ska ta den ”outnyttjade resurs”, som kompetensutvecklingen har varit enligt Tomas Kroksmark, för att i stället lära lärarna att forska. På så sätt ska lärarna själva komma fram till vilka frågor man måste ställa för att eleverna ska nå målen.
Men hur går det till när en professor får dra upp riktlinjerna för all pedagogisk verksamhet på en skola? I Jönköpings kommun började det med en kris. Våren 2009 visade en undersökning att ingen skola i kommunen nådde målen i alla ämnen. Flera skolor, däribland Ribbaskolan i Gränna, fick dessutom underkänt av elever och föräldrar i en brukarenkät. Samtidigt publicerade lokaltidningen en debattartikel av Tomas Kroksmark, där han presenterade sina idéer om framtidens skola. Kort därpå blev han uppvaktad av skolpolitikerna i Jönköpings kommun som helt sonika ställde frågan: ”Vill du ha en skola?”
– Jag måste erkänna att jag blev väldigt förvånad. ”Menar ni allvar?” frågade jag.
Det gjorde de. Politikerna i Jönköpings kommun hade sett samma sak som professorn på HLK. Att invånarna i Jönköpings kommun hade den näst svagaste utbildningsnivån i Sverige. Att få unga hade en studietradition med sig hemifrån. För att möta behoven i ett kunskapsintensivt samhälle var det nödvändigt att erbjuda alternativ och ge fler elever möjlighet till högre utbildning. Valet av modellskola föll på Ribbaskolan i Gränna. En skola mitt i byn som egentligen hade goda förutsättningar för lärande: trygg omgivning, homogen elevsammansättning, få elever med svenska som andraspråk. Trots det befann man sig i en nedåtgående spiral med fallande reslutat och allmänt dålig stämning.
Tomas Kroksmark fick fria händer av politikerna och presenterade en modell som bestod av tre grundläggande delar: forskning, handledning och kollektiv kompetensutveckling.
Under de fem år som projektet pågår ska alla lärare på skolan, från förskollärare och fritidspedagoger till svensklärare och lärare i idrott och hälsa, genomgå en magisterutbildning i lärande. En gång i månaden får personalen professionell handledning i grupper om sju till åtta personer. Allt sker parallellt med den ordinarie undervisningen och pedagogiska verksamheten på skolan. Föreläsningar och handledning sker på arbetstid, men all instudering får man sköta på sin fritid. Lärarna jobbar alltså heltid, samtidigt som de studerar på halvtid. En ekvation som kan tyckas omöjlig att få ihop. Och protesterna lät inte vänta på sig när modellen presenterades. Lärarna undrade hur de skulle hinna med. Från fackligt håll ifrågasatte man om man verkligen kunde ”tvinga” lärarna att studera. Men Tomas Kroksmark stod fast vid sin modell.
– Jag förhandlar inte om min idé, det har jag varit tydlig med från första början. Risken är oerhört stor att det snabbt blir urvattnat om man börjar pilla i kanterna.
”It´s my way, or the highway”, alltså. Även kommunen satte press på lärarna: Den lärare som inte var beredd att gå in i modellskoleprojektet fick inte behålla sitt arbete på skolan, utan blev erbjuden en annan tjänst i kommunen. Efter en första turbulent tid stod det dock klart att endast åtta av 96 lärare valde att inte delta. Och ett knappt läsår in i projektet är tongångarna betydligt mer positiva. När 96 procent av lärarna lämnade in den första inlämningsuppgiften på utsatt dag kände han att han fick ett kvitto på att modellen fungerar. Men det som glädjer honom mest av allt är att lärarna nu har börjat diskutera forskning i fikarummet.
– De gillar detta! Och det de skriver håller mycket hög kvalitet, bättre än många av mina studenter.
Tror då Tomas Kroksmark att Ribbaskolan kan komma att stå modell för alla skolor i Jönköpings kommun i framtiden? Svaret kommer blixtsnabbt:
– Jag tror att det kan bli en modell för alla skolor i Sverige. Vi måste våga ha visioner om den svenska skolan. Och, som man säger: ”Hellre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge”.