Våren är en fin tid att träffa vänner tycker jag. Egentligen borde väl ens sociala liv inte vara årstidsbundet, men det är som att det går lite på sparlåga under vintern. Någonting med våren lockar fram lusten att vara mer utåtriktad. Kanske beror det på ljuset som återvänder eller på långhelgerna som ger lite extra tid.Nu mitt i en sådan umgängesperiod – som är väldigt trevlig – upptäcker jag tyvärr också sorgliga och oroande mönster. Vi som inte setts på ett tag frågar varandra hur det är och alltför många av svaren handlar om trötthet och stress, om sömnlöshet och utmattning.
Vi är sega, vi människor. Klarar stora påfrestningar. Sorg efter anhöriga som gått bort, egen sjukdom, barn och tonåringar som har det knepigt, knakande relationer, perioder av hög arbetsbelastning. Men vi kan inte ha allt det där i våra liv, konstant. För till slut når vi gränsen.
Det här är verkligen inget nytt, och det finns förstås ingen universallösning som fixar problemen på ett kick. Att föräldrarna blir gamla, att barnen mår dåligt eller kör fast i skolan, att ens vänner blir sjuka – allt sådant hör livet till, hur trist det än är. Men ju mer slimmat arbetslivet blir, desto tuffare blir det att tackla de här livskriserna, tänker jag. Till slut finns liksom inga extra krafter kvar att mobilisera. Vi behöver helt klart ett mänskligare arbetsliv. Det handlar om balans och hållbarhet.
Det skulle jag vilja skriva på min önskelista till politikerna så här i vitsippetid (ja, jag vet att det finns snö i norr och illande gul raps i söder, men i ”min” skog blommar vitsippor och gullvivor). Jag tänker att om alla som arbetar i förskolan fick en rimlig belastning så skulle både de ekonomiska och hälsomässiga vinsterna vara stora – och verksamheten skulle kunna bli ännu mer fantastisk än den redan är.
Och apropå fantastisk verksamhet – i det här numret tittar vi närmare på jobbet för tre av alla er duktiga förskollärare. Det är en trio som valt en lite annorlunda bana, jämfört med den ”vanliga” förskolan. Möt Mia Stavling vars uppdrag på öppna förskolan handlar om att främja möten mellan familjer och att vara en ambassadör för samhället i stort. Häng med till lekterapin på barnsjukhuset där Susanne Agelin arbetar sida vid sida med den medicinska personalen. Och läs om Marita Lindberg som jobbar skift på den dygnet-runt-öppna förskolan.
Vi bjuder också på ny forskning om barn med autism, vi hjälper dig att ta reda på vilken semestertyp du är och vi porträtterar Stefan Casta som skriver böcker om djur och natur för barn. Dessutom tar vi en titt på vad de yngsta gör med appar och paddor just nu.
Det här är sista numret innan sommaren, Förskolan är tillbaka i augusti. Ta vara på ljuset!