Idéspruta, samhällsambassadör och allsångsledare. Mia på öppna förskolan har många strängar på sin lyra.
Tanken att följa förskolläraren Mia Stavling en helt vanlig dag på jobbet faller direkt. Det finns nämligen ingen vanlig dag på Rågsveds öppna förskola. Men just den här ovanliga dagen stiger hon upp klockan strax efter fem, som hon brukar. Hon dricker te och äter frukost med ett tänt ljus som enda sällskap och tänker igenom dagen. Det är hennes sätt att motverka stress, att förbereda sig – sedan blir det så klart inte alltid som planerat.
Vid åtta befinner hon sig på arbetsplatsen som har sin hemvist i Rågsveds grundskola. Vårsolen strilar in mellan lamellerna i de stora fönsterrutorna, lokalen är ljus och luftig. För tillfället är det tyst men under dagens lopp kommer det att bjudas på ackompanjemang från skolans musiksal som ligger vägg i vägg eller från träslöjdssalen ovanför.
På med kaffebryggaren, fika säljs till självkostnadspris, sedan står felanmälningar på programmet. Det är någon vajsing med kranen i skötrummet, tröskeln till städrummet har lossnat och ser ut som ett U och så har en hydraulkran gått sönder. Mia Stavling är koordinator, en slags spindel i nätet, för alla de sex öppna förskolorna i stadsdelen så några mejl till dem hinns också med. Innan dörrarna slår upp för dagen blir det lite planeringssnack med kollegan och förskolläraren Annika Törngren.
Klockan nio hänger stammisarna på låset. De är ett tiotal pappor och mammor med små barn, i regel har de ett äldre barn i förskolan. Men alla barn upp till fem år är välkomna i sällskap med vuxen – och även gravida.
– Vi kör åldersblandade grupper hela dagen eftersom det är mer praktiskt för föräldrarna, säger Mia Stavling.
Stammisarna är hemtama och självgående. En av dem pluggar till barnskötare och tar med läxorna – alltid hjälper någon till. Men i dag syns ett par nya ansikten bland alla bekantingar, en kvinna från Chile med sitt barn. Kvinnan talar bra svenska men så är inte alltid fallet. Föräldrarna som besöker Rågsveds öppna förskola talar många språk och det ser väldigt olika ut hur mycket svenska man har hunnit lära sig.
– Då får man använda kroppsspråket, eller kanske kan någon annan förälder tolka. Om det kniper tar jag till översättningsappen i mobilen, säger Mia Stavling och beskriver sin roll som ett slags mingelproffs.
– Alla ska trivas, både barn och vuxna. Sedan måste man lägga saker på minnet så att man kan tussa ihop föräldrar som har gemensamma nämnare och etablera en kontakt. Att det inte blir så att de endast har barnen gemensamt.
Det gäller också att snappa upp vad folk är intresserade av. Några somaliska mammor, till exempel, var sugna på att använda öppna förskolans symaskiner men visste inte hur man gjorde. Då kom man överens om att onsdagar fick bli sy- och handarbetsdagar. I början demonstrerade Mia Stavling maskinerna men sedan visade det sig att en svensk mamma hade design och textil som yrke – nu hjälper hon till.
Vid tio är det dags för den stora publikdragaren – sångstunden. Den är så populär att man kör två varje dag. Alla slår sig ner på den runda, mjuka blå mattan, sånghäften delas ut och sedan avlöser klassiker som Lilla Snigel, Små grodorna och Blinka lilla stjärna varandra. Allsångsledarna kastar ut mjukisfigurer efter varje sång och under Herr Gurka och Imse vimse spindel hissas de figurerna ner från taket – till den unga publikens stora förtjusning.
Efter sångstunden matar föräldrarna barnen medan Mia Stavling och hennes kollega minglar vidare.
– Till stor del gäller det att var behjälplig. Många funderar runt förskoleplatser, hur det går till, vilken förskola de ska välja. Om de har svårt med språket kan vi hjälpa till med att ringa och höra om plats. Eller kanske någon har fått information – eller ett beslut av något slag – som de inte riktigt förstår.
Öppna förskolan har också bjudit in måndagsgäster till ett slags ”fråga experten”: dietister, de som har hand om intagningar till förskolan, bibliotekarier, språkpedagoger, juridiska rådgivare, för att nämna några.
– Det handlar mycket om att stärka föräldraskapet – men vi har ändå barnfokus. Det primära med verksamheten är barnen, vad vi kan göra för deras bästa. Att stärka föräldrarna är en del i det. Mår föräldrarna bra, mår barnet bra.
Nya föräldrar vill ofta veta vad man kan göra i närområdet tillsammans med barnen.
– Vi försöker främst ha koll på aktiviteter som är gratis. Det får inte kosta, folk har inte råd, säger Mia Stavling.
Det samma gäller öppna förskolan. De har ingen ekonomi att tala om eftersom de är anslagsfinansierade.
– Man måste vara uppfinningsrik. Ta egna initiativ och hänga på sådant som görs, säger hon.
Klockan har blivit tolv och över den medhavda lunchen berättar Mia Stavling att det till stor del är föräldrakontakten som är hennes drivkraft – att hon ser den som en rolig utmaning.
– Den här tanken: vad kan vi tillsammans göra för barnet?
Under många år arbetade hon i förskola och började efter hand mer och mer intressera sig för föräldrarnas betydelse och kontakten mellan föräldrar och barn. Parallellt med arbetet läste hon distanskurser i socialpsykologi och socialpedagogik.
2011 kände hon sig klar med förskolan. Hon blev manad att gå en rekryteringskurs för blivande chefer och sedan följde ett år som tillförordnad förskolechef på två nya tillfälliga förskolor som hon startade från grunden – allt från att skaffa gafflar till personal. När de lades ner jobbade hon ett tag på förvaltningen men där kände hon att hon saknade att ”klämma på föräldrar och barn”.
– Jag vill ha en fot i varje värld och tackade därför gladeligen ja när koordinatorsjobbet för de öppna förskolorna dök upp.
Öppna förskolan har bara varit öppen i ett år och därför läggs stort arbete ner på att marknadsföra verksamheten.
– Vi sätter lappar i närbutiken, på BVC, presenterar oss i olika verksamheter, nätverkar och samarbetar med andra öppna förskolor, förskolor och organisationer. Absolut bäst är mun till mun metoden. Men man måste ha stort tålamod, ofta har föräldrarna häromkring inte traditionen av öppen förskola – de har ingen erfarenhet av själva konceptet eftersom det många gånger inte erbjuds i hemlandet.
Hon tycker att det är viktigt att visa på vad personalen i öppna förskolorna gör, annars kan man lätt få uppfattningen att det bara är ett mysigt kaffeställe.
– Därför måste man visa föräldrarna: här kan ni få stöd av professionella pedagoger. Dessutom är vi samhällsambassadörer för hela stadsdelen. Man måste försöka skapa goda cirklar – att folk talar gott om en.
Klockan närmar sig halv ett när Maria Larsson Borin anländer till Rågsveds öppna förskola i sällskap med två av sina barn. Hon är inte vilken mamma som helst – utan volontär i den ideella föreningen Svenska med baby, som syftar till att skapa möten, bryta segregationen och samtidigt träna svenska. Samarbetet med Svenska med baby är just ett exempel på att haka på sådant som finns, berättar Mia Stavling.
– Vi funderade först på ett språkkafé – men så tipsade en språkpedagog om Svenska med baby. Det är perfekt, vi står för lokalen och ger backup, ledaren för aktiviteten.
En ny omgång föräldrar och barn droppar in och snart sitter det en ny ring på den blå mattan.
Mia Stavling berättar att det kan vara svårt att nå ut – och att det tar tid. En del är blyga och tycker att de talar för dålig svenska.
– Man måste göra klart att det är tvärtom: det är just därför du som förälder ska komma.
Sessionen inleds med en presentationsrunda och sedan är dagens diskussionsämne sömn – en het potatis bland småbarnsföräldrarna som pratar om olika metoder, byter erfarenheter och tips. Ämnet verkar outtömligt men för att de yngre ska få sitt är det vid tvåtiden återigen dags för en sångstund.
Många små klotrunda ögonpar riktas uppåt, tittar fascinerat på den dansande gurkan och vimsande spindeln. Mia Stavling skrattar och säger att när man jobbar med små barn placerar man saker ofta så lågt, för att barnen ska se dem.
– Men små barn tittar uppåt, mot taket. Det gör inte vi vuxna på samma sätt.
Mia Stavling själv stirrar kanske inte uppåt men hon lyfter avgjort blicken framåt. Hon är full av idéer för verksamheten, talar om matkvällar för ensamstående föräldrar, cykelskola för kvinnor, samarbete med SFI …
För egentligen är det bara fantasin – och i viss mån ekonomin – som sätter gränser.
Marie Bengts