Välmatat om historia

Författarnahar i denna bok tagit ett brett och ambitiöst grepp om historiedidaktiken. Huvudpoängen i alla kapitel är att den bild av det förflutna som vi har, och vår förståelse för hur den bilden formas, spelar en mycket stor roll för vår verklighetsuppfattning. Av den anledningen är det viktigt att reflektera över hur historieförmedling sker i skolan och i samhället i stort. Författarna menar att man kan lära sig mycket spännande saker om man tillåter sig att använda ett brett källmaterial och flera olika ”glasögon” när man försöker förstå det förflutna.

Ett kapitel behandlar fiktionens relation till historien. Fiktiva källor kan ses som ett ställningstagande eller en tolkning av historien. Om man tittar närmare på vilka perspektiv som valts kan man förstå något om tiden de skapades i. Bondfilmer från skilda epoker kan till exempel berätta för oss om kalla krigets olika faser eller om hur män och kvinnor framställts i olika tider.

Ett mycket intressant avsnitt handlar om berättelsens roll och funktion i undervisningen. Genom att studera hur olika läroböcker beskrivit Sveriges historia har författaren funnit berättelser med olika teman som kallas neutralitetsberättelserna, välfärdsberättelsen och berättelsen om demokratins föregångsland. Varje berättelse har en slutpoäng och tillsammans säger de olika berättelserna mycket om hur landets självförståelse förändrats under 1900-talet.

Jag tror att dennabok kan fylla många viktiga funktioner för lärare som undervisar i historia på högstadiet och gymnasiet. Dagens styrsystem ställer höga krav. Målen och kunskapskraven i kurs- och ämnesplaner är abstrakt formulerade och många lärare brottas med frågan om vad målen betyder och med uppgiften att konkretisera dem till fungerande undervisning och examinationsuppgifter. En av bokens styrkor ligger i de grundliga förklaringarna av de teoretiska begreppen och perspektiven, vilket gör att den fungerar bra som en form av uppslagsbok. Vill man till exempel ta reda på vad som menas med historiemedvetande, historiebruk, historiekultur, interkulturell och narrativ kompetens så hittar man det här. Man får också en ordentlig genomgång av bakgrunden till betygssystemets konstruktion och de nationella provens syfte.

Jag tror att boken kan fungera utmärkt för en grupp historielärare som under en termin vill ägna sig åt kollegial fortbildning runt sitt ämne och sin praktik. Den väcker många intressanta frågor och de olika avsnitten är i hög grad relevanta för planering av både undervisning och bedömning.

Boken är tjock och tätskriven och inget man sätter i sig på en kafferast.

Ibland får jag intrycket att författarna brunnit hett för sitt ämne och inte velat sluta skriva – på sina ställen hade framställningen tjänat på att kortas lite. Sammanfattningsvis är det här dock en mycket bra och användbar bok. Efter att ha tagit mig igenom alla sidor känner jag mig definitivt som en klokare historielärare.