Somliga lärare och skribenter verkar ha svårt med de religiösa frågorna i sammanhanget. Förmodligen kan problemet åtminstone delvis förklaras av att man inte låter vetenskapen vara just vetenskap och religionen vara just religion.
Alltför ofta försöker religionens företrädare agera naturvetenskapligt och lika ofta gör naturvetenskapens förespråkare anspråk på att kunna ge svar på alla tillvarons frågor. Här hamnar man lätt i en form av vetenskapsövertro, en uppfattning som inte förtjänar någon större respekt.
I en insändare av Roger Bodin i samma nummer finner jag en attityd som är betänklig, i synnerhet om den får dominera skolans sätt att ta sig an de religiösa frågorna. Jag har den djupaste respekt för forskningens resultat, samtidigt som vi inte ska bortse från att de vetenskapliga positionerna ständigt förändras. När det gäller Bibeln och dess budskap är det avgörande att lärare lär sig förstå bibeltexternas karaktär.
Läser man Bibeln på samma sätt som man läser en naturvetenskaplig avhandling har man ingenting förstått. Vetenskapen har för ”den döda materien” konstaterat att den fungerar efter vissa lagar som kan formuleras matematiskt. Om man av det skälet kategoriskt förnekar, att det kan finnas en Gud som står bakom har man gjort sin vetenskap till en form av livsåskådning. Man kan ju se lagbundenheten som ett uttryck för konsekvensen i Guds vilja, att han inte agerar nyckfullt, ”spelar tärning” – för att anknyta till ett yttrande av Einstein.
Under alla förhållanden är det rimligt, att lärare i sin yrkesutövning visar tillbörlig respekt även för andra synsätt och övertygelse än den egna.