Arbetsmiljön måste förbättras för både elever och lärare. Dålig arbetsro ger sämre resultat. Det behövs inte politiskt maktspråk eller partipolitisk list för att lösa skolans problem.
I alla tider har skolan gynnat de elever som har lätt att hämta in och reproducera teoretisk kunskap och abstrakta begrepp. De som har hemförhållanden som stöttar/pressar barnen till resultat och arbetsdisciplin. Elever med god självtillit, förmåga att underordna sig och lust att jämföra/tävla.
De som missgynnas är de som har svårigheter med det sociala samspelet och de teoretiska undervisnings-modellerna. Elever med svag självtillit, ibland svårigheter att underordna sig och de som behöver inre motivation för att fånga kunskap.
Förutsättningar för att förmedlandet ska fungera är arbetsro, självtillit och inre motivation. Att skapa det är den svåra delen i lärarrollen. Uppgiften blir dessutom inte lättare då undervisningstid ersätts med administration och betygsättande.
De elever som får, och därmed kan, skapa problem i skolan kommer från gruppen missgynnade elever. Deras ansträngningar belönas inte, skolan pratar inte deras ”språk” och deras utanförskap växer. De gynnade eleverna har en skola som är tillrättalagd för deras sätt att vara. De lyckas i högre grad och sporras i sina ansträngningar. För att lösa problemen försöker man öka kraven. Den gynnade gruppen kan svara upp mot det och gynnas ytterligare. Man tar i med hårdhandskarna utan att se vem man ska ge sig på, och framför allt hur. Den missgynnade gruppen känner de ökade kraven men kan inte svara upp. Det sänker självtilliten ytterligare.
Vi behöver förbättra den missgynnade gruppens villkor i skolan, utan att för den skull försämra för den redan gynnade gruppen. En teknik kan vara att arbeta med förutsättningarna i de formbara åldrarna i stället för att slåss mot konsekvenserna som uppkommer.