Det är viktigt att snabbt ta tag i lärare som spyr ut sin galla över elever eller kränker dem. Problemen kan annars eskalera och skapa dålig arbetsmiljö. Det menar psykologen Zelma Fors, som arbetat på skolor i nästan 40 år.
— Det skapas gärna en sorts kollegial rädsla på skolor och andra arbetsplatser där många väljer att vara tysta. Arbetskamrater är rädda för att såra varandra. Men tystnaden är också en reaktion som kan tolkas som en tyst applåd och gör offret ännu mer utsatt, säger hon.
Därför menar hon att det är viktigt att ta upp ett problem på ett tidigt stadium.
— Det är inget konstigt att det uppstår konflikter i en verksamhet med mycket människor men de måste lösas, säger Zelma Fors.
Hon tror att anställda inom skolan riskerar att vara räddare än någonsin för att konfrontera kolleger som inte fungerar. Om skolan upplevs vara utsatt för kritik så sluts leden.
Hur hanterar man en kollega som pratar kränkande om en elev i lärarrummet?
— Man kan exempelvis säga: »När du pratar om elever på det sättet händer något inom mig. Jag skulle aldrig uttrycka mig så«.
Men var beredd på en motattack, råder Zelma Fors. Det är vanligt att den som kritiseras går in i en försvarsställning. Ofta läggs egna tillkortakommanden över på någon annan, exempelvis en elev eller annan kollega.
— I grunden handlar det om att arbeta med de verktyg som man har inom sig kring relationskompetens. Hur skapar jag en kontakt med den här personen och hur kan jag uthärda en avvisning och ändå stå kvar?
Zelma Fors menar att det är viktigt att bygga upp tillit genom att inte ge upp ifall kollegan fortsätter med sitt beteende.
— Stå på dig. Om det är svårt att dra in rektorn direkt så kan man hjälpas åt att hantera problemet inom arbetslaget. Skolhälsovården kanske också kan bidra med råd.
Har skolan inte någon skolpsykolog kan det finnas en central enhet i kommunen. Rektorn bör alltid involveras om man känner att man inte kan hantera situationen, påpekar Zelma Fors.
— Begär handledning. Det kan också vara bra att informera skyddsombudet ifall problemen inte löser sig.
Utifrån sitt arbete upplever Zelma Fors att en del människor låter sin ilska och sitt hat fara ut utan att ta ansvar för var det landar. Hon påpekar att det finns kreativ aggressivitet som kan vara positiv, som när ett litet barn börjar gå och ramlar och blir arg men ändå kämpar vidare. Sedan finns det negativ aggression. Den är däremot destruktiv och smular sönder individen.
— Därför är det väldigt viktigt att få hjälp att kontrollera aggressionen, i synnerhet om man arbetar med barn och unga. Kan kollegan inte hantera den så måste han eller hon få hjälp i tid. Även om det till en början känns olustigt så hjälper man faktiskt kollegan genom att agera.
Lenita Jällhage