Goda skratt gör lärandet lättare

Lama Nawas från Syrien sträcker ut sin hög­ra hand och formar en åtta i luften framför sig. Samtidigt gör hon en cirkel med foten och rabblar årets månader på svenska. När hon kommer till december byter hon hand och fot och rabblar tillbaka till januari.

Hon är fullt koncentrerad men när övningen är slut brister hon ut i skratt.

— Svårt!

Sfi-lärarna Liselotte Nejdstrand och Johan Österås i Strängnäs börjar alltid dagens lektioner med en stunds ­rörelse och hjärnjympa. Trots de vuxna elevernas skiftande bakgrunder och kunskaps­nivåer är det ingen som protesterar. Koordinations­övningarna är en del av de två lärarnas planering och de har tydligt förklarat varför de envisas med att göra långsamma, diagonala och korsande rörelser framför kroppen varje dag.

— Vi gör det för att väcka båda hjärnhalvorna. Det släpper på stress och gör inlärningen lättare, särskilt när det gäller språk, säger Johan Österås.

Inte minst lockar det till skratt. Så när Johan Österås plockar fram gitarren och Liselotte Nejdstrand klickar fram texten till en låt av Tomas Ledin är stämningen på topp.

— Vad-gör-du-nu-för-tiden, läser Liselotte Nejdstrand ­melodiskt och klassen repeterar i kör.

Tempot är medvetet högt. Johan Österås säger att han gärna vill »blåsa eleverna av stolen« när de drar i gång. Både för att det gynnar språk­inlärningen och för att sfi kan vara en ventil, den stund på dagen då eleverna inte be­höver tänka på sig själva.

— Många här inne kommer direkt från Syrien eller något annat land med krig och konflikter. De kan ha det väldigt jobbigt, ha osäkra förhållanden och vara traumatiserade. Här hoppas vi att de kan få släppa lite på sin oro.

Att bedriva en meningsfull undervisning för drygt 40 elever med olika bakgrunder, både när det gäller språk och tidigare skolerfarenheter, är en utmaning. Situationen kompliceras ytterligare av att elever succesivt blir klara och lämnar gruppen, samtidigt som det tillkommer nya elever var femte vecka.

Johan Österås och Liselotte Nejdstrand har försökt dra nytta av läget bland annat genom övningar där de som kommit lite längre kan hjälpa dem som är nybörjare.

All undervisning utgår från ett tema som byts var femte vecka. Det kan handla om livet med familj och vänner, hälsa, skola och arbete, sådant som är kopplat till vardagen. Förutom språket ger temana även en insikt i hur saker fungerar i det svenska samhället.

Liselotte Nejdstrand och Johan Österås inleder alltid dagens lektioner tillsammans. Beroende på övningar och elever delar de också upp sig efter behov. Dessutom gör de allt läromedel själva. I början tog det väldigt mycket tid men nu har de hittat formerna.

— Vi kan själva bestämma hur, vad och varför. I stället för att försöka sätta sig in i hur någon annan tänker har vi nu hela bollen. Dessutom be­höver vi inte starta om var femte vecka med samma läromedel, säger Liselotte Nejdstrand.

Att det är just låten »En del av mitt hjärta« som eleverna med viss möda tragglar sig igenom är alltså ingen slump. Fraser som »vad gör du nu för tiden« eller »det var länge sedan vi sågs« är användbara när det kommer till att småprata med grannen eller lära känna någon lite bättre.

Efter sångenär det dags för eleverna att öva just den typen av dialog genom att mingla. Och nu höjs både energin och ljudnivån ytterligare en gång när alla elever går runt i klassrummet, ställer frågor och svarar.

— Hur lever du?

— Jag bor med min familj i ett radhus.

— Inte hoos — huus, kommenterar Johan Österås. Spänn här, nästan som att du ska ge en puss.