Så kan dikter uppstå!

Mitt yrkesliv har tagit ett skutt in i en ny värld! Denna nya värld befinner sig under den gamla. Nämligen i källaren på min arbetsplats, Rödsleskolan i Oskarshamn. En helt vanlig skola i en helt vanlig småstad.

Tidigare var källaren fritidsbarnens frizon, stället där man lekte utan ständig vuxen insyn. Jo, jag förstår nog barnens besvikelse när filtar, puffar och madrasser med oerhörda mängder snor, spott, fotsvett och annan svett, fett, dregel, fis, sorgkanter och lite kiss, som kommer sig av att man har alldeles för kul för toabesök, förpassades till tippen. Jag tröstar mig en aning med att de var en hälsorisk. Och att det i rummet frodades konflikter som nu inte alls behöver uppstå.

Två liter såpa och en massiv storstädinsats förbättrade rumsdoften och spindlar och gråsuggor flydde fortare än kvickt. Kånkande från loppis och förråd, tankemöda och ihärdig planering, vässade pennor, hyllor fyllda med böcker och väggar med bilder och äntligen dags att klippa bandet! TEXTVERKSTAD. Min nya arbetsplats är döpt. Här slår jag två flugor på samma gång (eller gråsuggor som händelsevis trippar förbi), jobbar med ord och berättelser, diktar, läser och skriver med barn samtidigt som jag jobbar! Som en golfintresserad som golfar hela dagen, en matglad som äter jämt, friluftsmänniskan som är ute dygnet runt. Lika priviligierad är jag.

Svenskkunskaperna är detju lite si och så med i skolan och vitsen med att trippa till källaren är att stärka barnens skriveriförmågor. I sanningens namn ska sägas att alla inte har samma intresse som jag. Somliga vill hellre spela fotboll, somliga vill ingenting och ytterligare några påstår sig inget kunna. Alla blir inte skribenter. Alla blir inte fotbollsspelare. Men alla måste kunna göra sin röst hörd i skrift, formulera tankar och åsikter. I textverkstaden skrattar och fnittrar vi åt roligheter, sörjer eländen och ryser åt zombies och mördare. Här händer de mest förtrollande ting och fantasin flödar!

Andra terminen i textverkstaden är i gång. Jag vässar pennor och sopar suddlurv från borden på rutin. Barnen kommer i sina smågrupper. Entusiasterna i tvåan har döpt sig till ABC-gänget. Jag planerar, gräver i skrivövningar och klurar på uppgifter som ska ge formuleringsverktyg. Jag bläddrar i Gröntes Pennvässaren och väljer bildkort. Jag suger på pennskaftet och läser Johanssons Får man använda sin fantasi? Misstag händer, likaså magi! Killen i trean muttrar åt skrivuppgiften. Att jag har inspirerat och försökt locka med trevliga textexempel ur böckernas värld har jag inget för. Det som hamnar på pappret är en motvillig dikt om att inte vilja skriva. Inte alls. Aldrig. Inte någonsin. Jag insisterar på fortsättning, fem rader till ... Korslagda armar vägrar. Jag viskar i örat som verkar vara täppt och det glittrar till i ögonvrån på Arvid, som skriver:

jag vill inte skriva
jag vet vel inte
jag vill inte skriva
va va va
jag vill inte skriva
men okej
jag vill inte skriva
va ska jag skriva
jag vill inte skriva

Rebecka, skriver med sina favoritord:
På stjärnhimlen där stjärnor snöar.

Och Eric:
stjärnr som faler.
mörka som naten vit som snö.
mit i naten dycker stjärnan up.
skarsnön är som ett äple.

Om det kryper innanför skinnet av felstavat, kan jag trösta med att detta är barnens första, obearbetade utkast.

Möjligen är detta ett tillfälligt avbrott i mitt fritidspedagogliv. Kanske tidiga morgnar med öppning och sena kvällar med stängning kommer tillbaka, men nu njuter jag i min magiska värld och av att få användning av min skrivpedagogutbildning tillsammans med härliga barn. Tack för att jag fick denna utmaning att få till bättre resultat i nationella prov. Nu gäller det att ro i land! Min vanliga skola inte är så vanlig längre. Vår skola har en unik textverkstad med alldeles särskilt unika barn!

Kom gärna och hälsa på!