Var inte för snabb med att sätta in åtgärder från en tipslista, råder specialpedagoger vid Aspergercenter. Lägg istället tid på att förstå varför just Pelle fungerar som han gör.
En pojke råkar i bråk varje rast och lärarna bestämmer därför att han ska vara inne. Han förstår ingenting, han älskar ju att vara ute. En flicka får en resursperson som kvickt tar henne ur klassrummet när humöret börjar barka åt fel håll. Men flickans humör går då sällan att vända, misslyckandet har redan skett.
Situationerna återberättas av Carin Borg-Arvidsson och Karin Hjortsberg, specialpedagoger på Aspergercenter, ett stöd- och kunskapscenter inom Stockholms läns landsting. Gemensamt för exemplen är att pedagogerna sätter in åtgärder utifrån en generell ”tipslista” om hur man hjälper en elev med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, npf; gör något lugnt på rasten och gå ifrån till ett mindre rum.
– Det finns en risk med att lägga på åtgärder direkt, utan att ha förstått själva orsaken till varför det blir som det blir för eleven. När det gäller just vår målgrupp är det extra viktig att förstå orsaken, eftersom deras svårigheter beror på att de tänker på ett annorlunda sätt, säger Carin Borg-Arvidsson.
”Vår målgrupp” på Aspergercenter är barn med diagnos inom autismspektrumtillstånd, ast, där bland annat Aspergers syndrom ingår. En del av det som specialpedagogerna pratar om i denna intervju, går att använda även för barn med andra npf-diagnoser, såsom adhd, men deras specialistkunskap rör just autismspektrumtillstånd.
Vadå ”tänker på ett annorlunda sätt”?
Personer med diagnos inom ast har svårigheter med vad som kallas Theory of Mind – förmågan att sätta sig in i andra människors sätt att tänka och agera. Det sociala samspelet blir komplicerat när barnet tror att det som är viktigt för henne också är det för andra.
Forskning pekar också på svag centralkoherens, den hjärnfunktion som hjälper oss att sortera intryck och information, och få ihop dem till en helhet. I skolan kan det innebära att eleven lätt pluggar in fakta om medeltiden, men när det kommer till att resonera om medeltiden tar det stopp. En autismdiagnos innebär också svårigheter med de exekutiva funktionerna, att exempelvis planera sitt eget arbete.
Det är helt enkelt mycket i skolans värld som krockar med hur dessa elever fungerar.
– Ett yngre barn får kanske främst svårt med den fria leken. Ju äldre barnet är, desto besvärligare blir det med kunskapskraven. Eleven förväntas analysera, jämföra, dra slutsatser, beskriva samband – allt sådant som en person med ast har svårt för, säger Karin Hjortsberg.
Specialpedagogerna på Aspergercenter upplever att de har fått fler frågor från såväl föräldrar som lärare sedan den nya läroplanen kom. Föräldrar är uppgivna för att barnet inte får godkänt, och lärarna undrar hur de i all sin dar ska bedöma en elev som har goda faktakunskaper, men som inte kan avgränsa en skrivuppgift. Eftersom läroplanen fortfarande är relativt ny, används den lite för stelbent, anser Carin Borg-Arvidsson:
– Vi hoppas att tolkningen blir generösare framöver så att eleverna får möjlighet att visa sina förmågor på flera sätt.
Inte sällan glömmer läraren det basala: fråga Pelle – och föräldrarna – hur han vill ha det, påpekar Karin Hjortsberg:
– Vi hör lärare som säger ”men jag har ju dagens schema på tavlan” eller ”jag har ju förklarat hur utflykten ska gå till”. ”Men har du kollat av om Pelle har tagit in schemat? Och på vilket sätt vill han ha information om utflykten?” frågar vi då.
Önskemålet om en resursperson kommer många gånger upp snabbt när Carin Borg-Arvidsson och Karin Hjortsberg pratar med lärare. Men ofta saknas en plan för vad denna ska göra. Eleven kanske inte främst behöver stöd på lektionerna, utan i övergångarna mellan olika aktiviteter. Hen kan behöva hjälp att ta med rätt lektionsböcker och hitta till slöjdsalen. Rasterna kan vara mer energikrävande för en ast-elev än en väl specificerad uppgift på matten.
Det är också viktigt att resurspersonen inte blir ett hjälp-jag för eleven i situationer när det inte behövs. Och om assistenten inte är lärarutbildad bör den inte sitta enskilt med eleven och ansvara för läsinlärning eller annat som kräver pedagogisk kompetens, framhåller Carin Borg-Arvidsson:
– Många elever riskerar att få kunskapsluckor på detta sätt.
För att komma fram till vilka åtgärder som just Pelle behöver, är det bra med en annan pedagogs ögon i klassrummet.
– Kollegial handledning är jättebra. När läraren får prata med någon annan kommer de ofta fram till vad som leder till att eleven får ett utbrott, till exempel. Tillsammans kan de då hitta en strategi. Det sänker stressen och känslan av misslyckande hos den enskilda läraren, säger Carin Borg-Arvidsson.
Tillgången till handledning – såväl kollegial som annan mer specialiserad handledning – är rektorns ansvar. Över huvud taget krävs ett synsätt på skolan, där klassläraren inte ensam bär ansvaret för enskilda elever. Pelle kan behöva okonventionella lösningar som inbegriper flera personer.
– På en skola lät man idrottsläraren, som hade bra kontakt med eleven i fråga, gå och äta med honom en halvtimme innan resten av klassen gick till matsalen. Små saker kan göra stor skillnad, berättar Karin Hjortsberg.
I en stressad skolvardag med stora klasser har lärare ibland svårt att se att det finns utrymme för anpassningar. Många oroar sig också för vad de andra eleverna ska säga om Pelle får speciallösningar, enligt Carin Borg-Arvidsson:
– Men ”en skola för alla” betyder inte ”lika för alla”.
Elisabeth Cervin