Genom att gå till populärmusikens rötter i Västafrika skapar Anna Lundin förståelse för hur musik och historia hänger ihop.
Sexorna på Hummelstaskolan i Enköping hämtar slagverken. Enklare varianter av djembetrummor, en koskälla, två dundun-trummor – som läraren byggt av gamla fabriksrör och getskinn – och till sist två bongotrummor.
– Fast bongo hör ju egentligen inte hemma i den västafrikanska musiken, påminner Anna Lundin sina elever.
Hon och klass 6 A har arbetat en period med västafrikansk folkmusik. De har lärt sig genrens kännetecken och övat in en låt med fyra olika trumrytmer, sång och dans. Nu ska de köra den en sista gång. Läraren börjar trumma och de andra faller in. Dong, dong, dong,dong. Dum, dum, dum, dum. Dova trumljud ekar, viner och vibrerar i klassrummet. Sex elever ställer sig i halvcirkel framför trummisarna och börjar dansa i sidled fram och tillbaka. Nora Sagström sjunger solo en slinga före de andra och resten av klassen svarar. »Call and response« – en viktig del av folkmusiken som lever kvar än i dag. Sången de sjunger heterSalamo aleikum, vilket betyder hej på arabiska.
– Fast arabiska var inte det språk som användes när folkmusiken skapades i Afrika, betonar läraren.
Att spela flera olika rytmer tillsammans är inte helt enkelt. Anna Lundin får gå igenom rytmen på tavlan, där hon ritat fyra kolumner med kryss för varje trumslag.
– Först är det två slag och sedan ett på strecket – mellan trean och fyran, förklarar hon. En, två och paus, paus. Koskällan får hålla pulsen och de andra faller in igen en efter en. Efter en stund får gruppen till det och det börjar svänga.
– Okej, nu sjunger vi ut vår frustration över nationella proven, ropar Anna Lundin över trumvirvlarna.
– Nationella! Ropar ena halvan av klassen.
– Prov, prov! Svarar den andra.
– De suger!
– De suger!
Talkören är övertygande i sitt budskap. När eleverna fick i uppgift att sjunga om något som är jobbigt i vardagen, var det här texten som kom upp, förklarar Anna Lundin. Hon repeterar genrens grundelement med klassen igen. Det är slagverk, olika rytmer, improvisation, talkör – och texter om vardagens arbete.
– Precis som i den svenska folkmusiken, som i visan Så göra vi när vi tvättar våra kläder, säger Anna Lundin.
Det har blivit dags för teoristund och för klassen att gå vidare i musikhistorien på den slingrande vägen mot populärmusiken. Läraren frågar om eleverna hört talas om slavhandeln under 1500–1800-talet? Nä, det har de inte. Anna Lundin förklarar i korta drag med kartbilder och texter på projektorn hur triangelhandeln byggdes upp och hur den afrikanska musiken kom till Nordamerika.
– Den här visar hur hemskt det var för de som bodde på överbefolkade skepp. Alla överlevde inte … Och alla som kom fram såldes och fick arbeta utan att få betalt och utan att ha något annat val.
Anna Lundin berättar att slavarna arbetade hårt på fälten och medan de arbetade fortsatte de sjunga samma sånger som de gjort i Västafrika. Men det tyckte inte slavägarna om, utan de ville förbjuda människor att bevara sitt språk. Att sjunga sånger på engelska med ett kristet budskap blev ett sätt att kunna fortsätta spela musik och göra arbetet och livet mer uthärdligt.
Anna Lundin spelar en låt ur Hollywoodfilmen 12 Years a Slave. Gospellåten Roll Jordan Roll sjungs med handklapp som enda komp och en solist som improviserar.
– Är det något i den här låten som påminner om den västafrikanska folkmusiken, undrar Anna Lundin.
– Det är en försångare och en kör som svarar. Och de håller takten till, säger Nora Sagström.
Klassen kommer fram till att det måste ha gått lång tid från 1500-talet till filmscenen. Den kanske utspelar sig på 1800-talet? Flera generationer senare sjöng man på engelska och sångerna handlade mycket om bibliska berättelser. Gospeln hade utvecklats.
Anna Lundin berättar om amerikanska inbördeskriget på 1860-talet och hur nordstaterna avskaffade slaveriet. Men det innebar inte att allt blev bra.
– Det fanns mycket rasism och rädsla för hämnd efter slaveriet. Många svarta män hamnade i fängelse på grund av rasism.
För att illustrera musiken i fängelset förr, där man ofta fick arbeta hårt i stenbrott, spelar läraren Rosie, en låt från skivan Prison songs. Klassen lyssnar sedan på ett sista stycke med gitarr och en improviserande flöjt. Även här kan de skönja spår av musiken från Västafrika. Men det låter inte så glatt längre. Förtrycket ledde till mer sorgsna melodier, tror läraren.
– Det börjar likna något som kallas blues. Och den ska vi prata mer om nästa gång …
Det har blivit dags att avsluta med trummor. Klassen får låtsas att de arbetar i fängelse. De ska pröva att spela Rosie. En elev är försångare och de andra svarar. Det spelar ingen roll exakt hur melodin låter, säger läraren. Man kan hitta på lite. Alla får spela samma rytm denna gång, ett enda gemensamt slag på varje taktetta. Trumpinnarna och händerna blir till släggor som stöts i stenbrottet. De repeterar ända tills det surrar från lärarens mobil. Lektionen är slut.
– Det är sällan man hinner öva in något. Oftast blir det bara ett smakprov, säger Anna Lundin, efter lektionen.
Hon ser flera skäl till att jobba som hon gör med musik och historia.
– Barnen älskar musiken. Den är också ursprunget till vår musik i dag och väl bevarad. Därför passar den bra att börja med. Och det ger en bra grund i rytmiken att trumma i grupp.
Det fungerar också bra ihop med målen i kursplanen. Eleverna ska kunna »föra välutvecklade resonemang« om musik. Då måste de förstå hur den har utvecklats.
– Jag vill börja så långt bak jag kan. Det här är den tydligaste bild man kan få för att se orsak och verkan. Hur musik påverkat människor och använts traditionellt.
Anna Lundin tycker att hon lägger en bra grund inför högstadiet med förståelse för musikens historia. Men även om hon går igenom mycket stannar hon inte upp och musicerar i alla genrer från blues fram till i dag. Det hinns inte på 40 minuter i veckan.
– Men bluesen är en tacksam form som är lagom att jobba med i 6:an. Då kan de både få spela och komponera en bluestolva.
Klassen, som är ny för Anna Lundin, utforskar både rytm, enklare noter, instrument, dans och sång. De ser film och arbetar med talkörer. Med tiden kopplar Anna Lundin samman äldre traditioner med dagens rap och hiphop. Eleverna får pröva att improvisera fram egna rytmkompositioner och skriva hiphoptexter.
Hur tidigt och hur hastigt man kan undervisa om tunga historiska skeenden som slaveri och rasism är en fråga Anna Lundin funderar på. Historia är inte hennes ämne, men hon vill ändå ge en grund, säger hon.
– Jag nämner det för jag vill att de ska höra om det i flera ämnen. Då har de fått mer förförståelse. De har väl hört om rasism på tv tänker jag. Och vi försöker ju sjunga och förstå varför bluesen är blues. Varför det betyder sorgsen. Men det finns inte tid att gå in så djupt i historien.
Det är inte bara populärmusik som hinns med. Anna Lundin arbetar även med den nordiska folkmusiken, visor och klassisk musikhistoria. Eleverna lyssnar på olika kompositörer och går igenom instrumenten i symfoniorkestern.
– Det är grundläggande att känna till vår europeiska musikhistoria. Den klassiska musiken är mer levande nu än eleverna tror – i filmmusik till exempel.
Ett mål i sexan är att alla elever ska kunna resonera om musik på ett utvecklat sätt. Det är något av det Anna Lundin tycker är svårast att motivera dem till. De talar gärna om musik de gillar, men har svårare att lyssna på och prata om musik som de inte tycker om. Därför arbetar klassen med en musikalisk ordsamling. På listan kan det stå ord som »omfång, aggressiv, pampig, lågmäld, dissonant och melodisk«.
När det gäller vilka epoker, genrer och låtval som man som lärare ska välja att använda är kursplanen ganska fri, tycker Anna Lundin.
– Det är bra. Som musiklärare vill man utgå från sina egna passioner, annars känns det för trångt.
Om man ska prioritera tycker Anna Lundin att det viktigaste är att lära sig spela.
– Det vore kul om alla svenskar i framtiden kan ta upp ett instrument och lira lite efter grundskolan.
Frågan om bildning och kanon är högaktuell tycker hon. Vi har gått från en gemensam allmänbildning där alla i Sverige lärde sig ungefär samma sak till ett globalt och digitalt informationssamhälle i snabb förändring.
– Det jag vill ge är bakgrund, att eleverna inte bara ska ha lösryckta kunskaper och spela låtar, utan förstå hur världen hänger ihop. Att knyta musiken till historia skeenden ger en röd tråd. Det tror jag skapar bildning.
– Dessutom tycker jag att en bildad människa bör ha ett hum om notsystemet, även om inte alla kommer kunna spela efter noter.
Anna Lundin är relativt ny som musiklärare och tar mycket hjälp av nätet i hur hon lägger upp sin musikundervisning. Musiklärarnas Facebookgrupp är största inspirationskällan och hon menar att musikämnet skapas där nu.
– Jag är inne där varje dag för att få tips till mina lektioner. Där skapas dagens kanon.
Hon tycker att undervisningen domineras av svensk visa och pop även om hon själv valt ett lite annat spår.
– Det finns ju så mycket musik. Jag tycker inte det är en katastrof om inte alla vet vem Alice Tegnér var. Men jag tycker att musikens rötter och Afrika ska ha »credit«.
Hon tror annars att musiklärarutbildningarna spelar stor roll för vilken kanon som traderas.
– De påverkar jättemycket. Låtarna man tar med från utbildningen används i många år efteråt.
Elisabeth Richter Brising