En flykting får röst i en monolog, Vilhelm Mobergs utvandrarepos diskuteras i seminarieform. På Fryshusets gymnasium i södra Stockholm samarbetar lärarna i svenska, samhällskunskap och bild i ett projekt om migration.
Om man genar över den gamla kolerakyrkogården intill Gullmarsplan, ser man snart Fryshusets röda skylt sticka upp över de gamla industribyggnaderna i Södra Hammarbyhamnen. I tegelhuset bredvid håller gymnasieskolan till, en del av aktivitetscentrumet Fryshuset.
Fyra trappor upp har en av estettreorna samhällskunskap och jobbar med migrationsprojektet. Nina Jepson, lärare i samhällskunskap och historia, sätter igång dagens lektion.
– Hur var det på Bonniers konsthall i går, fick ni någon inspiration?
Då var treorna på utställningen Stadsvandringar, om städer i förändring.
– Den var fin – men vad hade den med migration att göra? Där var en film om Paris förändring, men den handlade mest om att stan skulle bli snyggare, menar en kille.
Nina Jepson berättar att det handlar om ett vidgat konstseende, att man genom olika konstnärliga uttryck kan få syn på omdaningar i samhället.
Projektet har utgått från inledande frågor, gemen-samma för de tre ämnena svenska, samhällskunskap och bild. Som varför man flyr, varför människor kommer till Sverige och hur migration kan ta sig uttryck i samhälle och kultur. Arbetet börjar i respektive ämne, vart och ett på sitt håll, för att efterhand gå upp i varandra.
Nu börjar projektet närma sig upploppet och eleverna jobbar med sina examinationsuppgifter. Det är fritt fram för dem att använda sig av något konstuttryck; visuellt, skönlitterärt eller gestaltat på något annat sätt. Det går lika bra att välja en mer traditionell form som uppsats, seminarium i mindre grupp eller Keynote-presentation, det vill säga muntlig framställning med visuella inslag.
Det är första gången eleverna får välja så pass fritt, berättar Nina Jepson och Annica Thoré, som också deltar i projektet. Hon är lärare i bild- och konstkurser, bland annat Konsten och samhället.
– De är treor nu, så vi tycker att det är dags att de har insikt i ”hur lär jag mig bäst?”, säger Nina Jepson.
– Vi är öppna för elevers olika sätt att lära, säger Annica Thoré.
Medan eleverna jobbar går Nina Jepson runt i klassrummet och diskuterar enskilt med dem. Corinne Jendesten går inriktningen skrivare, men det är teckning som har blivit hennes grej. Hon tänker redovisa genom ett collage på temat kulturkrockar. Det gäller att få in till-räcklig analys i konstuttrycket.
– Har du tänkt på att rasism kan verka oberoende av migration? frågar Nina Jepson och tipsar henne om att se ett par avsnitt av Uppdrag granskning, om antisemitism och islamofobi.
För bänkgrannen Liv Nielsen, som går musikproduktion, är utmaningen snarast den motsatta, att få med kulturperspektivet i sin seminarieredovisning. Hon ska bland annat ta upp varför man flyr, hur man söker asyl och jämföra migration till och från Sverige förr och nu.
– Utifrån samhällskunskap och svenska är ditt upplägg klockrent, säger Nina Jepson.
Marcus Anderson, som går inriktning teater, tänker ta hjälp av sina kunskaper om att ”gå in i roll” för sin redovisning, som han ska skriva i reportageform. Han lever sig in i faderns roll i en fiktiv familj, som har flytt från ett krigsdrabbat land.
– Titta i projektbeskrivningen på skolnätet. Där har Ingvar, svenskläraren, lagt in en mall för hur man skriver reportage, råder Nina Jepson honom.
Marcus Anderson gillar att jobba ämnesövergripande.
– När jag började här var det nytt för mig. Först tyckte jag att det var lite jobbigt och rörigt, men nu har jag vant mig. Jag tycker att det är bättre, att man får in mer i arbetet och mer översikt, säger han.
Nina Jepson, Annica Thoré och Ingvar Selberg har arbetat mycket ämnesintegrerat men det är första gången de prövar temat om migration.
– Man behöver alltid justera lite, men på det stora hela fungerar det bra. Det återstår dock examination och där blir det tydligt vad som fungerar och inte, säger Annica Thoré.
Temat är delvisen fortsättning på projektet Konst som protest, som de har arbetat med i många år, senast i höstas. Det integrerar samma ämnen och fungerar mycket bra, tycker lärarna. Utifrån en analysmodell i samhällskunskap väljer eleverna ett problem eller en fråga att fördjupa sig i och sedan uttrycka i konstnärlig form. I svenskan arbetar de med retorik för att bli mer medvetna om hur budskap kan förmedlas och förstärkas.
– Att göra ett konstuttryck som protesterar mot något förutsätter att man är väl bevandrad i just den frågan. På samhällskunskapen jobbar vi mycket kring orsaker och konsekvenser av olika samhällsproblem, och jag ser väldigt tydligt i kvaliteten på konstuttrycken att eleverna har mycket hjälp av det, säger Nina Jepson.
Just deras lärarlag arbetar ämnesintegrerat en stor del av tiden.
– Vi försöker hitta naturliga beröringspunkter mellan kurser, så att samarbetet inte känns konstlat. Vissa moment kanske inte passar så bra för det. Men i bildämnet jobbar jag i projekt nästan hela tiden – för att estetiska ämnen och lärprocesser fungerar så bra att kombinera med andra ämnen, tycker Annica Thoré.
Svenskämnet ingår ocksåofta. I migrationsprojektet använder sig Ingvar Selberg av Vilhelm Mobergs utvandrarepos, både böckerna och filmerna.
– När vi planerar sitter vi med våra olika centrala innehåll och ser vad man kan aktivera i sin kurs i just det här projektet. Kanske finns det något i temat som stämmer med litteraturmålet, säger han.
Samhällskunskap och historia blir inte sällan det som driver innehållet i projekten.
– Men den stora poängen är väl just att ämnena befruktar varandra, att eleverna får en bättre helhetsbild, att det ”klickar” för dem. Som nu när vi gör en resa från 1800-talets Sverige och emigrationen härifrån, till dagens värld. Hur människor flyttar och att det ger effekter på samhälle och kultur, säger Nina Jepson.
Det blir mer tid att problematisera kring en fråga, när man arbetar med den i flera ämnen, tycker hon.
– Och mer lust också, för eleverna! De kan ha med en fråga i tanken under flera lektioner och på det viset göra lite friare saker, säger Annica Thoré.
Hon märker tydligt att många elever har ganska lång startsträcka, att de först måste komma in i ett ”flow” och då är det en fördel att jobba med samma sak i flera ämnen.
Nina Jepson tycker att den stora fördelen är att eleverna får en helhet. Dessutom får de på sätt och vis flera betyg på en gång; en examination i flera delar, i olika ämnen.
– Men det har också en baksida. Missar man en examination, i tre kurser – då har man också missat alla de kurserna. Där har vi en problematik, inflikar Annica Thoré.
När sådant händer får eleven ibland en ny chans, en omexamination, men ofta räcker det med de underlag lärarna hämtar in under projektens gång. Eftersom de pågår under ganska långa perioder, brukar lärarna göra avstämningar under tiden.
Men trots att detämnesintegrerade arbetssättet ska hjälpa eleverna att få en helhetsbild, är det ändå inte alla som klarar det. Det är något som man ibland måste acceptera, menar Ingvar Selberg. Att arbeta i teman eller projekt kan kännas rörigt och till och med flummigt för en del elever. De som är borta mycket eller som generellt tycker att det är rörigt och söker en tydligare struktur kan uppleva det så. Det kan i viss mån avhjälpas genom att lärarna skriver en tydlig projektbeskrivning, men det är inte alla elever som tar till sig den.
Fördelarna med arbetssättet överväger ändå, tycker de alla tre.
– Sen är det ju roligare att jobba så här, ur ett lärarperspektiv! Man lär sig jättemycket av varandra och genom det vad som är de viktigaste punkterna i ens egen kurs, vad det är man måste få fram, säger Nina Jepson.
Text: Marianne Nordenlöw