Här lär sig 3C programmera

Eleverna Simon Carlsson, Alfred Göransson och Albin Hansson skapar tillsammans en animerad berättelse vid datorn. Den är inte många sekunder lång men kräver en hel del tankekraft och funderande för att få ihop.

Denna dag har klass 3C i Kyrkenorum­skolan i Stenungsund programmering på schemat. Eleverna sitter i grupper om två ­eller tre med en bärbar dator i varje grupp.

Det uppstår genast ett stilla sorl när eleverna börjar diskutera med varandra i grupperna.

— Ska hon gå åt höger eller vänster?

— Vilken färg ska rummet ha?

Klassens lärare Christina Löfving går runt och diskuterar med eleverna hur de kan ­komma vidare i sina projekt. De flesta har kommit i gång ordentligt men det kan vara lätt att köra fast när valmöjligheterna är många.

Eleverna programmerar i Scratch som är uppbyggt för att vara en introduktion till programmering och riktar sig till barn i grundskoleåldern. Det är ett grafiskt verktyg där eleverna skapar interaktiva animationer och spel genom att dra och släppa block med kommandon på rätt plats. Eleverna behöver alltså inte skriva in programkoden manuellt, men logiken är densamma som i mer avancerade programspråk.

När Christina Löfving tidigare arbetade som IT-pedagog mötte hon elever som ville lära sig programmering. Hur gör man? undrade de.

— Jag kunde inte ge dem något ordentligt svar på det. Det kändes helt förfärligt att inte kunna hjälpa elever som ville lära sig.

Christina Löfving började utforska om­rådet och i höstas introducerade hon programmering i sin egen klass.

Några europeiska länder har kommit längre än Sverige när det gäller programmering i skolan. I England har programmering införts som eget ämne i den nya läroplan som trädde i kraft detta läsår. Redan för de yngsta eleverna — åldrarna fem till sju år — finns kunskapsmål.

I Finland införs programmering i grundskolan från 2016, men inte som eget ämne. Programmering kommer där att ingå i kursplanen för matematik.

Även i Sverige förs en politisk diskussion om programmering i skolan. Moderaterna lade i somras ett förslag om att införa programmering som ett valbart ämne i stället för slöjd. Moderaternas skolpolitiska talesperson Camilla Waltersson Grönvall säger nu att programmering inte behöver vara eget ämne. Ett alternativ är den finländska modellen med programmering som en del av matematiken. Hon säger också att Moderaterna har backat från att ställa programmering mot slöjd.

Christina Löfving utgick från teknikämnet när hon införde programmering i under­visningen. Under den pågående lektionen ingår också moment från bild, musik och svenska. Eleverna Emelie Olsson, Kelly Li och Rebecca Ekman håller på med en historia om en häxa som skrämmer i väg en hundvalp.

— Hur går det mer er berättelse? Vad blir nästa steg? undrar Christina Löfving och sätter sig bredvid dem och börjar resonera om åt vilket håll hundvalpen ska ta vägen. Nu är häxan, hundvalpen och två flickor utplacerade på en åker. Kanske de ska vara inne i ett rum med blå tapeter i stället? Men eleverna väljer till sist att hålla fast vid åkern.

Senare i skolans personalrum tar Christina Löfving fram grundskolans läroplan för att visa att programmering hör hemma i grundskolan, men inte nödvändigtvis som ett eget ämne. Redan i dag ger läroplanen stöd för att införa programmering, anser hon och pekar på citat som att »eleven ska stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga«. Hon bläddrar vidare till kursplanerna för teknik, matematik, musik, bild och svenska och hittar ytterligare stöd för programmering i undervisningen.

Några av de andra lärarna kommer in i personalrummet och lyssnar intresserat. De bryter in i diskussionen och börjar tala om hur programmering naturligt kan användas i svenskämnet.

— Programmering har en klar koppling till kursplanen i svenska. Man tränar på att ge tydliga instruktioner och att tolka andras instruktioner, säger specialläraren Christina Lönngren.

Hon och Christina Löfving ser flera nackdelar med att införa programmering som ett eget ämne i grundskolan, åtminstone i de tidigare åren. En sådan är att det i dag knappast finns några lärare med utbildning i programmering. Då kan skolorna behöva ta in programmerare som saknar lärarutbildning för att hålla i undervisningen. Christina Löfving och Christina Lönngren skakar på huvudet åt den tanken.

— Programmerare kan tas in som ett komplement, men det ska vara lärare med lärarutbildning som undervisar i skolan. Programmeringen får heller inte bli frikopplad från sitt sammanhang med övriga ämnen i skolan, anser Christina Löfving.

Nu är det dags att backa bandet ända till lektionens inledning då eleverna i 3C just har satt sig vid sina bänkar placerade i en ­u-formation i klassrummet. Eleverna har kommit olika långt i sina projekt. Christina Löfving betonar att de ska utgå från sina mål.

— Ni som jobbar med tekniken i programmeringen ska tänka på hur tekniken fungerar, börjar hon och vänder sig sedan till dem som ska filma och till dem som ska publicera sina projekt på klassbloggen.

Christina Löfving är noga med att eleverna ska förstå varför de gör olika moment och vilken koppling det har till annat de lär sig i skolan. Risken finns annars att programmeringen bara blir något för elever — i första hand pojkar — med ett mycket stort intresse för teknik.

Sannolikt blir majoriteten av Christina Löfvings tredjeklassare något annat än ­programmerare i sina framtida yrkesliv. Det leder oss fram till den fråga som ständigt ligger och pockar i bakgrunden när programmering i skolan kommer upp. Varför ska de lära sig detta?

— Programmering ligger bakom allt fler ­företeelser i vår vardag. Därför finns det ett behov att känna till hur det fungerar. Det är en demokratisk fråga, säger Christina Löfving.

Det syns under lektionen att eleverna i klass 3C har växt upp med den digitala ­tekniken. Kelly Li och de andra förstår snabbt hur de ska ordna skriptblocken i Scratch för att få rätsida på sina berättelser. Eleverna hanterar datorerna och surfplattorna så ­effektivt att det är lätt att tro att de är experter på dem.

Men elevernas kunskaper är ofta begränsade till att skriva, spela, söka på nätet och chatta, påpekar Christina Löfving. Få elever kan något om bildredigering och programmering, och då är vi tillbaka till gruppen ­pojkar med mycket stort intresse för teknik.

Några av skolans elever har provat programmering på fritiden, till exempel på Kodcentrum i Göteborg några mil söderut. Det har i stort sett bara varit pojkar som har åkt dit. Genom att föra in det på lektionstid kan också flickorna få ta del av programmering.

— När jag berättar för klassen att vi ska programmera är det pojkarna som ropar ja allra högst. Men när vi sätter i gång är flickorna minst lika intresserade, säger Christina Lönngren som utöver att hon är speciallärare också undervisar i teknik i årskurs 5.

Hon tycker att det är tacksamt att intro­ducera programmering till eleverna.

— Jämför med matematiken där många elever säger att de inte förstår något. I programmering finns inte rätt eller fel på samma sätt. Blir det inte som man tänkt sig provar man något annat, ­säger Christina Lönngren.

Christina Löfving hakar på med ett annat ­ exempel från matematiken. När häxan ­skrämmer hundvalpen i elevernas berättelse ska valpen hoppa ut ur bild i en viss vinkel.

— Det kräver att eleverna sätter sig in i begreppet vinkel. Jag upplever att programmeringen har blivit ett lyft också för matematiken, säger hon.

Det är inte bara för eleverna som programmering är något nytt. Efter en dag med Christina Löfving är det lätt att tro att kunskap om programmering är något som varje grundskollärare enkelt halar fram ur bakfickan. Så är det naturligtvis inte, även om Christina ­Löfving betonar att det åtminstone för lärare upp till årskurs 6 inte är särskilt krävande att lära sig tillräckligt. För att undervisa äldre elever krävs det — precis som i andra ämnen — mer specialiserad ämneskompetens.

Tillbaka i klassrummet avslutar Christina Löfving sin lektion.

— När ni har sparat era projekt vill jag att ni funderar på vad ni har utvecklat i dag, säger hon.

På väg ut från lektionen frågar jag Simon Carlsson och Alfred Göransson vad de har utvecklat i dag. De tittar på vararandra och tänker efter någon sekund.

— Idag har vi utvecklat hjärnan, svarar de.