Här poppar känslorna

– Känner ni igen mig?

Det gör inte riktigt alla. Däremot känner de igen det vita gosedjuret i påsen. Poppe, det känsliga popcornet.

För känslorna är många under en dag på förskolan, förklarar Charlotta Lagerberg-Thunes. Hon pratar med barnen om hur man ser ut när man är rädd, ledsen eller lugn. Om någon kompis tar ens leksak. Då blir man inte glad. Om man får glass på förskolan. Då blir man förvånad.

Hon undrar om starka känslor, svaga känslor och läser sagan om Poppe som jonglerar när han är som gladast. Barnen får dra var sitt känslokort ur högen. På varje kort finns ett popcorn som visar en känsla. Barnen härmar känslan så gott det går och sätter upp korten på en filttavla.

Vi är i Västra Frölunda, sydväst om Göteborgs stad. Här vid Opalgatans förskola klyvs stadsdelen i två av Grevegårdsvägen. Miljonprojekthus på ena sidan och rymliga villor på den andra. Förskolan ligger på den förstnämnda sidan av vägen. Barnen här har olika kulturell bakgrund. Många är flerspråkiga.

Förskolläraren Sophie Berg förklarar hur de upptäckte Charlotta Lagerberg-Thunes pedagogiska material när de skulle dra igång ett tema om empati. Hittills är det främst de mindre barnen som har laborerat med böckerna om Poppe.

En rapport från Barnens rätt i samhället, Bris, visar att den psykiska ohälsan hos barn och unga ökar. Fler och fler är i behov av stöd. Enligt en annan undersökning från Folkhälsomyndigheten ökar ohälsan bland tonåringar.

På Opalgatans förskolas hemsida beskrivs hur de arbetar med en plan mot kränkningar och diskriminering för att förebygga detta.

– Vi gör en analys av barngruppen. Vilka barn och vilka eventuella problem vi möter. Utifrån det skrivs en plan som brukar mynna ut i ett tema, säger Sophie Berg.

Hon vill få barnen att reflektera över känslor. Lära dem att se och förstå hur andra känner. Till exempel genom att ”läsa ansikten”. Det leder förhoppningsvis till bra medborgare i slutänden, förklarar hon.

– Sofie, Sofie, hon puttar mig!

Melvin har slagit huvudet i dörrhandtaget. Det går snabbt över med några tröstande ord.

Att utveckla empati och arbeta med känslor är inget ovanligt på förskolor, enligt Sophie Berg. Även på tidigare arbetsplatser har hon samtalat med barnen om hur det känns för andra när något händer eller när någon säger något. Men det har mest varit i stunden när situationer uppstår.

– Det här är en mer koncentrerad variant där vi ägnar tiden åt att enbart prata känslor. Samtidigt är det språkträning, säger Sophie Berg.

Barnen slår sig ned kring ett bord i matsalen. De ritar varsitt popcorn och klipper ut. Piprensare blir ben och armar. Popcornen får ögon. En bit fluffig bomull blir pricken över i. De barn som vill gör miner i en bordsspegel och ritar glad, sur eller ledsen mun.

Sagan om Poppe började när Charlotta Lagerberg-Thunes arbetade som beteendevetare i en förstaklass där det fanns problem med både mobbning och utanförskap. Uppgiften var att lära barnen etik och skapa ett bättre klimat i klassen.

– När jag gick igenom vilket material som fanns på skolan om det här var det mesta svartvitt och knastertorrt. Jag ville jobba med något roligt, färgglatt och kreativt, säger Charlotta Lagerberg-Thunes.

Hon målade bland annat en popcornskål på whiteboarden som fylldes med popcorn när barnen varit snälla mot varandra. När konflikter uppstod suddades ett popcorn ut. Det födde idén till att skriva kapitelsagor om popcornet Poppe. Från början tänkta för barn mellan fem och nio år.

Hennes metod fokuserar på barnen och handlar en hel del om färg och bilder. En glad känsla beskriver barnen ofta genom att välja en favoritfärg. En smärtsam känsla får ofta en mindre populär färg, enligt Charlotta Lagerberg-Thunes.

Teckningar kan fungera som vägledning för hur barnet mår. Ett barn som målar starka linjer kan bära på ångest. Tunna linjer kan vittna om en osäkerhet inombords, beskriver hon och varnar samtidigt för risken att dra förhastade slutsatser.

Hon har fått beröm av pedagoger som gillar glädjen i hennes böcker. Samtidigt har hon fått kritik för att inte vara ”politiskt korrekt”. Barnen i böckerna får recept på maränger och får måla godisträd. Dessutom är Poppe inte könsneutral, har hon fått höra.

Charlotta Lagerberg-Thunes bemöter det med att barn inte bör få lära sig att allt ska vara perfekt. Och att föräldrar som inte vågar ge barnen sådant som inte är felfritt är för stränga mot sig själva.

– Jag vill göra ett mänskligt porträtt där man ska lära sig rätt och fel. Men utan pekpinnar.