PG Thelander låter djur agera substitut för människor och kombinerar dem med vardagsföremål och konsthistoriska referenser. Resultatet blir en mångtydighet som få betraktare kan stå likgiltiga inför.
Hans konst brukar ofta beskrivas som kryptisk, nästan lite surrealistisk i tonen, eftersom föremålen sällan upplevs hänga ihop. Är det någon sorts kod man ska knäcka? En rebus eller kanske bara ett humoristiskt sammel-surium av vitt skilda motiv? Svaret är nej. Det är inte PG Thelanders syfte i alla fall, även om tolkningen är fri och upp till var och en.
I en av de meterstora oljemålningarna som står lutade mot väggen i PG Thelanders rymliga ateljé på Södermalm i Stockholm låter han en asfalts-läggningsmaskin samspela med fragment från en av renässanskonstnären Botticellis målningar. På andra sidan rummet får ett verk av Edgar Degas, avbildat i miniatyr, hjälpa till att skapa balans åt en knallblå container som täcker mer än hälften av duken.
För PG Thelanders egen del finns det en ganska naturlig koppling mellan de olika motiven i hans bilder.
– Jag tycker att det historiska avståndet mellan objekt från olika tidsepoker är väldigt fascinerande, och männi-skans relation till tiden. Att kombinera motiv från olika tider skapar en spännande kontrast. Men jag lånar även från mer nutida måleri, som exempelvis Jean Dubuffet, säger han.
Den här metoden hjälper honom att komma i gång med sitt arbete.
– Ibland känner jag till och med att jag går in i samma skapandeprocess som konstnären i fråga. Då infinner sig en slags lycka, som om jag håller på att lära känna Botticelli eller Degas, eller vem det nu kan vara.
I dag ärPG Thelander 79 år och ägnar sig enbart åt måleri. Tidigare var han främst känd som grafiker men att valsa tryckfärg på kopparplåt har blivit för fysiskt krävande. Fast hans lek med motsatsförhållanden är lika närvarande nu som då. Kontrastfärger ställs mot varandra för att skapa balans och rörelse i bilden. Rött mot grönt och gult mot blått. Och samspelet mellan de vitt skilda motiven leder associationerna till teman som fantasi och intellekt, lek och allvar, vuxenliv och barndom. Men också till förhållandet mellan man och kvinna.
– Jag framhåller ofta kvinnan som den positiva och mannen som den negativa. Mannen är den passiva medan kvinnan är aktiv. Hon håller i ett föremål, vaktar någonting eller skapar någonting medan mannen står i bakgrunden och tittar på. Varför jag väljer att göra så vet jag inte. Kanske beror det på något i min barndom.
Vardagliga föremålavbildade i näst intill fotorealistisk detaljskärpa är ett av PG Thelanders kännetecken: en hink, en potatis, en blomkruka eller kanske en planka. Andra karakteristiska figurativa inslag är djur som utför en mänsklig aktivitet. En groda kan spela basfiol på en morot, en pingvin kan gunga i en gungstol. PG Thelander konstaterar att många tror att han jobbar med djur för att tillföra ett humoristiskt perspektiv eller för att djur har en särskild betydelse för honom. Han själv ser dem mer som ett slags organiskt komplement till vardagsobjekten och som ett substitut för människan.
– Jag är så pass asocial så jag har svårt att sitta med en modell och skapa en bild av det ansikte jag ser framför mig. Om jag målar människoporträtt så gör jag det ur fantasin och skildrar dem på ett ganska summariskt sätt, säger han och tillägger att han brukar placera människan i bakgrunden, medan djur och vardagsföremål ligger lite närmare betraktaren.
För just förgrund och bakgrund och motivens rumsliga relation till varandra är centrala i PG Thelanders konst. Vid första anblicken kan hans val av motiv uppfattas som ett slumpartat collage, men det hela är mycket medvetet uttänkt.
– För mig handlar det mycket om att skapa spänningar mellan objekten men kanske framför allt om att skapa rörelse med hjälp av linjer som får svepa över bildytan. Ofta pekar linjerna ut ur bilden och in i rummet mot betraktaren, vilket skapar ett nästan illusoriskt intryck, säger PG Thelander.