Han vill organisera förskollärare i LR

»Fan, jag har pyspunka på cykeln!«

Han svär som en borst­bindare. Fyra minuter efter att jag har skakat hand med ordföranden för Lärarnas Riksförbund har han redan hunnit svära fem gånger.

Men Bo Jansson, eller Bosse som han kallas utanför de officiella sammanhangen, är inte rosenrasande på något sätt. Tvärtom, LR:s ordförande tycks vara en snack­salig ­gamäng som har nära till garvet. Den ­opolerade stilen kontrasteras bjärt mot hans rödvitprickiga näsduk, som snofsigt tittar upp från den mörka kavajbröstfickan.

Många lärare undrar varför det ska finnas två lärarfack. Kan du förklara det?

— Det är framför allt av historiska skäl, då LR först bara organiserade lärare på högstadiet och gymnasiet och från 1988 även lärare på låg- och mellanstadiet. Men det är en konstig utgångspunkt att det bara ska finnas ett av allting. Så tänker man ju sällan annars, att det till exempel bara ska finnas ett parti i politiken.

Enligt Leif Lewin, regeringens utredare av kommunaliseringen, är det vansinne att lärarna splittras i två lärarfack. Har han fel?

— Jag vill utveckla samarbetet mellan förbunden i de viktiga frågorna, så att inte politiken och arbetsgivarna kan slå in kilar mellan oss. Men det behövs inte något gemensamt förbund för detta, vi har redan ett organiserat samarbete till exempel i förhandlingsfrågor genom Lärarnas Samverkansråd.

Är ni rädda att LR skulle slukas av det tre gånger större Lärarförbundet?

— Det är naturligtvis alltid svårare med diskussioner om ett samgående i det mindre förbundet. Minsta känsla av att den stora ­organisationen vill sluka den mindre leder bara rakt in i en återvändsgränd.

Finns det i dag någon diskussion inom LR om att förbunden borde förenas?

— Nej. Det fanns en diskussion runt 2005 om att vi, Lärarförbundet, Skolledarna och Sveriges universitetslärarförbund skulle skapa en utbildningscentralorganisation där varje förbund kunde gå med. Men sedan det sprack har vi och Lärarförbundet snarare glidit ifrån varandra.

Lärarförbundet har förklarat att om förbundet inte kan samla alla lärare i en ny organisation ska man i så fall organisera alla lärare i Lärarförbundet. Hur ser du på det?

— Att det ena förbundet har som mål att se till att det andra förbundet försvinner — det är en utgångspunkt som omöjliggör diskussioner.

Vid kongressen i november fick Lärarför­bundet en ny ordförande. Hur är din relation till Johanna Jaara Åstrand?

— Jag har väldigt lätt att samtala med Johanna, vi kommer bra överens.

Är relationen annorlunda än den du hade till förra ordföranden Eva-Lis Sirén?

— Ja. Relationerna mellan förbundens högsta ledningar försämrades under 2000-talet. Nu har båda förbunden bytt ordförande. Det tror jag underlättar samarbetet.

LR är »det akademiska förbundet som enbart organiserar behöriga lärare och studie- och yrkesvägledare«. Varför vill ni inte ha förskollärare och fritidspedagoger i ert förbund?

— Det där är rester från en annan tid, när förskolan var omsorg och inte en utbildningsform. Men det har förändrats i grunden. För mig vore det en naturlig utveckling att vi också börjar organisera förskollärare.

Vad talar för att LR skulle organisera förskollärare?

— Förskollärare är akademiker med högskoleutbildning och har numera en egen legitimation. Förskolan är en egen skolform, har en egen läroplan och är en viktig del av utbildningsväsendet — de utbildningsinsatser som görs där är oerhört viktiga för unga och för Sveriges framtid. Att förskollärare då inte skulle kunna vara med i en utbildnings­organisation som Lärarnas Riksförbund tycker jag är konstigt.

Är det bara du som tycker detta eller har du med dig förbundsstyrelsen?

— Det är nog jag som är tidigt ute och tänker själv. Det är första gången jag säger det här offentligt och det kommer nog att väcka uppseende. Jag blir nog inte hjälte i varken Lärarnas Riksförbund eller Lärarförbundet. Nu kanske jag blir avsatt …

Tycker du att LR ska organisera fritids­pedagoger också?

— Med den nya lärarutbildningen blir de ju grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem och får behörighet att undervisa i grundskolan. Så den frågan kommer att lösa sig av sig själv.

Regeringen har avsatt 3 miljarder kronor för höjda lärarlöner 2016. Vilka lärargrupper bör få del av de pengarna?

— Regeringen har från början tydligt sagt att de ska gå till lärare i grund- och gymnasieskolan. I de samtal som nu inletts har vi och Lärarförbundet och regeringen tillsammans sagt att vi är öppna för att diskutera också ­andra grupper inom utbildningsväsendet.

LR hävdar att kommunerna inte klarar sitt uppdrag som huvudmän för skolan och att det behövs ett ökat statligt ansvar. Exakt hur ska detta gå till?

— Med en nationell finansiering där pengarna, utan kommunerna som mellannivå, går direkt till den enskilda skolan, efter socioekonomisk fördelning. Sedan riktas skolans uppdrag till rektor och lärare.

Ska lärarna anställas av staten?

— Anställningsformer tycker jag är en sekundär fråga i sammanhanget.

Vore det inte bättre att lägga krutet på höjda löner och en rimlig arbetssituation för lärarna än på en jättelik organisationsreform?

— Att pengarna riktas från den nationella ­nivån direkt till skolorna är inte en omorganisation som påverkar lärarna och skol­verksamheten på det sätt som nya betygs­system och nya kursplaner gör.

Polis, militärer och högskolelärare har knappats gynnats lönemässigt av att höra till staten. Vad säger att staten skulle vara bättre än kommunerna på att ge lärarna högre löner?

— Varenda riksdagspolitiker säger att lärarna borde ha högre löner. Om lärarlönerna inte skulle höjas i ett nytt statligt system är jag fullständigt övertygad om att vi kan ställa ­regering och riksdag till svars för detta.