Sorgen måste få tid och utrymme i förskola och skola. Det anser Monika Nyström, förskollärare och föreläsare i ämnet.
Om man inte kan prata med barn om livet och döden vet jag inte hur man ska få dem att uppnå kunskapsmålen, säger Monika Nyström.
Hennes tankar i ämnet bottnar delvis i egna erfarenheter. För fem år sedan avled hennes man i cancer och lämnade henne ensam med två barn. Nu föreläser hon om barn och sorg, mest för vårdpersonal men även i förskolan.
Inom ramen för föreningen Randiga Huset ska hon och kollegan Mia Berg på uppdrag av Socialstyrelsen ta fram exempel på handlingsplaner för förskola och skola.
Hennes erfarenhet är att det kan vara lättare att få in sorgebearbetning i förskolans verksamhet än i skolans.
— Hittar barnen en död hare på förskolans gård blir det naturligt för förskollärarna att ta upp naturens kretslopp. Har någons morfar dött kan man prata om denna morfar. I skolan med sina kunskapsmål och kursplaner som ska följas finns sällan det utrymmet.
Många förskolor och skolor har en krisplan för hur personalen ska agera vid akuta allvarliga händelser som när ett barn, en förälder eller någon i personalen hastigt avlidit. Den kan exempelvis ge svar på hur alla berörda ska informeras och vem som ska sköta det.
— Det är viktigt att ha en krisplan så att man inte missar något. Men de är oftast utformade enbart för det akuta skedet, säger Monika Nyström.
Läraren måste vara lyhörd och observant på hur barnet mår. Låt barnet prata om sin situation när det vill. Och tänk på att det inte behöver bli en övermäktigt stor fråga, råder Monika Nyström.
— Det handlar oftast om ren medmänsklighet och sällan om djuppsykologiska samtal. Om barnet inte vill ta upp det själv kan man fråga »hur mår du?« en gång om dagen. Det kan upplevas som tjatigt, men det är värre att inte bli sedd.
Monika Nyström betonar vikten av att låta sorgen ta plats och att inte lägga locket på. Vill eleven eller kamraterna prata under en lektion så kan det vara okej.
— Om eleverna sitter och tänker på att någon har dött så kommer de ändå inte kunna koncentrera sig på genomgången i matematik.
Lärare kan känna att de exponerar en svårt drabbad familj om de släpper fram för mycket diskussioner på förskolan eller i skolan. Även andra föräldrar kan reagera på att det blir för mycket samtal om döden för barnen. Som lärare gäller det därför att vara tydlig med varför man gör på ett visst sätt.
— Vi lärare kan vara dåliga på att beskriva för andra vad vi gör, men utan information förstår inte föräldrarna vad som pågår i skolan. Vi måste sätta ord på vår professionalitet och förklara att om vi pratar om sorgen blir det tryggare och lättare för eleverna att ta till sig undervisningen.
För en familj i kris kan det bli en avlastning och trygghet att känna att ens barn tas om hand på ett professionellt sätt i skolan. Det kan också betyda mycket för barnet eftersom det kan vara svårt att prata om sorgen hemma. Ändå är Monika Nyströms erfarenhet att många lärare skyggar för att tag i barns sorgearbete.
— Det är lätt att gömma sig bakom sin egen konflikträdsla eller av hänsyn till föräldrarnas integritet. Men vi lärare måste se till barnets bästa, säger hon.
Ingvar Lagerlöf