Matten har hjälpt mig att tänka

Det är lektion i svenska. Jag har precis gått igenom en central författare som absolut ingår i kulturarvet och som man definitivt måste känna till om man ska kunna kalla sig allmänbildad. Och allmänbildad vill man ju vara. ”Eller hur?”

Mina elever tittar på mig. De ser inte särskilt övertygade ut.

Det blir så här då och då när man undervisar i litteratur. Ämnet är ju allt annat än självklart. Så jag försöker än en gång förklara för eleverna vad nyttan med läsning är. Jag säger att litteraturen hjälper en att förstå andra människor, andra kulturer, ja till och med sig själv. Betydelsen av det man läst, nyttan om man så vill, går inte att överblicka eller mäta. Den kan komma direkt, men lika gärna långt senare.

Så går jag på. Jag har redan tappat de flesta. Och kanske är det därför någon anstränger sig för att komma på en fråga.

”Vilket ämne har du själv haft mest nytta av? Ja, av alla skolämnen.”

Jag är tyst. Vet vad jag ska svara, men drar på det lite – för effektens skull. Jag vet att de kommer tycka att mitt svar är märkligt. Jag är ju lärare i svenska, religionskunskap och historia.

”Matte”, svarar jag.

De som lyssnat reagerar som jag trodde. Deras ögon lyser av uppriktig nyfikenhet. Förvånat undrar de hur en lärare med mina ämnen kan anse att matte är viktigt. Och nyttigt. Så jag förklarar att jag inte riktigt vet själv på vilket sätt jag haft nytta av matte, men att jag är säker på att jag har haft och fortfarande har det. Stor nytta! Jag grundar mitt påstående på en känsla, intuition kanske. Och jag hävdar inte att jag haft stor nytta av matten på ett konkret plan. För vad ska jag med derivata och dubbelintegraler till i mitt liv?

Likväl är jag säker. Matematiken har gett mig något betydelsefullt. Jag har alltid haft en känsla av att matten hjälpt mig att tänka. Sättet att strukturera, att logiskt ta sig an ett problem, att försöka hitta alternativa vägar till svaret, glädjen i problemlösning. Visst är det flummigt! Det tycker mina elever. Och jag med egentligen.

Men så läser jag om en avhandling av Staffan Stenhag (Magasin 360, nummer 1/2011) som har kartlagt sambandet mellan elevers matematikbetyg i grundskolan och deras betyg i andra ämnen.

Och tänka sig. Stenhag konstaterar att de elever som lyckats bra i matematik också klarar sig bra i andra ämnen. Korrelationen är tydlig. Däremot gäller inte det omvända. Elever som till exempel har bra betyg i svenska lyckas inte nödvändigtvis bra i andra ämnen.

Troligtvis är det så att ”matten utvecklar förmågan till abstrakt tänkande”. Nyttan av matte behöver alltså inte enbart vara att man kan använda de konkreta färdigheterna direkt, eller ens någonsin, utan ligger också på ett helt annat plan där man får hjälp på områden man inte på förhand kunnat förvänta sig.

Jag tycker att detta låter fullt rimligt. Eller rättare sagt: det visste jag väl, det har jag ju alltid känt på mig. Det är egentligen precis som med litteraturstudier. Nyttan kommer liksom först senare.