Under två veckor arbetar åttorna i Ruseløkka skola i Oslo med att formge morgondagens miljövänliga bilar. I Norge är teknik och design ett huvudområde inom bland annat naturvetenskap.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Yes! Äntligen! Det fungerar! utbrister Stefan. Skoldagen närmar sig sitt slut och en efter en börjar elevernas motorer att snurra. Att koppla en elmotor kräver tålamod. Det är pilligt att avisolera ledningen, peta in den i rätt ögla och löda fast sladdarna vid strömbrytaren och motorn.
– Det gäller att vara noggrann om man ska lyckas få bilen att gå både framåt och bakåt, säger Eva Jørgensen som är lärare i ”naturfag”, naturvetenskap och matematik.
Trots en lång genomgång av elmotorn, då hon växlat mellan en powerpoint, samtal med klassen och gruppdiskussioner, är det lätt att trassla till det. Eleverna bläddrar i sina arbetshäften och försöker hitta rätt i kopplingsschemat.
Det är fjärde dagen av teknik- och designprojektet Ruseløkka Rally. Under två veckor förvandlas åttornas klassrum till verkstäder. Här ska 80 nya bilmodeller snart se dagens ljus. Image may be NSFW.
Clik here to view.
Uppgiften går ut på att skapa en hållbar, miljövänlig bil med innovativ design.
Eva Jørgensen uppmanar dem som är klara att hjälpa kamrater som inte hunnit lika långt. Fingerfärdiga kompisar cirkulerar mellan grupperna och hjälper till att få rätt sladd på rätt plats.
De lärarstyrda grupperna, som växlas två till tre gånger per år, är en viktig del av skolans arbetsmetod. Gruppledaren ansvarar bland annat för material och en del läxförhör, berättar Eva Jørgensen.
– Vi kallar det för Ruseløkkamodellen.
På väggarna i klass 8B:s klassrum sitter elevernas inspirationsbilder. Kollagen innehåller bilder och tre ord som ska uttrycka bilens kännetecken. Här finns bland annat en ”praktisk, smakfull och glädjespridande” korvbil, en ”liten, söt och rosa” folkabubbla, sportbilar, en ökenjeep och en familjevänlig bil.
Nästa steg var att göra skisser av drömbilarna. Eleverna lekte med olika uttryck och valde en favorit.
– Det är viktigt att fundera på hur bilen kan se ut från olika håll, påpekar Eva Jørgensen.
I dag har de flesta blivit färdiga med sina pappersmodeller. Att tillverka en tredimensionell modell är ett svårt moment. Det är mycket att tänka på som var hjulen ska fästas och att det finns plats för hjulaxlar, motor, strömbrytare och batteri.
– Det handlar om problemlösning. Hur ska de få till modellen? Är den realistisk? Det är viktigt att vara noggrann.
När modellen är klar och godkänd av läraren delas den igen och blir till en mall. Det ska vara så många sammanhängande delar som möjligt.
Karossen tillverkas i plast och formas med ett enkelt verktyg. ”Plastknekkern”, som går att använda i klassrummet, är
central. Den gör att bilarna blir olika, vilket är avgörande för kreativiteten, förklarar Eva Jørgensen.
Smådelar som stänkskärmar och stötdämpare kan få runda former med hjälp av en varmluftspistol. Alla moment finns detaljerat beskrivna i arbetshäftet.
Sista delen handlar om den knepiga uppgiften att få bilen att gå rätt. Tyngdpunkt och hjulaxlar justeras och bilarna provkörs i korridoren. Projektet avslutas med ett stort rally och prisutdelning i olika kategorier. I arbetet ingår också en presentation på engelska för ”utländska intressenter”. Det finns flera tillfällen för eleverna att använda fackuttryck på norska och engelska.
– Oavsett om bilen går bra får alla förklara sina drömmar.
Projektet är ämnesövergripande och har mål och bedömningskriterier i naturvetenskap, matematik, norska, engelska och bild. Eleverna arbetar bland annat med elektricitet, begrepp som kraft och acceleration, kostnads- och materialberäkningar, muntliga presentationer, skisser, ritningar och rapporter. Allt arbete dokumenteras.
Ruseløkka skola, som ligger i centrala Oslo, är en 1 – 10-skola, motsvarande F–9 i Sverige. Eva Jørgensen undervisar i naturvetenskap och är ansvarig för området teknik och design. Det innebär bland annat att hon stöttar sina kollegor med fortbildning, planering och material.
I Norge är teknik och design sedan 2006 ett av sex huvudområden inom ”naturfag”, naturvetenskap. Design är också ett huvudområde i bild. I matematik är flera mål knutna till teknik och design.
Det är många som sedan mitten av 1990-talet arbetat för att teknik skulle bli en del av utbildningen och som hoppats att det skulle bli ett eget ämne, berättar Eva Jørgensen, som är en av dem.
– Jag är, trots att jag har benen i båda lägren, besviken över att det inte blev ett eget ämne, men glad för att det är en del av naturvetenskap, matematik och bild. Det gör det lätt att arbeta ämnesövergripande. Men ju mer kraven på lärare ökar, desto mindre tid finns det för projektarbete.
Arbetet med implementering pågår fortfarande i många skolor. Det är viktigt med egna årstimmar, ämneslärare och läromedel om det ska vara hållbart i längden, anser hon.
– När lärare saknar utbildning är det lätt att området glöms bort, trots att skolan i praktiken är tvungen att ha det. Ett sådant viktigt ämne kan inte överlåtas till eldsjälar och föregångsskolor.
Eva Jørgensen, som bland annat har ingenjörs- och matematikbakgrund, ser ändå flera fördelar med kombinationen teknik och design.
– Jag vill levandegöra mina fack och få in mer praktik i utbildningen. Det är viktigt att elever får närma sig innehåll från olika håll och att ämnet knyts till yrkeslivet.
Mycket inspiration till teknik och design i läroplanen kommer från England. Många lärare har också varit på utbildningar där. Idén till bilprojektet fick Eva Jørgensen på en kurs där de tillverkade bilkarosser med hjälp av vakuumformar och hon upptäckte hur lätt det var att sätta dit strömbrytare och motorer på dem.
– När jag kom i kontakt med teknik- och designmiljöer såg jag att det passade mitt intresse för att förbättra skolan. Jag har också fått mycket inspiration från Cetis i Sverige.
Ruseløkka skola har en tradition av projektarbete. Hemma igen frågade Eva Jørgensen lärarna i arbetslaget om de hade lust att pröva ett projekt som skulle ha tyngdpunkt i naturvetenskap – i stället som ofta annars i samhällsvetenskap.
– Alla sa ja till att göra en enkel plastbil med hjul. Vi insåg att gruppmodellen, som är grunden för arbetet på skolan, skulle fungera bra och att vi skulle kunna vara i klassrummen.
Innan projektet startade träffades lärarna i arbetslaget en kväll och byggde var sin bil. Alla blev olika, berättar Eva Jørgensen.
– Det ska ligga en designprocess bakom varje bil.
Från början pågick bilprojektet i en vecka, men lärarna tyckte att det gav så mycket att de utvidgade det till två.
– Eleverna ställer helt andra frågor än de gör annars.
Karin Björkman