Efter tio år som obehörig tekniklärare fick han nog. "Det finns bra läromedel att ta hjälp av. Men jag ville utvecklas och få koll på moderna material och ny teknik", säger Anders Sundén.
Redan i sena tonåren visste Anders Sundén att han skulle bli slöjdlärare. Efter att ha rest runt och snickrat inredningar i tio år gick han ut lärarutbildningen i början av 1990-talet. Stålvallaskolan i Lesjöfors erbjöd jobb direkt. Fem år i slöjdsalen passerade och skolans tekniklärare gick i pension. Ledningen tyckte att Anders Sundén var rätt man att ta över. Han höll med.
– Som mångsysslare är jag uppväxt med motorer, rörelse och sådant. Att lösa praktiska problem har alltid varit viktigt för mig.
Efter tio år som obehörig tekniklärare började idéerna ta slut. 
Undervisningen kändes stundtals omodern, vilket inte var rättvist mot varken eleverna, skolan eller honom själv, förklarar han. En distanskurs dök upp och snart är han behörig. Ett par inlämningsuppgifter som ska in under våren återstår. Och det är skillnad på att vara utbildad och obehörig.
– Jag har fått andra infallsvinklar och hänger med i utvecklingen. Eleverna måste pyssla med teknik som ligger rätt i tiden och som finns runt omkring dem, säger han.
Teknik- och slöjdsalen ligger vägg i vägg. Dörren emellan står öppen. Niorna har tekniklektion och Anders Sundén plockar fram några datorer och en tv. En grupp elever sliter i datorns strömsladdar. Bort med moderkortet, ut med varenda skruv och itu med tangentbordet. Några spänner upp en datordel i skruvstädet. Den är svår att få isär.
– Det här går inte. Vi får hämta en järnsåg, säger Anders Sundén.
Jobbet som slöjd- och tekniklärare på Stålvallaskolan är på halvtid. Resten av tiden är han på låg- och mellanstadiet i Filipstad, fyra mil bort. Han har märkt att flera skolor har svårt med teknikämnet. Lärarna är osäkra på vad de ska göra, eftersom de saknar kunskap i ämnet. Vissa vet inte vilken sal som är bäst att vara i, eller vilka verktyg som finns.
– För mig är den biten inget problem. Salen jag har här ger mig jättemöjligheter att bedriva teknikundervisning.
Hans strategi i undervisningen är lika enkel som medveten. Han håller sig i bakgrunden och eleverna provar själva, förklarar han. De får ta hjälp av varandra för att lära sig tycka om teknik och bli engagerade. Men när de kommer upp i nian blir det mer avancerat. Då krävs fler genomgångar. Han tror att den nya kursplanen gör att det blir lite väl mycket teori i framtiden, men förklarar att han gillar att stå vid tavlan. Det får han nämligen sällan göra på slöjdlektionerna och det är bra att flytta klassen till en sal utan verktyg.
Anders Sundén är uppväxt utanför Lesjöfors och gick själv i Stålvallaskolan, en F–9–skola med runt 170 elever. På orten bor omkring tusen personer och den är mest känd för bandylaget, som under forna glansdagar gick under smeknamnet Bandybaronerna. Nu är det mest innebandy som gäller för ungdomarna. Lesjöfors är också en gammal bruksort, från början inom 1600-talets järnindustri. Efter några svåra år börjar ortens industrier återhämta sig. I dag kretsar det mesta kring fabriken som gör fjädrar åt fordonsindustrin. Närheten till industrin hjälper Anders Sundén i jobbet som tekniklärare. Det blir en del studiebesök.
– Bygdens teknikhistoria finns runt hörnet. Eftersom vi är så få kan lärarna hjälpas åt att gå på studiebesök i varandras ämnen. Det är lätt att få ut eleverna och anpassa besöken efter deras individuella behov.
Han tror att teknikämnet ofta glöms bort på många skolor. Men den nya kursplanen kommer förbättra situationen, eftersom det blir tydligare vad som faktiskt ska hända på lektionerna, förklarar han. På Stålvallaskolan behandlas teknik däremot som vilket ämne som helst. Anders Sundén har haft fria händer trots att han saknat rätt utbildning.
Även om det inte funnits tryck uppifrån på att han ska bli ”tekniklärare på pappret”, har han uppmuntrats till det. När det blir krav på lärarlegitimation är det viktigt att skolor runt om i landet tänker så, menar han. Rektorerna måste stötta den som är obehörig. Genom att föreslå konkreta lektions- och uppgiftsförslag, och genom att uppmuntra till fortbildning.
– Det finns många duktiga men obehöriga tekniklärare. Jag hoppas att de tas om hand nu. Finns det inte tillräckligt med lärare blir det inget teknikämne i framtiden, säger Anders Sundén.
Han är positiv till lärarlegitimation och ökade krav på dem som undervisar utan behörighet.
– Det låter kanske hårt men något måste ju hända. De flesta har möjlighet att utbilda sig. I dag finns det massor av distanskurser. Man måste inte plugga på heltid.
Linus Hellerstedt