Vi frågade sex lärare och förskollärare.
— Det har varit tungrott och psykiskt påfrestande att vara fackligt ombud när vinstkraven går ut över undervisningens kvalitet. De flesta lärare jobbar på i tysthet. De är rädda att bli av med jobbet, eftersom det är väldigt få elever som har sökt till skolan i höst efter alla tidningsskriverier om kaoset på John Bauer.
Inger Forslund, floristlärare, före detta arbetsplatsombud på John Bauergymnasiet i Sundsvall. Uppsagd i januari på grund av arbetsbrist. Nu arbetslös.
— Lärarna säger ifrån till facket, men inte till arbetsgivaren, för då tror man att man ska uppfattas som obekväm. Många kan tycka till på fikarasten, men det blir ofta tyst när chefen kommer. Själv har jag inte svårt att säga ifrån eller att bli förbannad.
—Just nu står vi inför uppsägningar och det gör att oron är större än vanligt. Det spelar liksom ingen roll vad vi säger. Det är bara ekonomin som styr, kvaliteten kommer i andra hand.
Ove Ohlsson, karaktärslärare i byggämnen, arbetsplatsombud, Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping.
— Ja. Det finns en stor öppenhet och man kan lita på att även kritik tas emot på ett bra sätt. Vår rektor frågar aktivt efter lärarnas synpunkter inför viktiga förändringar för att besluten ska bli så bra som möjligt och för att alla ska vara med på tåget.
—Vi tycker inte alltid lika och det händer att hon ändrar sig när vi lärare har en annan åsikt. Men även när rektorn står fast vid sin linje känns det som att vi har blivit lyssnade på.
Johanna Sjögren, klasslärare år 2, arbetsplatsombud, Ersängsskolan i Umeå.
— Ja, man vågar säga ifrån, men vi får lite gehör från ledningen. Vi har ett öppet samtalsklimat, de flesta frågor ventileras och man kan prata om det mesta. Men det är ju ekonomin som styr allt.
— Diskussionen handlar ofta om att vi förklarar att vi behöver mer tid för eleverna. Ledningen lyssnar, men tar inte till sig av våra synpunkter. Standardsvaret är att det inte går ihop budgetmässigt, att det inte finns utrymme för några satsningar.
Sven-Olof Bolander, klassassistent, fritidspedagog, arbetsplatsombud, Engelbrektsskolan i Örebro.
— Ja, vi fick en ny rektor för förskolorna för ett år sedan och hon är verkligen en toppenchef. Hon lyssnar alltid, är klok och kommer ofta ut och pratar med oss på förskolan. Så var det inte förut, den tidigare rektorn bara körde på.
— Men alla vågar ändå inte säga vad de tycker när chefen kommer, det blir lätt så att bara några pratar. Vi försöker jobba med det och låta ordet gå laget runt när vi har våra arbetsplatsmöten.
Katarina Larsson, förskollärare, arbetsplatsombud, Kajutan förskola i Halmstad.
— Både och. Vi har ett öppet klimat och ledningen tål att man är rak med kritik. Men lärarna är för dåliga på att säga ifrån när de får nya arbetsuppgifter pålagda. De är rädda att hamna i dålig dager eller att inte få höjd lön för att de inte klarar av sitt arbete.
— Här på låg- och mellanstadiet arbetar många kvinnor och min erfarenhet är att de är sämre på att säga ifrån. Killar vågar vara mer direkta och reda ut saker och sedan gå vidare.
Fredrik Thörner, 1—7-lärare, i sv/so, arbetsplatsombud, Milboskolan i Gävle.