Lärare på privatdrivna skolor instämmer i högre grad i påståendet »det är lågt i tak och få vågar framföra kritik« än lärare anställda på kommunala skolor. Det visar Lärarnas tidnings undersökning.
Inget förvånande resultat, tycker juristen och författaren Olle Rimsten, som ofta föreläser om offentlighet och sekretess för lärare, skolledare och politiker.
Han pekar på att lagstiftningen ser olika ut beroende på var man är anställd.
— Grovt kan man säga att för den som arbetar i en kommunal skola så tar den grundlagsenliga yttrande-friheten över lojalitetsplikten mot arbetsgivaren — och på privatdrivna skolor gäller motsatsen.
— I princip kan man som lärare på en privatdriven skola inte gå ut offentligt med kritik utan att först vända sig till arbetsgivaren. Det bidrar förstås till slutenheten inom den privata sektorn och till att kommunalt anställda lärare kan känna sig tryggare i att framföra kritik.
När Lärarnas tidning ringer runt till arbetsplatsombud på fristående skolor är det flera ombud som inte vill svara på frågor om samarbetsklimatet på deras skola.
— Det är jag som råkar i skiten om jag blir publicerad. Det handlar om mitt jobb. Och jag kan inte uttala mig heller, eftersom vi har skrivit på ett avtal om att vi inte får yttra oss nedvärderande i medierna om vår arbetsplats, säger ett arbetsplatsombud på en känd friskola.
Arbetsplatsombudet ber att få återkomma i frågan efter att ha talat med sin arbetsgivare. Senare meddelar ombudet att hon inte har något att säga till Lärarnas tidning om samtalsklimatet på arbetsplatsen.
