Youtube, konst, kända personer, tv-program, författare, musik och Norgehistorier. Det är viktigt att använda material som engagerar eleverna, anser Elizabeth Lindlöf, lärare i svenska och nordisk språkpilot på Junkaremålsskolan i Tranås.
– Husker dere vad vi gjorde på forrige leksjonen? undrar Elizabeth Lindlöf och börjar lektionen med att prata norska. En snabb koll av några ord visar att eleverna i klass 8L har koll på vad de betyder.
– Saga heter eventyr på norska, minns en flicka.
Tillsammans går de igenom lektionen då klassen bland annat lyssnade på samma saga på norska, danska, finska, isländska och färöiska. Eleverna fick gissa vilket språk det var.
– Det svåraste var att skilja på isländska och färöiska, berättar Elizabeth Lindlöf.
De repeterar språkträdets huvudstam och grenar och hur olika språk är släkt med varandra. Eleverna bläddrar i sina anteckningar och kontrollerar vilka som är öst- respektive västnordiska.
Elizabeth Lindlöf delar in klassen i grupper. Alla får ett papper med bilder av märkliga föremål. På ett annat papper ska de skriva ner vad de tror att en av sakerna är, vilket nordiskt land det kommer från, vad det används till, sina motargument samt avsluta med ett övertygande svar.– Ni ska göra en argumentationstext och övertyga de andra att ni vet vad det är på bilden. Ni får spekulera fritt, men ni måste vara så trovärdiga som möjligt.
Ett intensivt småprat fyller klassrummet, eller den litterära salongen som Elizabeth Lindlöf kallar sitt flexibla klassrum. Rummet är inrett för språkinlärning och skrivande. Här finns bland annat genomtänkt färgsättning och möblering som ska underlätta olika typer av arbete.
Att skriva i grupp är bra, övningen går att använda i många sammanhang, tycker hon.
– Elevernas föreställningar om länderna kommer fram när de pratar om att sakerna kommer från ett visst land.
Gruppdeltagarna vid det höga bordet är rejält konfunderade och funderar på om det kan vara något stickat på bilden, kanske en tröja från Norge. Gruppen i soffan tror sig ha identifierat en finsk ryggkliare. Man bastar mycket i Finland, menar Nelly.
– Det gäller att ni är kritiska mot det ni själva säger och hittar de andras motargument, uppmanar deras lärare.
När de är klara redovisar de för varandra. Elizabeth Lindlöf uppmuntrar klassen att ifrågasätta och grupperna att argumentera för sin sak. Att ha ett kritiskt förhållningssätt är bra i många situationer, påpekar hon.
Gruppen med den norska koftan lägger fram flera bevis för sin teori, men har också lagt märke till att hålet är för litet för att få igenom ett huvud.
– Köper ni verkligen det där? frågar en kille.
Alla studerar det märkliga föremålet. Förslagen haglar. Argumenten vässas.
– Vill ni veta vad det är? Det är inte en kofta utan en flaskvärmare från Island, skrattar Elizabeth Lindlöf och berättar att även hon gissade fel när hon gjorde uppgiften på en kurs.
– Greit gutter og jenter! Glöm inte att ni ska ha med er en Norgehistoria efter lovet. Då ska vi också prata om ”roliga” norska ord och skillnaden mellan norska tal- och skriftspråk och varför det blev så, avslutar hon.
Det är viktigt att eleverna får uppleva språken på riktigt, anser Elizabeth Lindlöf. Själv har hon en norsk mamma och använder sig av sina språkkunskaper både i den egna klassen och ibland i andras.
– Att kunna norska är förstås en fördel. Det är mer annorlunda för eleverna när jag pratar norska än när jag pratar engelska. De tycker att det är roligt och kan be mig säga något på norska.
På nästa lektion kommer en kollega som gått lärarutbildningen i Danmark och pratar danska. Det gäller också att fånga upp det som finns i klassen. Kanske har någon en förälder med ett nordiskt modersmål som kan vara med på en lektion.
– Att bara läsa norska i en lärobok är jättetråkigt.
Lärare kan ibland vara lite osäkra på hur de ska jobba med nordiska språk. Att göra något bra av undervisningen kan vara svårt eftersom man ofta inte kan språken, menar hon. Men nu för tiden finns stora möjligheter att göra undervisningen spännande. Det är lätt att hitta material på nätet. På nästa lektion ska klassen till exempel titta på Youtube-klipp och filmer från språksatsningen Norden i bio. Filmerna har ett bra stödmaterial och lockar till samtal, berättar Elizabeth Lindlöf.
Hon använder musik, kultur, konst, författare, kända personer, tv-program och återkopplar till författare som HC Andersen vars sagor eleverna hört när de var yngre. Undervisningen varieras efter klass och vad som är aktuellt.
– Det gäller att fånga upp det som eleverna är intresserade av och visa på vilka möjligheter som öppnas om man kan kommunicera med andra i Norden. Just nu åker många ungdomar till Norge. Då underlättar det att kunna lite språk.
Kunskap om grannspråken ger vidgade vyer. Det finns många intressanta perspektiv, som den gemensamma historien, att lyfta fram. Ibland är vi lite blinda för länder som ligger nära. Det är lätt att missa det som finns runt oss, tycker Elizabeth Lindlöf.
– Svenska är ett litet språk, men tillsammans är vi många som förstår varandra.
Elizabeth Lindlöf är lärare i svenska och engelska och brinner för yrket. När hon genom en arbetskamrat fick höra talas om Språkpilotprojektet blev hon nyfiken och anmälde sig tillsammans med en kollega till kursen. Under en vecka fick de föreläsningar, studiebesök och lektionstips av lärare från olika länder. Ett år senare gick de en fortsättningskurs då de bland annat höll en workshop om de nordiska språkdagarna som de arrangerade för skolans åttor.
I två dagar involverades lärare i SO, svenska, musik, idrott och hemkunskap och eleverna arbetade vid olika stationer med norska, danska och språkhistoria. Språkdagarna avslutades med att eleverna lagade mat från de nordiska länderna, åt smörrebröd, köttbullar, piroger och skolebröd samt dansade en dansk dans på skolgården.
– Det var jättekul, men eftersom det är sex klasser krävs att vi är fler lärare som håller i det.
Karin Björkman