Gränna lägger ribban högt

Ribbaskolan ska bli först i landet med att vila helt på vetenskaplig grund. Receptet är forskande lärare med masterexamen.

Känn hur ni värms upp, sakta men säkert. Ni rör er mer och snabbare ju varmare ni blir!

Milia Flood, Nicole Bolzyk och Paulin Sjöberg i år 9 rör sig som molekyler till musik. Specialpedagogen Susanne Granberg instruerar. Lektionen är ett led i hennes forskning: Hon vill undersöka hur man kan integrera dans, språk och rörelse i NO-undervisningen. För forska ska hon göra, hon och alla andra lärare på Ribbaskolan i Gränna, som från och med detta läsår är en modellskola. Alltså en som ska utgöra »modell« för andra skolor.

Eleverna accelererar stadigt och rytmiskt sina rörelser.

— Snabbare och snabbare! uppmanar Susanne Granberg och introducerar sedan andra estetiska NO-övningar. Eleverna får testa att röra sig som ljudvågor, skakas om som vätskor i provrör och klyvas mitt itu som atomer.

— Tanken med att vi lärare forskar är att vi ska utveckla ett mer vetenskapligt förhållningssätt i vår undervisning. Jag har jobbat på den här skolan tidigare, och sökte mig tillbaka just på grund av det här projektet, säger Susanne Granberg.

Förhållningssättet hon talar om kan gälla dels själva undervisningsinnehållet, dels sättet att undervisa på. Eleven Milia Flood har exempelvis märkt av att Modellskolan redan gett effekt på hennes lektioner.

— Vissa lärare använder en annan teknik för att lära ut nu — de frågar bland annat hur vi känner att vi lär oss bäst. De är också tydligare med målen för varje betygssteg. Och rektorerna är ute mycket mer bland oss elever, vilket är jättebra.

Christin Lunds röda Honda hastar fram längs Vättern på E4:an mellan Jönköping och Gränna.

Christin Lund är nybliven biträdande rektor på Ribba­skolan, och i baksätet sitter den lika färska huvudrektorn Lotta Johansson. Samåkning sparar miljö och pengar, vilket kan behövas eftersom deras arbetsplats kräver en daglig pendling på åtta mil tur och retur.

Det krävs en stunds eftertanke innan de vill medge att de blivit »headhuntade« inför projektet med Modellskolan.

— Visst kan man säga att vi blev handplockade. Det är lite kontroversiellt men kanske på tiden att vi är öppna med det, säger Lotta Johansson och lutar sig fram från baksätet för att överrösta motorljudet.

— Christin och jag har tidigare nått goda resultat i ett socialt utsatt område.

Vad de blev rekryterade till är den centralt belägna grundskolan i den pittoreska polka­grisstaden, som förra läsåret hade sämst resultat i hela kommunen.

— Det är ganska anmärkningsvärt med tanke på att barnen kommer från Grännas relativt välbärgade familjer, och att andelen elever med andra modersmål är låg, säger Christin Lund och saktar in framför skol­bussen.

Så politikerna bestämde sig för att något drastiskt måste göras, och erbjöd pedagogikprofessorn vid Jönköpings högskola Tomas Kroksmark att starta sin Modellskola där.

Han hade tidigare uttryckt ett intresse för att starta en skola som helt och hållet vilade på vetenskaplig grund, med hundraprocentig måluppfyllelse för eleverna som viktigaste syfte. Lärarnas vetenskapliga kompetens skulle säkras med fortbildning till en masterexamen i lärande, vilket för de flesta innebär 60 poängs extra studier på halvfart.

Sagt och gjort. Kommun och akademi förenades i en handskakning och man utsåg en ny ledartrojka för Ribbaskolan, bestående av Christin Lund, Lotta Johansson och Fausto Callegari, och sammankallade till stormöte i den nyrenoverade skolans aula.

En viktig utgångspunkt var att all pedago­gisk personal måste vara med. Så lärarna fick ett ultimatum: Kliv på tåget eller byt arbets­plats. Åtta lärare valde att inte följa med och ytterligare fem hoppade av den första terminen.

— En del tyckte helt enkelt att det var för tuffa villkor. Vissa i personalen mådde skitdåligt — det är inget att sticka under stol med, säger läraren Anna Franklin.

Och de som blev kvar fick vara beredda att satsa ordentligt. Att arbeta heltid och samtidigt plugga halvtid ställer stora krav. Lärarna får tre timmar för studier inom arbetstiden, lika mycket till förväntas ske på fritiden. Det ger en arbetsvecka på 48 timmar.

— Det blir inte färre lektioner, de tre timmarna vi får måste utnyttjas på planerings­tiden. Och eftersom man inte vill göra avkall på undervisningskvaliteten så blir det stressigt, inte minst för oss som har småbarn, säger Anna Franklin över axeln och småspringer till nästa lektion.

— Det stämmer att många tyckte att det blev för tufft, säger rektor Lotta Johansson.Hon förbereder sig för dagens fortbildningstillfälle, en översiktskurs i vetenskapsteori, och menar att hindren på vägen mer har bestått av skolans trögrörliga strukturer än av lärarna själva.

— Vissa hade goda skäl att hoppa av, som att de inte ville satsa sina sista år innan pension. Men det finns också traditionellt en stark skepsis mot alla former av förändringar inom skolan, inte minst från facket.

Men motståndet mjuknade med tiden och nu lyfter lärarna fram projektets positiva aspekter. Förutom kompetensutveckling och en konkurrenskraftig examen får de också ekonomisk kompensation, med en »studielön« på 1 000 kronor extra i månaden. Dessa pengar behöver inte tas ur skolans egen budget, kommunen skjuter till det som behövs.

Dessutom har Modellskolan fått fyra miljoner i EU-bidrag, pengar som bland annat går till handledning.

— Handledningen är jättebra och relevant. Vi diskuterar pedagogiska dilemman som kommer fram i den egna verksamheten, ­säger Lea Eriksson.

Hon har arbetat som lärare sedan 1978 och betonar att tajmningen för projektet är perfekt med tanke på att den nya läroplanen införs nästa termin. Hon har redan börjat använda det hon lärt sig i undervisningen.

— Bara att ställa en så enkel fråga som hur det går till när eleverna lär sig, gör att man börjar tänka i helt nya banor, och anpassar och förbättrar sin undervisning.

Tomas Kroksmark själv säger att just detta är hela syftet med projektet. Verksamhets­nära forskning för att förbättra undervisningen är en bristvara, eftersom den vetenskapliga verksamheten på universiteten inte är giltig för skolans praktik, anser han.

— Om lärarna systematiskt börjar forska kring sitt eget arbete så är jag helt säker på att de utvecklar en kompetens som leder till en bättre skola.

Han tycker att Modellskolans första läsår hittills har gått mycket bra, och hoppas att projektet ger eko i hela Skol-Sverige.

— Jag är väldigt glad över det intresse och den entusiasm som lärarna på Ribbaskolan visar upp.

Förhoppningsvis sprider sig detta tänkande som en präriebrand, att alla skolor ser det som självklart att bedriva forskning inom tio år.

På väg mot aulan och dagens föreläsning går Christin Lund runt och småpratar med eleverna. Som en av »superpedagogerna« i förra omgången av Svt:s klass 9A är hon en erkänt duktig lärare, vilket märks även i rollen som skolledare.

Hon tilltalar eleverna med namn, för­manar när det behövs, visar sig närvarande och rättar till stolar som hamnat fel. 

— Vi i ledningen ska vara med i det här på samma villkor som lärarna, säger hon och kastar ett förlupet bananskal i lådan för återvinning. Det tycker jag är jätteviktigt, faktiskt en av grundförutsättningarna.

På föreläsningen raspar penna mot block. Lärare och ledare har blivit elever och antecknar flitigt när de introduceras i vetenskapsteori av pedagogiklektorn Martin Hugo från Högskolan i Jönköping. Han talar om fenomenografi, hermeneutik och positivism. Det är abstrakt och på en hög teoretisk nivå.

Rektor Lotta Johansson kommenterar att det kan kännas ovant att bryta invanda rutiner och helt plötsligt gå tillbaka till skolbänken.

— Det kan vara en knäck för yrkesstoltheten att ha arbetat i 30 år och nu upptäcka att man inte ens har behörighet för att skriva en C-uppsats. Det är nog lättare för yngre lärare som har studietiden i färskt minne. Men samtidigt ger det så otroligt mycket för den yrkesmässiga utvecklingen, och det märks att vi alla blir mer och mer motiverade ju mer vi lär oss.