Så kan det låta när man använder ord som börjar på sam- och syftar på barnets bästa. I en av artiklarna i FN:s konvention om barnets rättigheter står det: Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet. Så sant, men ur vilket perspektiv? Ja, i Jokkmokk finns ett exempel som vi beskriver i artikeln "Barn gjorde bok om barns rättigheter".
När vi samtalar och diskuterar kan vi känna oss nöjda när konsensus uppstår. Är alla med på tåget är det lättare att köra. I grupper med barn inblandade, fritidshem och skola, råder också en längtan enligt principen att lika barn leka bäst, det vill säga vi sätter upp olika kriterier för hur en grupp fungerar bäst för att nå bästa möjliga resultat. Är det fel? Kanske inte, om man är ödmjuk och har respekt. För när elever, som också är barn, organiseras i grupper görs det i första hand utifrån att de funkar ihop eller är på samma kunskapsnivå, alltså ur den vuxnas synvinkel.
I en artikel skriver Birgitta Qvarsell, professor i pedagogik: ”Barns rätt till respekt är ett område som ofta omgärdas av synpunkter rörande vikten av att se på samma sätt på barnet, som ju har rätt till respekt. Men hur är det med en sådan vikt, när vi kommer till situationer där barnet verkligen skulle kunna utkräva respekt, för sina uppfattningar, tankar och erfarenheter, till exempel i skolan?”
Hela artikeln ”Skolans elever och samhällets barn – och något om den förrädiska samsynen”, av Birgitta Qvarsell, finns att läsa i den utmärkta nättidningen skolaochsamhalle.se.