Öppna den stängda dörren

Tester och prov. Standardisering.

För att utbilda morgondagens människor krävs samverkan. Mellan en mängd aktörer.

Skola, fritidshem och hem är bara början.

Vi vet inte vilken kunskap som behövs om 10–20 år när våra elever av i dag kliver ut i världen i morgon. Vi vet inte hur arbetsmarknaden ser ut, vilka yrken som finns och vilka som försvunnit. Mycket kommer att vara annorlunda. Skulle jag få satsa en hundralapp på att något skulle vara sig mycket likt, skulle jag satsa den på skolan.

På något sätt lyckas skolan leva kvar i det gamla fast med nya ord och formuleringar.

Hur som helst, samverkan är nödvändig. Ingen pedagog är varje elevs bästa pedagog. Mitt sätt att lära ut eller bemöta en elevs lärande passar några elever bättre än andra. Några kanske det inte passar alls.

Och varje elev borde ha rätt till sin bästa pedagog för sammanhanget, tiden eller ämnet. Med den tanken är den stängda dörren ett hinder i somliga barns utveckling och lärande.

Det viktigaste eleverna lär sig i skola och fritidshem – vad är det?

Jag tror att det viktigaste är det de lär sig om sig själva.

Vad är jag bra på? Hur lär jag mig bäst? Vad tycker jag? Vad vill jag? Vem är jag? Vad behöver jag?

Med den kunskapen kan man självständigt ta sig an världen och ta sig långt.

Vi ska lotsa framtida vuxna som kan sätta kunskap i relation till sig själva och resten av världen. Vi ska fylla dem med lika mycket eftertanke och värde som kunskap. Kunskap utan värde är värdelös kunskap.

I det här, som jag tror på, har fritidspedagogiken en viktig roll.

Den fritidspedagogik som jag möter på arbetsplatser och andra forum där fritidspedagoger möts vill ta klivet utanför den berömda boxen. Utanför klassrummets stängda dörr.

Det finns en pedagogisk divergens i fritidspedagogiken som möter andra behov och som ser och ger andra möjligheter. Ett lärande som börjar och kan ske i alla sammanhang. Ett lärande utanför boxen, det formella klassrummet eller den planerade lektionen. Därför finns vi fritidspedagoger i skolan i dag. Och det är just de behoven och möjligheterna som är vårt arbete. Mitt arbete.

I en skola som har fokus på elevernas behov borde alla pedagoger, oavsett utbildning, ha möjlighet att hitta sin plats och sitt sammanhang utifrån sina kompetenser och elevernas behov.

Bara i den skola som har en ledning eller personal som sätter sig själv i första rummet finns det status, underordning och interna stridigheter angående hur samverkan ska se ut. Bara i den skola som vidmakthåller mer än blickar framåt, ska fritidspedagoger behöva slita sitt hår för att få nyttja sin kompetens på bästa sätt.

Det finns inga andra sätt än att öppna den stängda dörren (som inte sällan finns inom oss).

Möjligen att ta bort den. Helt. Gläntar på dörren gör bara den som aldrig tänkte öppna.