Tack för positiv feedback och ditt reflekterande kring artikeln! Även ett stort tack för länken till den intressanta artikeln, dock anser jag att viss data och artiklar som det refereras till är aningen gamla.
Jag förespråkar styrketräning som MAQ* för mellanstadieelever, vilken jag anser är viktig för att bana in teknik med rörelsemönster men som förutsätter en välutbildad instruktör som är med genom passen eller lektionerna. Det som jag via ”Mister Cool” vill förmedla är att eleverna på egen hand kan träna styrka med hjälp av övningar med egna kroppen. Detta för att skapa medvetenhet om att man faktiskt blir ”starkare” utan vikter.
Det jag ställer mig starkt kritisk till är att slänga in mellanstadieelever eller yngre elever själva på ett gym utan någon gymutbildning, gyminstruktör eller erfarenhet för att träna styrka. Detta har jag fått uppfattningen via idrottslärarutbildningen är vanligt förekommande. Många elever förknippar gym med maxlyft och att testa och tävla mot varandra. Ett sådant maxlyft för en ovan elev innebär hög skaderisk som kan få allvarliga konsekvenser lång tid framöver.
Men att introducera 15–16-åringar på gymmet under organiserade former ser jag som en god idé. Sedan är det ju den sociala mognadsaspekten att ta hänsyn till också. Men som det står i artikeln så är detta kontroversiellt och vi är färgade av vår bakgrund. Jag tycker att man ska ta hänsyn till argumenten i artikeln men även tänka att det är viktigt att lära ut enkelt i grunden med mycket inslag av lek och att man genom lek och spontanidrott kan komma åt styrkeutveckling.
Det viktigaste är att erbjuda en stor mångfald av idrottsaktiviteter på lektionen så att alla elever hittar något som passar dem och som de kanske vill fortsätta med på fritiden. När det gäller styrkebiten tror jag på MAQ inledningsvis på mellanstadiet för att träna in rätt teknik och att i ett senare skede på högstadiet introducera gymet med ”tyngre” hantel-, maskin- och skivstångsträning.