Kultvarning – eller kulturell injektion

Nu är det drygt 20 år sedan de första svenska förskollärarna började åka på studiebesök till Reggio Emilia. För de flesta blev det en omtumlande upplevelse.

–Välkomnandet som vi fick var helt överväldigande, berättar Birgitta Kennedy, som i dag är ordförande för Reggio Emilia Institutet och pedagogista vid förskolan Trollet i Kalmar.

–Det kändes helt fantastiskt att en professor ville lyssna på vad jag, en vanlig förskollärare, hade att säga. Mötet med Reggio Emilia öppnade helt nya perspektiv för mig, bland annat när det gäller synen på barnen och på yrkesrollen. Till exempel att man ser till barnens potential och inte till deras brister.

Kerstin Legrell, styrelseledamot i Reggio Emilia Institutet, berättar att hon var tveksam till om hon alls skulle fortsätta arbeta som förskollärare, men att studieresan gav henne arbetsglädjen tillbaka.Istället för trista barackliknande byggnader, som många var vana vid att jobba i, möttes de av vackra, ljusa, imponerande förskolebyggnader. Här hemma stod förskolläraryrket inte särskilt högt i kurs. Där möttes de av ett brinnande engagemang för förskolan, som genomsyrade hela samhället, från pedagoger och föräldrar till forskare och politiker.

Fulladdade av ny bekräftelse och yrkesstolthet vände de hemåt med lusten att sätta igång med ett utvecklings- och förändrings-arbete i förskolorna där de arbetade. Ungefär samtidigt började några andra entusiaster med olika bakgrund prata om att de ville bygga upp ett forum för diskussioner och kunskapsspridande om verksamheten i Reggio Emilia och vad man gjorde av den i Sverige. Ett grundkrav var att alla skulle vara jämbördiga: professorer, förskollärare, förskolechefer och pedagogiska handledare. Så bildades Reggio Emilia Institutet, 1992, då som en kooperativ förening med sex ägare. Harold Göthson, en av grundarna, och numera institutets internationella koordinator, minns att han sa att ”om fem år är det ni, förskollärare, som kommer att stå här och föreläsa och inte bara professorer och chef-er”. Precis så har det blivit, konstaterar han när vi träffas i institutets lokal-er, i en gul stenvilla i centrala Stockholm. Kollegorna Birgitta Kennedy, Sonja Lundmark, vice ordförande och Kerstin Legrell, som sitter med vid bordet instämmer.

2010 deltog runt 16000 personer i institutets kurser, seminarier, föreläsningar och handledningar på olika sätt och intresset fortsätter att växa. Men på sina håll höjs kritiska röster om att man alltför lättvindigt köper det här pedagogiska arbetssättet med tanke på bristen på kritiskt granskande vetenskaplig forskning. På tidningen Förskolans insändarsidor har det exempelvis beskrivits som en rörelse eller religion som man inte får kritisera. Och att den pedagogiska dokumentationen, som det läggs stor vikt vid, stjäl tid från barnen.

En annan fråga som lyfts är vad som faktiskt skiljer förskolor som kallar sig för Reggio Emilia-inspirerade från förskolor som inte gör det, men som ändå arbetar utforskande och reflekterande med läroplanen som grund. Det är en fråga som det inte finns något enkelt svar på eftersom Reggio Emilias pedagogiska arbetssätt är en filosofi och ett förhållningssätt och inte en pedagogisk metod. Hur verksamheten blir beror på förskolans tradition och sammanhang, miljön, tiden, barnen och personalen. Därför är även de cirka 40 kommunala förskolorna som finns i kommunen Reggio Emilia väldigt olika varandra, även om man kan känna igen den grundläggande filosofin och värderingarna, berättar Gunilla Dahlberg, professor i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon har ett nära samarbete med ”kollegorna i Italien” sedan slutet av 80-talet.

Gunilla Dahlberg har varit delaktig i ett antal forsknings- och förändringsprojekt i Sverige som har hämtat mycket inspiration från Reggio Emilia. Ett är det så kallade Stockholmsprojektet, som startade i stadsdelen Skarpnäck 1993, och som hon fortfarande följer. Vid sidan av projekten och föreläsandet har hon skrivit ett antal böcker om nya lärandeteorier, några tillsammans med den brittiske professorn Peter Moss.

–Jag beskrivs ofta som Reggio Emilia-expert. Då brukar jag säga att jag kan väldigt mycket om Reggio Emilia, men eftersom jag inte riktigt vet vad de gör så håller jag på att forska om det genom att följa deras arbete, säger Gunilla Dahlberg,

Det som pågår i Reggio Emilia beskriver hon som ett mycket avancerat intellektuellt experiment, som står i nära kontakt med den allra senaste forskningen i världen, inom områden som biologi, hjärnforskning, fysik och pedagogik. Och där de nya teorierna kan prövas direkt i verksamheten genom den ”intelligenta organisationen” som byggts upp. Bland annat med hjälp av specialutbildade ateljeristor, som kan skapa kreativa miljöer, och pedagogistor, som följer utvecklingen och utmanar pedagogerna med nya teorier.

–Så många svenska förskollärare vill ta till sig det här och jag möter ofta en stor ledsenhet över att de inte får något gehör från ledningen. Och över att de saknar de förutsättningar som krävs för att få till det, säger hon.

Jämfört med den verksamhet som pågår i förskolorna i Reggio Emilia har de flesta Reggio Emilia-inspirerade förskolorna här hemma bara tagit små, små myrsteg, menar hon, även om vissa har nått lite längre. Att varje litet steg kräver mycket tid, engagemang och kämpande kan vara en förklaring till ett det finns en känslighet för kritik, tror hon.

–Projekten som förskolorna i Reggio Emilia arbetar med är oerhört avancerade. Jag förstår faktiskt inte hur de får till det. En tydlig skillnad är att deras projekt utgår från ett problem medan vi här hemma ofta har lösningen innan vi ställer de kritiska frågorna till barnen.

Hon nämner projektarbetet Skon och måttbandet som utgick ifrån att man skulle anlita en snickare för att bygga ett nytt bord till förskolan. Men hur skulle snickaren kunna veta vad för slags bord de ville ha? Först måste pedagogerna själva, tillsammans med barnen, som var 4–5 år, komma fram till hur bordet skulle se ut, vilket innebar att en hel del problem måste undersökas och lösas. Under hela processen dokumenterades det som barnen och pedagogerna gjorde, hur miljön såg ut och hur gruppen gick vidare med uppgiften.

–Det är otroligt avancerat som du förstår. Det handlar om ett utforskande som pågår hela tiden, varje dag, tillsammans med barnen, säger Gunilla Dahlberg.

Gunilla Dahlberg har en mängd olika exempel på projekt och tankar kring verksamheten i Reggio Emilia. Ett av dem är när hon oanmäld kom på besök till en av förskolorna i Reggio Emilia, tre dagar efter terrorattacken mot USA i september 2001, och möttes av en entré som var fylld av barnens olika teorier om vad som hade hänt. Barnen hade åskådliggjort sina teorier verbalt och med bildspråk, i teckningar och lera. Och med allt detta som grund kunde pedagogerna sedan fortsätta att utforska hur barn försöker skapa mening och förståelse för det som sker i världen och utmana barnens tankar och teorier.

Ett ständigt eget forskande och utforskande är en självklar del av verksamheten i Reggio Emilias förskolor. Däremot är de inte intresserade av att bli föremål för det som vi traditionellt sett definierar som kritisk, vetenskaplig forskning. Loris Malaguzzis inställning var att intresserade forskare var välkomna att forska tillsammans med förskolorna i Reggio Emilia men att man inte ville att någon skulle forska ”om dem”. Och den inställningen lever fortfarande kvar, vilket ifrågasätts från olika håll.

–Det är synd att det finns en negativ inställning till vetenskaplig forskning, vilket också har påpekats under ett OECD-seminarium för några år sedan. Jag tror att de skulle vinna på att låta sig granskas vetenskapligt, säger Ingrid Pramling Samuelsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

På samma sätt som Gunilla Dahlberg ibland beskrivs som ”Reggioförespråkare” har Ingrid Pramling Samuelsson beskrivits som ”Reggiomotståndare”. En förenklad bild, tycker de båda, och som ingen av dem känner sig bekväm med.

–Det finns mycket som är imponerande med Reggio Emilia, som de resurser som satsas på barn och pedagoger och den struktur för kompetensbyggande som de har arbetat med under många år där, säger Ingrid Pramling Samuelsson.

–Men många som säger sig arbeta Reggio Emilia-inspirerat har en romantisk bild av vad det är och förhåller sig inte alltid kritiskt till sin egen verksamhet. Bristen på ett kritiskt förhållningssätt kan man visserligen lika ofta se i andra förskolor.

Ingrid Pramlings uppfattning är att de Reggio Emilia-inspirerade förskolornas verksamhet varken är bättre eller sämre än andra förskolors inom ramen för de variationer som finns, men att en del chefer och personal själva verkar tro att de har funnit ”det enda sättet”.

Reggio Emilias förhållningssätt handlar inte om någon vetenskaplig hållningslöshet, understryker Reggio Emila Institutets representanter. Däremot anser de att man som pedagog ska vara medveten om att valet av teoretiskt perspektiv i förskolan får stor betydelse för barnen och hur det kommer att bedömas. Deras ambition är därför att bidra till ett utforskande arbetssätt som kritiskt granskar teoretiska begrepp men som gärna tar del av olika vetenskapliga teorier i det pedagogiska arbetet.

–Vi vill att det ska finnas plats för olika, motsägelsefulla och mångtydiga perspektiv i förskolan och i skolan. Det är vad vi ställer som krav på en reflektionskultur, säger Birgitta Kennedy.

I en tid då kvalitetssäkring och etiketter har stor betydelse kan det bli ett problem att ha den inställningen till forskning som man har inom Reggio Emilia och som kan krocka med vad som traditionell sett betraktas som kritisk, vetenskaplig forskning, tror Harold Göthson.

–Nu ska allt kunna förpackas, mätas och kvalitetssäkras. Man ska utse den bästa pedagogen, den bästa skolan och den bästa matteläraren. I och med det uppstår den etiska frågeställningen om man ska anpassa sig efter det eller inte. Ska man ge sig in på ”utifrånforskning” för att vara strategisk trots att man tror mer på ”medforskande” ? Ska man lägga ner visionen om att barnen ska lära sig att bli ifrågasättande och oliktänkande individer bara för att man vet att de kommer att bli bemötta på ett helt annat sätt i grundskola som man lämnar dem till? Jag tror inte på det.

Samtidigt är alla vid bordet hos Reggio Emilia Institutet medvetna om att de stora kvalitetsskillnaderna på förskolorna är ett problem ur barnens perspektiv.

–På det sättet är det jätteviktigt att det lyfts fram när reggio-inspirationen leder till att det blir dåligt för barnen, som om de inte skulle få komma ut för att någon bestämt att de ska arbeta med färgen gul i ateljén, säger Harold Göthson.

–Jag tror att man kan hitta gott om exempel på förskolor som kallar sig Reggio Emilia-inspirerade men som inte är exempel på bra förskolor. Frågan är bara vem som ska korrigera dem.

De tycker att det är synd att det ibland framställs som att det finns en motsättning mellan Reggio Emiliainspirerad pedagogik och andra pedagogiska idéer.

–Från institutets sida har vi alltid välkomnat till dialog och diskussion mellan olika perspektiv och kompetenser, säger Birgitta Kennedy.

–Det är också så att det som sker i Reggio Emilia står väldigt nära den traditionella svenska förskolemodellens politiska motiv, säger Harold Göthson.

–När jag är ute och föreläser i andra länder känner jag mig oerhört stolt över den svenska förskolan och den respektfulla synen på barn som är något världsunikt. Men när förskolan skulle byggas ut i stor omfattning hamnade det pedagogiska fokuset ett tag i skuggan av omsorgstanken. Som vi på institutet ser det har inspirationen från Reggio Emilia, som en kraft av flera bidragit till att rekonstruera det som från början var grundtanken i den svenska förskolan, säger han.

En stor skillnad, menar de, är synen på förskolans syfte. Medan den traditionella svenska förskolan anser att förskolan ska utgå från barnens behov är grundtanken i Reggio Emilia att förskolan ska utgå från barnens rättigheter och bidra till att bygga ett globalt demokratiskt medborgarskap.

Flera grundläggande begrepp som förknippas med Reggio Emilia har numera blivit självklarheter för många förskolor i Sverige, att ställa sig bakom. Som att man ska lyssna på barnen, se deras kompetens, utmana deras kreativitet, utgå från deras intressen och utforska tillsammans med dem. Men det leder inte självklart till att man arbetar så i praktiken, säger de. Hur många förskolor som profilerar sig som reggio-inspirerade har Reggio Emilia Institutet inga siffror på. Det finns inget kvitto eller godkännande som gör att man har rätt att använda den etiketten.

–Vilket är både en välsignelse och ett problem, säger Harold Göthson.

För visst är de medvetna om att det finns en risk för att ”Reggio Emilia” används som ett varumärke och blir urvattnat om verksamheten kan se ut precis hur som helst. I ett försök att stävja den utvecklingen har Harold Göthson, under stor vånda, säger han, sammanfattat tio punkter om vad han anser kan känneteckna en Reggio Emilia-inspirerad förskola. En av dem är, kraftigt förenklad, att man ska ha kunskap om vad Reggio Emilia är. En annan är att man ska fundera över vad en gemensam värdegrund är och vara klar över problematiken med att det ska finnas en gemensam värdegrund i en demokrati som hyllar rätten till olikhet i värderingar. Ytterligare något man bör kunna förvänta sig att se är att man ska ha kommit igång med pedagogisk dokumentation, utan att behöva vara bra på det.

–Min fasa är att du kommer att skriva en artikel där du sammanfattar Reggio Emiliainspirerat arbetssätt efter mina tio punkter, säger han när han lämnar över broschyren i mina händer.

Till kritiken som blev synlig i debatten i tidningen Förskolan hör också en tveksamhet till att den pedagogiska dokumentationen ges så stor betydelse, som vissa anser stjäl tid från barnen och snarare leder till utveckling för pedagogerna än för barnen.

Från institutets sida är de övertygade om att pedagogisk dokumentation gagnar både barn, pedagoger och hela verksamheten om den görs på ett bra sätt. Men, visst kan det finnas en risk för att man kan bli så uppslukad av att studera och dokumentera att man ”tappar” sin emotionella förmåga om man har ett intellektuellt pedagogiskt arbetsätt. Det är något som gäller för lärarutbildningen och förskollärarna i stort, menar de, att man måste se yrket som både intellektuellt och emotionellt. Ytterligare ett problem som de är medvetna om är när dokumentationen sker i den andan att man objektifierar barnen.

–Vi har sett exempel på det. Att man blir så fascinerad av att studera så att man glömmer att umgås, säger Sonja Lundmark.

Bilden av att Reggio Emiliainspirerat arbetssätt skulle stå lite över andra och vara elitistisk tycker de är helt missvisande. Det är snarare tvärtom, tycker de. En välkomnande och öppen inställning är en del i filosofin.

–Däremot tror jag att det blir mer lustfyllt och meningsfullt att arbeta i förskolan om man har en pedagogisk idé, oavsett vilken det är, säger Birgitta Kennedy.

–I våra egna verksamhetsutvecklingsprojekt kan vi ju tydligt se att det sker en utveckling.

–Det är så häftigt att få uppleva att förskollärare tycker att det är spännande och roligt att arbeta med barnen trots alla nedskärningar och deprimerande miljöer som de ibland måste verka i, säger Harold Göthson.

–Skepsis och ”kultstämpel” kanske man får leva med om man har en pedagogisk idé utan mall eller mätbara resultat. Men visst kan det finnas en risk för att man själv blir blind för vad man gör, fortsätter han.

”All inspiration kan bli en kult men också en kulturell injektion. Den måste ständigt balansera på denna sköra tråd mellan risk och möjlighet”, skriver han själv i broschyren om vad han anser att Reggio Emiliainspiration kan vara.