Vilken är din drivkraft i arbetet som lärare?
– Att hitta lösningar som gör att det fungerar bättre för eleven. Och att vi ska förstå att det inte är barnet som ska förändras utan vi som måste förändra oss och miljön runt omkring. Nu har jag en bra tjänst med bara ämnet livskunskap och där får jag samtala med eleverna om allt från deras syn på sin diagnos till tankar om framtiden. Även de som har ett talat språk kan ha svårt att uttrycka sig och då kan jag använda mig av olika alternativa kommunikationsmetoder.
Vad behöver lärare lära om elever med autism?
– Det absolut viktigaste är att lära sig att det är en funktionsnedsättning. Barnets beteende är bara toppen av ett isberg; därunder finns orsaker. Jag hör av föräldrar och barn att lärare säger att eleven ”testar, är lat, manipulativ eller behöver vänja sig” vid exempelvis den stökiga matsalen, när eleven faktiskt inte klarar av ljudmiljön. Vi måste möta barnen med neuropsykiatriska funktionshinder med respekt och kompensera för deras funktionsnedsättning. Vi säger alltför ofta att ”vi får vänta och se hur det går”. Jag tycker också att det är viktigt med en bra föräldrakontakt. Många föräldrar är liksom sina barn brända i mötet med skolan. Därför måste vi visa ödmjukhet inför föräldrarna.
Vad är det svåra i ditt jobb?
– Att hantera känslan av otillräcklighet, till exempel när det saknas ekonomiska resurser. Det är svårt att möta elever som är misstänksamma mot skolpersonal på grund av dåliga erfarenheter. Det är frustrerande att många har blivit så brända, fast de bara är barn.
Vad gör dig riktigt glad under en arbetsdag?
– När vi hittar en lösning för en elev som är hemmasittare, så att hon eller han sakta kan komma tillbaka till skolan. Det gör mig väldigt glad!
Hur vill du att ditt arbete ska se ut om fem år?
– Jag hoppas att handledning för lärare är en självklarhet, liksom det är för andra yrkesgrupper som jobbar med människor. Jag tror att kontinuerlig processhandledning skulle förändra situationen för många elever och dessutom vara stressreducerande för lärarna. Det ger då en ekonomisk vinst.
Du vill tacka din dotter, som har autism och utvecklingsstörning, för din drivkraft?
– När vi fick henne höll jag redan på att utbilda mig till coach och ville jobba med samtal. Men det var först efter att vi hade fått hennes diagnos som jag började studera autism. Under utbildningen kände jag att jag inte hade något val, utan att jag måste jobba med detta och sprida kunskap.
Vad gör du på fritiden för att hämta energi?
– Jag håller på med mindfulness, som hjälper mig att vara närvarande i leken med mina barn. Och så fotograferar jag, läser deckare och rider på islandshästar.