Barn i svårigheter gynnas av ett arbetssätt där det kollektiva meningsskapandet sker. De estetiska uttrycken i ett socialt samspel skapar större tolerans för olikheter.
Barnen ska tillsammans med en speciallärare och två kulturskolepedagoger få en upplevelse där hösten möter vintern genom estetiska och språkliga uttryck som stöd för lärandet.
Hösten har kommit en bit på väg i Norrbotten, bladen har fallit och frosten täcker marken.
Det är trångt då alla barn är på väg in i gymnastiksalen. Då hörs ett kraftigt skrik från en av pojkarna som rusar tillbaka ut på skolgården.
En ivrig Drottning Vinter leder in barnen i salen. Hon ber om vinterord och får snöflingor, iskristaller, snöstormoch istappar. Gubben Höst skräms, fryser av orden, spelar en vemodig höstmelodi, snart måste han ge sig iväg. Då Gubben Höst försvinner kommer den försvunne pojken tillbaka in i salen. Han sätter sig längst ner vid ytterdörren på golvet. På tryggt avstånd iakttar han vad som händer. Jag uppfattar att han behöver sitt avstånd till oss och en stund av iakttagande. Nästa steg blir att hitta rätt tillfälle att bjuda in honom till aktiviteter.
Kung Bore gör en majestätisk entré, förvandlar barnen till snöflingor, iskristaller, snöstorm. Drottning Vinter inspirerar barnen till getaltande av de olika vinterorden. Pojken vid dörren börjar röra sig längs väggens ribbstolar för att få kontakt med oss och vårt innehåll. Han följer nyfiket med i hur kamraterna visar hur snöstormen tar fatt i de mjuka dalande snöflingorna, hur en iskristall växer ihop med en annan och bildar nya mönster. När vädergestaltandet är över samlas barnen i mitten av salen.
Jag som gestaltar Gumman Frost tar ögontakt med pojken, nu gäller det! Prövar att le mot honom, han ler tillbaka, ger honom en diskret ”kom till oss signal”, han kommer. Drottning Vinter uppfattar situationen, sätter sig bredvid vår pojke och håller en hand på hans rygg. Kung Bore med sin gitarr sätter sig bland barnen och får vinterord som de gör en gemensam sång av. Även vår nya deltagare är aktiv och ger textförslag till sången.
Barnen uppmanas att lägga sig ner, blunda, tänka och skapa inre bilder om vintern. Samtidigt som några barn improviserar snöfall på xylofon. Drottning Vinter och Gumman Frost låter ett stort sidentyg smeka över barnen, likt ett snötäcke. Vår pojke ligger alldeles stilla och ser ut att njuta. Motvilligt lämnar de salen. De rullar ut som små snöbollar som växer sig allt större ju närmare ytterdörren de kommer.
Denna gemensamma upplevelse ska inspirera barnen till kunskap om naturen, till samtal och skrivande, det blir dikter sagor och faktatexter.
Pojken som är huvudpersonen i denna berättelse fick lämna salen med känsla av mening och gemenskap som möjliggjorde samtal och textskrivande tillsammans med kamraterna.