Släkten ger 1900-talet liv

I dag ska ettorna på den färska inriktningen beteendevetenskap på samhällsprogrammet, avsluta sitt ämnesövergripande tema om identitet. En av lärarna är Anne-Marie Schilling, som undervisar i historia och svenska.

Klassen består mest av tjejer, men en och annan kille syns i raderna. Några är invandrade sedan några år, andra har bott i trakten i generationer.

Eleverna har gjort varsitt släktträd tre generationer tillbaka och har djupintervjuat en släkting. Reportagen har lästs av Anne-Marie Schilling före lektionen. I en essä reflekterar sedan eleverna över sina släktintervjuer och deras plats i historien. Det går lite trögt till en början, men snart lossnar berättarlustan.

Mohammed Nabavi kom till Sverige 2009 som ensamt flyktingbarn från Afghanistan. I Borås bodde redan pappas kusin, som kom för elva år sedan. Genom honom har Mohammed fått veta mycket om sin familj, som han inte hade en aning om. Om hur släktingen greps av militären redan som nioåring, om en dramatisk flykt genom avloppssystem till den lilla hembyn, om rasismen i Iran. Och om hur farbrodern till slut byggt upp en pizzeria i Borås.

– De har flyttat hit för vår skull för att vi ska få ett bättre liv. Det är jättesorgligt, berättar Mohammed Nabavi märkbart berörd.

Hur ser talibanernas historia ut? Vad var det som gjorde att han tvingades fly? Mohammed Nabavi har satt in farbroderns upplevelser i ett regionalt och globalt sammanhang.

I identitetstemat ingår Anne-Marie Schillings ämnen historia och svenska, men också engelska, idrott och hälsa, naturkunskap och samhällskunskap. Varje elev får en mall där de ska koppla sin identitet till arv och familj, skönhetsideal, genus, grupptillhörighet, miljö och samhället i respektive ämne.

– Släktforskning funkar bra i temaarbete, man kan bygga kunskap runt släkthistorierna. Det ger effekter hos eleverna på ett djupare plan. Och så är det en perfekt kombination av svenska och historia, säger hon.

Amanda Kjöllerström har intervjuat sin farmor, som i dag bor på en gård utanför Borås. I kontakten med henne har hon funderat över sina egna värderingar och normer.

Deras samtal vindlar mellan minnen av svensk rasbiologi och andra världskriget, Vietnamkrigets tv-bilder som kom rätt in i vardagsrummen och hur aids spridde skräck på 1980-talet. Samhällsintresset går som en röd tråd genom farmoderns liv. Som ung arbetade hon som ungdomsvårdare på anstalt.

– Ungdomsanstalten blev en ny upplevelse för henne då hon för första gången fick möta människor som inte hade haft det lätt i livet, hon var chockad in i själen av vad hon fick se. Det är farmor som har gett mig mina värderingar om kärlek och respekt. Hon har blivit en förebild för mig, berättar Amanda Kjöllerström.

En annan elev talar hudnära om en släkting och hans syskon som växte upp på institution. Barnhemsbarn kunde drabbas av folkhemmets baksidor extra hårt. Stryk väntade om de inte tvättat sig tillräckligt eller om de visade humör. Då kunde barnhemspersonalen lägga beslag på den olydiges skosnören och det i sin tur ledde till trakasserier i skolan.

Det är knäpptyst i klassrummet när eleven förflyttar sig bakåt i tiden. Värmen mot den ene släktingen är stor när hon berättar om deras kontakt i dag. Hon har fått personlig insikt om de båda släktingarnas olika strategier att härbärgera sina minnen. Den ene med tystnad och glömska, den andre med humor och total öppenhet.

Anne-Marie Schilling lyfter perspektivet från det personliga till det nationella. Vilken syn hade man på barnuppfostran och på dem som levde på samhällets skuggsida?

Hon har arbetatsom lärare i åtta år och har använt sig av släktforskning i undervisningen vid flera tillfällen. Efter att ha varit tågmästare vid SJ under många år, sadlade hon om och blev färdig lärare samma år hon fyllde 46. Det var ett lyckokast.

Hon leder lektionen framåt med varsam hand, det är viktigt att stämningen i klassen är god för att arbetssättet ska fungera.

Eleverna har uppmuntrats att undersöka hur samhällsförändringar bidragit till släktingarnas val. Bosnienfödde Anid Bijedic berättar om sin förmögne farfar, som tvingades fly hals över huvud från hemlandet under kriget 1993. Om gården, djuren och marken han lämnade. Anid Bijedic har alltid haft en varm relation till farfar, men visste tidigare inte så mycket om hans flykt till Sverige.

– Han blev glad på rösten när jag ringde honom och bad honom berätta. Han har visat mig att man aldrig ska ge upp. När något är svårt tänker jag på farfar. Han är stor och stark på ett bra sätt. Klarade han det, så klarar jag det också, säger Anid Bijedic.

I historieböckerna kan vi läsa om nazisternas 900 dagar långa belägring av Leningrad under andra världskriget. Josefine Modig berättar om att människor tvingades äta råttor och husdjur och att många dog av svält på gatorna där de lades i högar. Hennes ryskfödda mormor och mormors mor var där, överlevde och lyckades fly i bil på isen över Ladogasjön.

– Hon berättade för min pappa att runt henne rasade andra bilar ner genom isen, berättar Josefine Modig och ser lite skärrad ut.

Alla ungdomarna säger med emfas att de lärt sig mycket genom att släktforska sig igenom 1900-talshistorien. Särskilt har kontakten med de äldre berikat dem.

Anne-Marie Schilling tycker att det finns en risk att betygen får styra för mycket och att elevernas inre drivkrafter att söka kunskap glöms bort i skolan i dag.

– Jag har verkligen utgått från och formulerat uppgiften efter de nya kursmålen, både i svenska och i historia. Men ibland är det lätt att fastna i att beta av kriterier, då blir det bara tråkigt. Jag funderar ofta på hur man tänker kring kunskap i dag i vårt samhälle. Men när det lugnat ner sig, blir det väl nån slags syntes, säger hon.