Ibland gör döden sig påmind även på jobbet. Många av oss blir tysta och lite handfallna i mötet med sorgen – men att inte säga något alls är oftast fel väg att gå.
Ändå pratar vi så lite om döden. Den väcker existentiell ångest och är knappast ett vanligt samtalsämne på jobbet.
– Sådant som ”hur vill du ha din begravning?” är inget man tar upp på fikarasten. Det är synd. Vi borde prata mer om döden när den inte är direkt närvarande, säger Katarina Tingström.
Som präst, handledare och författare till boken Döden på arbetsplatsen har hon mött åtskilliga människor i sorg. Sedan tio år jobbar hon hos polisen, bland annat med att ge stöd i samband med sorg och dödsfall på arbetsplatser.
Katarina Tingström säger att det viktigaste när någon sörjer är att synliggöra.
– Många är rädda för att göra fel och för att säga något som ”gör saken värre”. Men hur kan man göra något värre, när det värsta redan har inträffat?, säger hon och fortsätter:
– Andra oroar sig för att den som sörjer ska bli arg. Och ja, arg kan man säkert bli, men då är man främst arg för det som hänt, även om ilskan kanske riktas mot något annat.
Sorgen beskriver hon som en bubbla som gör att verkligheten hamnar på distans.
– Blir man osynliggjord kan den känslan förstärkas. Alla sörjande behöver hjälp med att förstå vad man har varit med om.
Det kan handla om en klapp på axeln. Ett enkelt ”hur mår du?”. Beklaga sorgen och fråga om det finns något man kan hjälpa till med. Vissa kommer att vilja prata mycket, andra inte alls. Det brukar märkas av de reaktioner man får som svar.
I sin bok skriver Katarina Tingström om en man som kommer till jobbet efter att ha mist sin sambo och enbart möts av tystnad. Alla är rädda för att påminna honom om sambons död, vill visa hänsyn och vet inte riktigt hur de ska agera.
– Tystnaden kan vara ett försök till omsorg. Man tror att man ger personen en frizon. Men omgivningen kan inte påminna. Det finns där hela tiden ändå, säger Katarina Tingström.
En kollega med sorg blir antagligen borta från jobbet en tid. Hur länge är individuellt. Vissa mår bra av att jobba. Andra förmår inte att arbeta och blir därför sjukskrivna.
När någon är hemma kan sms, brev eller blommor vara sätt att visa sitt deltagande. Chefen har däremot, enligt Katarina Tingström, ett mer långtgående ansvar att hålla den som är sjukskriven uppdaterad om vad som händer på jobbet.
En regelbunden kontakt gör det även lättare att komma tillbaka.
– Att börja jobba och träffa kollegorna igen är en tröskel att ta sig över. Tröskeln blir större om det går lång tid och kontakten är liten. Att ta en fika tillsammans innan den första riktiga arbetsdagen brukar underlätta för alla, säger hon.
När någon på den egna arbetsplatsen dör uppstår oftast en komplex situation. Som pedagog på en förskola har man för det mesta få jobbarkompisar och arbetar nära varandra. Därför kan dödsfall – särskilt oväntade och plötsliga – lamslå ett helt arbetslag. Samtidigt måste vardagen fortgå och barnen tas om hand.
– Det är arbetsgivarens ansvar att kalla in hjälp och ge personalen avlastning för att ta hand om sin egen sorg. Dessutom måste man informera barnen om vad som hänt, de kommer att ha tusen frågor och då kan det vara bra att ta in någon utifrån som kan hjälpa till med det, säger Katarina Tingström.
Hon har själv varit med om att bli inkallad till ett föräldrakooperativ där en medarbetare hade tagit sitt liv under natten. Kooperativets anställda behövde få korrekt information, men både hon och de poliser som var på plats fick ägna mycket tid åt att sysselsätta barnen.
– Att jobba i en liten arbetsgrupp är som att jobba i en familj. Att en kollega man träffat dagen innan inte kommer till jobbet nästa dag är en stor chock, säger hon.
Om det finns medarbetare som har haft en konflikt med den som dött är det bra om det kommer upp till ytan. Det behöver inte handla om ett självmord för att den som lever kvar med den olösta konflikten ska känna skuld och må dåligt. För hur blir man sams med någon som inte finns mer? Då kan man behöva hjälp för att gå vidare.
Det kan även finnas andra skäl till att någon behöver extra stöd. Sorg yttrar sig på många olika sätt och tar olika lång tid. Men ibland händer det att någon fastnar i sorgeprocessen.
Katarina Tingström kallar det för ”frusen sorg”.
– Personen kanske drar sig undan, presterar sämre, har svårt att vara glad och vill hela tiden prata om det som hänt, även lång tid efter dödsfallet, säger hon.
Vad kan man göra då?
– Säga att man ser att den andre inte mår bra. Föreslå kollegan att gå och prata med någon.