För ytliga ämneskunskaper – men också större valfrihet och fördjupning. Den nya utbildningen för estetlärare får både ris och ros.
Uttryck har gjort några nedslag på utbildningar i landet för att undersöka läget för den nya lärarutbildningen. Egentligen är det svårt att uttala sig om den nya utbildningens för- och nackdelar redan nu, eftersom man fortfarande befinner sig i en övergångsfas, anser Anna Lindqvist, prefekt vid institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet. En fördel är dock att VFU:n ligger utanför ämneskurserna, vilket ger mer tid till ämnesfördjupning. Hon ser också några brister. En nackdel är att de estetiska ämnena inte finns representerade i grundlärarprogrammet, inriktning F–3.
Valmöjligheterna inom de olika programmen har också minskat. Vad gäller 7–9-inriktningen anser Anna Lindqvist att det inte räcker med 45 hp inom det andra och tredje ämnet.
– Det är alldeles för lite, med tanke på hur viktigt det är med praktiska och konstnärliga färdigheter inom alla estetiska ämnen.
På Högskolan Dalarna är Helena Danielsson och Lee Nordevald-Sjöberg desto gladare. De är ämnesansvariga för bildämnet och deras nystartade nätbaserade ämneslärarutbildning i bild för gymnasiet hade högst söktryck av samtliga ämnen på lärosätet.
Även i Dalarna märker man av ett generellt högre söktryck till ämneslärarutbildningen mot gymnasiet i förhållande till 7–9 – och även fler sökande till F–3 än till 4–6. Hösten 2012 valde ungefär en tredjedel av studenterna på 4–6-utbildningen fördjupning i bild.
Helena Danielsson och Lee Nordevald-Sjöberg beklagar också att bild eller annat estetiskt ämne inte får ingå som ett enskilt ämne för F–3. Det medför att bildämnet inte kan erbjuda studenterna en ämneskurs, utan enbart medverkar i andra ämneskurser och i de utbildningsvetenskapliga kärnkurserna. Utformningen av den nya utbildningen har lett till att alla ämnen märker av stoffträngsel i sina kurser.
– Det medför att den estetiska infärgningen inte är självklart lätt att genomföra – trots både våra egna och våra kollegors goda ambitioner, menar Helena Danielsson.
En fördel är dock, menar de, att ämneslärarutbildningen får ett större ämnesdjup genom att den byggts ut med ytterligare en termin (120 hp). Det gäller de studenter som har bild som sitt första ämne – däremot inte dem som väljer det som sitt andra ämne (90 hp).
– Studenter med bild som sitt första ämne i ämneslärarutbildningen kan välja vilket annat ämne som helst hos oss – det tycker vi är mycket bra! Det finns alltså ingen begränsning i vilka ämnen som kan kombineras, förutom det som fastställts i förordningen.
Tarja Karlsson Häikiö på Göteborgs universitet ser också en allmän tendens att studenter väljer att läsa in kompetens mot gymnasiet. Hon är enhetschef på bild- och slöjdlärarutbildningarna på Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK.
– Det är förståeligt, då studenterna får mer poäng i ämnet. Från början sa vi nej till treämnesutbildning på inriktningen 7–9, eftersom vi inte tycker att det ger tillräckligt ämnesdjup, men vi har ändrat oss.
Hon menar att man på lärarutbildningen först inte ville erbjuda 45 hp i bild – vilket man inte heller gör, då ämnet inte erbjuds som andraämne för år 7–9. Studenterna får därmed alltid minst 90 hp i ämnet mot år 7–9 respektive gymnasiet.
– Samtidigt ger vi ju bildämneskompetens för lärare, på 30 hp, genom den valbara fördjupningen för grundlärare och fritidshem. Att ge tillräckliga kunskaper på få poäng anser vi dock är problematiskt.
Tarja Karlsson Häikiö hoppas på fler sökande till inriktningen 7–9, när man nu kan erbjuda fler ämneskombinationer.
På Göteborgs universitetär alla fakulteter involverade i lärarutbildningen. Vid den konstnärliga fakulteten har det byggts upp en kompetens om de estetiska uttrycksformerna som lärande, menar hon.
– Det finns en förståelse för att det behövs djupkunskap – vilket också har inneburit att vi har fått examensrätt för ettämnesutbildningar för gymnasiet i musik, teater respektive bild. Det är ett problem att de som utbildar sig mot gymnasiet inte får tillräcklig kunskap om de yngre åldrarna, som de sedan kanske kommer att jobba med, menar hon.
– Jag tror att vi behöver informera ännu mer om att 7–9-utbildningen inom estetiska ämnen innebär behörighet för 1–9.
I Göteborg är studenterna i slöjd och hem- och konsumentkunskap i majoritet på ämneslärarprogrammets inriktning 7–9, berättar Peter Hasselskog, studierektor för slöjdlärarprogrammet.
– Det har blivit en väldigt konstig situation, enbart till följd av att de ämnena inte är gymnasieämnen. De flesta studenter tycker att det är värt att läsa en termin extra för att få gymnasiebehörighet,
säger han.
I Göteborg är slöjd alltid huvudämne, medan det i Umeå och Linköping kan vara första, andra eller tredje ämne. På Konstfack i Stockholm är det alltid andraämne. Men företrädare för slöjdlärarutbildningarna skulle gärna se en annan lösning. Nätverket mellan de fyra utbildningarna i Stockholm, Linköping, Umeå, Göteborg, SLUG:is, arbetar därför med ett förslag på en ny inriktning på ämneslärarprogrammet, »1–9 praktisk-estetisk«.
Motivet är att 1–9-perspektivet skulle behöva avspeglas bättre och de allmänna, utbildningsvetenskapliga kärnkurserna anpassas för lärare i praktiska och estetiska ämnen, eftersom de ju får en vidare behörighet än andra ämneslärare.
Möjligheten att läsa två praktiska eller estetiska ämnen, exempelvis bild och slöjd eller bild och musik, skulle också kunna attrahera fler sökande.
– Vi vet att många kan tänka sig att bli slöjdlärare, men avstår när de upptäcker att de måste ha ytterligare två ämnen i sin utbildning, säger Peter Hasselskog. Han hoppas att de olika lärosätena kommer att lyfta frågan till nationell nivå. Redan för två år sedan, när den nya lärarutbildningen skulle starta, tog nätverket beslutet att inte erbjuda någon slöjdkurs på 30 hp som valbart alternativ på grundlärarprogrammet.
–Att på en termin utbilda slöjdlärare, som ska behärska slöjdämnet upp till årskurs 6 och dessutom ha kompetens att sätta betyg – det är en omöjlighet!