Jan Gladh är Lärarförbundets expert på legitimationsfrågor. Han har sagt det förut och gör det igen: legitimationsreformen är bra och kommer att leda till en professionsutveckling för gruppen lärare.
– Dessutom finns det över 50 000 lärare i skolsystemet som inte har utbildning i det de undervisar i. Från fackets sida är det svårt att ha lönekrav på en grupp som är utbytbar. Genom legitimationskravet kommer det att förändras, säger Jan Gladh.
Han menar också att lärarnas etiska regler kommer att få en mer framträdande roll, att det blir diskussioner runt hur läraruppdraget förvaltas.
– Med legitimationen följer också ett individuellt yrkesansvar. Man kan bli anmäld vilket kan resultera i en varning eller att man blir av med legitimationen, säger han.
Samtidigt får arbetstagaren en större makt i arbetssituationen och legitimationen kan användas för att få en tillfredsställande arbetsmiljö. Man vill inte riskera att bli anmäld. Till exempel om barngruppen är för stor och man inte har överblick. Det är lättare att säga till arbetsgivaren att ”jag kan inte ansvara för detta och därmed riskera min legitimation”.
Legitimationsreformen har dragit ut på tiden och det har dykt upp en del frågor för Lärarförbundet att brottas med:
– Det finns förskollärare som har byggt på med olika ämnesstudier i exempelvis svenska 2. Men enligt behörighetsförordningen kan de fortsättningsvis inte undervisa i grundskolan för att det krävs en annan legitimation där. Det är slöseri med resurser och Lärarförbundet arbetar för en förändring, säger Jan Gladh.
Sedan finns det flera tusen som är anställda som förskollärare men de har endast lokal behörighet, barnskötare som har gått en lokal uppdragsutbildning på högskolan. Eftersom de inte har något examensbevis kan de inte få legitimation.
– Lärarförbundet driver frågan att arbetsgivarna ska ordna kompletterade utbildningar. Det ligger i kommunernas intresse att ha legitimerade förskollärare och vi vet att det råder en brist på dem, säger Jan Gladh.
Marie Bengts