Anställ fler stödpersoner

Utifrån denna närvaro utvecklas förtroende. Utifrån förtroendet kan man komma unga in på livet. Borde inte dessa tankar vara självklara?

Om jag som ung upplever en arbetsam situation är mitt behov av stöd omedelbart – inte om en eller två veckor. Om jag måste vänta på en vuxen att luta mig mot, är risken stor att till exempel mobbningen förvärrats.

När jag tjänstgjort på olika skolor har jag känt ett starkt behov av min närvaro från eleverna.

De gånger jag funnits tillgänglig har med all tydlighet visat att det varit lättare att från båda håll närma sig varandra. I dag är jag övertygad om att en god elevvård bygger på just denna närvaro.

Det handlar inte i första hand om att ersätta exempelvis kuratorer med något nytt. Kopplingen mellan socialtjänsten och skolan är utan tvivel mycket viktig. Det handlar snarare om att komplettera befintlig elevvård med en närvarande person som har samma kunskapsbas som exempelvis kuratorn.

Kuratorernas situation – med bristande ekonomiska resurser och tung arbetsbelastning – är svår att förändra vad gäller just kontinuerlig närvaro på skolan.

Mitt förslag är att ytterligare en stödperson ska anställas av skolan i stället för av socialtjänsten. Inte som konkurrent men som komplement till kuratorn. I en samverkan med skolans befintliga kurator blir de ett starkt par.

Vi skulle kunna åstadkomma mycket mer om vi satsade på punktinsatser där eleverna faktiskt befinner sig, utifrån aspekter som närhet, kontinuitet och flexibilitet. Denna tjänst skulle spara stora ekonomiska resurser såväl för skolan som för samhället i övrigt.

Besparingen på längre sikt är inte speciellt svår att skönja. Mig veterligt skulle en stor del av vår lärarkår, inklusive arbetsledning, välkomna en sådan möjlighet.

Vi kan inte fortsätta att skylla på bristande resurser utan att samtidigt våga tänka i nya banor. Vi kan inte skylla eleverna för dåligt vuxenarbete inom elevvården. Det är hög tid att vända trenden. Möjligheterna finns – men tar vi chansen?