Tecken – ett modersmål

Det finns fortfarande många lärare som inte har kunskap om dövas tvåspråkighet. Ofta har jag fått frågor som: Kan döva läsa och skriva?

Med anledning av detta vill jag sprida kunskap till alla studenter om dövas skriftspråk och om teckenspråket. För chansen är stor att någon av dem i framtiden möter elever med hörselnedsättning, eller elever som har teckenspråk som sitt modersmål, på grund av att de har döva föräldrar.

Nästan all kurslitteratur och alla föreläsningar som jag har deltagit i har tagit upp hur andraspråkselevers ordböjningar kan se ut. Men inte en enda gång har vi under kursen (PDG471 HT12) vid Göteborgs universitet diskuterat teckenspråket.

Kursen i svenska behandlar läs- och skrivmöjligheter för alla skolelever utifrån ett andraspråksperspektiv. Men dövas tvåspråkighet har inte tagits upp i kursen, vilket innebär att kursinnehållet har fått en felaktig benämning.

Döva elevers tvåspråkiga läs- och skrivutveckling bör vara en del av utbildningen för alla som läser på lärarprogrammet.

Döva har teckenspråk som sitt förstaspråk och svenska som sitt andraspråk.

Döva barn knäcker inte läskoden på samma sätt som hörande barn. För att döva barn ska kunna knäcka läskoden måste lärare kunna förklara det svenska ordets innebörd på teckenspråk. Detta för att barnet ska kunna jämföra båda språken med varandra.

Elever som läser svenska som andraspråk ska ges strategier för att kunna lära sig läsa och skriva. Men vilka strategier gäller för döva elever? Hur förhåller sig teckenspråk och svenska till varandra? Tyvärr har svenskkursen på Göteborgs universitet inte besvarat dessa frågor.

Hur ska jag som blivande lärare kunna ge döva elever bättre förutsättningar, då jag inte får den utbildning som jag behöver för att kunna undervisa döva i tvåspråkighet?

Jag vill tillägga att det finns en kursplan för döva och hörselskadade och att alla under sin lärarutbildning borde ha fått ta del av den informationen.

Vad beror det på att lärarutbildningen för svensklärare inte har tagit upp någonting om dövas tvåspråkighet, trots att kursen innefattar svenska som andraspråk?

En studievägledare på lärarutbildningscentrum antar att det beror på kunskapsbrist. Man har inte tänkt på att teckenspråkiga/döva har svenska som sitt andraspråk.

En kursansvarig på institutionen för didaktik och pedagogisk profession har inget svar på frågan om varför lärarutbildningen inte tar upp dövas tvåspråkighet. Men hon är positiv till att ämnet finns med i framtidens kursinnehåll.

Just nu håller de kursansvariga på att planera vårens lärarutbildning på institutionen och de är positiva till att teckenspråket och dövas situation blir en del av utbildningen.

Det ska bli intressant att se om de skapar en likvärdig utbildning och lika förutsättningar för både hörande och döva.

Jag är mycket glad över detta engagemang och håller tummarna för att teckenspråket och döva kommer att nämnas i framtida kursplaner.