Lärarnas kommentarer om betyg i år 6

Så skriver lärarna om första betygssättningen i årskurs 6

Det kluriga var själva bedömningen, sedan var det ju kristallklart vilket betyg det resulterade i. Jag satte betyg tillsammans med de andra betygssättande lärarna. Bra att diskutera, man lär sig då.

Det är för otydligt i utgångsläget från Skolverket vad som menas med värdeorden. Jag tror att jag vill trycka lite extra på det. Det kan bli alltför många olika betygssättningar på grund av att vi är olika som personer och då kan det betyda att vi kommer att sätta betyg på olika sätt. Detta blir inte ett rättvist system för barnen. Jobbet för oss blir också mycket svårare för oss när det känns otydligt.

Jag är slöjdlärare för år 6 och har min kollega i trä som jag bollat och stött tankar med. Det är verkligen en styrka att vara två.

Jag berättade för både barn och föräldrar att jag hellre skulle ligga lite lågt med betygen nu till jul. Som jag ser det blir de nationella proven en god hjälp för att hitta ”rätt nivå”. Bättre då att höja betyget på vårterminen än att sänka. Jag vet att det finns invändningar mot detta sätt att resonera, till exempel att många ämnen inte har nationella prov.
Jag tycket att det är lätt att bedöma eleverna i klassen inbördes, vem som ska ha högst betyg och så vidare. Det svåra är att veta var nivån ligger nationellt. Då anser jag att man har hjälp av de nationella proven. Jag tycker att de har varit till stor hjälp vid utformandet av de skriftliga omdömena i åk 5 under alla år. De nationella proven är absolut inte det enda man tittar på vid bedömning, men utgör ett gott stöd, särskilt när man jobbar på en liten skola med begränsad tillgång till kollegor som jobbar i samma åk.

Jag tycker att vi borde ha förberetts under längre tid och så anser jag att betygskriterierna är alldeles för svårtolkade och dessutom att betygssystemet är för hårt. Till exempel innebär det att om man får underkänt i ett enda moment i ett ämne, så ska slutbetyget bli underkänt. Det tycker jag är fel.
Det största dilemmat är att betygskriterierna är skrivna med språk, som gör det svårt för både elever och föräldrar att tolka innebörden. Det är en skymf mot både elever, föräldrar – och lärare.

För lite material som hjälper en bli säker på de olika betygskriterierna. Det finns inget material i idrott inriktat till år 6. Ingen av de föreläsningarna vi var på behandlade heller vad gränserna går för när något är ”till viss del” ”relativt väl” eller ”väl”. När vi hade frågor under föreläsningarna undvek föreläsaren konstant att svara på frågor angående betygskriterierna och dess betydelse. Själva betygssättningen kanske inte är så svår men det blir ju vad jag tycker och det jag har diskuterat mig fram till med mina kollegier. Jag tror inte på att det blir lika över hela landet som de vill få det till. Jag hör ju bara när vi sitter 3 idrottslärare i kommunen att vi har olika syn på vad E,C och A är för något.

Jag anser att det är tidigt att ge betyg och jag tror inte att det blir den uppmuntran/utmaningen som vi vill att det ska ge. Jag tror mer på naturliga tester eller individuella sådana.

Jag tycker inte om att betygssätta barns arbete i ett betyg som ska täcka hela deras skolgång från när de startade. Har man gjort förbättringar sista terminen är det det som ska gälla.  
Jag tycker inte heller att det är bra att ha ett eget system i 6:an och sedan byta krav till högstadiet. Ger ingen kontinuitet eller chans till att förbättra under samma förutsättningar. Skippa betyget i 6:an och ha det bara i högstadiet.  

Att sätta betyg tyckte jag var positivt. Jag var tvungen att sätta mig in i läroplanen mer på djupet än vad man tidigare har gjort. Läroplanen är ”sönderläst”.

Det har inneburit extremt mycket extrajobb och det borde mynna ut i mindre
undervisningstimmar.

Önskar att utbildningsinsatsen givits ett år tidigare för att bättre förbereda lektioner under sista läsåret så betygen blivit mer rättvisa. Hade utbildning skett tidigare hade jag känt trygghet tidigare och det hade sparat mycket stress. På många ställen kändes det som om utbildarna var osäkra och inte helt överens.
Jag undvek betyg A och B eftersom det var deras första betyg, blev dock tvungen att ge ett B till en mycket ambitiös elev.

Väldigt svårt och inte önskvärt från min sida.

Det är höga krav för våra 6:or i år. Annars är systemet bra.

Mycket besynnerligt att endast få delta i en betygskonferens av Skolverket för att få koll på läget. Ingen tid fick vi av skolan för att kunna diskutera och jämföra våra betyg. De administrativa uppgifterna blev utökade ytterligare utan någon kompensation i tid.

Mycket tid har gått åt till att tänka och diskutera men det har drabbat planering och för- och efterarbete. Vi var en dag i Göteborg och lyssnade på Skolverket och en dag avsattes av arbetsgivaren. Att tolka kriterier och avgöra nivån har inte varit lätt.

Som erfaren SO-lärare 7–9 anser jag att betygsförändringen har varit ganska enkel att hantera. Konstigt bara att inte kommunledning och rektorer tagit till vara den erfarenheten.

Röriga betygskriterier. Vad är skillnaden på att man uppnår ett mål i huvudsak/relativt väl eller väl? I jämförelse med vad då?

Det är väldigt svårt att vara ansvarig betygsättare i så många ämnen. Kommunen var heller inte tydlig i sina instruktioner kring själva betygsättningsförfarandet.

Vi tar emot nya elever i år sex. Det är svårt att ha ett säkert underlag till betygsättning efter en termin.

Jag tar det för vad det är. Självklart är det en omställning med ett nytt betygssystem och det kommer säkert att ta några år tills jag känner mig helt trygg i de nya betygsstegen och de bedömningar jag ska göra.

Det hade givetvis varit bra om alla hade fått chansen att gå på betygsättningsföreläsningen, men så var det ej. Det fanns bara ett visst antal platser.

Jag är nyutexaminerad lärare för åk 1–6 med sv-, so-, ma-kompetens. Läste även in en del engelska. Blev anställd i mitten på november 2012, vilket naturligtvis innebar att jag inte hade så mycket på fötterna. Följde den andra lärarens rekommendationer (den som slutade) då jag satte mina betyg på sexorna. (Undervisar även so i åk 4, 5).
Gjorde endast en förändring från ett F till ett D för en elev i ämnet religion, då den tidigare läraren inte undervisat i detta ämne (under terminen), och jag valde att arbeta intensivt med eleverna i just religion. Den nämnda eleven presterade mycket bra på det skriftliga provet som gjordes efter arbetsperioden, och jag bedömde därav dennes prestationer inom området för godkända betyg.

Svårast var att tolka kunskapskraven, tror (vet nu) att det skiljer alldeles för mycket mellan olika skolor. Katastrofalt för likvärdigheten faktiskt.
Kan ta ett konkret exempel, en elev med ganska svåra matematiksvårigheter flyttade och lämnade vår skola för en annan i samma kommun inför sjätte klass. Hon fick betyget B efter första terminen i åk 6. Jag blev mycket förvånad över detta höga betyg. Hade hon gått kvar hos oss tror jag ett E-betyg hade varit mer rimligt om hon ens nått upp till de kraven? Obegripligt att hon fick B när hon i princip behövde extra stöd terminen innan.

Nä, Skolverket måste nu få fram mycket mer jämförelsematerial. Det finns ganska bra underlag i till exempel matematik men mer måste fram så att skolor är rätt ”kalibrerade” mot det som står i kunskapskraven.

Tycker fortfarande det är svårt att bedöma så många olika moment i musikämnet. Vad är att ”relativt säkert” följa rytm och tonhöjd, till exempel? Skit,  skit, skit! Betyg förstör arbetsglädjen för både elever och lärare. Allt ska bedömas, det blir inte tid för spontanitet och glädje! Varför bedöms inte entreprenörskap till exempel?  
Massor av tid tas upp till att bedöma för oss lärare, och vi undrar till vilken nytta. Läste i gårdagens tidning om en gammal elev. Jag hade henne i fyran-sexan. Hon hade extremt svårt för sig i skolan. I princip med allt. Så även hennes tvillingsyster. I tidningen kunde man läsa att hon numera doktorerar i filosofisk pedagogik samt att hon kommit ut med sin första bok. En annan flicka doktorerar på Konstfack. Hade de fått betyg, så hade de varit låga och till och med F.
Betygen säger INGET om framtiden… men kan stressa många av (tjejerna) eleverna att inte orka skolan. Man knäcker dessutom deras självförtroende! Samt tar bort arbetsglädjen hos oss lärare.

Jag använde bara E. Jag är inte behörig lärare i mitt ämne på skolan, men det är ingen av de andra heller. Jag har däremot fått ta ämnet för att jag har mest intresse av det men känner att jag inte har tillräckliga kunskaper för det. Eftersom jag inte kan allt som står i styrdokumenten så är det väldigt svårt att bedöma vad eleverna kan.

Jag känner mig ganska säker på de betyg jag har satt, jag använde inte A och B eftersom jag bedömde att eleverna inte når upp till de kunskapskrav som ämnet ställer än men de har alla förutsättningar att göra det framöver. Oavsett om jag satt betyg för första gången eller inte så är all fortbildning välkommen och det skulle absolut vara bättre.

Blir säkert bättre med tiden men alla de som idag har 5:or ska börja sätta betyg till hösten och de kommer inte att få samma möjlighet med utbildning från staten. Hur ska dessa få kunskap i hur man sätter betyg? Det måste avsättas mer tid att förbereda sig inför betygssättningen och då måste alla få tillgång till detta. Det kan inte vara så att man ska vara mentor åt lärare som ska sätta betyg första gången.

Väldigt dåligt med tid och förberedelse inför denna betygssättning. Även om vi fick åka på konferenser kändes det otydligt och att ingen var riktigt säker på hur vi skulle gå tillväga.

Betygskriterierna är väldigt luddiga och det är upp till varje lärare att tolka vad till exempel grundläggande kunskaper innebär. Det finns därmed ingen chans att det blir en likvärdig bedömning eller betygsättning i hela landet.

Jag tyckte det var oerhört svårt att tolka kunskapskraven och att översätta elevernas inhämtade kunskaper till läroplanens språk. Jag tyckte också att det var jobbigt att eleverna och deras föräldrar inte förstod vad de behövde prestera för de olika kunskapsnivåerna. Många föräldrar översatte det gamla 1–5-systemet till det nya vilket innebar att ett E blir en 1:a. Och föräldrarnas åsikter och oro har ju tendens att bli barnens sanning.
Jag jobbade en del med egenbedömning med hjälp av bland annat DiNO-materialet vilket gav många elever större förståelse. Jag är positiv till betygssättning i 6:an eftersom det sätter press på mig som lärare att ge eleverna den undervisning de har rätt till. Det motiverar också eleverna att ställa frågan ”vad behöver jag kunna/göra/förstå?” Jag som lärare måste vara påläst för att kunna visa vägen.

Det känns som ”dubbelarbete” att skriva omdömen i oktober/november och 6-7 veckor senare sätta betyg.

Jag tycker det fungerade relativt bra. Eleverna var väl införstådda med vilket betyg de skulle ha, jag kunde motivera utifrån det arbete som bedrivits under 2,5 år. Jag tycker det är synd att man nu kanske kommer att vara ifrån betygssättandet i 2 år, man blir mer förtrogen med arbetet om det görs mer regelbundet. Det är ändå en ganska stor skillnad mellan att avgöra huruvida de når kunskapskraven eller inte kontra att gradera i olika betygssteg.

Jag använde mig av hela betygskalan, men jag satte bara F–D. Jag hade velat ha fler diskussioner med kolleger kring elevuppgifter. Utifrån mina egna matteprov eller no-prov. Hur de ska bedömas utifrån den nya läroplanen. Jag känner fortfarande att jag är mycket osäker på att sätta betyg till sommaren.

Man känner sig aldrig väl förberedd för betygssättningen som idrottslärare. Det är svårt att dokumentera idrottslektioner och ett speciellt rörelsemönster för en elev.

Det var en svår uppgift med tanke på att jag undervisar i 12 ämnen och det är en omänsklighet att ha att kunskapskraven i huvudet. Det går heller inte att sätta betyg själv. Man måste ha en kollega så man kan diskutera värdeorden som kunskapskraven innehåller. Jag tycker att eleverna är för unga för att förstå det här med betyg. Vi skulle ha behövt mycket mer tid till att diskutera detta på våra enheter innan det blir så att säga skarpt läge.

Jag tycker det måste bli tydligare vad värdeorden står för. Den likvärdiga bedömningen kan omöjligt bli likvärdig då lärare på olika skolor tolkar värdeorden på olika sätt. Vad betyder goda kunskaper……osv.

Mycket jobb att sätta sig in i 13 ämnen och alla deras kunskapskrav. Högstadielärare sätter ju inte betyg i så många ämnen. Eleverna var motiverade och jobbade hårt för betyg under terminen och det var positivt.

Det är svårt att använda dessa betyg, då man måste översätta värdeorden själv till praktiska exempel. Vi satte betyg tillsammans i min ämnesgrupp, för att i alla fall vi skulle bli säkra på att vi tänkte likadant.

Tuffa krav i till exempel svenska då eleven måste klara lägst E i alla moment.

Det har varit bristfällig information inför betygen. Jag har tidigare satt betyg i det gamla betygssystemet, men kände mig inte helt förberedd på de nya formuleringarna och vad som krävs för att nå upp till de nya betygsnivårena.
Den information och utbildning vi fått har varit utifrån de utbildningar som kontaktpersoner och skolledning har deltagit på. Det betyder att i min roll som lärare så får jag informationen i tredje hand, vilket kan betyda att den information jag får har misstolkats och förvanskats i tre led innan den når mig. Det hade varit bättre att i större utsträckning fått informationen direkt från källan (Skolverket).
Skolverkets informationsfilmer har varit bra och tydliga. Dock är hemsidan svår att hitta på och det är svårt att hitta tillbaka till intressant material.

Det är väldigt svårt att bedöma elever med lindrig utvecklingsstörning då det är mycket som påverkar. Bland annat dagsformen, var och hur bedömningen sker och av vem. Vi ser svårigheter i hur orden ”bidrar till” och ”medverkar till” sätts i relation till utvecklingsstörningen. Vilka värderingar jag som pedagog lägger i orden och hur jag tolkar utvecklingsstörningens betydelse för att visa tillägnad kunskap.
Jag satte betyg i musik. Alla fick E, eftersom jag bara haft eleverna i 2 mån. Jag menar att det är en förändring på ytan som inte alls förbättrar kvaliteten på undervisning utan endast ger lärarna merarbete. Vittnar om stor okunnighet hos regering och riksdag om vad skolan behöver.

Jag anser inte att eleverna behöver eller gynnas av betyg i år 6. Fokus hos eleverna hamnar på en bokstav. Jag tycker istället att de endast skulle ha formativa bedömningar.
Jag är också av den uppfattningen att om år 6 lärare ska sätta betyg bör det finnas utrymme för diskussioner kring betygssättning. Tid som rektor/ledare måste skapa inom ramen för pedagogiska diskussioner. Samtal kring hur och vad vi bedömer. Hur synliggör vi lärandet för elever och oss själva? Elevexempel på arbeten av olika kvalitativa skillnader bör tas fram.

Vi har fått fortbildning, men den kom allt för sent. (vi började ht -12) Vi har inte fått tillräcklig tid att diskutera tillsammans. Vi fick dock två dagar med vikarie för att sätta betygen, det var bra.
Slutligen tycker jag att Skolverkets kovändning sista veckan om att vi inte behöver sätta betyg i de ämnen vi inte undervisat i under hösten var skrattretande och fullkomligt oprofessionell! Det tycker jag tydligt visar att det hela inte är helt genomtänkt innan man sätter igång processen. I övrigt är jag positiv till betyg om de hjälper eleven att tydligt veta vad den kan och vart den ska...

En betygskonferens med Skolverket hann det bli och sen har vi under hösten påbörjat ett utvecklingsarbete tillsammans med Per Måhl om bedömning och examinationer. Ett fåtal arbetslagsträffar har även ägnats åt ämnet. Vi är på väg i detta arbete, men det finns en hel del att utveckla, framförallt utveckla kopplingen mellan pedagogisk planering, examinationer, bedömning, IUP och betygssättning. Jag har endast betygssatt mina ämnen – slöjd och idrott.

Alldeles för kort förberedelsetid, Skolverket alldeles för sent ute.

Jag och min närmaste kollega stöttade varandra. Det kändes ok att sätta betyg och när vi pratade med eleverna om deras betyg var båda parter (pedagoger och elever) överens och hade tänkt ungefär likadant. Naturligtvis önskar jag mer utbildning i området, helst från Skolverket så alla får samma information och träning. Mer erfarenhet är också önskvärt men det kommer ju…

Jag hade velat ha NP som riktmärke! Det var svårt att veta gränser för de olika betygen.

Det har gått för snabbt med implementeringen. Det är mycket som Skolverket inte haft något svar på vilket gjort en väldigt förvirrad – om inte ens Skolverket vet hur ska vi då veta???  Väldigt irriterande att beslut om att ”inte sätta betyg i ämnen man ej undervisat i denna termin” kom EFTER betygen var satta. Hade då stressat som attans för att hinna ha lite av alla ämnen.
Själva bedömningen inför betyg är jag bekväm med som har jobbat på högstadiet men flera kollegor tycker det är jobbigt.  Det känns som att förståelse för mellanstadiets lärare är liten, vi har haft väldigt få exempel som gäller mellan och det har oftast pratats om ämneslärare. Många på mellan undervisar i ca 12 ämnen!!! Hur är det tänkt att vi ska hinna sätta oss in i tolv ämnen och dokumentera eleverna i alla dessa ämnen. Jag tycker synd om de kommuner som inte haft särskilt mycket stöd. Vår kommun har i alla fall anlitat hjälp.

Jag tillhör dem som tyckte att det gick bra! Men det tog för mycket tid totalt.

Jag känner mig illa förberedd för något så stort som betygsättning. Jag tycker att den information jag fått varit tvetydig och svår.  
När man pratar med andra på andra skolor så upptäcker man ju hur totalt olika man tänker kring betyg. Vissa har satt E på alla, andra har använt hela skalan och bara utgått från de moment man gjort. Vissa har gjort matris och sett att vissa delar ej gåtts igenom och därför inte kunnat sätta A. Det känns väldigt flummigt att det är så tolkningsbart och känns som att det är svårt att jämföra över hela Sverige. Eftersom jag inte satt betyg innan så kanske upplevelsen var densamma även innan, men lite mer lika vore nog bra.

Det känns helt orimligt att vi skall sätta betyg i 16 ämnen i år 6 (om man inte sätter blockbetyg). Dessutom var vi tvungna att sätta betyg i hemkunskap, trots att ingen hade haft ämnet utan kommer att ha det till våren. Beslutet från Skolverket att vi inte behövde det, kom så sent så då var alla betyg satta, utskrivna och påskrivna.
Om vi nu ska ha betyg i år 6 så känns det mer naturligt att ha det i svenska, matematik och engelska. Dessutom kan man ju fundera över alla dessa nationella prov som skall genomföras hela våren. Det känns som att det ju knappt blir någon tid för ”vanlig” undervisning.

Kände mig inte alls förberedd för att sätta betyg. Har gjort så gott jag kan på egen hand, men arbetsgivaren har inte gett någon fortbildning eller handledning alls, och jag har verkligen saknat det stödet från rektor och kommun. Intresset från skolledningen har varit svalt för att arbeta kring betyg och bedömning, jag har till exempel saknat diskussion kring värdeorden i kunskapskraven samt bedömarträning. Jag har gått in till hundra procent för att göra det bra och sätta mig in i alla dokument med mera på egen hand, men frågan är om det är bra att det är upp till varje lärare hur insatt man ”vill” vara. Känns inte rättsäkert och likvärdigt. Tycker inte heller att Skolverkets konferens gav svar på alla frågor och funderingar då vi i många fall fick svaret ”det får ni diskutera på arbetsplatsen”. När diskussionen på arbetsplatsen är obefintlig är det svårt!

Jag var så förberedd som jag kunde bli, tycker jag. Bättre blir det av erfarenhet, tror jag.

Använde inte D–A eftersom vi inte har fått bedömningsstöd i alla ämnen och i de ämnen vi fått det har de inte behandlat alla kunskapskrav. Betygsättningen i sig är inget större problem, men vägen dit med bedömningarna i alla olika kunskapskrav känns som en omöjlig uppgift.
Jag anser att det blir en försämrad undervisning när jag måste anpassa undervisningen så att jag ska kunna bedöma eleverna i flera nivåer i alla olika kunskapskrav.  Jag anser dessutom att de är de svaga barnen som far illa, de blir utslagna redan innan de börjar högstadiet.
Jag undrar om Björklund/Skolverket har satt sig in i en mellanstadielärares situation som ska sätta betyg i 12 olika ämnen och bedöma cirka 120 olika kunskapskrav per elev. Hur ska man ha tid att fokusera på att undervisa? Varför ska vi lärare och elever på mellanstadiet behöva brottas med betygstressen när vi när vi redan lägger ner så mycket tid och fokus på IUP-arbetet. Jag tycker att det borde räcka med att man börjar sätta betyg i år 7.

Mycket dåligt förberedd, känns som jag hållit på med något som jag inte riktigt har koll på. Försökt förbereda mig själv, det har tagit mycket tid. 45 timmars arbetsvecka är inte vad jag jobbade förra terminen. Enorm arbetsbelastning.

Svårast var de elever som förväntades ligga högt men inte nådde så höga nivåer i till exempel dans, vilket skulle dra ned en elev från till exempel betyget B till D.

Vi har haft ganska mycket fortbildning och det har gett bra stöd, men ändå skulle man behövt mer tid för att diskutera hur man tolkar de olika kriterierna tillsammans med andra kolleger, både på egna skolan och mellan skolorna för betygen ser väldigt olika ut mellan olika skolor i samma kommun. En olikhet som inte kan förklaras på annat sätt än att vi har tolkat betygskriterierna olika på olika skolor.

Enligt den konferens Skolverket gav ht -12 ska betyget grunda sig på allt eleven vet. Det är något som jag inte kunde garantera då jag var ny lärare och just ingen dokumentation fanns tillgänglig då sexorna bytt lärare och gruppsammansättning ett par gånger. Dessutom var det ett relativt nytt program som man skrev skriftliga omdömen i. Jag kände att ”mina” betyg grundade sig på det som vi behandlat aktuell termin och då blev känslan ”hellre fria än fälla” vilket inte känns så där jättebra nu när nationella proven snart kör igång.

Jag har tagit många tillfällen i akt att diskutera betygsättning med andra lärare på andra skolor och det är slående hur olika vi tänker. Detta intresserar mig med tanke på hur mycket information Skolverket gett ut. Alltså finns det fortfarande mycket subjektiv tolkning kring kunskapskraven.
Har även diskuterat med föräldrar och lärare hur F–A ska värderas utifrån skalan 1–5 och ig–mvg. Går det att jämföra eller skiljer det sig helt? Ska man vara nöjd med ett E, det är trots allt höga krav? Vågar lärare sätta ett A? Vad är välutvecklade resonemang och vad är i huvudsak? Intressanta diskussioner som tål att stötas och blötas mer.

Det har varit bra att diskutera betygssättning med andra lärare från andra skolor och att vi tillsammans bedömt autentiska elevuppgifter för att se hur samstämmiga vi är. Betygskonferensen var också mycket bra och hjälpte till med hur vi rent praktiskt skulle gå till väga!

Jag arbetade fram mot betygsättning genom olika matriser och gjorde också en egen matris utifrån det material jag fått till mig, där jag värderade eleverna i E, C, A i de olika områdena och fick så fram en klar bild över vilket betyg jag tyckte de skulle ha. Man känner sig alltid osäker inför en sådan här uppgift när man inte gjort det förut och det är ju så viktigt för eleverna att det blir rätt och konsekvent gentemot varandras betyg. Men jag kände mig till slut ganska klar över vilka betyg de skulle få och varför.

Det gick ändå bra. Men tog lång tid! Hade ingen elev som fick F och jag ville inte sätta ett A eftersom jag inte haft eleverna längre än en termin. För kort tid för att sätta ett rättvist betyg, ska de få ett A måste jag vara helt säker...

Satte större press på mig som lärare att kunna bevisa varje betyg vilket jag upplever som positivt. Däremot tycker jag personligen att det är för tidigt för eleverna med betygen. Själva betygssättningen tog tid, är ju inte utbildad i det sedan tidigare. Vissa betyg är självklara, andra är man själv osäker på vilket gör det hela svårare.

Jag är emot betyg och tror inte på deras undergörande effekt. Det blir fel fokus på undervisningen. Kunskapskontroll och bedömning är inte min grej efter 31 år som lärare.
Jag saknade riktlinjer för värdeorden. Vad lägger man i/hur bedömer man om förmågan är grundläggande/god/mycket god? Det finns kommentarmaterial till några ämnen men vi satte betyg i flera där inga riktlinjer fanns. Jag kände mig dåligt förberedd. Jag har varit på utbildningar och vi har diskuterat i arbetslag men det har varit alldeles för lite av allt.

Jag anser att vi måste få fortsätta att sätta blockbetyg, vilket vi ju inte längre ska göra. Det är ett helt otroligt extrajobb det här med att sätta betyg, det är en helt sanslös arbetsbelastning. Nu i vår har vi ju också de nationella proven.

Jag tyckte att det var svårt att veta var betygsnivåerna ligger trots hyfsat tydliga betygskriterier. Hur vet jag att det som jag tycker är ett E eller ett A verkligen är det? Kände att jag vid jul höll inne lite med de högsta betygen för att i vår få bekräftelse genom ämnesproven i mina ämnen att jag tänker rätt vad gäller betygsnivåerna.

Det är svårt att göra en bedömning i hur väl en elev kan något. Förmågor är svårbedömt. Jag hade gärna haft tid med kollegorna för att utarbeta gemensamma bedömningsmatriser och diskuterat de olika betygstegen för att kunna göra en mer rättvis bedömning.
Det är första terminen jag har klassen och det var svårt att utläsa elevernas tidigare omdömen som inte är skrivna utifrån denna läroplanen. Det svåraste var no- och so-ämnena där det inte fanns något tidigare omdöme om varje specifikt ämne. Där har ju omdömena tidigare skrivits mer generellt.
En viktig lärdom i detta är att skriva noggranna omdömen!

Jag kände mig trots allt väldigt säker när jag gjorde min betyg, vi pratade lite i arbetslaget om vi var helt osäkra men inte så att vi hade fått tid av ledning till att diskutera igenom betygen. Jag tog god tid på mig att sätta mina betyg, satt i nästan 2 veckor för att känna mig helt nöjd. Skrev betyg, väntade någon dag, skrev om betygen för att se om jag kände likadant andra och tredje gången jag gjorde bedömning, skrev skriftligt omdöme så att jag visste att jag kunde motivera betygen för mig, eleven och eventuellt för deras föräldrar.

Det svåra är att tolka kunskapskraven så att det blir likvärdig bedömning. En hjälp har varit att använda Skolverkets diagnosmaterial.

Det var svårt. Vi som satt betyg på skolan är överens om att det inte borde vara betyg från åk 6. Vi ser inte vinsterna med det.

Fruktansvärt svårt att förstå kriterierna. Mycket godtyckligt. ”mycket god”, ”välutvecklad”. Vad menas med det? Mycket olika från lärare till lärare. Kraven är mycket högt satta.

Betygsättning kräver att man har en utgångspunkt i kraven, samt jobbar på ett formativt sätt där eleverna vet var de ligger och vad som krävs för att ta sig vidare. Detta i sin tur måste översättas så att eleverna kan förstå vad som står i Lgr11 – den konkretiseringen och tolkningen tar tid för lärare att göra.
En del ämnen/teman hade utgångspunkten i det centrala innehållet istället för i kunskapskraven och då känns det inte rimligt att sätta betyg när eleverna inte har fått visat/förklarat för sig vad de ska kunna för att klara en viss nivå eftersom jag som lärare inte haft det tänket tidigare.
Tyvärr blir de elever som går i åk 5–6 nu förlorare eftersom de har jobbat efter den gamla läroplanen mer än halva sin skoltid. Jag upplever dessutom att betygen stressar en del elever, knäcker en dels självförtroende. Jag tycker att vi borde fått mer tid att sätta oss in i kunskapskraven och framför allt tolkningen av progressionen i de olika betygstegen innan själva betygsättningen.

Jag ser det litegrann som en process/ övningsomgång. Betygen ht i årskurs 6 betyder inte så mycket, men det är väldigt viktigt att vi får tillfälle att diskutera mycket kollegor emellan. Då jag var ensam om att sätta betyg i mitt ämne, skulle jag önskat mer dialog med betygsättande kollegor i samma ämne som jag.

Jag kände mig osäker i början, men när jag väl satte betygen, tyckte jag att jag
kände mig trygg i det. Men jag får väl se hur rätt jag har hamnat när vi har
genomfört nationella proven. Det är ju egentligen först då man känner sig helt
säker. Egentligen skulle det räcka att sätta betyg på vårterminen i årskurs 6.

Det var en spännande utmaning. Flera elever utmanande sig själva och vi försökte att få dem delaktiga i bedömningsprocessen. Några kände istället stress. Jag gjorde mitt bästa och känner mig nöjd. Dock otroligt att Skolverket var otydligt gällande om eller om inte vi var tvungna att betygsätta alla ämnen på höstterminen. Kan även tycka att betyg i årskurs 6 kanske kunde ”mjukstartat” i några ämnen, kanske till exempel sv, ma, eng och ett praktiskt.
 
Att sätta sig in i en ny läroplan och kursplan tar tid och kräver strukturerad planering. Att dessutom  snabbt efter det även sätta sig in i och lära sig och försöka förstå det nya betygsystemet är ett ofantligt arbete. Nu är det helt omöjligt att ha hunnit sätta sig in i allt MEN jag känner att vi kommit igång och att vi är på rätt väg. Det kommer dock att ta tid att få ordning på alla bitar. Det kräver sin tid, där tid är en bristvara. Det är svårt att hinna med att skaffa bra betygsunderlag med examinerande uppgifter som bygger på kunskapskraven. Det är så många olika tolkningar vi lärare fortfarande sitter med och ska försöka lista ut vad de står för.  Grundläggande, goda, mycket goda. Vad innebär det i årskurs 6 här, jämfört med andra sexor? Det är också viktigt att eleverna är med i processen och delaktiga i arbetet.
Det är svårt att som klasslärare och undervisande lärare i 8 ämnen hinna sätta sig in i kommentarsmaterial, filmer och bedömningstips.
Varför gick skolverket inte ut med strömmande informationsföreläsningar från början? Det hade gett alla skolor i hela landet samma förutsättning att diskutera och arbeta i hela arbetslag i början av processen. Fortbildningskonferenserna har också inneburit en utgift för kommuner som varit tvungna att bekosta resor och övernattning. Likvärdigt, nej!

Kändes ganska okej. Har man skrivit genomtänkta omdömen visste jag var eleverna skulle ligga betygsmässigt. Jag tycker att det är alla omdömen som är det tuffa och jobbiga arbetet.

Vi har fått alldeles för lite utbildning i nya kursplanen och hur man ska sätta betyg. Inte lätt när inte ens en gång Skolverket kan sätta betyg (detta visade sig på deras konferens). Dåligt av Skolverket att komma ut med en handledning om betygen B och D i början av januari när betygen redan var satta. Dessutom kom Skolverket ut med nya riktlinjer angående ämnen man inte undervisat  i mitten av december. Då hade vi redan satt dessa betyg utifrån hur eleverna var i 5:an.
I vår kommun har det satsats allt för lite på att implementera Lgr 11. Det hjälper inte att vi lärare sitter tillsammans och försöker tolka det som står skrivet. Detta tar alldeles för lång tid. Hade underlättat om någon som kan kursplanerna hade hållit kurser för oss. Som det är nu har jag svårt att se hur betygen kan vara rättvisa. Arbetsbördan har ökat ännu mer nu när vi dessutom ska sätta betyg förutom alla omdömen som ska skrivas. När ska några uppgifter tas bort?

Allt ska gå så snabbt och de här eleverna hamnar i kläm eftersom de inte har gått efter den nya kursplanen mer än i två år, alltså inte ens hela mellanstadietiden. Känns inte rättvist mot någon.

Jag har tidigare satt betyg på högstadiet så jag är inte obekant med processen. Det jag tycker är att det är mycket anmärkningsvärt att vi har lyckats sätta betyg i två årskurser till (åk 7 och åk 6) utan att en enda arbetsuppgift tagits bort. Varför är det så tyst från våra fackförbund om arbetsbördan? Det är en arbetskrävande och tidskrävande uppgift att sätta betyg och måste ges utrymme. Då måste andra arbetsuppgifter tas bort, inte bara lägga på mer.

Jag har uppfattningen att mina elever verkligen har visat ett större driv framåt då vi har haft så mycket fokus på kunskapskrav och en mer målmedveten undervisning som har lett till ökad måluppfyllelse. Trots många elever med F i betyg har jag elever som verkligen har gått framåt enormt och som denna terminen har koll på vilka kunskapskrav som de behöver jobba mer med för att komma upp ett betygssteg. Däremot kan jag inte säga att själva betygssteget är det viktiga utan snarare omdömet i sig som syftar till kunskapskraven! Mål och resultatstyrd skola ger motiverade elever och en högre måluppfyllelse. Anne Månsson.

Katastrof att börja betygsättningen utan att vi som ska sätta betyg har fått tillräckliga kunskaper. En frustration som ”pyr” lite här och var.

Vi gjorde om betygssättningen 3 ggr. Kom ju ändringar hela tiden. Känns som om elevmaterial/exempel skulle behövts i samtliga ämnen, på Skolverket. Så man har stöd i de bedömningar man gjort. Allt skulle ske så snabbt och ändringar i betygssättningen kom sedan september då vi gick på konferensen.

När det är skarpt läge testas systemet . Och det är ett svårt system för oss pedagoger att förstå och än värre för elever och föräldrar. Att det är terminsbetyg på vissa mål (de man jobbat med) och på våren alla delar, är inte bra. Det innebär att har man jobbat med ett mål på ht och eleven klarat det bra och får ett A kan det om resterande mål inte går bra under vt bli ett E eller D i vårens betyg. Svårt som elev att förstå!!

Fortbildning som Skolverket höll i var knapphändig och de hade inte själva svar på frågor vi ställde. Det kändes som om man hade läst på och läst på alla möjliga sorters texter för att få grepp om detta med betygen men man kände sig väldigt, väldigt osäker ändå.

Jag tycker att hela denna uppstart för betygssättning var farsartad! Det kom hela tiden nya besked om vad som gällde från uppdragsgivaren och vi lärare skulle behövt arbeta under längre tid med den nya läroplanen och det nya tänket med förmågorna i fokus. Nu sattes inte betyg på förmågorna i många fall vilket är ett direkt tjänstefel och detta underminerar de nya betygens trovärdighet och i förlängningen hela lärarkårens trovärdighet.

Jag är en av kommunens nyckelpersoner och jag har fått info från Skolverket i olika seminarier, samt läst böcker på skolan om detta.
Själva betygssättningen gick bra, bortsett tolkning av PYS-paragraf. Det kom olika versioner av tolkning av ämnen som man inte har undervisat till exempel under hösterminen. Först sade skolverket i en konferens att alla ämnen måste betygsättas och om man inte hade undervisat dem under hösten skulle man ta hänsyn resultaten från år 4 och 5. Men just innan jul fick vi ett annat besked: man behöver inte betygsätta alla ämnen om man inte har undervisat dem. Men vi hade redan hunnit sätta betyg och vi gjorde inte någon förändring. Det fick vara. Detta kändes inte så bra. Vi har även organiserat hemkunskapen för år 6 enligt den första informationen från Skolverket. Vi läser 6-7 gånger på båda terminer. Detta har inte varit så lyckad på grund av att läraren träffar elever så få gånger. Men nu efter den senaste informationen hade vi inte behövt göra detta. Men det känns skönt att Skolverket ändrar sina tolkningar så vi behöver inte ha dåligt samvete om vi tolkar ibland fel.

Betygssättning, omdömen, IUP:er, åtgärdsprogram, osv... skall skrivas så när ska man få fokusera på planering och lektioner?

Jag satte betyg i åk 6 i grundsärskolan första gången innan jul. Jag satte också betyg i åk 7–9 i grundsärskolan i NO och teknik, vilket jag har gjort förut, men då enligt det gamla betygssystemet. Jag tycker faktiskt att det blivit enklare att sätta betyg efter de nya kunskapskraven. Dock blir betygen som regel ofta lägre, eftersom kraven i grundsärskolan har höjts rejält. Inte roligt för mig som lärare, och definitivt inte för eleverna!

Det vi hade i form av utbildning från Skolverket och samtal med närmaste skolor kom alldeles för sent. Tur att jag själv läst på och diskuterat kring de olika betygsstegen. Men mer gemensamt hade inte varit fel och mer kunskap hos ledningen. Direktiven kring vad som gällde var också olika beroende på vem och var man hade varit, vi hade olika bud gällande slutbetyg, ”pysparagraf”,  blockbetyg m.m. När det närmade sig så klarnade mycket, men det var så dags! Detta skulle jag kunna skriva en uppsats om.

Känns som alla sätter väldigt lågt första gången.

Stor osäkerhet i värdeorden, till exempel utvecklade och välutvecklade resonemang. Det blir väldigt godtyckligt utifrån de eleverna jag har. Samtal med de som satt betyg tidigare gav bara större osäkerhet eftersom det systemet vi sätter efter är nytt även för dem.

Det är en jätteuppgift med krav att du ska ha bevis för varje litet mål i varje ämne!

Svårt när det var första gången och utbildningen kring betygssättning var undermålig☹

Det var mycket svårt på grund av att vi hört olika versioner om hur vi ska göra. Misstänker att alla gör på sitt sätt och då blir det ändå inte rättvist för eleverna, det vill säga det går inte att jämföra sig med andra elever på andra skolor.

En del av klassens arbete har under åren genomförts med den gamla läroplanen och det innebär att uppgifterna inte alltid har varit upplagda enligt ett önskvärt arbetssätt. Nu har jag kommit in i Lgr 11 och hela undervisningen har en annan infallsvinkel. Detta påverkar elevernas arbete och resultat. Ju mer man jobbar med det nya systemet desto säkrare blir man. Det flesta familjerna har en god förståelse för att detta är något nytt både för lärare och elever.
Arbetet i slutet av höstterminen tog oerhört mycket tid. Det handlade om 60-timmars arbetsveckor, helger, kvällar och långa dagar. Som klasslärare satt jag med betygssättning i 12 ämnen, samt skriftliga omdömen i lika många ämnen till en klass på 25 elever. Jag vet att jag får skriva upp tiden som komptid men jag vet att jag i slutändan kommer att få svårt att plocka ut den tiden på grund av att kommunen styr allt med över hur våra studiedagar ska se ut. Vi jobbar helt enkelt gratis eftersom man är så mån om att eleverna ska få bästa möjliga utvecklingsläge.
Rektorn är stöttande när det gäller utvecklingsarbete och fortbildning men hon styr bara över en del av studiedagarna.
 
Då vi arbetat under en lång tid med formativ bedömning och pedagogiska planeringar kändes det som jag hade bra underlag till betygsättningen. Viktigt att ha god koll på kunskapskraven och att vi verkligen arbetat med alla de moment som jag ska bedöma.

Kände att min dokumentation från föregående år inte räckte till med tanke på de nya styrdokumenten. Något jag självklart har ändrat för framtida betygssättningar. Att sätta betyg var ok men att ha godkända underlag var värre.

En tydlig genomgång av de olika kriterierna gjorde att jag reflekterade mer över hur jag tänkte mig undervisningen/bedömningen/dokumenteringen. Detta betyder inte att det har blivit bättre men det har stärkt mig. En stor nackdel är att det är ännu en arbetsuppgift som läggs på mig.

På vår skola har vi konstaterat att betygssättningen har gjort att undervisningen knyts närmare syftet och förmågorna när vi måste sätta betyg (borde inte kräva det tycker jag egentligen...), det centrala innehållet får inte en lika ”central” roll. Positivt för undervisningen på gruppnivå med betyg, men ser inte fördelarna på enskild elevnivå (om det nu går att skilja på...).

Det som jag anser är det svåraste med betygsättningen är den dokumentation som måste till innan betyget sätts.  I en sexa på 25 elever är det mycket tidskrävande att rätta, utvärdera, testa, prova, utveckla, bedöma varje individs förmågor på ett trovärdigt sätt. Betygssystemet kräver detaljkunskaper om varje elev. Den tid som krävs för detta och den reflektion som måste till ryms inte på långa vägar inom min arbetstid.

Oerhört svårt att värdera värdeorden…vad menas med god – relativt god och så vidare?

Jag tycker att det är en klurig och tidskrävande uppgift att delge, förklara, dokumentera och sedan sätta betyg. Alla lärare som skulle sätta betyg på skolan och specialpedagogen fick en heldag att diskutera sådant som vi var osäkra på eller behövde reda ut. Det gav mycket. I jämförelse med lärare på andra skolor i närheten som jag pratat med tycker jag att vår skola var med förberedd.
Jag känner trots att det var klurigt att jag kan stå för och motivera alla betyg jag satt och det är en skön känsla. Dock är det en väldigt tidskrävande uppgift tillsammans med alla omdömen och så vidare som ska göras. Det skulle behövas ytterligare avlastning i dessa perioder för att man ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt.

Det tog fruktansvärt mycket tid och energi. Tid som kunnat användas till att planera arbetsområden och enskilda lektioner.

Svårt. Har endast haft den här gruppen detta läsår. Kunskapskraven för höga för 12–13 åringar. Eleverna har säkert inte fått med sig allt som finns i alla kunskapskrav. Hur ska man tänka då vid betygsättning?

Jag tycker det var oerhört svårt att bedöma vissa kunskapskrav, i synnerhet i so-ämnena, när det kommer till att reflektera, jämföra, dra slutsatser och så vidare. Det är också svårt att få barnen att förstå hur man ska göra detta, de är inte vana att tänka så.
Dessutom blir det ett så stort fokus på bedömningen, man måste veta exakt att man undervisar om rätt saker som sedan ska bedömas. Mycket av glädjen i yrket går förlorad när inlärningen inte är i fokus utan bedömning. Det hade räckt med betyg i åk 7 inte i 6:an. För mig innebär detta att jag ännu mer tvekar om jag ska stanna i yrket. Arbetsbelastning blev enorm under höstterminen och den blir inte mindre nu till våren.

Jag tycker inte det blir rättssäkert om jag som åk 4-6 lärare skall sätta betyg var tredje år och hinner glömma mellan åren! Sveriges skolor är ju sammansatta som låg- och mellanstadieskolor och högstadier!! Galet!

Allt väl förberett såväl från Skolverket som kommunen och skolan. Bra tidsplaner, smidigt att rapportera in via Dexter. Det enda negativa är att Lgr 11 började gälla när våra sexor började femman och vi har bara haft två år (eller snarare 1½) på oss att jobba enligt nya kursplanerna. Detta blir ju bättre i fortsättningen.

Känner viss oro om hur min bedömning är i förhållande till andra skolors bedömning. Det känns viktigt att betygen är likvärdiga inom kommunen och landet inför kommande gymnasieval. Dessutom tycker jag att betygen har en mycket stor negativ påverkan på många elever. Elever som är nyanlända till Sverige och elever som har sina starkaste förmågor i praktiskt arbete har ingen chans. Det finns inte något ämne som inte kräver teoretisk kunskap och analyserande förmåga.

Jag arbetar med två andra lärare i klassen, vi har också många elever med särskilda behov. Jag är tacksam för att jag har de kolleger jag har, vi diskuterade, stötte och blötte så vi alla kände oss säkra. Jag är också glad att jag fick vara med och sätta betyg denna ”första gång” med nya läroplanen, jag har lärt mig mycket om betygssättning.

Läraryrket är sekreteraryrke snart… För mycket dokumentation, men det är nog ingen nyhet. Betyg kan sporra och få igång vissa. Svårt att betygsätta, jag hade bara varit deras lärare ca. 4 månader, och 1 dag/v.

Jag undervisar i Musik 1-6 och satte nu betyg på 6:orna. Att sätta betyg på det här sättet, då en examination (till exempel associationer och känslor) med ett F-resultat ger ett icke godkänt betyg, trots att eleven skulle kunna vara en begåvning i musikutövande och skapande. Fruktansvärt
missvisande! Hur gör man tex med en kille i målbrottet? Han kan ju aldrig få ett bra betyg eftersom sången och rösten inte fungerar som den ska och det gör ju
att han högst kan få ett E.
Dessutom tycker jag att vi måste tillåta och uppmuntra speciella
begåvningar på alla områden istället för att sträva mot samma  kunnande för
alla.

Jag har ingått i bedömargruppen vid Uppsala Universitet.  När jag väl lärt mig kriterierna och tagit mig genom alla bedömarstödmaterial var det faktiskt enklare att sätta betyg efter LPO 11 än det gamla systemet. Tydligare nu.

Det var oerhört komplext och osäkert. Oerhört tidskrävande där vi räknade på att det tog minst 3 timmar per elev. Det är många ämnen att sätta sig in i och hade varit betydligt enklare att ha ett eller max 2 ämnen.
Svårt med årets 6:or då de bara har arbetat enligt den nya läroplanen i åk 5 och åk 6. Det blir svårt att ”hinna med” allt centralt innehåll och då vissa punkter i
bedömningen preciserar viss kunskap och inte bara förmågan så måste man ha gått igenom vissa saker helst mer än en gång. Skönt och absolut nödvändigt att sätta blockbetyg i No och So.
Stressen bland elever och lärare om vad som bedöms har ökat betydligt. Som
lärare är all fokus inriktad på att hitta bra bedömningsexempel. Extremt mycket dokumentation!

Har inte fått mer verktyg än att jag fått sätta mig in i det nya på egen hand. Saknar tid att samtala med kollegor om konkreta betygsättningar.

Svårigheter: få med allt från åk 4–6an när man inte jobbat med Lgr i alla årskurser. Orättvist mot eleverna som inte fått träning i alla kunskapskrav och förmågor under 2,5 år. Likaså att vi lärare är olika insatta i de olika ämnena och därför inte hunnit anpassa undervisningen efter förmågorna. Vi kan ju inte ge ett högre betyg ifall vi inte har jobbat med kunskapskravet eller förmåga och i vissa ämnen är det ju 13 stycken! Alla är inte helt lätta att förstå och tolka, vissa undrar man ju om man ens själv är förmögen att nå!? Eleverna förstå inte och föräldrarna förstår inte. Läromedlen håller inte måttet och tiden för att skapa eget material räcker inte till i alla ämnena.
Jag kan tycka att det var för tidigt att ge 6:orna betyg när de inte fått undervisning under hela sin mellanstadietid samt att vi lärare inte hunnit anamma allt i nya Lgr 11. Många föräldrar tycker det är orättvist att deras barn ska vara försökskaniner och vara beroende av hur långt läraren kommit i sitt arbete med den nya läroplanen. Betygen skiljer sig enormt och de jämför sig med kompisar i fotbolls och hockeylaget ”min kompis fick 7 A och i vår klass har ingen fått....”.
Låt åk 6 få ha sitt sista år av mellanstadiet med nationella prov som vägvisare tillsammans med skriftliga omdömen, som förbereder dem inför åk 7. Låt betygen vänta till åk 7–9.  
Svårt också för de elever som tvingas byta då deras skola är en f–5 skola, det måste vara jättesvårt med ett rättvist betyg. Eller gissar man att eleven kan vissa saker för att inte ge för lågt? Tycker det är för lätt för vissa lärare att sätta ett A. Fördelar: Kan i dagsläget tyvärr inte så någon bra anledning att ha betyg i åk 6, faktiskt.

Jag har erfarenhet av betygsättning enligt Lgr 69 och har även satt betyg på högstadiet 2003–2005. Jag tror att detta bidrar till att jag känner mig ganska avslappnad och trygg, och tänker att nivåerna så småningom kommer att ”sätta sig” i vårt medvetande och i våra kontinuerliga bedömningar.

Ett extra arbete som bara har lagts till i vårt arbete utan att något annat har tagits bort. Mer jobb än vad man kan tro från början. Undervisningen har förändrats utifrån att vi nu ska sätta betyg. Vi använde oss av skolverkets bedömarträning som finns på deras hemsida. Bra material, med elevexempel. Bra/ tur att man jobbar på en större skola med fler paralleller så att man har kollegor att diskutera med och sambedöma med.

Efter 12 år som lärare är detta min värsta termin hittills. En enorm stress att författa alla hundratals skriftliga omdömen och dessutom sätta ett betyg till alla elever. Slutligen är det bara betygsbokstaven som räknas enligt barn och föräldrar. All forskning inom bedömning visar att ett betyg har mindre positiv påverkan på fortsatt lärande och utveckling jämfört med en kvalitativ skriftlig kommentar.  
Vill inte tänka på all planeringstid på skolan och hemma som gått till betygssättande istället för att planera lektioner med kvalité.
Kan inte förstå hur skolministern kräver ett betygssättande efter 1,5 år av en ny läroplan. Eleverna som blev först ut är de som har haft Lpo 94 hela sitt första år på mellanstadiet. Varför inte vänta med betygssättning efter att Lgr 11 hade fått landa något år bland lärarna och de kände sig trygga med betygskriterierna kopplade till förmågorna som ska prövas.
Stor hets bland föräldrar som inte är nöjda med sina barns betyg. Förr frågade man sina barn varför de inte hade fått ett visst betyg. Nu ifrågasätter man läraren varför inte ens barn har fått ett visst betyg. 30 min efter utdelade betyg hade tre föräldrar mejlat mig om frågor och krav om förklaring.

Vi har använt de skriftliga omdömena som mall och där har vi tidigare satt betyg utan att sätta ut bokstaven på papper.

Det tar tid att bilda sig en uppfattning om elevernas kunskaper och detta är svårt att göra under en termin när man aldrig träffat eleverna tidigare. Samtidigt måste man lägga mycket tid på att få ihop grupperna och få eleverna att känna sig trygga på en ny skola, men nya klasskamrater och nya lärare. Detta måste man som lärare lägga tid på, annars får man grupper som inte fungerar längre fram och detta tar tyvärr tid från vanlig undervisning.

Har saknat bedömningsstöd i so-ämnen som inte var klara i tid från Skolverket.  Ett av fyra ämnen fanns framtagna i tid! (år 6)
Nu efteråt har det kommit instruktioner kring hur man sätter betyget B och D. Vi gick efter en visuell bedömning, men nu har vi fått reda på att man ska göra en avvägning om betydelsen av olika delar. Denna bedömning ska den enskilde läraren göra. Hur likvärdigt blir då vårt nya system?
Jag slutar aldrig att förvånas!

Jag har varit på konferenser och diskuterat med mina kollegor, men informationen har varit ganska knapp och vi har fått tolka mycket själva. Dessutom är det sorgligt att Skolverket ändrar sig efter att första betyget är satt vad gäller hur man ska bedöma förmågorna. Den ändringen skickades ut i januari. Då fick vi också veta att vi INTE behövde sätta betyg i alla ämnen varje termin. Detta hade underlättat att veta eftersom jag denna termin ”tvingade in ” alla 4 so-ämnen för att ha ett betygsunderlag.

Det har varit svårt att avgöra hur stegen B och D skall användas. Nu efter årsskiftet har det kommit information om detta, naturligtvis hade den varit till stor hjälp INFÖR betygsättningen. Hade jag haft den informationen i min hand hade jag troligtvis satt något högre betyg i snitt på mina elever då skillnaden mellan E och D, om C är till övervägande del nått, ligger hos mig att avgöra och inte skall avläsas direkt utifrån hur stor del som är uppfylld om man ser till de olika delarna i kunskapskraven.

Det finns mycket att säga.... Det var alldeles för tidigt för att sätta betyg enligt nya systemet. Vi lärare skulle behövt jobba in oss några år i den nya läroplanen, bedömningsgrunderna och de nya krav som vi ställts inför. Då hade vi också haft tillräckligt med bedömningsunderlag för att kunna sätta betyg som man kunde stå för fullt ut.

Diskussionen och arbetet om likvärdig bedömning  har inte på långa vägar hittat fram till rätt nivå. Vi sitter (enskilda lärare, skolor, kommuner)  fortfarande och brottas med definitioner om vad värdeorden i kunskapskraven egentligen står för. Att tro att vi en gång ska kunna uppnå en gemensam syn och tolkning för att nå likvärdighet och dessutom ställa det som ett krav är direkt korkat.... Det är en utopi...så varför envisas med att ha det som ett hundraprocentigt mål.
Under hösten blev det också tydligt att utöver lärare i grundskolorna har även andra haft direkta problem med att tolka och bedöma. Högskolor som har haft till uppgift att utforma NP och kört testprov på olika skolor har inte varit överens om hur de ska tolka och bedöma svaren.
Skolverket verkar inte heller ha riktigt koll på vad som gäller regelmässigt. Under hösten så gällde vissa krav med betygssättningen, för att sedan plötsligt göras helt om då man plötsligt gjort en omtolkning, en riktig kovändning, av regelverket. Vet inte om det var Skolinspektionens påpekande som orsakade det, men det verkar som Skolinspektionen har tolkningsrätten i de flesta sammanhangen och deras ord verkar vara lag.
Verkar jag vara krass eller bitter??? Tja det är upp till er att bedöma (välj själv egen bedömningsmatris) men jag upplever det som en ren parodi emellanåt. Ingen verkar riktigt veta vad som gäller, ändå ska vi ta detta på djupaste allvar och verkligen lägga ner vår själ i seriositet. Vi ska sätta betyg efter deras förmågor men vi är inte där ännu. Detta ska göra läraryrket starkare och höja vår status. Jag tycker det får lite av motsatt effekt när vi inte riktigt känner att vi kan stå upp för den bedömning vi gjort. Tack och lov har vi ”snälla” föräldrar här.
Mest sorg känner jag för eleverna som tydligt visar tecken på press och betygsångest. Var det kommer ifrån är i sammanhanget av sekundärt intresse, för det finns där men borde inte finnas. Eleverna tenderar också bli  bedömningsobjekt för oss lärare. Allt de gör ska i en eller annan form bedömas och dokumenteras, helst utifrån ett formaliserat språk. (Dokumentationen i sig är ju en egen historia och vi dignar under dessa krav.)
Är det så här våra  elever vill ha det? Är det så här vi lärare vill ha det? Jag vill inte se mina elever på detta vis. De är människor, förvisso nya på jorden, men fulla av liv, tankar, känslor och värde. Självklart ska vi bedöma deras arbete och förmågor, men det har slagit över fullständigt. Ingen människa vill väl komma till sitt jobb varje dag, bli granskad och bedömd för att se om man duger eller inte. Någonstans där i allt detta som skrivits här ovan har jobbet som kunskapsförmedlare tappat sin charm. Det finns ett ord som dyker upp framför mig och det är ”oattraktivt”. Skulle tippa på att jag inte är ensam om den känslan.
Några tankar och ord från mig. Mycket frustration, men också förhoppningar om att någon eller några plockar ut huvudet ur arslet och börjar tänka igenom det vi håller på med och förstår att vi får nog göra lite annorlunda för allas skull.

Att sätta betyg under de rådande omständigheterna kändes såväl oseriöst som underminerande av professionen. Det finns ingen annan yrkeskategori där dylika bedömningar får genomföras på så nyanserade och olikvärdiga sätt. Och vi vill att skolan skall vara för alla.

Det var en mycket svår och tidskrävande uppgift jag fick. Har redan ångest nu inför vårens betyg. TIDEN är ett stort bekymmer då vi inte fick något extra var sig tid eller pengar för att sätta betyg. Jobbade många dagar 7.30–20.00..... Måste dock säga att eleverna har mottagit betygen på ett överraskande bra sätt! Det känns inte som att man har gjort något bra jobb kring betygen som man kan vara stolt och nöjd över. Känns heller inte som att det blir en likvärdig och rättvis bedömning över hela landet...

Arbetar med en elev som ”faller ordentligt utanför ramarna”. Har fått använda mig av pysparagrafen vilket inte varit lätt då jag fått olika besked om hur ofta och på vilket sätt den kan användas. För elever som integrerats i grundskolan men med vissa anpassningar i schemat blir betygssättningen problematisk då eleven har flera funktionsnedsättningar. Detta är något som jag anser inte finns med i diskussionerna. Det pratas bara om ”vanlig” problematik som tex dyslexi, ADHD och så vidare.
 
Tycker att det hade räckt att sätta betyg på vårterminen för år 6, då man kan använda sig av de nationella proven som stöd. Eller inte alls.

På vår skola fick vi inte skriva blockbetyg, synd kan man tycka. När vi sätter betyg borde vi slippa skriva omdömen. Det blir lite för mycket administration.

Allt kändes väldigt hastigt och lustigt. Ledning, Skolverket och kommun har länge vetat att vi ska sätta betyg och knappt en månad innan det är dags så dyker konferensen upp och visst förstod man kraven skolverket sätter. Jag hoppas bara de förstår att vi behöver mer resurser för att nå målen de vill. Inom kommunen blev det väldigt torftig. Lärarna på högstadiet som skulle hjälpa oss fick dagen innan veta att de skulle handleda oss och hade noll med tid att förbereda sig.

Har haft föreläsningar inför de nya betygen ( ett och ett halvt år innan jag satte mina första betyg). Även föreläsningar om formativ bedömning. Men till själva betygsättningen: Ingen tid ihop med kollegor eller gemensam genomgång. Har sökt information själv via Skolverket.

Undervisar i musik. Det svåra är att hinna med alla betygskrav och framförallt att hinna dokumentera vilken elev som kunde vad. Det blir aldrig rättvist.

Mycket att sätta sig in i. Olika direktiv, ej klara besked från Skolverket angående betyg i ämnen som inte behandlats under terminen. Svårt att finna tid till ”allt”, bedömningsanvisningar och så vidare. Det är många förmågor som man ska fundera kring, allt från 6–13 stycken i varje ämne! Vad betyder egentligen alla värdeord? Det är svårt att skapa samsyn på skolan för lärarna är inte i samma fas alltid. Ska man vara exakt i sin bedömning eller mänsklig? Beror det på människosyn..? Vad är det viktiga? Det är väldigt bra att jobba tillsammans och diskutera sina elever även om det gäller olika klasser/grupper. Det ger större trovärdighet sammantaget. Man kan ställa sig många frågor, till sist är det ändå jag, den enskilde läraren som ska stå till svars för hur jag har tänkt.
 
Jag skickades på några kurser för betygssättning, arrangerade av kommun och Skolverket, men dessa handlade om varför man sätter ett betyg och hur man gör för att knappa in betyget i datorn. De gav inte svar på frågor som till exempel var går gränsen mellan ett A och ett B? Jag saknade också mycket ämnesspecifik information från Skolverkets sida. Istället fick all info inhämtas i samråd med kollegor vilket skapade extra stressmoment då vi alla är nerlusade med pappersarbete och kunde inte använda mötestid för att diskutera pedagogiska frågor och vår egen planering.

Det var en mycket tidskrävande uppgift som man inte kan göra samtidigt med allt annat. Sexans lärare på min skola fick 2 dagar med vikarie för att hinna uppgiften.

Det var synd att inte alla erbjöds plats på Skolverkets konferenser. Att bli delgiven av kollegor som varit med är inte alls lika givande. De platserna borde först och främst ha getts till de som skulle sätta betyg förra terminen. Kommunens stöd låg alldeles i början av terminen och hade behövt kompletterats löpande.

Betygssättande lärare på min skola erbjöds att tillsammans med rektor och en utvecklingspedagog sitta två dagar på ”annan ort” än skolan för att närma sig, diskutera och reflektera kring bedömning och betyg/betygsskala. Vi tolkade kunskapskrav, betygssteg och värdeord tillsammans och jobbade med skolverkets bedömarträning ibland annat engelska. Vi gavs också tid att efter dessa dagar sitta tillsammans (två och två) och samtala kring de betyg vi ämnade sätta. Vi fick därmed möjlighet att redogöra för varför vi tänkte sätta ett visst betyg. Min känsla är att dessa förberedelser gjorde att många lärare som kände sig väldigt osäkra inför betygssättningen kände sig mer trygga och förberedda.

Skapa ett system från dag 1 där allt dokumenteras, själv använder jag mig av en framtagen kopia av kunskapskraven, en för varje elev. Där markerar jag det eleven uppnått. Detta papper kan jag tillsammans med eleven titta på vid flera tillfällen. Det är väldigt viktigt att skapa medvetenhet bland eleverna om vad de bedöms i, vilka förmågor, vilka moment som ingår, hur de nya kunskapskraven är uppbyggda och så vidare. För oss är det många gånger självklart men för många elever och deras föräldrar är det tyvärr så att de är helt ibland är helt omedvetna. Betygssamtal med eleverna är viktigt att ha, innan betygen sätts.

Det var som att delta i ett gigantiskt experiment iscensatt av en akademisk elit, som inte fullt ut hunnit förankra spelreglerna, om de nu ens var överens om dem, innan det var dags att trycka på knappen.   

Det hade varit bättre om man fått informationen kring betyg nu och att det hade börjat gälla årets 4:or – att det hade varit de som skulle fått de första betygen i år 6. Synd att allt i skolans värld måste gå så snabbt, att inte ens det Skolverket beslutar är helt igenomtänkt.

Progressionen är svår. Hur ska vi veta att en uppgift motsvarar en viss betygsnivå? Det tar oerhört mycket tid att konstruera egna examinerande uppgifter som stämmer överens med den undervisning eleverna har fått. Dessutom ska det göras en bedömningsmatris så att det blir tydligt för eleven vilka uppgifter de har klarat.

Då inga av mina elever nådde målen för betygsteg A så använde jag inte hela betygsskalan, men hade gärna gjort det om eleverna visat på dessa färdigheter. Det var ganska svårt att sätta betygen och en del elever blev besvikna på sig själva när de inte nådde så högt. Både föräldrar och elever har svårt att förstå betygsättningen. De vill jämföra med hur det var när de själva gick i skolan.

Jag hade förväntat mig en gigantisk utbildningsinsats inför betygsättningen vilket jag också efterlyste redan förra våren. Detta blev resultatet: Ett allmänt introduktionsmöte på två timmar + 3x1,5 timmar tillsammans med två högstadielärare och övriga mellanstadielärare. Skolverkets konferens i Göteborg under ht 2012 heldag. I stort sett ingen tid alls har avsatts för detta vare sig i arbetsenheten eller med år 6-lärare. Med tanke på att detta är en myndighetsutövning tycker jag att denna fortbildning varit katastrofal från Borås Stads sida.
Att bara på detta sätt kasta över ansvaret på lärarna som de flesta aldrig satt betyg tycker jag är fullständigt horribelt. Bedömningar för att sätta rättvisa betyg kräver ju ett helt nytt tänkande och undervisningssätt som vi på mellanstadiet definitivt inte är vana vid. Vi har ett jättestort ansvar gentemot våra elever och föräldrar att sätta rättvisa och väl underbyggda betyg. Denna hösttermin tycker jag har varit ett rent helvete och jag upplever att de flesta lärare upplevt en enorm ångest, frustration och stress. Själva undervisningen har blivit enormt lidande när man utan några egentliga verktyg skall försöka bedöma och sedan sätta betyg där de olika värdeorden i betygsskalan är ytterst svårtolkade.
Själv har jag drabbats av utmattningssyndrom och är långtidssjukskriven. Detta efter 28 år som mellanstadielärare. Jag skall inte behöva uppleva detta efter så lång tid. Jag trivs alldeles underbart bra i klassen med mina elever och mitt arbete där och har ett fantastiskt bra samarbete med mina föräldrar. Men….
All denna bedömning och skriftliga dokumentation i form av utvecklingsplaner, åtgärdsprogram, skriftliga omdömen, betyg osv. orsaker ett enormt energidränage där eleverna till sist blir lidande. BFL – Bedömning för lärande har blivit Bedömning istället för lärande.
Till vilken djävla nytta!       
Vem fan skulle våga göra det, använda hela betygsskalan, med den totalt katastrofala utbildning som vi fått.

Mycket stressande period före jul med alla skriftliga omdömen PLUS betyg!! Vi hade behövt mycket mer fortbildning / diskussion / träning  under lång tid innan det var dags för betygssättning. Har alltid älskat lärarjobbet men nu tar administrativa jobbet över allting!! Trist!

Då jag inte har haft klassen jag satte betyg på i 4:an och 5:an ansåg jag att det inte fanns tillräckligt med underlag för mig att göra en rättvis bedömning. Det behövs mycket dokumentation som är oerhört tidskrävande men som är ett måste.

Svårt att bedöma nyinflyttade elever. IUP/skriftligt omdöme är inte utformade efter samtliga kunskapskrav i ämnet. När man ansvarar för 9 ämnen är det svårt att hinna sätta sig in i vartenda kunskapskrav och hinna träna det flera gånger för att sedan ha ett /flera bedömningstillfällen. I klass 6 är det, enligt min mening, bättre att det handlar om endast 2 betygssteg: Nått kraven/ Ännu ej nått kraven.

Jag arbetar som musiklärare och jag hade själv, via nätverk för musiklärare,
fått viss förförståelse för betygssystemet. I övrigt fanns det ingen hjälp att få, Skolverket hade inget bedömningsstöd klart för ämnet musik.

I början av hösten kände jag mig mycket osäker. Nytt sätt att bedöma och nu även betyg. Vi fick mycket information men tyvärr spretade det lite så det var ändå svårt att få ett helhetsgrepp. Jag upplevde att vi tolkade olika hur det skulle vara och olika föreläsare sa olika saker. Efter att de skriftliga omdömena var gjorda i oktober kände jag mig ändå säker på att sätta betyg. På vår skola satte vi blockbetyg i både so och no och det upplevde jag som positivt, jag kände mig säkrare på det än om jag behövt sätta tre olika. Nu är det gjort och det känns inte så dramatiskt inför vårens betygssättning.

Det hade varit en mycket bra hjälp med direktiv från central ort om att börja med avprickning i matris för kunskapskrav redan under åk 5 (för åk 6). I mitt fall, som vikarie under senare delen av ht-terminen (personal ”gick i väggen”) var det en näst intill ogörlig uppgift.
Tror inte att jag var unik i Sverige om för lite underlag för bedömning.

Det var svårt att sätta betyg speciellt eftersom jag inte var van vid den typen av tänk. Dessutom tycker inte jag att det var rättvist vare sig mot elever eller personal att sätta betyg på dessa sexor eftersom de inte arbetat utifrån Lgr 11 från åk 4 som det är tänkt. Jag tycker att det gått för fort, vi hann knappt med att implementera själva läroplanen så var det dags att sätta betyg. Jag anser att den första årskullen som skulle få betyg i åk 6 är de som idag går i åk 4 för att lärare och elever skulle ha gott om tid på sig att implementera och arbeta med den nya läroplanen och betygssystemet.
När jag väl var klar med betygen kändes det skönt men det ligger hela tiden tankar och gnager om jag tänkt rätt och om det inte är något jag kunnat göra bättre gällande betygssättningen. Jag inser samtidigt att det är första gången såväl för mig som för eleverna och har kommit fram till att jag ändå gjort det bästa jag kunnat. Men under hela perioden med betygssättning kände jag mig fundersam, förvirrad och förtvivlad över hur det hela skulle sluta, det är tur att jag har underbara kollegor som stöttat mig!

Det kändes skrämmande innan jag satte igång men det var inte så farligt som jag först trodde. Det tar bara gräsligt mycket tid att skriva skriftliga omdömen, IUP och att sätta betyg.
Jag ansåg också att det var viktigt att ha gått igenom alla betygen med var och en av eleverna så att det inte kom som en överraskning på avslutningsdagen. Det såg både lärare och elever som något positivt och jag har bara fått en reaktion från en förälder.

Jag saknar elevexempel från Skolverket. Vi har diskuterat med närmaste kolleger men hur ser det ut i hela landet? Likvärdig skola???? Kunskapskraven i SO är oerhört abstrakta – mycket svårt att bedöma elevens nivå. Mycket svårt för elever, föräldrar och även lärare att förstå överhuvudtaget vad som menas!!

Jobbade 20 procent parallellt med min utbildning. Försökte rådfråga kollegor så mycket som möjligt gällande bedömningen. Gjorde en matris och anpassade den efter gällande materiella förutsättningar för att uppnå respektive betyg under höstterminen, och kom då fram till att ingen elev hade underlag för A eller B.

För att bli trygg i min betygssättning har det krävts enormt mycket eget jobb (obetalt). Det stora arbetet har varit att sätta betyg i elva olika ämnen. 27 elever 11 ämnen vilket ger ca 3250 olika kunskapskriterier... är detta rimligt!? Plus att alla elever ska ha tydliga utvecklingsmöjligheter i samtliga ämnen, plus en individuell IUP, plus eventuellt åtgärdsprogram.
Tyvärr känner jag mig mer som en administratör än en undervisande lärare!
Det gäller att hitta lösningar och ett sätt som fungerar annars kommer vi nog snart inte ha några lärare som orkar att arbeta med åk 4–6.

Otydligt var gränserna går. Svårt system att få ihop. Dåligt pålästa skolledare.
För få ämnesdiskussioner med kollegor på ANDRA skolor. Dumt med olika betyg i so och no då vi ej har haft vissa av ämnena.
Betyget F känns fel att ge då elever bara har satt sin fot i skolan då och då. Vi ville ge ett streck.
 
Mest irriterande var den flod av information, ofta olika från dag till dag, som kom från Skolverket, till exempel sätta betyg i ämnen de haft under 4-6 även om de inte haft ämnet denna termin kontra motsatsen någon dag senare. Vi skulle ha fått ett testår utan att behöva registrera betygen.

Känns som att det tar alldeles för lång tid inför själva betygsättandet. Väldigt mycket som ska göras. Har även upplevt att många föräldrar reagerat mycket starkare på att eleverna fått sämre betyg än vad föräldrarna anser att de förtjänar. Tidigare har elever fått höra att de ännu inte når upp till målen och har upplevt detta snällare än att de får betyget F. De elever som får E upplever ofta att de förtjänar högre betyg. Anser att betygskalan är väldigt tuff då man måste uppnå allt för att få ett högre betyg, det sänker eleverna som är duktiga på att till exempel producera texter men saknar förmågan att resonera, argumentera samt dra slutsatser på en högre nivå.

Jag tycker tyvärr att det stödmaterial som finns från skolverket inte är så mycket stöd.

Trots att vi fick ganska mkt fortbildning så fanns en osäkerhet vid betygsättningen. Första gången är alltid första gången.

Jag kände mig väldigt osäker, trots att jag varit med på betygskonferensen som Skolverket ordnade. Jag går även kursen ”Planering, bedömning och betyg”.

När vi ställde frågor till Skolverket om hur de hade bedömt i vissa lägen så svarade de inte. Jag har fått en känsla av att det inte bara är vi lärare som måste landa i Lgr 11 utan även de som skrivit den. Det är inte helt lätt med alla värdeord och förmågor. Vi har svårt att definiera dem ibland och då blir det ju ännu svårare för eleverna.  Otroligt mycket stoff att sätta sig in i, hur ska man hinna? Detta var lite lösryckta reflektioner.

Allt som har att göra med Lgr11 känns halvfärdigt. Inte ens Skolverket verkar ju veta riktigt hur allt ska gå till. Hur ska då vi lärare göra det?! Har varit på två konferenser med Skolverket. En under detta läsår och en under det förra läsåret. Allt verkar ändra på sig hela tiden. Det de sa för ett år sedan är inte riktigt samma som de sa i år.

Vid frågor till skolverket hänvisades vi bara till deras hemsida, som är väldigt svår att navigera på. Vi fick en mängd litteratur, till exempel kommentarmaterial till kursplanerna, men ingen tid att sätta oss in i det som stod i litteraturen. Jag kände mig utlämnad till mitt eget godtycke och gjorde så gott jag kunde. Någon tid för sambedömning fanns inte.

Det fanns stora problem och oklarheter, till exempel med sådana elever som har
flyttat från mellanstadiet till högstadiet och inte haft undervisning i något ämne.
Hur ska man betygsätta dom? Eller som vår skola, som har elever som har flyttat
från ett annat land. Hur ska man betygsätta dom? Ska man ta hänsyn till gamla
betyg om undervisningen inte har följt svenska läroplaner? Vi, åtminstone i vår skola, fick regler/information från Skolverket så sent att vi redan hade hunnit
betygsätta eleverna. Det finns massor med frågor som någon inte har tänkt på.

Jag är nyanställd sedan sommaren 2012 och försökte bilda mig en uppfattning
utifrån tidigare anställdas formuleringar om hur eleven låg till kunskapsmässigt.
Infomentor var låst så därför kunde eleverna inte bedömas i C- eller A-nivå
förrän vi lärare bad om att det skulle låsas upp. För mig som nyanställd och
ny i tre ämnen på två skolor hade det underlättat mycket, om tidigare undervisande lärare hade kunnat visa sin bedömning. I framtiden kommer nu Infomentor vara upplåst så jag tror bara det kommer bli bättre. Om jag tar över elever i årskurs 6 kommer jag nu ha ett helt annat underlag för betygssättning.
Jag har tidigare undervisat på högstadiet, här följde jag eleverna från år 6 till första betygssättning i år 8. Tror att det är viktigt med en ordentlig överlämning i varje ämne om det inte är samma lärare som undervisar från år 4-6.

Betygssättning tar tid – men den tiden har bara tillkommit utöver det som tidigare ingick i mitt uppdrag. Det är inga av mina tidigare arbetsuppgifter som har tagits bort. Det har gjort att min arbetsbelastning har ökat.
På mellanstadiet har flera klasslärare ansvar för alla ämnen ut över övningsämnen och idrott. Med betygssättning ökar arbetsbelastningen – det borde bli möjligt för oss att få samma/mer lika arbetsförhållanden som högstadielärare som ansvarar för färre ämnen, både med avseende på planering och bedömning och betygsättning. Som det nu är ska jag förhålla mig till kursplanen i 13 ämnen (Sv, SvA, Eng, Ma, Re, Hi, Ge, Sh, Bi, Fy, Ke, Teknik, Bild) – planera, bedöma och betygssätta utifrån dem. Säkerställer vi elevernas möjlighet till rättvisa betyg?
Det kommer att ta ett tag innan exempelvis föräldrar har satt sig in i det nya betygssystemet, även om vi pedagoger förklarar det för dem. Till exempel var det en förälder till elev på min skola som ifrågasatte barnets idrottsbetyg (att det inte var ett A fastän barnet tränar en idrott fem dagar i veckan). Vi hade möte ihop med idrottsläraren och även om vi gemensamt förklarade för föräldern så var den fortfarande upprörd – han var kvar i känslan. Han jämförde med betygen på hans tid. Jag har hört om flera liknande möten.
Jag satte inget A i klassen eftersom ingen elev ännu uppnådde alla delar av ett ämnes kunskapskrav på A-nivå.

De föreläsare som höll i betygskonferensen på Svenska Mässan i Göteborg lovade att de skulle svara på samtliga sms-frågor som inte besvarades under konferensen. Detta skulle ske på Skolverkets hemsida. Skolverkets sökfunktion på hemsidan är under all kritik och trots att mycket gemensam tid på skolan används för att hitta svaren på frågorna har vi misslyckats. Det var dessutom en otydlig presentation på konferensen vilket innebar att det inte fanns några namngivna personer att kontakta per telefon via Skolverkets telefonväxel eller mail.

Det är mycket svårt, många parametrar att ta hänsyn till, saknar tid att reflektera tillsammans med andra pedagoger, svårt att hitta tid att läsa in kunskapskraven för varje betygsteg ordentligt.

Rektor bestämde att vi inte skulle sätta blockbetyg utan ett betyg i varje so och no ämne. Jag var i Stockholm 2 ggr men kände mig ändå oerhört otrygg vid betygssättningen.

Jag tror att det blir skillnad när vi får sätta betyg på elever som har gått i skolan hela vägen från årskurs 1 och fram till sexan, med denna nya läroplan. Nu är det en del resonemang som eleverna inte har tränat på i någon större omfattning, och  det är ju nytt att det till exempel även för E krävs underbyggda resonemang. Framför allt har många elever inte tränat arbetsuppgifter som matchar de högre kraven.

Jag blir förbannad över att kommunen utsätter lärare för att sätta betyg utan någon som helst fortbildning. Det blir dessutom oseriöst att sitta och försöka förklara för barn och föräldrar på vilka grunder betyg är satta, när man knappt vet det själv...
Min skolas ledning prioriterar inte betygsättningsdiskussioner och fördjupning i kunskapskraven så här står jag ensam och försöker fatta vad jag har blivit ålagd att göra. Och detta gör jag på min fritid, för arbetstiden räcker inte till och jag har inte sett eller hört något om vad som ska tas bort från mina (och alla andra lärares) arbetsuppgifter för att få tiden att räcka.

Kommer under ett läsår gå en kurs ”Bedömning och betygssättning” på Högskolan och hoppas att denna kommer att bringa än mer ljus så man sedan inte behöver tveka i betygssättning. Satte under höstterminen betyg i engelska och gick då helt på Skolverkets kunskapskrav.
Förstår inte riktigt alla negativa reaktioner angående betyg. Jag ser betyg som ett jättebra verktyg för både elever och lärare då man kan visa eleverna än mer vad som gäller för att nå de olika kunskapskraven. De elever jag arbetar mer har blivit mycket mer fokuserade på sitt eget lärande än tidigare och frågar ofta hur de kan arbeta för att utveckla sina kunskaper. De vill få bra betyg och givetvis drivs de flesta av tävlingsinstinkten att vara bäst men om bieffekten av betygen blir att eleverna tar till sig kunskapsmålen så anser jag att det inte är en negativ utveckling.

Har jobbat som lärare i snart 40 år på mellanstadiet. Tyckte det var kul och intressant att sätta sig in i betydsättningskriterierna. Viktigt att tänka på att detta var första gången. Utmaningen var att hitta rätt i ”nivåerna”. Ser fram emot ämnesprovens bedömningsstöd. 
Eleverna är överlag positiva till betyg och betydligt mer fokuserade på sitt lärande.

Den mest meningslösa verksamheten i ett yrke som redan är överlastat med     dokumentationshysteri. Detta i synnerhet som 6:orna inte ska söka någonstans, varför betygen är fullständigt onödiga. ”Föräldrarna har rätt att veta hur det går för deras barn i skolan” säger Björklund. Politikersnack! Det finns inte en förälder som har gått ifrån mina utvecklingssamtal utan att ha vetat precis hur det går för barnet både kunskapsmässigt och socialt. Citat  från ett yttrande från en förälder: ”Dina utvecklingssamtal är en dröm för varje förälder…”
Det är inte att undra på att lärare flyr yrket, att lärarhögskolor inte fyller alla sina platser, att vissa utbildningslinjer måste läggas ner, att var femte lärarkandidat hoppar av utbildningen på ett tidigt stadium. SCB:s senast undersökning visar att 84 procent av grundskolelärarna känner sig pressade i sin yrkesutövning. Vem vill arbeta i ett sådant yrke som dessutom ligger  dåligt till i jämförelse med andra länder vad gäller löner? Sveriges lärarlöner  ligger t.o.m. under OECD:s genomsnittsnivå. Skandal i ett land där man vill vara ”en spjutspets mot framtiden” (Björklund).Kommunal nedskärning på skolverksamheten, stökig, orolig arbetsmiljö, stort ansvar och dålig lön – utan tvekan en dålig kombination! Själv kommer jag att lämna yrket snarast möjligt.

Eftersom jag undervisar elever i behov av särskilt stöd kändes det nedslående att behöva sätta betyget F i så många fall. Det var det svåraste eller rättare sagt det tyngsta. Att veta vilket betyg jag skulle sätta var inte så svårt. I tveksamma fall rådgjorde jag med mina kolleger.

Det är en diger uppgift att sätta sig in i alla ämnens betygskriterier för att som klasslärare sätta betyg i alla ämnen. Framför allt när vi inte fått någon tid till fortbildning i detta. Det hade känts bättre om vi fått något år till att bli mer förtrogna med den nya läroplanen och dess kunskapskriterier, samt att vi fått möjligheten att fortbilda oss.

Jag känner att vi fått tid att förbereda oss samtidigt som det är nervöst första gången. Kriterierna är luddiga då det är värdeord som tyds olika beroende på var man arbetar. Det har vi märkt när vi haft diskussioner med alla skolor i vår kommun samt då vi var på Skolverkets konferens och pratade med lärare från andra kommuner. Jag tycker även att Skolverket har lagt ut för lite elevexempel som vi kan ha som stöd i betygssättningen till exempel elevtexter och hur de bedöms.
Sedan svarar Skolverket mycket luddigt på många av de frågor vi ställer då de inte verkar veta riktigt vad som menas med en utvecklad text jämfört med en enkel text till exempel. För mig som arbetar på en skola med mycket studiemotiverade elever med stort stöd hemifrån så tror jag att en enkel text och utvecklad text skiljer sig mycket från en skola med andra förutsättningar. Vilket ger orättvisa betyg som man ska konkurera om platser till vidareutbildning med, ja det vill säga i år 9 och senare gymnasiet.
Eleverna reagerar även på att om ett moment fattas på A så kan man inte få det betyget. Våra elever har varit mycket positiva till att få betyg, ja nästan alla. Även nu när de fått betygen tycker de att det är bra, Det motiverar och man vet vad som behöver göras om man vill höja sitt betyg. Jag tycker också det är ett för tufft system. Bra att ni skriver om betygen!

Känns viktigt med ämneskonferenser kring betygsättning inom kommunen. Vi har haft det och det har varit till stor hjälp.

Vi följde remissarbetet före betygsförändringen så allt var inte nytt när det infördes. Det tog bara längre tid att ställa om tanken, framförallt när niorna även skulle ha betyg i gamla betygssystemet samtidigt med år 8 i det nya.
Vi har även fått hjälpmedel med datorprogram som ska underlätta betygsättning och framförallt omdömesskrivning, nya utvecklingsmöjligheter, IUP och åtgärdsprogram.
Det tar några år innan man känner sig helt bekväm i det nya betygssystemet. Det kräver att man i arbetslaget, ämneslaget får mycket tid av chefen att diskutera bedömningar av elevresultat/-arbeten, skapa nya arbetsuppgifter så att man inte som enskild/ensam lärare måste tolka allt själv. Även elevuppgifterna måste göras om så att de blir tydligare för eleverna med syfte och vad som bedöms i uppgiften.
Det tar också tid eftersom det löpande arbetet pågår hela tiden.
Förändringsarbete måste få ta tid och har man en chef som förstår och skapar den tiden för betygsättande lärare får man vara glad.

Tror att det aldrig kommer att kännas helt bra att sätta betyg, några kommer alltid kännas svåra. Dock tror jag att ju mer utbildning och diskussion kring ämnet ger mer säkerhet.

Trots utbildningar och diskussioner tycker jag att informationen från skolverket blev luddig till slut. Det märktes att det inte helt var genomarbetat hur betyg skulle sättas i ämnen som inte var undervisade i under höstterminen. Blev en hel del frågetecken och jag tror att likvärdigheten inte blev bra mellan lärare och mellan skolor.

Det var väldigt hastigt och kanske inte så lustigt, hade önskat mer tid att sitta ned med kollegor.

Tycker att tiden vi haft till förfogande till att sätta oss in i betygssystemet varit för kort. Skolverkets hjälpmaterial för betygssättning har kommit oss tillhanda för sent. Uppgifter så som till exempel att vi inte behövde sätta betyg i alla ämnen kom efter det att vi satt dem.

Jag tycker inte att det är bra att sätta betyg i årskurs 6. De elever som är ”medel” eller högre vet oftast hur de ligger till. De som har svårigheter vet definitivt att det är mycket de inte har lärt sig. Att ge dem ett betyg med många F är som att sparka på en som redan ligger. Flera föräldrar försöker jämföra denna betygsskala med 1–5 och pratar om ”vad det skulle motsvara” och då får jag förklara hur det ligger till. Flera föräldrar har också ringt och varit mer eller mindre ”vansinniga” över att deras barn fått så usla betyg (ja, de uttryckte sig så).

Jag vill inte kalla den utbildning vi fick för just utbildning. Vi fick delta i konferenser och lyssna på lite info om den nya läroplanen, jag var själv så kallad nyckelperson. Jag var på en Skolverksdag i Stockholm om betygen, men särskilt förberedd på att sätta betyg blev jag inte. Främst var det en överraskning hur svårt det är att skapa uppgifter åt barnen där de kan visa förmågorna på alla olika nivåer, detta helt utan tillgång till vettiga exempel. Detta gjorde att höstterminsbetygen blev lägre än de kanske borde ha blivit. Jag har inte lyckats fantisera ihop uppgifter med tillräcklig kvalitet helt enkelt.
Jag har använt hela betygsskalan i bedömningen, men om inte eleven visat förmåga på A-nivå (vad nu detta är kan ju vara svårt att veta om man inte har något att utgå ifrån, jag har läst de små rosa häften Skolverket gett ut, men ja… med enstaka exempel från olika stadier så blir man inte så upplyst av dessa heller) så blir det naturligtvis ett lägre betyg.
Ja hur som, antalet A i totalt betyg HT-12 i något ämne för någon av de elever jag undervisar är noll. Några elever har B – i till exempel matte, men väldigt många har ett klart lägre resultat. I NO-ämnena och tekniken så blev det genomgående inte högre än D. Jag kan inte sätta högre då samtliga haft för svårt för att göra acceptabla dokumentationer av sina undersökningar. Frågan är om de ens skulle fått ett E på den förmågan.
Jag har rannsakat mig och eleverna och kommit fram till att jag måste bli klart tydligare i vad jag förväntar mig av eleverna, jag har förklarat detta för dem och visst, flera blev upprörda över att just detta kriterium liksom hindrat dem från ett betyg på C-nivå eller högre. Men detta har gett en mycket konstruktiv diskussion kring vad som är ett bra arbete och vad som förväntas av dom.
Jag har nu sett till att vid genomgång inför en uppgift alltid fråga om alla förstått vad som förväntas av dem, och resultatet är enastående. Från att vara de mest hafsigt nedtecknade skisser så har vi nu en strålande ordning på våra arbeten. Det är fina tabeller, diagram och slutsatser som gör en lycklig! Så kontentan av detta är att visst, det var en lite oproffsigt genomförd implementering, men nu kan vi trots detta se en väldigt god förbättring.

Även om betygskriterierna ska vara väldigt tydliga så är det ändå väldigt subjektivt, för vem säger hur man definierar de olika gradskillnaderna i huvudsak, med gott flyt, relativt god och så vidare?

Ett perfekt sätt att sänka elever till ännu sämre självförtroende och känsla av misslyckande. Nu lägger vi fokus på vad de inte kan, det säger ju betyget. Sen ska vi som pedagoger visa dem allt de kan men det är inte det de får betyg i. Upprörande!
Exempel på orättvist, enligt mig: Jag har 6 stycken F i idrott på grund av att de inte kan simma, godkänt i alla andra delar. Några av har dessutom bra omdöme i övrigt.
Jag är mycket upprörd/frustrerad över att behöva sätta betyg på en elev som kommit som flykting och inte gått i svensk skola mer än några månader. Dessutom endast skolvana från hemlandet 1 år. Har heller inte gått förberedelseklass för att lära sig svenska, endast lite tolkhjälp. Det betyget var inte roligt att sätta.

Jag känner att vi lärare fick på tok för lite tid till diskussioner med varandra.
Den konferensen jag var på (jag fick inte möjlighet att gå på alla som erbjöds från skolverket) var inte jättegivande då stor tyngd lades vid nationella prov, och jag som undervisar i musik har inga nationella prov att ta till som hjälp och stöd i bedömningen.
Jag saknar en diskussion om de värderade orden i läroplanen, vad som till exempel räknas som ”viss mån av timing” och ”några ackord”. Jag tror att det finns en stor spridning av vad som avses med de värderade orden hos musiklärare i landet, vilket leder till att betygen inte är nämnvärt likvärdiga i vårt avlånga land.
I vår region har vi försökt i samtal med lärare från olika kommuner komma fram till likvärdiga värderingar, men det har inte getts tillräckligt med tid för att vi ska ha nått direkta resultat av samtalen, vilket är synd. Det hade varit skönt att kunna säga att vi i vår kommun och de närliggande kommunerna bedömer till exempel ensemblespel utifrån samma kriterier.
 
Som vanligt är det tiden som saknas känns det som. Önskar att vi hade fått mer tid att hitta likvärdig bedömning. Vad betyder värdeorden för mig och för någon annan, hur kommer vi till en likvärdig bedömning…? Det är det vi har bollat fram och tillbaka, men känner att vi inte har fått tid till detta. Jag förstår att det kommer att ta tid, och det måste det få göra.

Jag var tillräckligt förberedd på betygsskalan men var tvungen att sätta betyg (i hemkunskap) på elever som jag hade i femman förra året. Alltså inte speciellt färska kunskaper samt var ej uttalat av rektor under tiden jag undervisade eleverna att betyg skulle sättas på dessa elever nästa år.
Rektorerna på min skola  1–5 respektive 6–9 var ej överens om jag fick betygsbedöma femmorna när jag frågade om detta, eftersom jag såg problemet (rektorerna redde aldrig ut det). Sedan blev vi som jag befarat ålagda att sätta betyg på förra årets undervisning. På grund av detta satte vi inga B eller A. Undervisningen låg så att jag hade eleverna varannan vecka 11⁄2 timme /vecka vilket försvårar bedömningen avsevärt. Jag såg eleven cirka 10,5 timmar spritt på ca 7 ggr under en termin=svårbedömt.
Eftersom jag tog över undervisningen i 2 klasser i 6:an i september var det extra besvärligt att på så kort tid hinna lära känna eleverna och göra en så rättvis bedömning som möjligt. Tog hjälp av tidigare undervisande lärare för att få en helhetsbedömning. Inte så lätt att tolka läroplanens kunskapskrav då det är skrivet med många ”värdeord” som är svåra att tolka. Känner också att det är svårt att förklara kunskapskraven både för eleverna och deras föräldrar. Personligen efterlyser jag mer bedömningsstöd från Skolverket, framför allt i matt och no-ämnen.

Det var ganska svårt, man behöver väldigt mycket underlag för att kunna sätta ett rättvist betyg. Sedan satte jag betyg i 12 ämnen och det känns inte heller enkelt. Hade velat sätta i färre ämnen. Känns inte riktigt rättvist för eleverna.

Jag tror att vi fortlöpande behöver diskutera bedömning och betyg, i takt med att nya läroplanen ”sätter sig”. Huruvida det ska ske på de enskilda enheterna eller mer samlat (seminarier etc) kan väl diskuteras. Skolverket har visst kommentarmaterial som är användbart, men det tar även tid att sätta sig in i det…

Det jag saknade var hur vi ska tänka när vi betygsätter år 6. Fortbildning även för oss som har satt betyg tidigare.

Svårt att sätta betyg i år 6 på elever som man inte undervisat i år 4 och 5. Kommunikationen, omdömen i Unikum, och samarbetet med lärarna på den tidigare skolan måste bli bättre! Då tror jag att jag hade haft en tydligare bild av elevernas förmågor inför första betyget i år 6. Ibland har det känts som om mitt arbete och planeringen har styrts av att få underlag för bedömning. Nationella proven under vårterminen kommer hjälpa mig att få en bättre bild.

Väldigt lite tid avsatt till att sätta sig in i den nya läroplanen och betygssystemet på min arbetsplats. Upplever att det kommer dålig information från Skolverket. Till exempel var jag hela tiden osäker på om jag skulle sätta samlingsbetyg eller terminsbetyg på höstterminen och fick aldrig ett säkert svar.  Jag använde hela betygsskalan men upplever att på min skola anses det fel att sätta A, inofficiellt ”ska” man sätta låga betyg i de lägre årskurserna eftersom det är ”elakt mot eleverna att behöva sänka” ifall de inte når A nästa termin också.
Oerhört tufft att sätta sig in i alla betygskriterier och alla kommentarmaterial. Den arbetsinsatsen jag har lagt ner de senaste året är ohållbar, cirka 55 timmar i veckan
Ska arbeta denna terminen ut sen måste jag nog söka mig ett annat arbete för jag har knappt någon fritid/liv vid sidan om skolan.

Det var svårt tycker jag, detta år i alla fall, när man kommer in i ett nytt system. De som har årskurs 4:or nu är noga med att dokumentera och anteckna redan från början och kanske blir det lättare för dom när deras elever kommer till årskurs 6. Efter betygen blivit satta och alla elever blivit informerade så kändes det ok och det kändes som om man hade hyfsat god koll.
Hade 457 betyg att sätta tack vare att SO inte längre är ett block. Jobbar dessutom på en skola där vi får eleverna i åk 6 så alla dessa var nya för mig

Svårt att veta vad som gäller exakt. Jobbar som idrottslärare och det enda egentligen mätbara målet att kunna simma 200 m varav 50 m på rygg. Det är också betyget i detta moment som stjälper hela idrottsbetyget om man inte klarar det. Det vill säga du kan vara hur duktig som helst i de motoriska och teoretiska delarna men rädd för vatten och därför misslyckas i simningen. Dessutom är kravet på antal meter detsamma oavsett om du går i åk 6, 7, 8 eller 9. Det kändes tufft att underkänna elever som ännu inte nått 200 m i simning.

Svårt att veta vad värdeorden i kriterierna betyder. Svårt att veta hur man bedömer om man inte arbetat med vissa delar. (Räknar man bort dem eller gör de att betyget sänks?) Vi har använt oss av matriser och det har gjort bedömningen inför betygen tydlig. Bra med betyg från år 6. Flera av mina elever tar skolarbetet mer på allvar när de får betyg.

Största svårigheten är att tolka kunskapskravens värdeord på respektive betygssteg så att tolkningen och betygssättningen blir rättssäker och jämlik. Här behövs många mötesplatser för lärare lokalt, regionalt och nationellt.

Jag har konstruerat egna mallar med stöd och fokus på kunskapskraven och jag tycker att det har fungerat utmärkt.

Jag anser att vi behövde/behöver mer stöd från huvudman för att betygssättningen ska bli likvärdig och rättvis i kommunen. Jag hade behövt mer tid med rektorer och kollegor under de två år vi arbetat enligt Lgr 11, för att bli säker. Tiden för att tolka och förstå kriterierna har varit kort och jag tycker inte att vare sig eleverna eller vi pedagoger har fått en ärlig chans. Många av de processer som ska bedömmas ska eleven ha fått möjlighet att öva på sedan år 1, vilket dessa elever inte har fått.

Svårt att veta vad som ligger bakom värdeorden i betygskriterierna. Tidskrävande som läggs ovanpå en tidigare tung arbetsbörda. Svårt att få rättvisa betyg – speciellt i ämnen man inte har tillräckligt kompetens till….Näst intill övermäktigt!!! Men resultatet för elevernas arbetsprestationer har varit mycket positivt. De är mer fokuserade och engagerade att veta VAD de ska jobba med och HUR de ska göra för att höja sina kunskaper.

För oss som jobbar i en 6-9-organisation är betygssättning en normal arbetsuppgift. Dock var det ju nytt att sätta betyg i åk 6, men det känns tryggt då man ändå har rutin att tolka kriterier och kunskapskrav.

Har talat med kollegor från olika skolor som alla har gjort på olika vis när de har satt betyg. Några har satt C rakt av när de varit osäkra, medan vi på vår skola har valt att sätta E när vi varit osäkra. Vad blir det då för ”likvärdighet”? Rektorerna är också förvånansvärt ”oinsatta” och tänker helt olika. Samtidigt läggs ansvaret på rätt och rättvis betygssättning på oss lärare! VI ska ha underlag som kan styrka betygen, VI ska ha satt oss in i betygskriterierna, MEN vi får varken tillräckligt med tid eller tillräcklig information för att känna oss säkra i vårt arbete med skriftliga omdömen och betyg!

Anser att efter mycket diskussioner så var vi nog alla väldigt nöjda och kände att vi gjort en rättvis bedömning. Problemet som jag och många upplevt är att många föräldrar samt vissa elever fortfarande trodde att ett A är samma sak som tidigare MVG. Detta gjorde att det blev en hel del diskussioner med eleverna och förklarande gällande betygssystemet. Sen har det även varit viktigt att förklara att bara för att du får ett visst betyg nu så är det helt andra betygskriterier inför nästa år då det är år 7–9 som gäller.

Inga A, det är bara hösttermin än. Mer tid att faktiskt få arbeta med Skolverkets stödmaterial hade/har behövts/behövs. Men det finns fortfarande ytterst lite bedömningsstöd i SO-ämnen hos Skolverket, åtminstone har jag inte hittat något utöver kommentarmaterialet i samhällskunskap och just det ämnet undervisar jag inte i för årskurs 6 i år...
Visst har kommunen avsatt information och diskussionstid på KU-dagar men vi har trots allt den vanliga undervisningen att sköta också parallellt med att vi ska sätta oss in i betygssättning i årskurs 6. Tid till planering av undervisning eller tid till att sätta sig in i och utföra en kvalitativ betygssättning? Ja, vad lägger man sin tid på? Både och förstås och då blir det varken hackat eller malet, eller så jobbar du alldeles för mycket utanför din reglerade tid – och för den delen även förtroendearbetstid. Det är trots allt så att vi i mellanstadieskolorna fortfarande har alla andra små vardagligt sociala spörsmål och problem att tampas med förutom betygssättning och undervisning som kanske de kan rikta mer fokus mot som arbetar i högstadiet. Det var många av mina kollegor, och även jag, som gick på knäna i november och december när betygen skulle sättas. Hur det ska gå i vår och nästa år det vågar vi inte tänka på nu.

Det hade behövts mer tid till diskussioner mellan kollegor både på sin egen skola och med andra skolor. Gärna inom hela länet och inte bara i kommunen.

Väldigt marginellt med fortbildning och inte på den nivå som jag önskade. Fortbildning av staten, till exempel Skolverkets konferenser, gav inte mycket. Jag frågade en från Skolverket varför det var så bråttom, varför inte de som gick i 4:an när Lgr11 infördes skulle vara de första som fick betyg i 6:an. De är ju de som har ”använt” Lgr11 under hela ”mellanstadiet”. Hon som då stod där hade inget svar på detta. Jag tycker att det har gått för fort med införandet av betyg eftersom allt inte är färdigt än vad gäller bedömningstöd med mera.

Känns som ett stort och viktigt uppdrag. Rädd att det ska bli fel/orättvist. Dock upplevde jag att det var jobbigast INNAN jag väl kom igång.

Mycket dålig information från Skolverket. Har varit på två konferenser både vår och höst 2012. Vid dessa gav de olika information hur betyg skulle sättas. I vissa frågor hade de ändrat sig helt från vår till höst. Dagen efter betygen skulle vara satta kom skolverkets jurister med nya direktiv.

Det handlar om ett terminsbetyg. Eftersom det innebär att man bara haft de olika NO-ämnena med eleverna i årskurs 6 några veckor sammanlagt, kan man inte lägga alltför stor vikt vid dessa betyg. Betygen avspeglar resultaten som eleven haft på de relativt få moment man hunnit med att bedöma under terminen. Jag har använt hela betygsskalan och detta kan därför innebära att många elever höjer så väl som sänker sitt betyg under terminer som kommer beroende på deras resultat på andra arbetsområden och kunskapskrav som vi behandlar då. Detta har jag varit noga med att informera eleverna om.

Intressant men processen tar mycket tid, eftersom man ska ta hänsyn till all dokumentation/ bedömning som gjorts tidigare. (Både skriftlig och muntlig.) Efter hand kanske det går smidigare.  

Betygssättande lärare borde få mer utbildning i detta, bl. a. så att vi bedömer lika. Det är en svår uppgift, speciellt när det är de olika förmågorna hos eleven vi skall hinna kontrollera och betygssätta.

Det är mycket bra med fler steg i betyget och det är bra med höga krav, men det är lika synd att lägsta godkända är på en så pass hög nivå. Resultatet blev att 10 procent av mina elever fick betyget F och att jag i den dokumentationshets som råder fick mer sådan att göra.  

Diffusa och svårtolkade betygskriterier, både för lärare och elever.

Kunskapskraven går inte att förstå, i synnerhet inte i SO-ämnena. De är snarare skrivna och formulerade för högskolestudenter än för elever i årskurs 6. Kommentarmaterialen ger få förtydliganden i de teoretiska ämnena. I de ämnen, svenska, matte och engelska, där nationella prov har genomförts är det lättare att ha rätt nivå på sina bedömningar eftersom man i proven fått kunskap om vad Skolverket anser krävs för att vara godkänd och så vidare. I no/so- ämnena finns inte den kunskapen ännu. Förhoppningsvis blir det bättre när nationella prov har genomförts några år även i dessa ämnen.
Skolverket har en underlig tro på att man som ensam lärare med 20–25 elever hinner prata med var och en och veta hur de tänker och resonerar samtidigt som man sköter undervisningen och stöttar och hjälper så att arbetet i klassen fungerar. Tyvärr är få klasser så självgående. För att ha underlag till betygen blir det därför fler skriftliga prov, vilket givetvis missgynnar de som har problem med skrivningen.

När det till slut var dags kände jag mig nog förberedd även om jag var stressad inför uppgiften. Svårigheten låg mycket i att hur jag skulle hinna kolla av alla elever mer än hur det skulle bedömas. Det var roligt men kändes väldigt ansvarsfullt. Jag skulle vilja ha fler elevexempel som Skolverket redan har bedömt i engelska vad gäller skrivande. Det hade underlättat för mig.

Jag hade behövt mer tid att diskutera och verkligen sätta mig in i läroplanen och betygskriterierna, både enskilt och tillsammans med kollegor. Jag kände som om jag ville trycka på en stoppknapp och få ett år bara för att sätta mig in i det hela utan att arbetet fortsatte som vanligt vid sidan av att man skulle sätta sig in i det nya också. Lektionerna och arbetet med klassen var ju tvunget att fortsätta som tidigare.

Jag tycker att det var svårt att veta vad de olika värdeorden står för och hade önskat fler diskussioner kring dessa!

Jag känner mig inte till räckligt säker på gränserna för de olika betygsnivåerna. Jag skulle vilja haft ett år med implementering av den nya kursplanen innan den skulle börja användas. Jag skulle också vilja haft elevexempel från början, som kunde används under implementeringsfasen. De som har arbetat fram de nya kursplanerna, måste ha utgått från elevexempel. De kunde komma alla till användning.

Saknade av staten utformade tydliga exempel på vad som ska bedömas så att alla skolor i Sverige bedömer likartat. Känns rättsosäkert för eleverna att vi började jobba med detta på vår skola i slutet av oktober och då letade själva på nätet efter kommentarer som skulle kännas riktiga.

Fungerar inte att ALLA elever ska ha betyg i ALLA skolans ämnen under första terminen i åk 6. Det innebär att alla nya ämnen som kanske HKK, musik, NO SO ska betas av i högt tempo vilket är stressande för både lärare och elever.
Jag räknar med att det blir förändring till ett betyg i åk 6 antingen höst eller vår eller både och beroende på ämnets storlek och elevens förkunskaper.

Jag tyckte det var svårt att hitta nivåerna för betygen. Vad är ett A, hur svårt ska det vara att få ett A etc? Jag har nog varit lite ”snål” i min betygsbedömning.

Jag tycker att det har gått för snabbt fram med betygssättningen. Det har varit hysteriskt att dels sätta sig in i en ny läroplan och dels sätta betyg för första gången. När man som jag då också har 6 ämnen så blir det väldigt mycket bedömande och kontrollerande. Tänk om vi har kunnat införa betygen successivt, med ett ämne i taget/ termin. Så mycket enklare för oss lärare och så mycket mer underbyggt och tryggt för alla inblandade. Det spelar ingen roll hur mycket konferenser och föreläsningar och bra filmer från Skolverket man får se. Det är ändå till sist du själv som står där med dina elever och din bedömning. Det har varit tufft.             

Förfärligt! Just med tanke på att vi inte var nog förberedda. Hade behövt mycket mer tid för att sätta mig in i hur betygssättning går till, att prata med kollegor som gjort det förut hade varit guld värt. Dessutom fick jag sitta mycket på min fritid för att läsa in mig på det jag behövde veta. En sak som irriterade mig mycket var att Skolverket först gick ut stenhårt med att vi var tvungna att sätta betyg i alla ämnen, även de som man inte undervisat i under hösten, och sedan ändrade sig i elfte timmen (13 dec kom direktivet på Skolverkets hemsida) när jag redan hade satt mina betyg i ALLA ÄMNEN.

Det har känts väldigt vagt. Man har fått lita mycket på sin magkänsla.

Tidskrävande.

Märkligt att Skolverkets stödmaterial för de samhällsorienterande ämnena dröjer så länge. Ännu finns det bara material i samhällskunskap. Om inte Skolverket kan definiera vad som är ett A genom exempel blir det svårt för oss lärare.

De 50 eleverna var nya för mig och jag träffade dem bara 40 min/vecka i ämnet musik. Det var för kort tid att lära känna dem och skaffa tillräckligt underlag.

Betygen sattes ett år för tidigt. Vi som har sexor nu har bara arbetat efter den nya läroplanen i femman och sexan.

Det känns som att sjösättningen av betyg för åk 6 var väldigt forcerad, vi kunde ha fått lite mer tid. Bedömningen i so och no blev väldigt svår då dokumentationen i dessa ämnen löper över 3 år och det var svårt att hitta underlag till betyg då underlaget var bristfälligt ibland p g a att man helt enkelt inte hade varit redo på att betygen skulle komma så snabbt.

Trygg i betygsättningen kommer vi troligtvis inte vara förrän om några år. När vi diskuterar märker vi att det finns en hel del skillnader hur vi resonerar. En osäkerhet var nivåerna ligger. Vi tycker att det skulle räcka att sätta betyg efter hela läsåret. Det känns som om  tiden inte räcker till allt i alla ämnena, att gå igenom alla mål.

Jag tycker att man kunde ha väntat med betygen tills en årskurs 4: or hade haft nya läroplanen i 3 år. Alltså skulle årets 01: or vara de som nästa läsår skulle få betyg första gången. Då skulle både eleverna och lärarna ha haft mer tid. Sen blir arbetsfördelningen ojämn mellan lärarna beroende på vilka ämnen man har. Arbetsbelastningen blir oerhörd för mellanstadielärare som undervisar i alla ämnen, medan den blir mycket mindre för till exempel slöjdlärare eller idrottslärare på mellanstadiet.
Det har också varit jobbigt att arbeta utifrån en ny läroplan och sätta betyg efter den, när läromedlen inte varit i fas med de nya kraven. Vi har fått tillverka mycket själva och det har ställt helt andra krav än tidigare. Dokumentationen och testande har också ökat och undervisningen är än mer traditionella än tidigare, då så många arbetsområden och moment måste hinnas med.

Skulle varit fler diskussion på enheten med arbetskollegor. På vår skola satte vi betyg i alla so- och no- ämnena. Jag satte betyg i 10 ämnen vilket är väldigt många.

Betygssättningen är en summativ bedömning, under terminen har eleverna fått formativa bedömningar i alla moment, för mig är skriftliga omdömen i detta nya betygssystem helt överflödiga och enorma tidstjuvar. Vidare finns funderingar kring vilket betyg som eleven skall ha. Om 4 förmågor av 5 är på A-nivå och en på C-nivå vilket betyg skall eleven ha????? Sätter vi ett E vilket skolverket informerat om dödar du definitivt elevens motivation!    
    
Fortbildning är egentligen inte rätt ordval, det var mer en ren information och tid till att diskutera det efteråt fanns inte bland kolleger/rektorer. Man fick själv leta information samt ”skjuta” lite från höften. Kändes otryggt för både en själv och för elevernas räkning kan jag känna.

För kort varsel att sätta betyg innan eleverna fått tillräckligt med tid att arbeta efter LGR 11!!!!!!!

Kändes lite osäkert eftersom det var första gången men hade bra underlag.

Det svåra var bedömningen. Jag kände mig ganska ensam och osäker eftersom det inte fanns något underlag för sambedömning. Jag frågade mig ständigt om jag låg rätt i min bedömning (det får jag väl se när vi gjort de nationella proven).

Uppgiften att sätta betyg för första gången gick bra tack vare att jag bara satte i ett ämne och i en grupp.

Jag har haft en extremt hög arbetsbelastning under höstterminen. De elever som går i sexan har inte läst efter Lgr 11 innan åk 5, så de har inte med sig allt i det centrala innehållet. De prov som är kvar sedan innan Lgr11 är inte bedömda på samma sätt som betygskriterierna är utformade nu. Alltså har man fått bedöma om allt som de gjort om det ens gått att använda.

Det har inte varit helt lätt att lösa hur man ska få ut tid till att sätta betygen och att göra förberedelserna för dem. Det är ju inte så att man kan lägga ned någon av de andra arbetsuppgifterna, snarare tvärt om. Det är väldigt mycket man måste hinna med att göra innan det är dags för att sätta betyg till våren igen. Och då är det även Nationella prov! Det ges alldeles för lite tid till att hinna med detta på skolorna. Skolverket behöver gå ut till rektorerna och tala om hur mycket tid det verkligen tar för lärarna och kräva att de ger dessa lärare den tiden! Det är väl inte meningen att alla lärare som undervisar på mellanstadiet ska må psykiskt dåligt vart tredje år?

Det är väldigt svårt att veta vad ”värdeorden” i kunskapskraven står för. Detta blir, enligt mig, inte likvärdigt mellan skolor och kommuner, för det som jag tycker är till viss del utvecklat kan vara relativt väl utvecklat för en annan pedagog. En annan sak som jag inte är nöjd med är att förmågan att resonera får oerhört stort utrymme i nya det nya systemet, till och med i de praktiskt/estetiska ämnena. En elev som har det kämpigt med de teoretiska delarna i skolan och kanske är mer praktiskt lagd, får svårare att nå högre betyg även i de praktiska ämnena.
Vad det gäller vilket betygen eleven ska ha, så är det ju glasklart när man ska ha respektive bokstav, att allt på varje steg ska va uppnått för att få det betyget och till övervägande del (50 procent eller mer) på nästa steg för att få mellanbetyget. Sen gör ju detta system att man måste vara oerhört komplett i idrott till exempel (som är mitt ämne), eleven måste vara duktig i allt för att få högsta betyg.
Jag arbetar mycket med matriser med mina elever för att det ska bli tydligt för dom var de befinner sig, de olika stegen färgläggs efterhand och det blir då tydligt vad eleven måste lägga sitt fokus för att utvecklas vidare. Detta är även en hjälp för mig när jag sedan sätter mina betyg, jag vet med större säkerhet var varje elev befinner sig och jag och eleverna var oftast överens om att det blir just detta betyg.

Många lärare resonerar som så, att elever omöjligt kan nå betyget A förrän i slutet av högstadiet, då deras förmågor inte uppnår kriterierna för de högsta betygen i tidiga år. Enligt min åsikt ska man bara behöva betygsätta de områden som man arbetat med under till exempel år 7. Om nivån motsvarar elevens ålder bör man kunna ge betyget A, trots att vissa delar inte har uppfyllts eller hunnits med.

Skolverkets kommentarsmaterial var det bästa stödet. Tyvärr tog det bara upp några av kriterierna. Önskvärt vore att alla kriterier fanns beskrivna med elevexempel och bedömningar.

Jag anser att det är för tidigt att sätta betyg redan i sexan. Jag anser att det ska tillbaka till årkurs 8 som tidigare.

Det skulle vara bra med lite mer tid att diskutera tillsammans när man sätter betygen speciellt i de fall då osäkerhet föreligger!
    
Satte endast upp till C-nivå. Kände mig inte säker i A och B nivån.

Det var svårt att sätta betyg när man bara hade haft sexorna en termin. Jag tror det blir lättare nu till våren. Jag menar att Skolverket inte har gett tillräckligt med stöd för att sätta betyg i årskurs 6. En annan svårighet var att jag inte träffat eleverna förrän höstterminen i årskurs 6, de kommer från olika klasser och har läst olika saker i åk 4–5.

Vi hade diskussioner i arbetslaget men skulle velat ha diskussioner med andra skolor. Tänk om vår skola tänkt helt fel!?

Det tar otroligt mycket tid att sätta betygen. Det krävs mycket grundliga diskussioner i arbetslaget kring bedömningar och kunskapskravens innebörd i de olika ämnena för att rättvisa betyg ska kunna sättas.

Taskigt mot svaga elever att redan i sexan bli stämplade som underkända – ”Jag duger inte” – eftersom de får ett eller oftast flera F.            
Skulle vilja haft mer tid avsatt för att kunna läsa in mer ur litteratur om bedömning. Som det var nu gick mycket av helger och kvällar till detta.

Allt har gått för fort (som vanligt i skolans värld). Vi fick fortbildning men tid att sedan reflektera ihop med kollegorna och förstå vad det egentligen innebär har inte funnits. Där för kan resultatet av enkäten bli snedvridet om man tror att Sveriges lärarkår kan allt om de nya reformerna bara vi fortbildar dom. En likvärdig bedömning och betygsättning är möjligt först när tid avsätts till samverkan och diskussion om vad begreppen står för och om man får möjlighet att tillsammans diskutera elevers resultat och förmågor.

Den nya reformen bygger på att man trott att lärare innan reformen inte har arbetat 100 procent. Sveriges lärarkår hade en massa tid över där man kunde ”stoppa” in helt nya arbetsuppgifter och uppdrag. Någon har glömt att tänka på vad de nya reformerna behövde i form av resurser och tid.  Å andra sidan så är det nog ingen yrkeskår som är så luttrade som lärarna när det gäller detta. Tyvärr så är risken stor att eftersträvan av en likvärdig skola kommer att utebli på grund av detta.

Jag undervisar i slöjd och satte betyg i för första gången.  Min uppfattning om eleverna var ganska klar, jag hade tillräckligt mycket underlag, Skolverkets konferens och stödmaterial var till stor hjälp.  
Jag tyckte dock det var svårt att sätta betyg gemensamt eftersom jag och min kollega i Trä- och metallslöjd bedömer på väldigt olika sätt. Kollegan har satt betyg enligt Lpo 94, anser sig kunna allt och vill inte lyssna på det jag hade med mig från Skolverkets betygskonferens i Malmö.  Kollegan anser att de hantverksmässiga kunskapskraven i slöjd ska väga tyngre än de ”teoretiska”. Undervisningen blir väldigt olika och därmed även bedömningen.
Vi hade behövt mer stöd av skolledning och även kollegor. Vid gemensamma diskussioner styrda av skolledning diskuteras enbart svenska och matematik. Vi som undervisar i slöjd, musik och idrott är utlämnade till oss själva. Skolledningen säger också att de kan för lite om dessa ämnen…

Jag var inte för att ha blockbetyg. Tycker att det missgynnar eleverna, speciellt invandrarelever.

Jag är besviken över hur läroplanen förts in och hur lite utbildning vi fått på vår enhet. Vi har pratat med varandra och så gissar vi, gör lite som vi tycker, läser i fackpress, tittar på Skolverkets hemsida och så kokar vi ihop något som vi tror är OK. Bra är det inte, det är vi överens om.
Min tidigare karriär är inom industrin. När en ny generation maskiner, system, och processer skulle introduceras utbildades samtliga i företaget. Det gjordes på arbetstid. Vi fick facklitteratur att läsa. Det kom utbildare och var med när vi lärde oss. De var med några veckor så att man kunde ställa frågor som dök upp efterhand. I skolan förväntas man trycka upp sitt eget material från internet. (I bästa fall). Utbildning säger arbetsgivaren vara viktig men den får inte kosta något. Den ska ledas av någon på den egna enheten som i bästa fall fått tid att läsa in sig på någon text och ligger ett kapitel före. Vi förväntas läsa in oss på vår fritid och sedan vara fullärda för att utöva myndighetsutövande bedömning. Jag tycker det är fräckt mot oss som lärare och mot elever som används som försökskaniner. Skolverket slog på stora trumman när 11 an kom. Det skulle bli något helt annat än när 94 kom. Jag tycker allt att det verkar som ett magplask , jag…

Ännu en betungande uppgift som har lagts på utan att något har tagits bort. Detta är inte rimligt, när ska facket göra något åt vår arbetssituation?    

Det har varit oerhört stressigt att sätta sig in i hur det fungerar eftersom informationen varit otillräcklig. Frustrerande när Skolverket ändrar förutsättningarna med betyg som inte lästs under terminen sista dagen innan betygen ska vara satta, när arbetet redan var gjort, det är mycket arbetstid som gått åt till ingen nytta. Arbetsbelastningen har varit tung.        
Frustrerande att skolverket ändrade förutsättningen för betygsättningen
i sista stund. Stor arbetsbelastning, det hade varit lättare om vi hade haft tillgång
till skolverkets matriser.

Det var lättare när vi satte sifferbetyg, 1–5. Det betyder inte nödvändigtvis att          det var bättre, men vi slapp då alla olika (fel-)tolkningar som vi nu måste göra av de olika kunskapskraven. Det känns inte helt rättssäkert det vi nu gör.

Svårt med värdeorden, vad betyder de egentligen?

Jag känner att många av mina kollegor inte kände sig särskilt bra förberedda inför att sätta betyg 2012. Jag med många på min arbetsplats hade inte fått möjligheten att diskutera igenom vad vi ansåg var ett korrekt betyg. Det som också saknades var en fingervisning från Skolverket att så här låter det när en elev läser med flyt, gott flyt och mycket gott flyt. Jag tror att många lärare satt betyg utifrån att eleven är duktig eller inte. Tyvärr blir då inte betyget rättvist eller särskilt korrekt. På grund av att det var första terminen jag hade dessa sexor så satte jag inget betyg i A, B eller C.

Egentligen inte så osäker men det tar oerhört mycket tid till insamling av underlag, rättning och extremt mycket jobb till reflektion innan betygssättning. Jag undervisar i sve/eng i årskurs 6 och 5 och det är en mycket stor skillnad på tid som vi i arbetslaget lade på omdömen och betygssättning i årskurs 6. Vi var också tvungna att hitta mycket mer tid för gemensamma diskussioner som egentligen inte finns.
På det hela taget bör man titta på lärarens arbetsbelastning i åk 6 som ökar markant gentemot övriga lärare åk 1–5 på en skola. Efter betygssättningen har vi i arbetslaget haft samtal med föräldrar som ställer sig frågande till ett visst betyg och vissa har varit arga. Det var vi inte förberedda på. Vi anser att vi har lagt oerhört mycket tid på att delge föräldrar och elever information om det nya betygssystemet…

Jag var sjukskriven i början av HT-12 och känner att jag missade mycket av informationen om betygssättning som gavs. Jag är också ny lärare, är inne på mitt ”provår” och känner att det också gjorde mig osäker. Min handledare förklarade för mig hur vi skulle gå tillväga med betygen. Jag har fyllt i matriser och kände att jag hade allt under kontroll till betygssättningen till jul. Tyvärr hade vi (jag och de allra flesta på min skola) missuppfattat att det var terminsvis vi skulle titta på och inte läsårsvis. Detta gjorde att vi siktade mot högre mål än vad som var tänkt. Detta gjorde då att eleverna här fick lägre betyg än vad de fick på andra skolor. Detta gör dock inte att eleverna här har sämre kunskaper. Vi har förklarat för eleverna hur vi har bedömt och nu är vi på rätt spår igen…

Det var en jobbig process men ju längre tiden gick desto tryggare kände jag mig. Jag är glad att jag har haft eleverna i ämnet sedan år 3, annars hade det varit jobbigare. Hade velat ha mer hjälp med att hur man kan dokumentera inför betygsättning, gärna enkla matriser… Känner ändå att jag har satt rätt betyg och hoppas nu att jag även kan känna det efter ÄP 2013.

Hela skolsituationen kaotisk – frånvarande rektorer, ständiga kontraorder både lokalt och från högre instans. Samt -  ständig tidsbrist!

Vi hade tolkat att man skulle kolla på vårens mål och därför hade eleverna ganska höga krav på sig. Då vi i diskussion senare förstod att det helst ska tolkas som stegring mellan hösttermin och vårtermin, inget nämnts någon annan gång eller någon annanstans, så hade vi haft flera A och färre F. Detta plus att sätta betyg i block i so respektive no känner vi var en ”barnsjukdom”.  Vi kommer inte att sätta i block nu till våren och har förklarat för eleverna att vår tolkning gjorde att de hade högre krav på sig än andra skolor.

Jag hade god spridning A-E i mina två ämnen. F satte jag inte på någon elev, eftersom jag endast haft dem en termin och samtliga blivit godkända på de kunskapsområden vi arbetat med. Det kan bli annorlunda med vårbetyget; nationella provet mäter tydligare vissa saker och vi har hunnit med fler moment då. Eftersom jag arbetat med skriftliga omdömen i cirka 10 år, så var det inte svårt att bedöma elevernas kunskapsnivå.

En diskussion om betyg behövs i klasserna. Många elever har höga förväntningar på betygen. En del blir förvånade att jag ska sätta betyg på deras bilder och inte på att de arbetar på lektionerna.
Det var en utmaning och spännande samtidigt, men hemskt mycket förberedelse innan allt var klart och bestämt.

Jag anser att vi precisa har börjat med detta betygssystem och att det kommer ta tid innan det fungerar bra. Det har varit många bra diskussioner men det innebär även mycket merjobb. Man kan inte bara införa ett nytt betygssystem och tro att nu är det bra, en förändring kan ta fyra år innan den sitter. Att ha betyg i årskurs 6 är både bra och dåligt. Vissa elever blir stressade, andra vaknar upp och förstår att man måste lära sig något i skolan! Svårt att säga om det är bra med betyg i 6:an, tror dock att det är bra i årskurs 7.

Jag är helt emot att så unga elever ska få betyg!  För övrtigt alldeles för lite stöd och fortbildning lokalt, vilket även gäller nya läroplanen.

Känns positivt med betyg tidigare. Tycker dock att betyg i sexan är ologiskt (politiskt beslut!). Jag tycker betygen ska följa perioderna för det centrala innehållet. Det vill säga antingen från årskurs 4 ELLER årskurs 7. Jag tror vi kommer få se den förändringen inom snar framtid.

Satte betyg på årskurs 6 för första gången. Undervisar också för första gången årskurs 6 i svenska. Har satt betyg de senare åren på grundskolan i massor av år, men det här var svårt efter att ha haft gruppen en termin.

Man får inte sätta blockbetyg enligt Skolverket. Svårt att sätta ett terminsbetyg då man fortfarande inte har arbetat med alla delar inom ämnena.

Vi har i vår kommun introducerats i en ny lärportal under hösten, som ska underlätta för oss i omdömen och betygssättning. Tyvärr har utbildningen i denna hittills varit fattig. Min rektor ville att jag skulle använda den, vilket innebar mycket extra tid för mig samtidigt som jag ska sätta mig in i hur jag ska bedöma för betyg.
Det är ett oerhört fokus kring vilket betyg man ska sätta, men det är ju inte svårt för det finns tydliga föreskrifter för detta. Däremot är det mycket mindre diskussion om hur vi jobbar för att bedöma likvärdigt och hur vi avgör vad som är till exempel enkelt, utvecklat och välutvecklat. Det är det sistnämnda som är svårt och här är det lärarens professionalitet som avgör. Jag tycker att det finns mycket information och hjälpmedel till oss lärare. Det gäller att ha en ledare som förstår värdet av att använda det och våga låta lärarna använda den tid de har på konferenser till att diskutera frågor kring likvärdig bedömning. Vi är i början av den nya läroplanen med betyg i 6:an. Vi kan inte allt från början, vi lärare måste lära= träna oss vi med.

Om man inför en sådan här stor förändring i skolsystemet ska det finnas möjlighet för alla som sätter betyg i sexan att få information. Jag har satt betyg i 6 ämnen.

Som klassföreståndare i årskurs 6 har jag ansvaret för 12 ämnen, där jag sätter betyg på 25 elever. Att samtidigt dokumentera, genomföra utvecklingssamtal, skriva omdömen, bedöma och planera undervisning känns övermäktigt. Därtill kommer de nationella proven under vårterminen i årskurs 6. Det krävs en förändrad organisation, och som jag upplever systemet, mot en mer ämnesinriktad organisation. Jag har rutinen och erfarenheten, men nyheterna och förändringar tar tid för alla parter inom skolan. Utvecklingssamtalen blir viktigare. Tio timmars förtroendetid räcker inte till.

Vi fick veta att vi skulle sätta betyg i alla ämnen, även de som vi inte undervisat i under höstterminen. Därför gjorde vi ”kortkurser” i vissa ämnen för att kunna sätta betyg. I andra fall satte vi betyg på vårterminen i femmans arbete, Det kändes frustrerande och tog mycket tid. En vecka innan betygen skulle vara satta fick vi veta av skolverket att vi inte behövde sätta betyg i de ämnen som eleverna inte hade haft. Då var jobbet redan gjort. Det kändes inte bra.  
Det var också svårt att sätta betyg som stämmer med kunskapskraven i LGR 11. I vissa fall satte vi betyg utan att alla kraven i steget under var klara. Det beror på att våra elever inte har läst enligt den nya läroplanen hela tiden. Det hade varit skönt med några slags övergångsbestämmelser innan vi får elever som har arbetat efter den nya läroplanen hela skoltiden.  
Det nya systemet kommer nog att fungera bra men jag behöver mer tid för att känna att jag gör ett tillräckligt rättvis bedömning – om den nu kan bli det? Till sist, vilka elever mår bra av att få betyg?  De som får bra betyg och de som kan få bra betyg. Jag vill använda huvuddelen av min arbetstid till att undervisa och inspirera alla elever till att komma så långt som de kan  – nu gör jag väldigt mycket annat, bedömer, dokumenterar, kontrollerar och fabulerar…

Tycker det är helt fel att sätta betyg i år sex. De som får godkänt tycker givetvis det är bra och de känner sig kanske ännu mer stärkta, men de som får F och ändå sliter som djur med åtgärdsprogram och annat, blir inte särskilt mycket gladare av ett F. Dessutom står det på regeringskansliets sida att betygen är till för att ge en sporre. Den som har ett E ska känna att man kan nå ett D för steget är inte så stort. Snacka om spännvidd i betyget F!! Från 0-10 och det syns inte ett smack om du ligger på 1 eller 9. Har skrivit till ”Björklund” angående detta, men fick ett ganska meningslöst svar tillbaka.

Jag tyckte uppgiften var mycket svår. Vad står i huvudsak, relativt väl och väl för? Om en elev ligger på A i de flesta förmågor, men på E i en förmåga – ska betyget då bli E? Detta verkar inte rimligt. Jag hoppas att det blir lättare nu i vår, när vi har haft de nationella proven. Kanske blir det tydligare för mig vad betygsstegen innebär. Jag är mycket glad över att detta är sista gången jag sätter betyg. Lite lustigt att jag fick sätta betyg mitt första och sista år som lärare, men aldrig däremellan.

Man kunde ha väntat med betygsättningen till dess att en årskull haft
den nya läroplanen från åk 4 till åk 6. Som det nu blev ökade
arbetsmängden oerhört för vissa lärargrupper.

Jättejobbigt att sätta betyg för kommentarsmaterialen är alldeles för knapphändiga. Vi borde väntat ett år tills allt landat mer och Skolverket kommit ut med mer stöd. Det blir väldigt subjektivt. Fel att sätta betyg innan man haft nationella prov – vore bättre med proven i 5:an när man nu sätter betyg till jul i 6:an. Annars bara sätta betyg på vårterminen.

Jag tycker det har gått alldeles för fort från ny läroplan till betygssättning eftersom eleverna läst sitt fjärde år enligt gamla läroplanen.

Känns hemskt att stoppa in eleverna i ett fack. Är GLAD att vi har omdömen, som säger något om vad de ska utveckla och vad de kan, samtidigt som det känns OERHÖRT TUNGT att sitta med både och.

Svårt med tanke på den korta tid som eleverna läst efter Lgr11. Därmed hade jag som lärare inte tillräckligt med bedömningsunderlag för att känna att betygssättningen blev tillräckligt ”rättvis”. Undervisningen sker nog mycket i den förra läroplanens anda och det krävs några år för att tänka om och ändra på upplägg och få med sig kollegor i nytänk om till exempel förmågorna som genomsyrar i stort sett skolans samtliga ämnen och som ligger till grund för bedömning och betygssättning.
Jag har lagt ner mycket tid utöver ordinarie arbetstid på arbete kring betyg, för att kunna känna att jag gör ett bra jobb. Mycket bygger på att man undervisar om rätt saker på rätt sätt så att det går att bedöma elevernas förmågor och kunskaper.
Jag är med i en grupp som planerade upp en studiedag för betygssättande lärare i kommunen och är därmed kanske lite mer insatt, men känner ändå inte mig trygg i uppgiften att sätta betyg. Utöver den dagen har kommunen inte haft någon gemensam kompetensutveckling vilket jag tycker är en stor brist. Lärare som inte satte betyg nu, men som har det framför sig har inte fått någon form av kompetensutveckling. Ska Skolverket ha årliga konferenser några år framöver? Ska alla lärare behöva känna sig så oförberedda som många, som satte betyg förra terminen, gjorde?

Jag/vi upplevde att eleverna som diskuterat bedömning och betyg med oss hela höstterminen var väl införstådda med sina betyg. Ingen av dem hade frågor och funderingar kring betygen och de var nöjda med sina betyg. De som upplevt betygen svåra att förstå är föräldrarna som likställt skalan E–A med sin gamla betygskala 1–5 och då är besvikna över sitt barns betyg ifall det är övervägande E. Dessutom måste vi förklara att det är terminsbetyg och inte ett påbyggnadsbetyg som är kedjat med förra terminens betyg. Där kunde skolverket och kommunen lagt mer tid och kraft på att förklara den nya betygsskalan.

Till detta skulle det behövt avsättas tid, så blev det ej. Har varit på föreläsning om betyg och bedömning centralt i kommunen, det är det enda.

Jag var en av två på skolan som fick möjlighet att gå betyg- och bedömningskurs, ordnad av Skolverket. Sista delen av kursen var mycket bra och jag önskar att mina kollegor som ska sätta betyg nästa gång får möjlighet att gå samma utbildning. Det är svårt att förmedla allt det man fick.
Hur mycket man än diskuterar, tränar bedömning och går kurser är det ändå svårt att avgöra ett betyg i vissa fall. Mycket är subjektivt, till exempel vilken del av kunskapskraven ska väga tyngst? Var går gränserna? Men sammanfattningsvis fick jag en bra introduktion i betygsättning på min skola eftersom vi hållit på aktivt med den nya läroplanen i flera år.

Jag är lärare i särskolan. Föräldrarna valde att eleven ej skulle få betyg höstterminen. Frågetecken finns runt ”pysparagrafen”. Har ej fått entydiga svar i denna fråga. Om jag kan ”pysa” eleven har han möjlighet att få goda betyg i särskolan och kan även delvis bli godkänd i grundskolan. Det vilar ett mycket stort ansvar på mig som enskild lärare i denna fråga. Har dessutom hört att det är upp till varje enskild kommun att bedöma riktlinjerna där. I så fall kan det bli än mer orättvist i förhållande till olika individer om detta stämmer.

Det har varit alldeles för lite fortbildning och diskussioner ute på skolorna. Det kändes som att man förväntades klara av detta ändå. Har vid ett flertal tillfällen efterfrågat samtal där vid tillsammans skulle hjälpas åt att tolka kunskapskravens olika nivåer, vad innebär egentligen texten, vad är det eleverna ska prestera för att nå detta? Eftersom man inte heller hade genomfört några nationella prov med sexor innan så kändes det mycket olustigt och osäkert. Ett annat bekymmer är att man som lärare i åk 4–6 ansvarar för undervisningen i alldeles för många ämnen. Det känns omöjligt att vara insatt i alla dessa mål och också att kunna sätta helt rättvisa betyg.

Det är mycket svårt att sätta blockbetyg. Jag tycker också att de olika ämnena i so och no ”drog ner” varandra, så alla elever fick relativt låga betyg. Det räcker med ett eller några få E för att det ska bli ett ganska lågt betyg. Det var svårt att få tid att diskutera betygssättningen med kolleger. Det var svårt att avgöra vad som är ”till övervägande del” i kunskapskraven.

Det är svårt att veta var gränserna är  mellan de olika stegen, A,C, E. Det är inte tydligt. Skulle underlätta om Skolverket gav oss exempel. Så att det blev mer enhetligt i hela landet.

Jag har satt betyg flera år tidigare men det kändes ändå lite osäkert för det är inte det enklaste att tolka de nya betygsstegen.

Skolverkets konferens gav allmänna riktlinjer, som man också kan läsa sig till. Det fanns inget utrymme för de problem som kan dyka upp när det gäller elever med speciella behov, diagnoser eller andra funktionsnedsättningar. Specifika och viktiga frågeställningar från oss lärare om konkreta elevexempel fanns det inte tid till eller så besvarades de inte. Hur bedömer vi elever med stora läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi? Skolverket hade dessutom inte svar på vissa frågeställningar utan hänvisade kommunen att anlita en jurist. Tiden vi fått att diskutera detta inom kollegiet har varit alldeles för kort.
Reglerna att eleverna måste få terminsbetyg i alla ämnen, även om man inte haft undervisning i det ämnet under terminen har nu ändrats efter jul. På konferensen tryckte man extra mycket på att alla ämnen skulle betygssättas och att man i så fall skulle bedöma från ett underlag från åk 5. Att man sedan gör en helomvändning efter jul känns inte rättssäkert i mina ögon. Man kan fråga sig hur vi ska kunna vara väl förberedda när inte Skolverket själva har förankrat sitt eget arbete bättre. Trots detta känner jag att jag förberett mig så bra jag kunnat utifrån de förutsättningar jag fått och hoppas och tror att jag gett mina elever rättvisa betyg.

Det var inte roligt!!! Tror inte mina elever gör någon skillnad, får bara en stämpel på sig.

Satte ganska låga betyg i matte. Tror att nationella prov under våren ska ge mig tygligare riktlinjer. Tycker att läroplanens riktlinjer är fyllda med ord som man kan tolka som man vill.

Det känns som om rektorerna inte förstår omfattningen av det nya systemet. Vi påtalar gång på gång att vi måste få tid till att sätta oss in i det, men vi får ingen tid. Vi försöker även påtala att det för lärare i årskurs 4–6 har blivit så mycket större arbetsbelastning på grund av betygssättning och omdömesskrivandet, men vi möter motstånd hela tiden. Hur vi än gör så känner vi lärare i årskurs 4–6 oss jagade och att tiden räcker inte till för oss. Ta till exempel alla NP som ska göras nu, vi kommer inte att få någon tid till att bedöma detta utan det ska vi hinna ändå.

Det som var svårt var att ena dagen skulle alla kriterier inom ett betygsområde vara uppfyllda och vid nästa möte kunde en elev få A inom ett specifikt område och då erhålla betyget A i ämnet.  Det har inte alltid varit tydliga instruktioner. I efterhand var det svårt att sätta ett rättvist blockbetyg.

Inte nog med att det är svårt att sätta betyg – eleverna inser inte att ett C är ett bra betyg. De hade väldigt stora förväntningar på att de skulle få massor med A vilket gjorde att vissa elever blev väldigt besvikna.

Det som är tidskrävande, enligt mig, är att dokumentera bedömningar på alla kunskapskraven, samt få en uppfattning om vad värdeorden i kunskapskraven innebär. Jag är helt övertygad om att lärare uppfattar värdeorden olika.

Att sätta betyg för första gången utan att Skolverket gett ut elevexempel eller
annat stöd speciellt för de högsta betygen är fruktansvärt dålig stil mot oss. Mina
elever fick inget A för jag vet inte vad de står för. Nu när vi gör Nationella
proven har vi i alla fall stöd. Det enda stödet i matematik var fjolårets nationella prov där ingen betygsstegring fanns! Otroligt dåligt stöd av skolverket och inte en  minuts tid extra för att sätta sig in i alla ämnen av arbetgivaren. Jag satt 164 stycken betyg i fyraolika ämnen.

DÅLIGT med extra arbetstid till detta!

Detta har sjösatts alldeles för snabbt. Kunskapskraven är svåra att tolka – vilken är skillnaden i värdeorden? Hur man än tänker blir det en relativ betygsättning. Vi har inte haft tid att diskutera tillräckligt i arbetslaget, det är ju mycket annat också – övrig verksamhet står inte still. Har men dessutom stor klass som jag har – 30 elever – så är det fullt upp med det dagliga. Känner att jag behövt någon form av utbildning hur man ställer rätt frågor när man gör prov.

Jag undervisar i so-ämnen i samtliga årskurser på en 6–9-skola, så jag har satt betyg tidigare men ej på åk 6 naturligtvis. Vi har fått fortbildning av kommunen och tillfälle att diskutera det nya betygssystemet och kursplanerna vid flera tillfällen. Eftersom vår kommun har uppdelningen F–5 och 6–9 på skolorna har det medfört att vi so-lärare har arbetat skolövergripande för att bestämma vilka delar av det centrala innehållet som ska sparas till åk 6.
Vi har haft föräldramöten där föräldrar informerats om betygssättningen vilket har underlättat dialogen med hemmen. Vi har också haft turen att ha tillgång till två lärare på skolan som varit med och arbetat fram de nya kursplanerna i sina ämnen, vilket varit ett stort stöd för oss övriga. Skillnaden som gjort betygssättningen svårare denna gång jämfört med tidigare är att jag sätter betyg på elever som jag endast haft en termin. Jag undervisar 44 elever i åk 6 utöver de jag har i övriga årskurser.

Det kändes tufft att sätta betyg, men jag tror att det kan vara positivt i längden att eleverna får betyg redan i sexan. Jag tror att det är viktigt att eleverna är med i processen när vi skapar våra planeringar så att de har en god förståelse för vad betyget grundas på.

Jag tycker att det var en väldigt svår uppgift och kände mig absolut inte tillräckligt förberedd för att sätta betyg. Särskilt på elever som aldrig haft betyg. De var helt utlämnade till våra fumligheter. Inte bra!

Många betygskriterier i so-ämnena är mycket lika, varför det blir lätt att sätta blockbetyg.

Det tog oerhört mycket tid och kraft att sätta sig in alla kursplaner, jag undervisar i 12 ämnen. Arbetsbördan var enorm under hösten, kändes som jag jobbade jämt.

Från C till A använde jag inte på grund av att ingen av eleverna nådde dit. Hade en alldeles för stor grupp för att hinna med att se och att ge dem utmaningar. Detta vet rektorer om. En av dem sa att jag skulle sänka ribban.

Skulle velat ha mer tid tillsammans med kollegor att diskutera bedömning och de olika betygsstegen utifrån elevexempel. Skulle även gärna fått mer kött på benen från Skolverket om betygsättningen – fick otydliga svar på flera frågeställningar. Känns lite märkligt att Skolverket gick ut med till viss del nya riktlinjer dagen efter betygen skulle vara satta – det vill säga 14 december.

Jag hade inte valt att sätta blockbetyg i no om informationen från Skolverket, om att vi inte behövde sätta betyg i de ämnen vi inte haft under terminen, hade kommit tidigare. Denna info kom fredagen och på måndagen skulle betyg vara klara.

Hade verkligen trott att vi skulle få förbereda oss ordentligt på detta. Som mellanstadielärare har man ju också många ämnen att läsa in sig på. Detta jobb har gjort att jag känt mig oerhört stressad och pressad och svaret man fått ”att man gör så gott man kan ” har inte känts bra. Jag jobbar på en mycket liten skola så jag har vid några tillfällen diskuterat betyg med kollegor på annan skola inom enheten. Detta har varit alldeles för lite och jag tycker att arbetsgivaren skulle ha tagit mycket större ansvar för att vi fått tillräcklig och adekvat utbildning.

Jag tycker att det borde ha varit en inkörningsperiod på 2–3 år på Lgr 11 innan man började sätta betyg. Som det var nu så var man för dåligt insatt i kursplanerna innan man skulle sätta betyg och det kändes inte bra. Sen tycker jag också att det har varit väldigt rörigt kring detta om vad man ska sätta för betyg om man inte klarar alla kunskapskrav i ett betygssteg. Jag vet fortfarande inte vad som gäller där...

Det var för tidigt att sätta betyg för vi har bara hunnit arbeta med den nya läroplanen i 1,5 år. Det är inte möjligt att ha hunnit med allt som ska vara uppfyllt för att sätta betyg. De barn som hela sin skoltid kan arbeta med lgr11 har en bättre chans att träna bland annat sin analytiska förmåga än de barn som bara fick 1,5 år på sig. Det är ju ett krav att klara det redan på betyg E i många
ämnen.
Jag tycker inte att betyget betyder något och kunde därmed vänta till högstadiet, alla barn ska vidare till 7:an! Däremot kan betyg sänka de som inte har förmåga att analysera och därmed får ett F.

Det här har genomförts på ett icke godkänt sätt enligt mig, vi har fått för lite utbildning och olika utbildning. Att helt plötsligt sätta betyg i 6 ämnen på mellanstadiet utan bra bedömningsunderlag är inte okej och ger inte rättvisa betyg. För att sätta så många betyg krävs mer tid under hela läsåret, jag anser att man inte ska ha lika mycket undervisningstid i år 6 för att genomföra detta. Finns det någon som jobbar på högstadiet och sätter betyg i 6 ämnen? Inte så vanligt tror jag. Detta fick mig att känna mig oerhört stressad och otillfredsställd med att utföra detta med så lite stöd som jag fick av min rektor.

Kursen på Högskolan var inget stöd, snarare tvärtom, den gav än mer frustrationer (vilket jag inte var ensam om att tycka). Det kändes som inte heller de var insatta i uppdraget. Totalt slöseri med tid.
Konferenserna var bra men absolut inte tillräckliga. Man fick dock grunderna i hur betygsättningen skulle göras. Men det gavs lite olika direktiv på konferenserna.
På skolan skulle vi jobba mycket med bedömning men konsekvenserna av Skolinspektionens utlåtande har tagit över helt.
Vi som satte betyg har inte diskuterat vare sig före eller efter vi satt betygen. Jag vet att vi har satt betygen utifrån olika uppfattningar. De flesta på min skola har inte deltagit på Skolverkets konferenser och har inte fått mer stöd än vad vi kan få på Skolverkets hemsida och deras foldrar och övrig info.
Till sist är det supersvårt att veta vad de olika värdeorden står för i praktiken. Var går skiljelinjerna?
Många elever upplever även betygen som stressande och pressande, så nu är det sådana saker som vi får hjälpa dem att hantera.
    
Det var intressant och gav många tillfällen att reflektera över barnens lärande och hur de uppfyller kunskapskraven. Vi lärde oss att det är ytterst viktigt att man i god tid pratar om kunskapskrav med barnen, ger konkreta exempel på vad som krävs för respektive betyg och ger barnen tid att skatta sig själva.

Eftersom vi är en 6–9-skola så upplevde jag det svårt att redan efter 1 termin sätta ett betyg på eleverna i årskurs 6. Det är svårt att hinna se vad de kan på så kort tid, man har fullt upp med att lära känna dem/skapa en relation. Här är överlämningen från de tidigare skolorna väldigt viktig. Dessutom är man ju van att sätta betyg enbart på de högre årskurserna. Det är mycket att sätta sig in i, både kunskapskraven för årskurs 6 och kunskapskraven för årskurs 9.

Jag tycker att skolverkets utbildning var bra och väldigt användbar. Och jag förstår vad de olika betygsstegen står för. Däremot så lämnade vi in betyg i alla ämnen, även de jag inte undervisat dem i ännu, innan Skolverket ändrade sig. Inte OK! Sen är det som allt annat… ytterligare en sak till som ska göras utan att det ges extra tid till det. Dåligt!

Jag är helt nyexaminerad och har massor av frågor, men eftersom alla andra också är nya på de nya styrdokumenten så är det svårt att få tydliga svar. När jag då istället ringer och frågar Skolverket om hur exempelvis ett kunskapskrav är tänkt att tolkas hänvisas jag till mina kollegor. Detta gör att det är inte är lätt att få tydliga svar på sina frågor.  

Det gick bättre att sätta betygen än jag trott. Jag tyckte innan att det kändes väldig väldigt jobbigt. Jag kände mig oförberedd. Men ju mer jag arbetade med betygsättningen ju säkrare kände jag mig. Jag hade även tur att min kollega och jag samtalade om detta. Vi gick igenom eleverna tillsammans och hur de klarat kunskapskraven. Men med bättre utbildning hade jag inte behövt känna denna stress och oro som jag kände. Tyvärr gick mycket energi till att oroa sig.

Vad kan man ”pysa”, var går gränsen mellan F/E?

Det känns galet att sätta betyg på 4–halva 6an. Det borde vara en termin- en kurs- ett betyg. Alternativt ett läsår- en kurs- ett betyg. Som det var nu har jag inte hunnit arbeta med alla mål  vilket egentligen borde leda till F men det kändes ännu mer orättvist mot eleverna.

Jag har läst inriktning mot de tidiga åren i skolan. Fick därav inte någon information om hur man sätter betyg. Har varit verksam lärare ett tag men har fått arbeta med allt från förskola till högstadium. Även satt betyg fast jag inte är behörig. Jag har själv läst in mig på kunskapskraven och satt preliminära betyg och sen förlitat mig på kollegor. Till 95 procent av tillfällena så hade jag och mina kollegor samma uppfattning. Nu när betygen har krupit ner till år 6 där jag är behörig att sätta betyg så har jag än en gång fått förlita mig min egen insats och på kollegor. Har inte fått någon som helst utbildning eller liknande i detta.

Det var en tung extrabörda som vi lärare fick av skolministern. Ingenting har avlastats från våra tidigare arbetsbördor, utan vi blev pålagda ännu mer istället. Det kändes inte som att orken och den positiva energin lyckades infinna sig när allt detta ansvar också skulle läggas på oss.

Det är nog betydligt svårare för dem som inte satt betyg tidigare.
När man arbetar på en liten skola finns bara en lärare i varje ämne. Där jag jobbade tidigare fanns det fem lärare och man kunde diskutera eventuella tveksamheter. Svårt att få tid att sitta tillsammans med lärare på andra skolor. Väldigt mycket annat som ”måste” göras. En hel del av dessa ”måsten” kunde tas vid ett annat, lugnare tillfälle då betygsättning i år 6 var nytt för oss alla. Prioritering! Vi fick 2 tillfällen att träffa kollegor från en grannskola och diskutera betygen i år 6. Detta kan möjligen ses som ett stöd men inte fortbildning, tycker jag.

Att sätta betyg gjorde mig uppmärksam på vikten av att arbeta efter kursplanens mål och att det är viktigt att ha en röd tråd i undervisningen från årskurs 1 till årskurs 6.

Det var en mycket svår uppgift eftersom 6:or kommer som nya elever från de små byskolorna. Det var mycket svårt att bedöma de förmågor jag valt. För eleverna innebär byte av skola väldigt mycket. De fokuserar på nya kompisar, att hitta och att lära känna nya lärare. Därför märker jag att under vårterminen har jag lättare med bedömningen. Eleverna har också förstått vad som ska bedömas. Det räcker inte med att ha rätt på proven, det är annat också.  Överlämnignen från årskurs fem måste bli betydligt bättre och fokusera på vilka förmågor som de jobbat med och hur långt eleven kommit i dem, samt var jag ska ta vid i årskurs sex.

Jag hade definitivt behövt mer stöd för att känna mig trygg i betygssättningen. Även nu i efterhand så skulle jag önska att vi fick träffa folk från till exempel Skolverket och diskutera hur vi upplevt det och ställa frågor. Det är egentligen nu i efterhand som man har många frågor och funderingar.

Jag har arbetat i grundskolans senare år i 10 år och upplever det nya betygssystemet som mindre godtyckligt än det för Lpo-94.

Som första gång var det mycket svårt. Jag skulle sätta mig in i alla kunskapskraven för gradering F–A i ämnena, vilket leder till mycket tolkning och funderingar. Det är inte lätt att förstå alla kunskapskraven och tolka in det i vad eleverna presterar, man är rädd för att missa eller feltolka.
Sedan tror jag inte att hur mycket diskussion, fortbildning från olika håll du än får och har möjlighet att diskutera, hjälper dig fullt ut vid betygssättningen. Det är när du verkligen sitter med elevernas prestationer av olika slag som du kan jämföra utifrån betygskraven.
Sedan kan jag tycka att man borde sitta med kollegor och diskutera utifrån kraven, men den tiden finns inte att tillgå. Mer finns att skriva men tiden är knapp…

Kändes lite hastigt att lära sig sätta betyg på kort tid. Hade stort stöd av erfaren lärare som satt betyg innan.

Jag tyckte det var svårt med vilken nivå varje elev låg på. Det är svårt att avgöra om någon kan något väl eller synnerligen väl. Jag eftersöker fler teststationer i alla ämnen som man kan använda sig av (typ nationella provet). Det vore bra med standardiserade tester! Jag jobbar på en skola där jag inte har någon kollega som undervisar i samma som jag. Jag sitter där på min kammare och  uppfinner hjulet. Det skulle vara bra med fler tester, från Skolverket, med bedömningsmatriser, som man kan använda sig av. Det kan vara en samling med diagnoser eller prov, det behöver inte vara lika stort som nationella provet.

Själva betygssättningen i sig var inte så svår när man väl hade fyllt i vilken nivå eleven låg på i de olika kunskapskraven som man har arbetat med. Det som däremot är väldigt svårt är att veta vilken nivå som eleven ligger på. Vad innebär till exempel ”viss kunskap, relativt goda kunskaper och mycket goda kunskaper”, var går gränserna mellan dessa? Det finns flera liknande värderingsord som man är osäker på eftersom man kanske inte delar samma uppfattning kring deras innebörd.

Det är väldigt mycket eleverna ska uppfylla för att få ett visst betyg. En elev som ligger på A-nivå i det mesta i svenskan kan inte få det för det finns saker på C-nivå som ej är uppfyllda. I många ämnen fick man gå på magkänslan eftersom man delvis inte förstod allt vad som står i kunskapskraven (även om man läser kommentarmaterialet!) dels att kraven är för vidlyftiga i vissa ämnen, till exempel ”Eleven kan undersöka utvecklingslinjer inom kulturmöten, migration, politik och levnadsvillkor och beskriver då komplexa samband mellan olika tidsperioder.” Hur mäter man detta? Ganska knivigt tyckte vi. Sedan har vi ju inte hunnit göra allt som står i kunskapskraven och kommer nog inte heller även om vi blir inarbetade på det!

Även om jag satt betyg på högstadiet tidigare, varit på betygsföreläsningar anordnade av Skolverket, lusläst läroplanen, diskuterat bedömning i arbetslaget utifrån Skolverkets bedömarträning, läst kommentarsmaterialen till kunskapskraven och funderat en hel del på egen hand så kände jag mig absolut inte tillräckligt förberedd och trygg i min betygssättning.
Jag upplever att tolkningsstödet från Skolverket har varit väldigt bristfälligt. I vissa fall har till exempel elevexempel getts för några betyg men inte alla.
Jag använde inte betygen F och A. Det berodde på att jag gjorde bedömningen att ingen elev visade upp den kunskapsprofil som ger betygen F och A. Det var inte så att jag på förhand gjorde ett medvetet val att inte använda vissa betyg

Genom NP får man ännu ett förtydligande hur nivåerna ska bedömas. För att få en helhetsbild av elever behövs det bra mallar för hur vi ska bedöma elever i de estetiska ämnena.

Jag hade en förhoppning om att Skolverket skulle ge exakta instruktioner och bedömningsstöd så att det INTE skulle finnas en enda tveksamhet eller något utrymme för egna tolkningar och magkänsla. Mina förhoppningar kom på skam eftersom de få bedömningsstöd som var åtkomliga inte höll måttet. Med tanke på hur mycket det trummats för denna nya läroplan, lärarlegitimation, proffsighet, bättre stöd med mera anser jag inte att jag fått den hjälp jag hoppades på från Skolverket och det känns oseriöst, otryggt, osäkert, oprofessionellt och olustigt. Om jag ändå ska tvingas bedöma efter egen magkänsla och de underlag jag har efter endast ett års arbete med den nya läroplanen då behöver vi inte ha all denna cirkus och uppståndelse.  

Betygssättningen borde ha skjutits upp till ht-2013 för  möjlighet till bättre allmän förberedelse.

Jag och många med mig anser att språket i kunskapskraven är svårt. Hur skall föräldrar förstå, när vi måste analysera? Har därför använt mig mycket av HEJA, Skolverkets kursplaner på enklare svenska. Varför används inte det språket?

Min erfarenhet med ig, g, vg och mvg hjälpte mig, men jag kände mig ändå stressad över att inte få/ha mer på fötterna. Vi har inga bedömningsmatriser på skolan eller i kommunen ÄNNU! Arbetet pågår...

OMÖJLIG UPPGIFT PÅ GRUND AV BRIST PÅ KONKRETION OCH KLARSPRÅK I BETYGSKRITERIERNA. INOM SKOLAN KAN MAN FÖRA DISKUSSIONER FÖR ATT FÖRSÖKA FÅ SAMSYN OCH LIKVÄRDIG BEDÖMNING MEN HÖR KOLLEGOR PÅ ANDRA SKOLOR SOM SÄTTER GLÄDJEBETYG FÖR ATT INTE RISKERA KRITIK FRÅN FÖRÄLDRAR. MÅNGA HAR INTE TID ATT PÅ ALLVAR FÖRSÖKA SÄTTA SIG IN I KRITERIERNA OCH BETYGEN BLIR GANSKA GODTYCKLIGA.

Undervisningsformerna måste förändras i mellanstadiet om betygen ska få genomslagskraft. Man bör undervisa som i högstadiet eller slopa betyg i åk 6.

Hade hoppats att aldrig mer behöva sätta betyg och så råkade det bli så, att sista året jag arbetar måste jag sätta mig in i systemet och göra det.

Att sätta betyg redan på mellanstadiet tycker jag är onödigt. Förstår inte att det kan gagna så unga individer. De blir tillräckligt betygsatta vad tiden lider.
Men nu är det bara att gilla läget, göra så gott man kan, men en avsevärd lättnad i arbetsbördan vore att få sätta blockbetyg i no och so. Det skulle göra undervisningen i dessa ämnen mindre problematisk, lättare att arbeta ämnesövergripande.

Mycket dålig information från Skolverket angående betyg i slöjdämnet.

Jag gillar det nya betygssystemet, att det är fler kriterier vilket för mig känns som att de blir ett säkrare betyg som verkligen eleven kan stå för. Jag gillar också att man tittar på förmågorna, kort och gott så var det nya betygsystemet välbehövt!

I grund och botten gillar jag inte reformen med att sätta betyg i sexan. De
bedöms utifrån en uppsättning krav nu och en annan från 7–9 och jag
upplever det som att även barnen har svårt att förhålla sig till detta. Att man
ändrat till den nya bokstavsskalan tycker jag, lite motsägelsefullt, är helt ok.
Kan man i undervisningen göra det tydligt att har man fått betyget E så är
man godkänd så tror jag att man till och med kan uppleva det som rättvist.
Risken är dock, som jag stött på under hösten, att även bokstavsbetygen får
ett litet plus- eller minustecken när eleverna får reda på resultat vid till exempel
provtillfällen.

Tack vare samtal med lika stressade kollegor, och genom att själv läsa på fritiden, så gick det nog ganska bra till slut ändå. Men den tid som vi borde fått att sätta oss in i och förstå det nya betygssystemet, fick vi inte. Jag vet inte var felet är men fortbildning i stort existerar nästan inte (vi har ju en ny läroplan också) på vår skola, annat än kurser man söker rätt på själv då förstås, på kvällstid.

Det jag saknat inför betygssättningen är en uppföljning på skolnivå av den utmärkta betygkonferensen jag var på på Skolverket. Alla lärare, även de som inte satte betyg denna gång, måste få kunskapen. All tidigare (innan år 6) dokumentation som finns om en elev kan ju behöva ligga till grund för betyget i år 6 och det är då mycket viktigt att alla har dokumenterat med det i åtanke.
Ett system som är luddigt tycker jag, skulle kunna göra det mera lättöverskådligt för elever och föräldrar. Mycket ”byråkratispråk”!

Att låta oss sätta betyg innan jul utan stöd av de nationella proven, känns inte som att stötta en yrkeskår. Nu under våren, då eleverna i årskurs 6 skriver np, blir vårens betyg upp till bevis!

Det var mycket mer tidskrävande än jag trott.

Jag tycker att om man ändå ska ha betyg i år 6, att det hade räckt att kolla om eleverna når betyget E. De kommer redan i år 7 att arbeta för nya mål till år 9. Jag tror att det kan vara ”knäckande” för elever som kanske når B eller A i år 6 och som sedan i år 7 börjar om på en ny betygskala och troligtvis då ”bara” når E.

Jobbigt, onödigt, merjobb, men inte högre lön, rädsla för föräldrar, svårt. Svårt att tolka läroplanen ibland…
De nya betygen ger inget utrymme för olikheter i personlig mognad och skillnader mellan intelligenser. Vi vet att intelligens och inlärning inte ligger på en enkel intervallskala, utan kan ta sig mycket olika uttryck. Om jag har en elev som är mycket duktig (A) på fem av sju förmågor men har svårt med (E) på två förmågor, då ska jag alltså ge eleven E. Det är mycket hårt. De nya betygen är mycket effektiva på att lyfta fram elevers svagheter och slå nedåt. Istället för att fokusera på elevers styrkor och lyfta dem.
Många diskussioner om bedömningar och hur de ska vägas mot varandra. Tar otroligt mycket tid. Det gäller att man har stort bedömningsunderlag i alla ämnen för att känna att man sätter ett rättvist betyg.

Vi arbetar som ämneslärare hos oss och det innebär att jag enbart satt betyg i engelska i 3 klasser samt svenska i 1 klass. Vidare har vi pratat en del i arbetslaget om hur vi skall sätta betygen.
Det var bara att bestämma sig för någon strategi och välja den slutligen. De bedömningsfilmer som fanns på skolverkets hemsida var poetiska i sin hållning kring hur verkligheten faktiskt sedan ser ut.
Har delat upp förmågorna i betygsmatrisen för att det skall bli enklare att ringa in vad eleven visat att de uppnått. Fortbildning kring allt som har med lgr11 hade varit intressant. Mer tid till samtal med kollegor på andra skolor hade varit bra för en mer likvärdig bedömning.
Betyg är och förblir ett trubbigt instrument för bedömning och jämförelse av kunskaper. Jag önskar att synen på lärande, på barn och på samhället ändrades. Med det sagt, är jag nöjd med fortbildningen vi fått. Det var första gången för mig och jag kände mig ändå relativt säker på vad jag höll på med – jag har på fötterna – om någon elev/förälder vill veta bakgrunden till betyget jag satt.

Jag tycker att det är svårt, till och med mycket svårt. I slöjd ska förmågorna mätas mot kunskaper som är svåra att svara på även för en vuxen.

Jag var alldeles för dåligt förberedd och har fått för lite utbildning. Kommunen ligger efter både med läroplansarbetet och betygssättning. Det satsas ingenting på det.

Jag har fått mycket dålig information från arbetsgivare hur vi ska tänka kring betygen i år 6. Vi har tagit emot elever från flera olika skolor, så det har heller inte gått att använda deras underlag från år 5 som stöd i betygssättningen eftersom de har varit så olika utformade. Vi har inte fått någon fortbildning. Fyra lärare som skulle vara mentorer i år 6 från skolan fick åka iväg trots att i stort sett alla lärare, cirka 40 stycken, sätter betyg i år 6.
Det är inte bara betygssättningen i år 6 som är svårt att veta hur man ska göra med. Ännu svårare är att veta hur man ska tänka i år 7 och 8 i förhållande till kriterierna i år 9... Om vi är 40 lärare på skolan finns det nog nästan 40 olika sätt att tänka här...

Det är inte rätt att bedöma grundsärskoleelever. De måste få ha rätt att vara utvecklingsstörda och utvecklas efter sina förutsättningar. Självklart ska de utmanas och utvecklas så mycket som möjligt men en betygsättning gagnar ej detta.
Bedömningen kommer säkerligen att variera oerhört mellan lärare och skolor. Orden medverkar, bidrar till gör att variationerna blir stora. Vad menar vi med orden och ska det sättas i relation till vad eleven har förmåga till och så vidare?

Tillsammans med de skriftliga omdömena blev det ett enormt merarbete som vi inte fick någon som helst tid för. December blev en pestmånad, både privat och på arbetet tack vare betygen.

Jag tycker att man kunde ha väntat med betyg tills eleverna hade läst utifrån den nya läroplanen från 4–6. Då hade vi lärare haft möjlighet att sätta oss in i detta mer och känt oss väl förberedda. Nu känns det som att vi inte var tillräckligt förberedda. Det fanns mycket att läsa på skolverket, men mycket kom ut väldigt sent. Det gäller även exempeluppgifter som eleverna kan göra. Det tar tid att sätta sig in i allt material och det var synd att inte tiden fanns för diskussion mellan kollegor och inläsning av material i den utsträckning man hade önskat. Dessutom fick man lägga mycket tid utöver sin arbetstid, vilket inte är okej. Det är trots allt ett arbete och man har ett annat liv utanför skolan också.

Jag hade önskat mycket mer utbildning kring betygssättning. Jag har saknat tid att diskutera bedömning med mina kollegor.

Jag hade behövt mer tid att jobba med det, gärna diskuterat med de som undervisar i samma ämne. Är dock själv i mitt ämne på min skola.
Känns alltid osäkert och svårt när det är första gången på länge eller som nu en ny skala. Klart man var osäker men när jag väl satt och skulle skriva var det inte så svårt. Det svåra och otroligt viktiga är ju att man dokumenterat under terminen. Svårt dock i det praktiska ämne jag har.
Det som kändes mest stressande för lärare på min skola som satte betyg för första gången var att många undervisar i samtliga ämnen och SO och NO var inte som ett blockbetyg, vilket innebar att en lärare skulle sätta cirka 200 betyg innan jul. Detta skapar stora arbetsbelastningar som många har svårigheter att klara av.
Svårigheterna i bedömningsarbetet har varit att undervisa enligt Lgr 11, dels eftersom eleverna är ovana och dels för att det ännu inte finns läromedel som stöd i arbetet. Om jag inte undervisar på rätt sätt får eleverna också svårt att utveckla de förmågor som jag ska bedöma.
Med de skriftliga omdömena som grund så var det inte så svårt som jag först
hade trott att sätta betyg. Det svåraste för mig personligen var att vi har två
elever som gränsar till särskola och som enligt min uppfattning inte har förmåga
att nå godkänt i något av mina ämnen. Det känns inte schysst att behöva sätta F
på elever på grund av att dröjande utredningar av olika slag gör att de går integrerat i vanlig klass.

Eftersom det var ett terminsbetyg var det inte så svårt att sätta betyg. Det blir svårare nu till våren då det är ett slutbetyg och alla kriterier ska vägas in.

Jag tycker absolut att Skolverket borde använda ett mindre akademiskt språk för att vi ska kunna bygga bra broar mellan skola, skolans uppdrag, föräldrar och elevens kunskapande och elevens rätt till förståelse. När Skolverket skriver kunskapskrav på detta akademiska språk är det upp till varje lärare att tolka och återge detta till eleverna och just detta upplever jag sker i mycket varierad grad utifrån olika förhållanden. Jag tycker också att de borde ha gjort det jobbet själva som ”Heja” har gjort med förenklad text i kunskapskraven. Jag upplever att tolkningsutrymmet är stort mellan E-A.

Eftersom vi får årskurs 6 hit till högstadiet, så blir det svårt att sätta slutbetyg nu till sommaren, eftersom mellanstadielärarna enbart har gruppbedömt eleverna i årskurs 4–5 på en E-nivå. I SO har jag inte en möjlighet att ta upp allt centralt innehåll och kunskapskrav på två terminer. Det betyder att duktiga elever som fått A av mig, men har ”grupp-E”, sedan tidigare endast kan få D i slutbetyg.

Oerhört tidskrävande arbete. Det behövs mycket diskussion och reflektion för att bli säker i bedömningen.
Den viktigaste fortbildningen kom alldeles för sent. Allt kändes väldigt stressat och forcerat. Vi fick arbeta oerhört hårt terminens sista månader med utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och betygssättning i 12 ämnen. Hur har man tänkt att allt detta ska hinnas med då vi även ska planera undervisning, skriva LPP:er, bedriva undervisning och bedöma?
Jag tycker vissa ord i kunskapskraven är otydliga till exempel relativt väl, utvecklat, väl utvecklat. Jag saknar jämförelser, elevmaterial att jämföra med samt tydligare riktlinjer för so-ämnena. Vi har diskuterat vad ska eleverna veta om spår av historien.
Vi har fått mycket liten tid till reflektion kring betygssättning. Vi är få lärare inom våra ämnen och har inte kunnat sambedöma. Vi har heller inte fått tid inom vårt skoldistrikt att sätta oss in i betygen. Detta har vi tagit av egen tid på kvällstid inom vårt distrikt, då det inte har prioriterats av våra chefer. Vi har själva fått söka material förutom det vi har fått från Skolverket.

Tydligt och förhållandevis enkelt när man väl har satt sig in i uppgiften. Dock tar det mycket tid att göra det och för att kunna sätta korrekta betyg.
Det infördes alldeles för snabbt. Våra elever har bara haft 1,5 år på den nya läroplanen, vi har bara haft 1,5 år att läsa in och lära oss. Som klasslärare behörig i nästan alla ämnen på mellanstadiet har jag 12 ämnen! Med den arbetsbelastning som nu är finns det ännu mindre tid till sambedömning och diskussion med andra kolleger.
Alldeles för lite tid till att sätta sig läroplanen och läroplanens kunskapskrav, dessutom har inte dessa elever haft denna läroplan under årskurs 4 och 5.
Vi hade behövt mer tid. Det tar tid att känna att man behärskar den nya läroplanen. Bättre om det varit ett år till.
Var på två föreläsningar i skolverkets regi inför betygssättning. Diskuterade mycket med min kollega om vad som gäller för de olika nivåerna. Vad är mycket goda kunskaper? Framför allt var det svårt att betygssätta förmågorna.
Har (som vanligt) inte fått tillräckligt med tid till att diskutera och sätta mig in i detta som skulle vara nödvändigt att göra. att diskutera med andra lärare är något som ofta saknas i skolans värld tyvärr!
Vi i skolans värld kastas alltid in i förändringar utan att vara förberedda. Jag har jobbat i grundskolan i 33 år snart och Lgr 11 är första läroplanen som jag har fått info om innan den började gälla och det är ju bra, men känns ändå som ett undantag. När det gäller betygsättningen fick representanter från enheterna åka, men inte alla. I ett sådant här läge tycker jag att det är en självklarhet att alla ska få info på plats och inte någon andrahandsinformation. Jag som lärare i idrott och hälsa lyssnar på ett sätt och min kollega som är klasslärare lyssnar på ett annat. Med andra ord så är jag inte nöjd.
Luddiga bestämmelser, och informationen från Skolverkets info-dag slutade mest i ett "”jaha?”. Det verkar inte som om Skolverket kan, eller vill, ta ställning i själva bedömningsfrågan vad gäller betygen.
Jag ser en stor risk i att respektive lärares subjektivitet får för stor del i betygssättningen. Även om man vill vara så objektiv och ”rättvis” som möjligt, är tolkningsutrymmet alldeles för stort, och hjälpen från Skolverket alldeles för liten. Och det var väl inte meningen?

Föreläsarna från skolverket har varit mycket kompetenta och våra chefer har också gjort sitt bästa för att vi ska känna oss förberedda för vårt uppdrag.
Jag tycker det är orimligt att sätta betyg i alla dessa ämnen separat med alla de kunskapskrav som finns. När man inte sätter blockbetyg tvingas man undervisa i de olika ämnena mycket mer separerade från varandra, för att kunna betygsätta. Det var ju inte meningen om jag förstått det rätt.
Sedan finns inte mer tid på dygnet än tidigare men det krävs en helt annan dokumentation för att kunna betygsätta än tidigare.
De svaga eleverna har gjort att man har haft ännu fler sömnlösa nätter än annars. Hur bidrar ett icke godkänt betyg till att en svag elev presterar bättre? På utvecklingssamtal berättar man att eleven är jätteflitig och skötsam men det blir ju inte mer än F i alla fall. Även om föräldrarna är införstådda så hjälper det inte eleven.
Sedan tycker jag att man ska låta ett system bli befäst ordentligt innan man börjar med betyg. Det fanns många frågetecken som blivit besvarade efterhand och det är försent. Det finns mycket kvar att önska. Vi fick till exempel besked att man måste sätta betyg i alla ämnen på hösten. Sedan har det tydligen ändrats i sista minuten utan att vi fick reda på det. Det ska inte vara så många frågetecken när man sätter igång en sak.
Timplanen ändrades också mitt i alltihop, för att passa in på betygen. Man vänjer sig säkert men det kunde varit bättre planerat. Varför så bråttom? Jag hoppas att de skriftliga omdömena försvinner i de klasser där man ska sätta betyg, så att man hinner leva också.
Sedan tycker jag inte att var och en ska behöva sitta och tolka vad man menar med de olika kunskapskraven. Då är det i alla fall stor risk för att man tolkar olika. Då blir betygen inte så likvärdiga som man önskat.

Betygssättningen medförde ytterligare arbetsbörda. Att sätta betyg i åtta ämnen, känna till alla kunskapskrav i respektive ämne, hinna jobba igenom och träna på förmågorna så att jag ska kunna bedöma varje elev, dessutom skriva skriftliga omdömen i dessa ämnen samt utvecklingsmål för varje ämne – för varje elev. Under denna tid som jag gör detta ska jag planera, leda och följa upp det vanliga arbetet i klassrummet (har en undervisningstid på 1150–1200 min/vecka), följa upp ÅP, föräldrasamtal, utvecklingssamtal, planering med kolleger, konferenser etc. Arbetsbördan är orimlig då man sitter i månader med detta sent på kvällarna (23–23.30) samt även helgerna.
Har inte fått arbetstid för att göra detta, har fått en dag där vi tillsammans med betygsättande lärare på samma skola diskuterat hur vi praktiskt går tillväga med till exempel information till föräldrar.

Vi använder oss av kursplanernas uttryck och uppbyggnad och färgmarkerar varje kunskapskrav grönt som eleven har uppnått, vilket gör att när det är dags för betygssättning så är det bara att ”räkna” ihop vilken siffra det blir. Det svåra för mig har inte varit själva betyget utan bedömningen innan, vilken nivå presterar eleven på. Det som jag har diskuterat mest med mina kollegor, och fortfarande gör, är vad värdeorden i kunskapskraven står för. Jag saknar goda exempel från Skolverket om värdeorden och hur jag som lärare ska tolka dem.

Det blev inte lättare att sätta betyg då betygskriterierna fortfarande är mycket tolkningsbara. Jag tror att det kan vara stor skillnad nationellt hur kunskapskraven tolkas.

Svårt när man inte har satt betyg förr. Känner mig väldig osäker inför det…

Det kan vara svårt att veta exakt vad varje elev kan. Många gånger baseras omdömet på deras skriftliga kunskaper och det muntliga som jag fått höra i klassrumssituationer, men vissa elever kanske hade kunnat visa mig mer om jag hade haft möjlighet att sitta enskilt med eleven. Det är viktigt att man ges möjlighet att diskutera betygssättning, kriterier och elevers arbeten tillsammans med andra lärare.

Jag är väldigt irriterad på att man ska sätta betyg enligt nya läroplanen när eleverna som blir betygsatta inte har getts möjlighet att mer än i 1,5 år kunna visa sina förmågor, det är orättvist mot både dem och oss.

Jag var och är fortfarande osäker på vad vissa av de olika kriterierna innebär, så hårfina skillnader att de inte går att kolla av.

Om man som lärare satt betyg tidigare, var det, enligt mig, inga större problem att sätta betygen. Visst, det var ett nytt betygssystem, men har man arbetat och bedömt efter kriterierna kändes det inte som några större svårigheter. Skolverket har dessutom mycket stöd till oss lärare via sin hemsida och sina kurser.

Hade önskat mer tid med kollegier för att diskutera detta kring betygen, när de väl skulle sättas blev det mycket tid på kammaren i ensamhet, då arbetstider och dylikt inte stämmer överens. Mer utbildning hade också varit bra, än bara en dag med Skolverket som inte kunde svara på de frågor vi hade, de hade förmågan att ”prata bort” frågan och svara på något annat. Kort sagt mer tid med betygsättande kollegier i arbetslaget.