Teknik med känsla

Hon hade just börjat plugga matematik och programmering vid universitetet i Uppsala. Genom att krydda med kurser i pedagogik och psykologi lade hon grunden för en framtida forskarkarriär där målet var tydligt:

– Jag valde att läsa datavetenskap för att jag ville bygga saker för människor, säger hon.


Knappt 30 år senare är Kristina Höök, Kia kallad, nybliven professor i interaktionsdesign och tar emot på sitt kontor i en pampig tegelbyggnad på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Här bygger hon, tillsammans med doktorander i industridesign, IT-teknik och beteendevetenskap, system för interaktion mellan människor och digital teknik.

En av gruppens uppfinningar mäter stressnivåer med hjälp av ett armband och en app i mobilen, och testas just nu av bland annat orienteringslandslaget. Stressmätaren sorterar under paraplyet ”Internet of things”, eller ”Sakernas internet”, som upptar mycket av Kia Hööks tid. Det handlar om saker i vardagen som kopplar upp sig mot internet och skickar information upp i ”molnet”, där data bearbetas och skickas tillbaka till användaren.


– Om man lyckas med en Internet of things-tillämpning, då blir funktionen och saken så pass integrerade att du inte tänker på att det är ett internet där någonstans. Internet blir som elektricitet, det är liksom överallt, säger hon, och nämner åkkortet i Stockholms tunnelbana som exempel.

Kia Höök tror att Sakernas internet främst kommer att få genomslag inom sport, spel och hälsa. Själv använder hon ”inte någon speciellt konstig teknik”, men på skoj köpte hon och maken en digital blomkruka som twittrar när blomman är törstig. Hon skrattar åt den onödiga uppfinningen.


– Jag tror inte att folk vill satsa pengar på sådant, säger hon.
Vad hon däremot tycker vore bra är att införa ämnet ”dataslöjd” i skolan. Gärna i kombination med ”digital arkeologi”, för att förstå internets och den digitala teknikens framväxt. 


– Precis som du genom att ha syslöjd förstår hur ett plagg är konstruerat, kan du genom att bygga ett datorspel förstå vad som finns bakom scenen. Och den som kan har ju makt.


Kopplingen mellan kunskap och makt kom Kia Höök, som var en ”annorlunda och lite nördig tonåring”, tidigt underfund med. 


– Det här låter ju helt vansinnigt, men när jag gick på gymnasiet funderade jag på var jag kunde få mest makt, som kvinna och feminist. Jag insåg att jag måste kunna någonting som kommer att påverka samhället. Och då tänkte jag IT och programmering, att bygga system, säger hon.


Under uppväxten i Floby i Falköpings kommun var Kia omgiven av kvinnliga förebilder.


– För mig var det självklart att jag skulle få göra vad jag ville. Min pappa var också väldigt uppmuntrade och tyckte att ”du kan ju bli vad du vill”. Sedan störde det mig något fruktansvärt när folk försökte säga ”du måste bete dig så här eller så här”.


Gymnasieskolan i Falköping, där Kia gick naturvetenskaplig linje, hade köpt in några ABC 80-datorer. Sugen på att testa den nya tekniken lobbade hon för att klassen skulle få lära sig att programmera. Hon fick till stånd en extrakurs – och upptäckte att det var jättekul. När Kia Höök tog intresset vidare och började på Uppsala universitet tillhörde hon den absoluta minoriteten bland IT-studenterna.


– Det gav mig i början av min karriär väldigt mycket energi. Jag hade ett sådant enormt behov av att visa att jag är kvinna och kommer från en liten by på landet, men jag kan ändå. Det var väl någon slags revansch, säger hon.


Hade du trott att du skulle bli professor på KTH en dag?


– Absolut inte. Jag drömde om att forska. Det var så otroligt intressant att få vara med och ta fram ny kunskap, men jag trodde inte att jag skulle klara av det.


I mitten av 90-talet disputerade Kia Höök på en avhandling om social navigering, hur man hittar i stora informationsmängder på nätet genom att följa i andras spår. Det är förstås en självklarhet för dagens nätanvändare, men var då något helt nytt.

– Jag önskar att jag hade förstått då hur stort det var. Då hade man kunnat vara rik i dag.


Hon skrattar.


– Nej, det är inte så viktigt att vara rik. Det är inte det som är min drivkraft. 


Vad är din drivkraft?


– Det är nyfikenhet. Jag blir lätt uttråkad och vill gärna upptäcka nya saker. Och att få jobba ihop med mina doktorander och se dem utvecklas.


Mycket har hänt sedan den blivande professorn skickade sitt allra första mejl. Kia Höök oroas lite över den enorma mängd information om oss som samlas in både av staten och företag som Google, Facebook och Ica. 


– Jag tror att folk inte vet och inte förstår vad det här betyder. Jag tror att vi ibland lämnar ifrån oss information lite lättvindigt, säger hon.


– Teknik är aldrig odelat positiv. Det är som med internet. Hade du frågat mig 1993 om jag tyckte att det var bra med www, då hade jag sagt ”ja, det är fantastiskt”. Och samtidigt vet vi ju att internet byggdes av porr.


Strategin som Kia Höök själv har valt på internet är att vara ”extremt öppen”. Hon berättar saker om sig själv på Facebook och nyttjar platstjänster i mobilen.


– Eftersom jag forskar på området tycker jag att det är viktigt att använda de här grejerna och försöka förstå dem, säger hon.


Somliga anser att vi redan är alldeles för uppkopplade och skulle helst vilja dra i den digitala nödbromsen. Kia Höök är inte en av dem. Jag frågar henne om det inte är skönt när hon på fritiden är ute och rider islandshäst att helt vara utan tekniska hjälpmedel. Svaret kommer blixtsnabbt:


– På en häst är det ju redan massor av teknik. Sadeln är en sorts teknik, tränset är en sorts teknik, jag har ridbrallor, speciella skor, hästen har skor. Jag vill aldrig någonsin bygga teknik som försämrar upplevelsen av något. Men om något är byggt för att förbättra min relation med hästen, då är jag intresserad, säger hon.


Att skapa teknik som underlättar just fysiska aktiviteter är ett av Kia Hööks intresseområden. Hon vill koppla tekniken till både kropp och känsloliv och anser att allt handlar om att hitta ”skön design”, som inte är i vägen för användaren.


Vad är du mest stolt över i din karriär?


– Att jag har tagit lite risker. När jag höll på med social navigering jobbade jag i en väldigt teknisk miljö, med 99 procent män. Att då säga att vi måste titta på sociala processer var inte jättepoppis. Samma sak när jag började titta på det här med känslor och teknik. Och nu tittar jag på kroppens estetik och kroppsrörelser. Kroppen är väldigt lågt värderad, ett slags bihang till hjärnan. Att våga ge sig på saker som är lågstatus, det är jag mest stolt över.


Och gymnasiedrömmen om att nå en position där hon kan påverka i samhället, har hon förverkligat den?
Kia Höök ler lite.

– Ja, nu tror jag att jag har en del makt.