Fritt skapande berikar livet

– Genom det estetiska skapandet träder barnet in i vår kultur och blir till som människa. Det är genom skapande i olika former som barnet får ihop hur världen ser ut och förstår vem han eller hon är i världen, säger Anna Klerfelt, fritidspedagog och filosofie doktor i pedagogik vars avhandling ”Barns multimediala berättande, en länk mellan mediakultur och pedagogisk praktik” handlar om barns digitala skapande.

Hon anser att alla lärprocesser i viss mån är estetiska.

– När vi lär oss något nytt finns det alltid en komponent av kreativt skapande med i processen, säger hon.

Fritidshemmet har bättre förutsättningar än grundskolan att bedriva skapande verksamhet anser Tomas Saar, förskollärare och filosofie doktor i pedagogik som bedrivit forskning både inom det fritidspedagogiska området och inom det estetiska.

– Nästan allt som görs i grundskolan i dag ska bedömas och värderas. Riktigt så är det inte i fritidshemmet. Där är styrningen friare, kon­staterar han.

Däremot tycker han det är lite si och så med fritidshemmets förmåga att ta tillvara de goda förutsättningar till fritt skapande som finns.

– Många fritidshem är i dag väldigt utsatta. Barngrupperna blir bara större och större och fritidspedagogerna blir ofta något slags bokhållare som ska hålla ordning och ha kontroll. Jag önskar att fler kunde ägna sig åt fri skapande verksamhet som får ta tid, kanske flera veckor eller en hel termin.

Tomas Saar anser att det är genom skapandet som barn skaffar förmåga att se olika infallsvinklar och bli kreativa.

– Ofta jobbar man i skolan mot ett mål, det vill säga man ska bli färdig med något. Men i det fria konstnärliga skapandet tränas barnet att i stället fundera kring vad nästa steg skulle kunna vara och ställa frågor som hur kan det här utvecklas, och vad händer om jag gör så här i stället. Därför måste det fria skapandet få lov att ta lång tid, konstaterar han.

Anna Klerfelt lyfter fram ytterligare ett skäl till att fritidshemmet är särskilt väl lämpat för estetisk verksamhet och fritt skapande. Nämligen verksamhetens barncentrering.

– Fritidspedagoger är skickliga på att ta barns perspektiv och utgå från barns kultur. Stänger man den ute sker inget skapande. Barn använder inte bara datorer till att spela spel, de uttrycker sig också i de digitala estetiska produktionerna de skapar när de filmar, fotar, skriver, ritar och delar med varandra, påpekar hon.

I samhällets kulturdebatt diskuteras emellanåt skillnader mellan fin- och fulkultur. Inom fritidshemmet finns en liknande diskussion. Är pyssel och skapande samma sak och, om inte, bör man ägna sig åt pyssel på fritidshemmet? Är det fint nog?

– Jag har inga fördomar mot pyssel. Att pyssla kan vara jätteroligt. Ofta sitter man tillsammans runt ett bord och pratar medan man pysslar. Det är lugnt och känns mysigt. Men som pedagog ska man vara medveten om vad det är man gör, säger Anna Klerfelt och fortsätter:

– Om 25 barn ska göra likadana gula kycklingar av flirtkulor efter en bestämd förlaga finns det kanske inte så stora förutsättningar för den eftersträvansvärda kreativa, skapande biten inbakat i det. Man får kanske en begränsad hjälp att tolka världen genom att pyssla. Å andra sidan, om man vill göra en smällkaramell till julgranen så vill man kanske att den verkligen ska se ut som en typisk smällkaramell. Det är viktigt att barn hittar en egen relation till det de skapar.

Anna Klerfelt menaratt det som skiljer det statiska pysslet från det dynamiska skapandet är att pysslet ofta stammar ur en vuxens idé medan barn kan ha större förutsättningar att ta egna initiativ och använda sin fantasi i det fria skapandet. Ett exempel på sådant fritt kreativt skapande skulle, enligt henne, till exempel kunna vara när fritidshemsbarnen utan anvisningar tillsammans får ta sig an en hög med träspill från slöjden. Genom att klistra ihop, måla och tälja kan barnen skapa något eget av materialet, kanske en djurpark full av exotiska djur? Som när de leker tillsammans utvecklas till något annat, kanske till en massa rymdfarkoster? Bara fantasin sätter gränser.

Skapande och pyssel är alltså inte samma sak, enligt Anna Klerfelt, men båda kan vara en del av fritidshemmets verksamhet så länge som pedagogerna är medvetna om skillnaderna dem emellan.

– Jag blir lite betänksam när jag hör att man på vissa fritidshem byter namn på aktiviteten, från pyssel till skapande, utan att reflektera över innehållet i det man gör, säger hon.

Tomas Saar är inne på samma spår som Anna Klerfelt när det gäller den kreativa processen i det fria skapandet, men han vill ändå inte helt avfärda möjligheten att det kan finnas ett visst skapande även i det mest statiska pysslandet.

– Det måste vi egentligen fråga barnet. Barn ser saker mycket mer komplext än vad vi vuxna gör. Om alla barn ska göra likadana röda ljusstakar och ta med hem till jul eftersom det är en tradition, så kanske ändå det enskilda barnet ser ett skapande i just sitt arbete för att få till en så vacker och estetiskt tilltalande ljusstake som möjligt, funderar han.

Det finns ytterligare en aspekt på skapande och pyssel i fritidshemmet som Anna Klerfelt gärna vill lyfta fram och som knyter an till de första meningarna i den här texten. Många barn tycker att det är roligt att skapa och pyssla, och det har ett värde i sig.

– Det handlar ju om barnens barndom. Det är viktigt att de har roligt i fritidshemmet så att vi kan ge dem hopp inför framtiden och visa dem hur rikt och blommande ett liv kan vara, säger hon.