Regeringen vill rensa i lärarnas arbetsbörda. Därför slopas de skriftliga omdömena i årskurs sex till nio. Även i lägre årskurser minskar dokumentationskraven.
Sedan 2006 ska alla elever ha en skriftlig utvecklingsplan, IUP. Sedan 2008 ska IUP:en dessutom innehålla skriftliga omdömen.
Regeringen föreslår nu att kravet på IUP med skriftliga omdömen avskaffas i årskurs sex till nio, det vill säga i de årskurser där eleverna får betyg. I årskurs ett till fem ska IUP vara kvar, men den behöver bara göras en gång per år i stället för två gånger som i dag.
Enligt utbildningsminister Jan Björklund (FP) är behovet av individuella utvecklingsplaner mindre i dag, med tanke på att eleverna gör fler nationella prov och får betyg redan från sexan.
Ändringarna ska träda i kraft vid årsskiftet.
Skolforskaren Lisa Asp-Onsjö, universitetslektor vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession på Göteborgs universitet, välkomnar regeringens förslag:
– Man kan bara gratulera lärarna - men även eleverna, som nu kan få lite mer genomtänkt undervisning. Hanteringen av de skriftliga omdömena har fått groteska proportioner; lärarna har fått använda allt mer tid åt administrativa uppgifter och undervisningen har blivit lidande.
Lisa Asp-Onsjö forskar om elevdokumentation och individuella utvecklingsplaner. Hon har intervjuat högstadielärare som vittnar om att de har tvingats skriva individuella utvecklingsplaner för uppemot 400 elever, vilket motsvarar två veckors arbete per termin.
– De individuella utvecklingsplanerna har orsakat mycket stress bland lärarna, de går ut över planeringen av undervisningen och de leder till en kunskapssyn där det som är lätt att mäta prioriteras.
Finns det inte en risk att mer utvecklade resonemang om elevens utveckling får stryka på foten om statiska betyg ersätter de skriftliga omdömena?
– Omdömena på högstadiet har ändå blivit ganska stereotypa, eftersom lärarna ska bedöma så många elever. Utvecklingssamtalen kommer ju att finnas kvar och lärarna måste ha ett ordentligt underlag för betygsättningen, det är inget man hasplar ur sig.
Malin Runering är 4-9-lärare och undervisar i svenska och engelska i Berzeliusskolan i Linköping. Hon är, tvärt emot många kolleger, skeptisk till regeringens förslag.
– Jag tycker inte att det är så bra. Jag undrar vad vi ska ha i stället, vi måste ju fortsätta att utvärdera eleverna.
Hon förstår att det är många lärare som känner sig lättade av förslaget, men själv är hon orolig för vad som ska hända med den formativa bedömningen.
– Skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner är en stor arbetsbörda, men nu har vi äntligen kommit in i det. Jag tycker inte att det känns bra att regeringen vill plocka bort det utan att ersätta det med något annat verktyg, säger hon.
Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén anser att det är helt rätt att slopa lagkravet på individuella utvecklingsplaner.
– Skolan har drabbats av en dokumentationshets och det är bra att regeringen rensar i detta. Flera undersökningar visar att lärarna är den mest arbetstyngda yrkesgruppen. Lärarna känner att deras kraft går åt till annat än att förbättra elevernas resultat.
Fyller inte de skriftliga omdömena en viktig funktion när det gäller att tydliggöra elevernas kunskapsutveckling?
– Skolan kommer inte att bli dokumentationsfri på grund av detta. Men man måste ha förtroende för att lärarna kan avgöra vilken slags dokumentation som behövs och när och hur den ska göras. Det är en professionsfråga.
Eva-Lis Sirén påpekar att regeringen måste gå vidare med att rensa i lärarnas arbetsbörda. Hon vill att de skriftliga omdömena ska bort i hela grundskolan, att regeringen ska överväga vilka nationella prov som behövs och se över hur åtgärdsprogrammen ska fungera.
– Lärarna måste få mer tid att ägna sig åt eleverna och undervisningen.