En enkel skrivplatta som kopplas till datorn ger eleverna möjlighet att skriva och prata om sina lösningar. Karin Montén vill komma åt hur de tänker.
Karin Montén rullar in datorvagnen i klassrummet. Eleverna, som ska arbeta i par, hämtar en dator och kopplar in skrivtavlorna. Trots att de precis börjat med dem går det fort för de flesta att komma igång.
Klass 7B i Svaleboskolan i Veberöd har arbetat med taluppfattning i fem veckor och tränat på överslagsräkning, avrundning och smarta strategier för multiplikation med decimaltal. Nu är det dags att formulera egna problem.
– Vi har pratat mycket om hur man kan göra saker som först ser svåra ut lätta.
På provet i fredags fanns en uppgift som handlade om att göra ett eget problem, något klassen inte jobbat med ännu. Karin Montén tycker att det är viktigt att starta tankeprocessen.
– Jag kan då bedöma eleverna formativt, se var de befinner sig och ge vägledning framåt. På provet om två veckor är det lite mer skarpt läge.
Dagens problem ska innehålla två av punkterna som de har tränat på, förklarar Karin Montén och visar på den interaktiva skrivtavlan hur de ska föra in uppgiften i klassmappen på skolans plattform.
Hon har tre ord som är viktiga för eleverna att tänka på vid konstruktion eller lösning av problem: Är den tydlig, smart eller för lätt?
– Tanken är att de ska komma på om problemet är för svårt, för lätt, omöjligt att lösa och om det går att lösa på flera sätt.
Oskar och Linus kommer snabbt igång. Deras problem handlar om Markus som ska köpa tre liter mjölk. En liter kostar 8,75, skriver Linus och lämnar över pennan till sin kompis. De skriver på plattan, men texten syns på datorskärmen.
Isa och Maja har gjort ett problem som handlar om en kille som ska handla äpplen till sin paj. De har med avrundning och multiplikation med 0,5. Nu är de inne på sin extrauppgift.
Klassrummet surrar av diskussioner när skärmarna fylls med handskrivna problem. Karin Montén rör sig snabbt mellan grupperna. Eleverna vet att hon alltid går samma runda och att de snart får hjälp. De vet också att de alltid ska börja med att fråga gruppen.
– Att de pratat med varandra innan jag kommer gör att frågorna blir mer genomtänkta. Ofta har de redan löst det när jag kommer.
Lektionen går fort. Dags att spara i plattformen, logga ut, ta ut USB-sladdar, stoppa skrivplattorna i sina askar och plugga in datorerna i det mobila skåpet.
Att elevernas filer finns på lärplattformen har flera fördelar. Karin kan lätt gå in och kommentera och ge förslag till förändringar. Det är också enkelt för eleverna att ändra. Läraren slipper en massa papper.
– Jag har nog med material att hantera ändå. Det är lätt att kopiera elevers uppgifter och laborera med dem.
Karin Montén, som har en bakgrund som programmerare och systemvetare, är matematiklärare 7–9 och IKT-pedagog på Svaleboskolan i Veberöd i Lunds kommun.
– Jag kan förstå att lärare som inte är teknikvana drar sig för att sätta igång. Det är lätt att bli stressad av allt runt omkring.
För några år sedan kom hon och hennes dåvarande kollega Mattias Torstensson med i projektet Matematik för den digitala generationen. Tillsammans undersökte de hur man kan arbeta med datorer i matematikundervisning. Klassen arbetade bland annat med samma enkla och billiga skrivplatta som hennes nuvarande klass just börjat med.
– Eleverna tyckte att den var jättehäftig.
I projektet fick först sex elever enskilt lösa en uppgift och göra en skärminspelning via skrivplattan. Lärarna dokumenterade hur eleverna gick tillväga innan de deltagit i gruppdiskussioner.
När de första eleverna var klara fick hela klassen jobba i grupper och lösa liknande problem tillsammans. Efter några veckor fick de ett nytt problem. De sex eleverna löste även denna uppgift med dator och skrivplatta. Deras lärare ville se hur de utvecklades i gruppdiskussionerna.
– Det är inte så lätt att utvärdera ett arbetssätt, men vi såg tydligt att arbetet med skärminspelningarna framför allt hjälpte de svaga eleverna.
Till exempel skrev en elev ”nio mil”, men sa på sin inspelning ”nio miljoner”. Det är enkelt att rätta till, påpekar Karin Montén.
– Det finns mängder av missuppfattningar som vi lärare tolkar som större fel än de är och tvärtom.
Många elever har svårt att förklara hur de tänker på skriftliga prov. Får de träna med en mikrofon blir de, när de vant sig, duktiga på att prata om hur de gör och tycker att det är lättare. Karin kan visa dem hur de kan skriva ner sina tankar.
– Fördelen är att jag kan titta tillbaka på elevernas lösningar och följa deras tankekedja. Jag vill åt tänket.
En av de viktigaste erfarenheterna från projektet är hur man delar in eleverna i grupper. Olika uppgifter kräver olika sammansättningar, betonar Karin Montén, som numera ofta arbetar med ”lika-” och ”olika-grupper”.
Elever som är på olika nivå kan till exempel arbeta tillsammans när de ska lösa större uppgifter. Då är det viktigt med olika tankar, att förklara och att lyssna på varandras resonemang.
– Då är det allt annat än tyst i klassrummet! Tanken är att de ska diskutera.
Först har klassen en stund där de får sätta sig in i uppgiften. Då har de som är snabba svårt att hålla sig, de vill ha papper och penna och starta på en gång. Efter det ska de diskutera, börja formulera sig och skriva ner lösningen tillsammans. Sedan tittar de på de olika lösningarna i helklass.
Matematik handlar alldeles för ofta om att göra en uppgift, lämna in och få den rättad av läraren, poängterar hon.
– Det är viktigt att de inte blir färdiga under första lektionen. Tankarna ska kopplas bort lite. De ska ha möjlighet att fundera, återkomma till uppgiften nästa lektion och rätta eller lägga till.
Klassen som var medi projektet hade egna datorer. Nu delar tre sjuor på en klassuppsättning. Det går att boka en tredjedel, hälften eller alla datorer. Det har både för- och nackdelar, tycker Karin Montén, som inte är övertygad om att en–till–en alltid är den bästa lösningen.
– Risken är att man arbetar för mycket enskilt. Jag behöver inte en-till-en som jag arbetar nu. Men datorn är ett fantastiskt redskap i redovisningssammanhang och då arbetar eleverna oftast i grupper.
Geometri, sannolikhetslära och statistik är de områden där hon ser flest fördelar med att arbeta med matematik och ITK. När niorna, som var med i projektet, höll på med statistik kom de längre än tidigare klasser. Innehållet förändrades inte, men i och med att det var lätt att ta fram underlag så hann de ägna mer tid åt att analysera siffrorna.
Karin Montén tycker att det är svårt att hitta bra pedagogiska program i matematik för de äldre årskurserna. Det är viktigt att tänka över vilka uppgifter som passar att använda datorn till.
– Jag tycker att ett bra program ska visa resultatet av hur man löst en uppgift i bild direkt. Inget rätt eller fel, utan hur det blev. Många program ser ut och fungerar som böcker där du får veta antal rätta svar. Det ger inte så mycket.